Hej på er!
Jag sitter här som en jordhög och tuggar grus i munnen. Gissa vart jag har varit? Ja i trädgårdslandet! Fy sjutton vilket slit det var att sätta potatis, och för att inte tala om den hemska mygginvationen. Har blivit myggbiten i hela ansiktet, och min underläpp är helt uppsvullen av myggbett. Jag ser inte klok ut. Men nu är det klart i alla fall! Har även hällt lite kodynga i jorden så nu hoppas jag att det blir mycket pärer till hösten 😀
Varje gång jag håller på med något tungt arbete och nästan håller på att falla ner på marken av trötthet så brukar jag tänka på hur mycket värre det måste varit förr, när de hade mycket större marker att sköta om, massor av djur av ta hand om, många barn att mata, tvätta alla smutsiga kläder för hand och allt annat som hörde deras vardag till. Det var ändå inte så längesedan det var på det viset. Allt har utvecklats så fort och nu kan man knappt tänka sig in i hur människorna slet varje dag för att få mat på bordet till kvällen. Jag försöker att tänka på det så ofta jag kan, för på något vis är det som någon kraft vaknar till liv i mig då, och jag känner mig mycket starkare och uthålligare.
Klarade mina förfäder allt det där jag nämnde ovan, ja då borde jag klara vad som helst med tanke på alla dagens hjälpmedel. Det ger mig en liten extra energikick.
När allt känns riktigt jävligt så kan jag tänka att det ändå inte är något jämfört med hur de kände det förr i tiden.
Efter en lång dags jobb vid arbetsbänken var det dags att gå ut och sätta potatis i trädgårdslandet.
Köra jordfräs är roligt! Det går undan!
Nanook körde också jordfräs fast på sitt eget vis
Några timmar senare, och 78 miljoner myggbett senare; täcker över sista fåran med potatis.
Härligt. Tänk bara när du kokar din egenodlade potatis, sköt om dig och kram pårè!
Gillar dig 😀
Som du skev; Det är verkligen inte länge sedan som människorna fick slita för att få mat på bordet. Jag har ofta genom livet tänkt på “faster Kristina å´n August” som det sas därhemma. Alla barn de hade, där, mitt i skogen. Hur i hela friden bar de sig åt att mätta alla munnar? Idag kan man ju ofta bara ta bilen och fara iväg på nån affär och handla, och är man inte sugen på att laga nått kan det bli halv- eller helfabrikat. Utöver allt du räknade upp som skulle göras förr i tiden, så måste man ju kunna laga mat från grunden och med de råvaror som för tillfället fanns att tillgå. Tänk vad duktiga de var!
Vad klok du är Jonna! =) Du har ju helt rätt.
Vad kul med dina första pärer, jag hoppas att inte fåglarna äter upp dom för dig nu bara. Jag har precis börjat få små gröna kulor på mina tomatplantor och längtar verkligen efter att få smaka på den första tomaten! =)
Kram
Ja usch va sant du har!! När jag tycker det är motigt tänker jag på min mormor.hon födde tolv barn…första dog för hon fick lunginflammation när mormor måste jobba som piga och inte hann elda varmt åt henne hemma.Det var nog tungt…..morfar låg i skogen för det mesta för att få ihop levebrödet,och mormor jobbade åt bönder.Mamma berättade mycket som man tyckte var omänskligt för en att klara av.Mormor dog 1972,72 år gammal.Och hade jobbat som vallpiga ända tills hon var över 60 år.Jag brukar åka upp dit ibland och titta på byggnaderna och förundras.Mina två äldre systrar mindes tiden på vallen,och jag är lite avundsjuk för att jag var för liten för att komma ihåg hur det var där.Jag har bara kort på mormor ,morfar och mig därifrån.Och det är jag glad för!!
Vi tar så mycket för givet idag,som egentligen är helt oväsentligt mot för vad dom hade.
Jag skulle ge mycket för att få uppleva en fäbodsommar =))
Ja förr i tiden hade dom ju inte moderniteter som en jordfräs av märket nanook. 🙂
Så koselig! 🙂
härliga bilder. kram
Jag är så imponerad av dig Jonna! Du klarar det mesta som “en hel karl”. 🙂
Kram på dig!
Anita från andra sidan Storsjön
Att läsa din blogg är en sådan total injektion av positivitet! Du är BÄST Jonna!
Hej Jonna !
Visst är det så sant som du skriver i din lilla berättelse att de fick slita för brödfödan förr.
Visst är det så att man hinner fundera en del när det påtas i jorden, en go avkoppling på sitt sätt. Vilket fint trädgårdsland du fått iordning och go bild på er på plats. Nu är det bara att vänta in skörden i höst.
En liten fråga om att det ser ut som du har en Volvologga på din T-shirt, har du jobbat på Volvo?
Ha de gott………….
Det är härligt med egen potatis Fast vägen dit är slitig….
Nanook ser lite slö ut som ligger och jobbar 😉 hehe.
Hoppas de kommer massor med pären! 😉
Och du har så rätt, vi är lite väl slöa ibland, ganska bra att tänka på hur det hade varit om vi åkte tillbaka i tiden. Räcker ju med att gå tillbaka till tiden då våra farföräldrar var unga.
Kämpa på! hoppas myggbetten inte kliar ihjäl dig.
Rabarberna ser ut att bli goda till pajen du kan göra i midsommar…bild på det?
Du är grym Jonna. Sen jag började läsa din blogg har du fått mig att älska att jag bor i Norrland! Förut kunde jag inte uppskatta det vackra som finns runt husknuten. Tack!!!
