I drömmarnas värld

Jag drömde en sådan himla härlig dröm i natt. Jag drömde att jag kunde flyga. Som alltid när jag flyger i mina drömmar så har jag i drömmen kommit på ett speciellt sätt som gör att jag kan sväva. När jag var väldigt liten så flög jag alltid omkring på en legobit i mina drömmar. Haha. En gul lång stor legobit. Jag var tvungen att använda just den legobiten för att kunna flyga. Så egentligen så flög inte jag. Det var legobiten som flög och jag satt på den. Den flög sakta fram. Jätteseg legobit, verkligen. Men det var ändå en härlig känsla.

Numera har jag lämnat legobiten och flyger på mycket häftigare sätt i mina drömmar. Ofta så börjar det med att jag i drömmen hoppar högt i luften. Och så märker jag att jag landar lite för sakta än vad gravitationen borde tillåta. Så jag hoppar igen, och känner samma sak. Tillslut börjar jag komma på hur jag ska hoppa för att hålla mig i luften så länge som möjligt. Det är en alldeles fantastisk känsla! När jag övat ett tag kan jag hoppa som man kan göra på månen. Jag flyger egentligen inte helt. Jag hopp-flyger.
När jag vaknat efter en sådan dröm så brukar jag alltid stå och hoppa ett tag. Det känns som det ska fungera! Jag måste bara komma på rätt sätt att hoppa haha.

I andra drömmar så sjunger jag toner i en viss frekvens som gör att jag börjar lyfta. Det är riktigt häftigt. “aaaaaaaaaaaa” kan det låta. I drömmen känns det så fruktansvärt logiskt. Ofta i drömmarna där jag svävar på det sättet så är jag med andra människor som kan göra samma sak. Så vi brukar hålla våra händer och göra långa toner i samma frekvens, och så lyfter vi allihopa! Så himla skön känsla.

Men i natt flög jag på ett helt annat sätt. Jag hade på mig en vit lång kjol, som jag ofta haft på mig de senaste åren när jag varit ute i skogen och fotat. Jag stod ute på grusvägen och plötsligt så började jag sväva. Det hade med kjolen att göra. Om jag hade den i rätt vinkel, och liksom nästan satte mig på den, så kunde jag flyga. Jag flög längs grusvägen och svängde in höger mot Näsåker. Jag flög en liten bit tills jag kom till höjden ovanför Grundtjärn, där man kan skymta byn längre bort. Jag blev alldeles chockad, för på kalhygget nedanför vägen växte det fullt med sommarblommor. Stora vackra prästkragar och blåklockor. Den vackraste sommaräng man kan tänka sig. Samtidigt var solen på väg ner och det spred sig ett gyllene ljus över hela ängen. Det var så vackert att jag rös. Jag förstod att det måste vara något alldeles magiskt eftersom det fortfarande bara är april. Jag stannade där länge och bara tittade.

Det började mörkna och jag skulle precis flyga hemåt igen när en gammal man kom på en moped. Jag ville skynda mig att flyga iväg innan han såg mig. Jag vred och vände på kjolen och försökte få den i rätt vinkel, men det fungerade inte längre. Jag kunde inte flyga. Mannen åkte förbi mig och tittade förvånat där jag stod med min vita kjol och såg vilsen ut. Återigen var jag barfota och plötsligt kom en svärm med mygg, och de bet mig blodig på mina fötter och ben medan jag i mörkret fick gå hem hela vägen till Grundtjärn igen.

Haha, lite tråkigt slut. Men det brukar ofta vara så i flygdrömmarna, att om jag försöker för mycket så fungerar det inte längre. Det var i alla fall en otroligt fin och härlig dröm ändå.

Brukar ni också drömma flygdrömmar? Berätta gärna! 🙂

flyying

40 Kommentarer på “I drömmarnas värld

  1. Maria B

    Ja, jag brukar drömma att jag flyger genom att flaxa med armarna, det går alldeles utmärkt i drömmen! 🙂 Kul med din gula legobit!

    Reply
  2. Skorpan

    I mina flygdrömmar är jag alltid jagad, jag flyger och flaxar med armarna men sjunker sakta ner mot marken hur jag än försöker. Till slut får den jagande fatt i mig och jag vaknar kallsvettig och med hög puls. Hade föredragit din variant:)

    Reply
  3. Synnöve

    Jag drömmer också att jag flyger , det är som en känsla att det är som när sälar simmar, känner mig så smidig kan ta mig mellan hus och träd, över taken men inte så högt.
    Blir besviken när jag vaknar och inte kan fortsätta.