Jag måste bara tipsa om en författare som heter Solveig Olsson-Hultgren. Hon har skrivit
en serie böcker om hur det var förr i tiden . Första boken heter “Siden, sammet, trasa lump. Den börjar slutet 1800-talet och den sista boken slutar år 1999. Det är ungdomsböcker egentligen, men jag kan verkligen rekommendera dem. Jag ska börja läsa den femte boken nu.
Hmm… T-shirten du har på dig känner jag igen, allt för väl. Det ligger ett gäng sådana här hemma hos mig. 😉
Egenodlad potatis smakar extra bra så du väntar på något riktigt gott nu! Ni lever allt ett gott liv du och din lurviga “jordfräs”.
Så myggen har kommit nu! Det är ganska märkligt hur det från en dag till en annan kan dyka upp mängder med sådana där små odjur. Upplevde det i Åre för många år sedan. Vi hade haft underbara kvällar utan så mycket som ett enda knott eller mygga och så en kväll när vi satt nere vid sjön så såg vi en mörk fläck mot den ljusa kvällshimlen. En av killarna som bor i byn ropade “nu kommer dom”. Vi andra fattade inte vad han menade och bara stirrade på “fläcken” som blev allt större ju närmare den kom. Sen förstod vi, det var knott, eller svedan som jag tror dom kallade dom för, som kom i fullständigt osannolika mängder och därmed var dom mysiga utomhuskvällarna över. Även ortsborna sa att det var bland det värsta dom upplevt just den sommaren.
Bra jobbat! Du är GRYM tjejen!;) Och din blogg samt bilder
är ren njutning för själen!
**Kolla in min Thailands blogg ni som har lust!;)**
duktig du är!
Som många fler skriver -du är bäst Jonna!
Så himla duktig. Jag vet känslan att baka paj på egenodlade rabarber, kryddor och sånt där..så härligt det är att få äta sin potatis!! Var med och hjälpte min mormor häromdagen och satte…så vi får hoppas på lycka 😀
Myggen är ett rent helvete…fick ett jäkla bett häromdagen, inget jämfört med dej men det sitter kvar än!:O rött och stort… Hmm, fast jag tycker det är värre med fästningar faktiskt…har du haft några? Och Naanok oxå kanske?
Kraaam!
Ja ni kämpar på för överlevnad i byn,hade du inte jordfräsen kunde du bara hålla Nanook í bakbenen o köra på 😉
Ja det var nog hårt förr och i vissa delar av världen lever dom kvar i detta hårda liv för överlevnad.
Även myggen verkar gilla gilla dig.
Du får ta och köpa en sådan där mygg mössa/nät kostar ca 20kr
Hittade en film om livet förr 🙂
http://www.youtube.com/watch?v=87akEcHMRJE
Håller med dig Jonna, och det är få som faktiskt uppskattar allt det “lätta” som vi har i dagens samhälle. Man klagar tex över att tvätta men vad är det man egentligen gör annat än att slänger in tvätten i maskinen? Det är ju maskinen som gör själva jobbet. Svenskar är lite bortskämda.
så tänker jag med ibland…det borde alla göra
vad du är duktig =)
kram
Du har helt rätt: Det hjälper ofta när man är trött att tänka “hur klarade de av detta förr” utan hjälpmedel fick de slita mycket mer. Jättefina bilder också som ger värdet på potatisen mycket mer.
http://www.youtube.com/watch?v=TX4dleKX6nI&feature=related
Din bild av förr i tiden stämmer inte helt. Visst hade de mycket att stå i men de var också många i hushållet. Sedan var det vanligt med torpare som arbetade under en patron. De hade oftast inga djur hemma i stugan att ta hand om. När det gäller att det var värre förr håller jag heller inte riktigt med dig. Visst kan det kännas tröstande att tänka tillbaka på att man slet mer fysiskt förr i tiden men idag finns andra, enligt mig, värre problem så som olika psykiska utslitningar. Visst kan vi bara ta en spruta mot stelkramp men nya välfärdssjukdomar utvecklas samtidigt.
Håller med dig Anna. Jag tror det var fan i mig mycket bättre förr. Har pratat en del med mina gamlingar födda på 1800 talet. Nu alla döda förstås. De fick slita ont, men de hade tid att fjäska för grannjäntan i alla fall. Det var nog bra mycket roligare på den tiden.
Men vad får man göra idag då? Jobba för ett Kalle Anka företag som blåser dig på stålarna (via ett bemanningsföretag)såvida man inte är med i facket. Det är ren katastrof. Det skapar oro bland folk. Kan jag betala räkningarna denna månad? Allra speciellt för ungdomar. Om man inte är raketforskare med akademisk bakrund och har den sociala kompetensen ala den amerkanska presidentens nivå, så får man ju inte ens jobb som gatsopare.
Hail Hail Jonna, gör det själv metoden och sätt pärerna : )))))
Hej!
Mycket trevlig blogg du har!
Det är fantastiskt som du har att ha tid för reflektion. Det är det vi har tappat någonstans i det moderna samhället, där man inte får ha några tomma luckor i schemat eller kalendern.
Men du bevisar verkligen hur viktigt det är, och vilka kloka tankar det frigör och leder till.
Tänk om fler tog sig tid till det, så mycket bättre och trevligare det skulle vara då…
Jag tror du ger väldigt mycket styrka till andra (inkl. mig själv också förstås), fortsätt med det 🙂
Alla svenskar sätter potatis har jag hört, jag vill sätta potatis med! men nu undrar jag, när tar man upp dom? när dom blommat över eller när blasten torkat bort?
En bok jag kan rekommendera är Hungerpesten av Linnea Fjällstedt. Den fick mig att bli mycket tacksam för för att leva här och nu samtidigt som den är en bra beskrivning av hur fattiga oro torpare hade det i inlandet för bara 120 år sedan