    Reply
  4. E

    Jag brukar flykt-flyga i mina drömmar. Flyger ut ur hus och faror jagar mig. Jätteläbbigt. Dina flygdrömmar var mycket trevligare (minus slutet med myggen och de blodiga fötterna då.) 😉

    Reply
      • Gabriella

        En till hoppflygare här. Härligast är de riktigt långa hoppen när jag nästan börjar tro att jag ska kunna fortsätta flyga för evigt, men sedan mjukt dalar nedåt för nästa avstamp!

        Reply
  5. Cornelia

    Innan jag läser din text nu så ska jag berätta om hur det är när jag drömmer att jag kan flyga. Jag brukar drömma det lite då och då. Inga drömmar känns så verkliga som när jag drömmer att jag kan flyga. Väldigt märkligt att vakna och inte ens kunna skilja på sanning och dröm. Det har verkligen känts som att jag kan flyga. Och det är så enkelt. Jag går bara på vanliga gator, tar sats, hoppar och sträcker ut mig framåt, raklång och med armarna utåt, så kan jag ligga och glida i flera hundra meter. Jag behöver inte flaxa med några “armar” eller så, utan bara lägga mig så lyfter jag. Så himla härligt att verkligen ha fått uppleva känslan av att man flyger, just för att det känns så läskigt verkligt.

    Reply
  6. Ella

    Vilken speciell och märklig människa du är. På ett positivt sätt! Det låter som du stämt träff med änglarna i dina drömmar.

    Reply
  7. Sofie G

    Jag drömde ofta att jag flög när jag var yngre. Då sprang jag och tog sats, sen hoppade upp i luften och började ta simtag, precis likadana som när man simmar bröstsim i en sjö. Ett par meter upp behövde man simma för att sen komma upp på rätt höjd, då blev det lättare. Det var riktigt trögt att simma upp till den höjden, som att simma i något segt.

    Spännande, det där med drömmar!

    Reply
    • Andrea

      Så är det för mig med! Jag springer jätte snabbt för att få fart, sen hoppar jag högt och flaxar med armarna (för att komma upp i luften), men sedan under själva flygningen så “simmar” jag i luften 😀

      Reply
      • Jonna Post author

        Vad kul att det är många här som flyger genom att simma i drömmen. Intressant! 😀 Jag har själv aldrig gjort på det viset.

        Får testa nästa gång 😀

        Reply
  8. Ingela

    Jag har haft drömmar om att jag flyger. Jag flyger likt en fågel i de drömmarna, segelflyger många gånger över vatten och fint landskap. Helt underbar är känslan i drömmen. Inte otäckt alls. Jag saknar de drömmarna. Var länge sedan nu.

    Reply
  9. Heidi

    Jag drömde ofta flygdrömmar när jag var yngre. Jag tog ett hopp upp i luften så flög jag. Det kunde också vara att jag tog ett hopp ut ur ett fönster, så flög jag. När jag hade gjort hoppet och börjat flyga dök det helt plötsligt upp en fåtölj som jag satt på och flög runt i. Det var fantastiskt att drömma så här.

    Reply
  10. L

    Jonna skulle jag drömtyda det här skulle jag säga att du har förmågan att flyga (åstadkomma otroliga saker). Men det går inte om du försöker för mycket eller gör det för någon annans skull (mannen som kom förbi).

    Positiv dröm, du har så mycket talang i dig! 🙂

    Reply
  11. Helena

    Min mamma simmade alltid fram i luften när hon flög. Jag har áksá flygit i drömmar, när jag var liten flög jag som páskärringarna pá en kvast, när jag blev äldre sá flög jag pá allt frán madrassen i min säng till pá mattor, när jag blev över 20 flög jag bara med att hoppa ut frán ett stup och sträcka ut armarna som ett flygplan och segla pà dom utsträkta armarna lánga sträckor. Tror nog inte det finns en enda människa som inte drömt att dom flyger, en del psykologer tror att det är váran inneboende önskan om att längta bort frán en inrutad vardag men jag tror att det är ett behov vi har inbyggt sedan lángt tillbaka innan stress och inrutat liv och det är helt enkelt samma känsla som vi har när vi flyter i vatten, relax, tynglöshet, det vi kände innan vi föddes när vi lág i mammas mage, helt enkelt tynglöshet och má bra. Vi är ju till stor del vatten och det sägs att vi kom frán vattnet frán början innan vi fick ben och fötter att gá pá, tror det är det som ligger inärvt i cellerna sedan begynnelsernas tider
    Pá sista tiden flyger jag mindre, nu drömmer jag för det mesta om dom mest fantastiska norrsken och hela himmelen full av stjärnor och det är du nog skyldig till 🙂 jag har alltid velat se ett norrsken sedan min mor berättade för mig hur det var när hon ság sitt första när hon var liten, hon ság att det brann över granngárden och sprang in till sin far och sade, far, far det brinner nere i Alseda, morfar gick med henne ut och satte sig med henne pá stenmuren och talade om att fenomenet hette norrsken och att det var mycket sällsynt att se detta sá lángt ner som i Smáland, han berättade vad det var och sá satt dom där en láng stund och tittade nere pà stenmuren tillsammans. Mor var nog 7-9 ár, det var runt 1935 och dá var det tydligen en mycket kall period i Sverige för mor berättade att morfar körde bil över havet till Danmark, det var sá kallt sá det frös, det var snörika ár i Sverige och mycket kallt, sá kallt sá barnen en del veckor inte kunde gá till skolan ens. Hon ság aldrig mer ett norrsken, själv har jag aldrig sett norrsken, bara pà bilder och mest dina bilder, nágon gáng i mitt liv ska jag resa och se ett riktigt norrsken med egna ögon 🙂 tills dess fár jag nöja mig med mors berättelse och dina fina bilder som framkallar härliga drömmar 😉

    Reply
  12. Jenny

    Vilka fantastiska drömmar! (minus myggen förstås) När du beskriver det så låter det nästan som om att det skulle gå att flyga, det är liksom bara att komma på den där lilla grejen som här hemligheten 🙂

    Reply
  13. Sandra

    Jag flyger också med hopp, oftast mellan byggnader och träd! 😀
    Ibland kommer jag för högt upp och då kan jag ibland falla till marken, men jag landar alltid mjukt på nån konstig vänster…

    Reply
  14. Nina

    Ja det är härligt 🙂 själen flyger ju omkring när den inte är instängd i en kropp tror jag – därför känns det fullt naturligt (och underbart) i drömmen att få känna den “sanna” känslan igen. Lite flummigt men kanske sant? 😉

    Reply
  15. Micke

    Haha, vilka flummiga flygdrömmar du har, Jonna! Rätt bra gjord “gif-film”, rolig att titta på. 🙂

    Reply
  16. Sheriilyn

    Jag har inte drömt flygdrömmar sedan jag var liten. Det brukade gå till så för mig också att jag hoppade och för varje hopp tog det längre tid att komma till marken och att jag dalade snarare än föll. Kom högre och högre för varje hopp till jag kom underfund med hur jag skulle sväva och ta mig framåt. Brukade vara så för mig också att ju mer jag försökte desto sämre gick det. Betyder nog att man inte ska anstränga sig så mycket utan försöka leva i nuet. 🙂 Helt fantastisk känsla att flyga i alla fall, haha!

    Reply
  17. Mellan skog och gård

    Jag tränade mycket på att styra drömmar när jag var 18-19. Genom att tänka intensivt på någonting, tex mina händer, innan jag somnade så blev det en signal till mig själv i drömmen om att jag drömde, det vill säga, om jag såg mina händer så kom jag på att jag drömde och kunde därför styra dem. Det fungerade flera gånger och jag bestämde mig alltid för att flyga i drömmarna då för att det är så underbart 🙂 Däremot vaknade jag alltid ganska fort efter det, så jag fick flyga snabbt!

    Reply
  18. Gabriella

    Ja, nu kom jag på att jag hade en flyg-dröm för bara några nätter sen. Jag drömde om att jag helt plötsligt kunde “simma” genom luften, så att jag flög. Jag övade rätt mycket och blev ganska bra på det, men vågade ändå inte visa det för någon, för jag trodde folk skulle tycka jag var konstig och/eller att ingen skulle tro mig och att det sen inte skulle funka, när jag väl skulle behöva bevisa mina konster för dem. Men medan jag tränade min “simflygning” dök plötsligt min pappa upp – han gick bort förra sommaren – och jag visade mina flygkonster för honom och han gillade det och tyckte jag var duktig. Jag blev lycklig och tänkte att “nu kan jag visa det för alla andra också!”. Men så vaknade jag där, någonstans.
    Tack för att du påminde mig om den drömmen!

    Reply
    • Jonna Post author

      Vilken fin dröm! Vad glad jag blir att du mindes den nu när du läste blogginlägget. Och vad fint att din pappa var med. Betyder säkert något 🙂
      Kram!

      Reply
  19. Dick Scott

    Häftig dröm! Har själv alltid drömt om att kunna sväva fritt som örnen i det blå;)

    To fly like an eagle
    To dare like a bear
    To raise like a mountain
    To Love instead of fear
    DickScott

    Jag tror att drömmarna är verkliga upplevelser av beök i andra dimensioner där vi har
    utvecklat möjligheter och egenskaper som vi ännu inte besitter här på jorden;) spännande med tonerna eftersom våra chakran har olika toner färger och frekvenser, dessa påverkar vår egen vibrationsfrekvens och således också vår upplevelse av verkligheten;) Vi lever i en magisk värld där allt är möjligt;)

    Reply
  20. Thérèse

    Så spännande att läsa din och alla andras flyg-drömmar. Jag flyger också i drömmen och har gjort det på ett och samma sätt sedan jag var i sexårsåldern ungefär. Ofta utspelar si drömmen på samma plats som i början; på den stora gräsplanen bakom den rödteglade skolbyggnaden.

    Oavsett var det är så börjar det med att jag står stilla, laddar, joggar på plats, sträcker ut armarna, börjar pumpa tills krafterna är på max sen springer jag framåt på gräsmattan och flaxar intensivt upp och ner med armarna. Alla som har sett en svan eller albatross lyfta kan nog föreställa sig vad jag menar. Och så till slut, efter hundra meter vet jag plötsligt att det är dags. Jag lättar och kämpar för att stiga tio, tjugo, trettio meter upp i luften. Mina rörelser blir nu mer en blandning mellan fågelns vingslag och vanligt bröstsim och jag seglar högt, högt över trädtopparna.

    Jag är ingen supermänniska ens i drömmen. Att flyga är ansträngande, och jag kan bara flyga kortare stunder i taget. Men känslan är helt oslagbar och jag kan nästan längta efter att få drömma om det – det är så befriande.

    Reply
  21. TE

    Oj vad vanligt att flyga i drömmarnas värld. Jag kan inte låta bli att tänka på ditt skrivande eller skapande. När du har flow så flyter det på (flyger) och när du försöker tvinga fram nåt så går det inte.

    Reply
  22. Tova

    Åh jag brukar också hoppflyga! Men ibland kommer jag inte ner. Fastnar som på tio meters höjd kanske och vet inte hur jag ska ta mig ner utan att göra mig illa. Så så blir jag lite rädd eftersom jag är lite rädd för höjder. När hoppflyget funkar som det ska är det hur underbart som helst!

    I ett senare inlägg skriver du om hur snoozningarna på mobilen blir något annat. Brukar också vara det. Istället för texten jag själv skrivit in ser jag något helt annat. Ofta är det en uppgift jag måste utföra innan jag får vakna! Väldigt störande..

    Reply
  23. Peter Sehlin

    Jag flög ofta i drömmarna när jag var yngre och bodde över hos mormor och morfar på Överå. Inte långt från dig. Jag flög som dig i motvind och seglade sedan över gården och skogarna kring Överå…sommartid.
    Jag undrar om det kan knytas till geografin att drömma att man flyger. 😉

    Reply
  24. Morgan

    Flygdrömmar är de bästa drömmarna.
    Drömmer typ max en flygdröm per år bara men de är så sjukt härligt, vilken frihetskänsla!
    Sen jag var 5 år så har det alltid varit att jag lägger mig på mage i luften på speciellt sätt, avslappnat och helt utan förväntning och bara låta det ske, och då om det lyckas så upphör gravitationen och jag svävar en meter ovanför marken, sen genom att luta kroppen åt ett håll så flyger jag ditåt.
    Nu sista drömmen för någon månad sedan så flög jag i landskapet där jag växte upp, runt ett berg och ovanför skogen, höll på att krocka med en kraftledning och flög in i en massa grenar på en gran.
    Var lite svårt med styrningen, blev väldigt långa vändkurvor.

    Reply
  25. Fiskers

    Jag kunde med stark viljekraft börja lyfta från marken och det va en gubbe med i drömmen som jag murade en grund med för ett par år sen som heter Börje . Han var lite av en besserwisser men nu stod han bara och gapade . Jag kunde sänka ner mig bara nån centimeter från marken och sen spänna kroppen med alla muskler och då lyfte jag uppåt igen . På morgonen trodde jag lite på att det skulle fungera . Jag känner mig stark och fri och ingen jävel ska bestämma över mig . Jag älskar att måla stora ”dra en lina tavlor som svärmor sa nu i julas hehe” jag blev glad av att Hon sa så . Tänk om hon sagt : va fint städat ni har hemma . Får se om drömmen kommer tillbaka inatt . Sökt till en konstskola kom inte in kanske för gammal tänk om man va 25 fy fan vad jag skulle ha bara rest till Berlin eller New York och sökt mig till kreativa kretsar . Nu är man 50 och det blir lite weard och man ….. men nu !!!!skiter jag i att jag är 50 jag kommer att bli 100 . Nu ska jag bli konstnär . Fy fan va pretto och så börjar tvivlet igen …. men nu: SVÄVAR🤭

    Reply
  26. Katarina

    Inatt drömde jag att jag hoppflög och gjorde kullerbyttor i luften😂. En fantastisk känsla😍. Har tidigare drömt att jag hoppar högre och högre , svävar och tittar ner. Det händer inte så ofta men när jag drömmer dessa drömmar känns det väldigt positivt och bra❤️. Roligt att läsa att andra likasinnade haft likvärdiga drömmar❤️.

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.