Livet på gården

Kära vänner, vad mycket kärlek ni öst över oss den senaste tiden efter bröllopet. Jag vill börja det här blogginlägget med att tacka er för alla otroligt fina gratulationer och lyckönskningar.
Vi läser allt ni skriver och vill verkligen att ni ska veta att både jag och Johan är så djupt tacksamma och glada för alla vackra ord och all glädje och kärlek som ni skänker oss.

Tack, tack, TACK! ♥

Det känns som sommaren har varit som en enda lång, intensiv film med tusen saker som hänt samtidigt. Och nu efter bröllopet, så har vi sakta börjat hitta lugnet och rytmen igen. Äntligen.

Att klämma in flytt, renoveringar, massvis med jobb och bröllop på två månader…det blev egentligen lite för mycket för oss. Samtidigt så är vi så tacksamma att allt roddes i land. Det hade aldrig gått utan all hjälp vi fått från våra älskade familjer.

Trots att vi haft väldigt roligt med allt som gjorts så har jag längtat efter den här tiden, när de här stora projekten är över och vi får landa i en vardag igen, utan att ständigt behöva avbryta för något som måste göras.
Att få sitta ute på trappan i kvällssolen och blicka ut över vår drömliknande gård och bara känna stillheten.
Att inte vara på väg någonstans, eller att ha tusen tankar i huvudet.
Bara få vara.

Nu när den extrema värmen kom så tog vi en långhelg helt ledigt från allt. Vi badade, solade, lagade god mat och pysslade på med små roliga projekt i vårt hem. Och åh, vad det gjorde mycket.
Det är först nu efteråt som jag inser att jag varit lite “stängd” senaste tiden.
För någon vecka sedan så sa jag till Johan
Det känns som om jag aldrig mer kommer kunna göra en film igen. Eller att ens ta ett foto. Jag känner mig helt tom på kreativitet.

Jag vet av erfarenhet att det finns få saker som får mig att må så dåligt som när jag känner mig kreativ och vill fota, filma eller skapa något, men tiden finns inte.
Bara små korta stunder, så man knappt hinner komma in i känslan.
Och så har det varit under lång tid. Jag vill, men tycks liksom aldrig hinna dit. Vilket inte är konstigt egentligen, eftersom det verkligen har varit fullt upp.

En lärdom jag tagit under åren är att då “släppa taget” och inte lägga någon som helst press på mig själv vad gäller det kreativa. Låta kameran ligga och bara “stänga av” och se till att “get shit done” så att alla de där betungade små sakerna och “måstena” blir gjorda. Först efter det kommer den där härliga, glädjefyllda friheten igen som liksom är kärnan för att jag ska vilja skapa något överhuvudtaget.
Och exakt den känslan kom nu efter helgen. Alla måsten var gjorda, och de här lugna dagarna blev som gödsel och vatten på en torr gräsmatta.
Något växte till liv igen och öppnades.

En annan sak som varit jättekonstigt senaste tiden, är att jag inte kunnat känna ren glädje för huset och gården. Det har nästan känts som en sorg istället, för att på något märkligt vis så har jag trott att vi ska behöva lämna det snart.
Som om gården bara varit ett hus vi hyrt över sommaren. Hur mycket jag än försökt övertala mig själv att det inte är sant, så har liksom min hjärna ändå hållit fast vid känslan att det här bara är tillfälligt. Att vi snart måste lämna.

Så senaste månaden så har jag liksom inte kunnat ta in något. Jag har försökt men det har mer känts som en konstig tomhet. Jag har nyligen gjort ordning min ateljé i ett av de gamla husen på gården, och det är så vackert så mitt hjärta värker. (Ska visa er bilder senare)
Den blev som allt jag någonsin drömt om i en ateljé. Men så har en känsla av sorg kommit, som liksom säger “Nej juste…det är bara nu. Snart måste vi packa ihop allt igen“.

Jag vet inte var den känslan kommer ifrån? Jag har blivit galen på den. Jag ville ju våga känna glädjen igen, som när vi precis flyttade in. Känna att det är på riktigt!
Men kanske kan det bli så när man så länge drömt om något och plötsligt så är man mitt i det, och allt känns för bra för att vara sant. Man är omringad av så mycket vackert att hjärtat nästan svämmar över och stänger av för att orka bearbeta det. Jag vet inte. Vad tror ni?

I alla fall, så försvann även den känslan efter den här helgen. Det var som att dessa dagar löste upp en propp i mitt inre. Något som klumpat ihop sig och fastnat när allt vackert kom på en och samma gång.

Återigen kunde jag känna det där “pirret” när jag går omkring på gården, så som jag gjorde i början. Jag får pirr i kroppen och rysningar, av välbehag.
Det suger tag i magen som om jag åker berg och dalbana.

Plötsligt är det som om jag ser och känner allt igen. Jag känner varenda vindpust med dofterna från den intilliggande skogen och de vajande älggräset.
Jag känner de varma blickarna från de stora granarna som vaktar vår gård med sina starka, tunga grenar.
Jag ser trollsländorna som flyger över den lilla skogstjärnen och leker i dungen av björkar.
Bäcken som nu porlar väldigt tyst, när högsommarvärmen törstande sugit upp det forsande vattnet.

Allting här vibrerar av liv. Denna gården är magisk.
Jag menar det. Den är magisk.

Jag har varit ute om kvällarna för att utforska trädgården och plockat örter som jag torkar och ska göra teer av så att skafferiet och medicinskåpet är proppat inför den kommande vintern.

Varje dag upptäcker vi något nytt. Varje dag blommar nya blommor som vi aldrig tidigare sett. Varje dag häpnas jag av ljusets dans i trädkronorna.
Varje dag ser jag trädgården från nya vyer och blir lyrisk över alla hemliga små ställen som finns att upptäcka.

Den har allt. Som naturens alla olika skiftningar på en och samma gård.
Från granar, tallar och skogsmark med lingonris och doft av torra barr, till fuktiga träsk med spirande grönska, trollsländor och grodor.

Och rosor. Både rödrosa och vita, som doftar så gott när man kommer nära.
Det märks verkligen, att den här gården varit älskad av många innan oss. Som tagit hand om den och planterat alla möjliga vackra blommor och växter.

Ett eget litet rallaros-fält har vi också. Ja…jag inser jag nu att det inte är konstigt att det blev overload i min hjärna när vi flyttade in.
Att både få detta enorma utrymme att röra oss på och samtidigt få vara omgivna av allt detta vackra. Det är som en egen liten värld.

Och nu när sensommaren kommer med mörkret, så är det som att få uppleva ännu en dimension av gården. Att få tända upp ljus och lampor, och se hur mörkret och ljuset samspelar mot de röda ladugårdsväggarna.

Huset ser så kärleksfullt ut när det lyser i fönstren. Och jag har nästan längtat lite efter mörkret, just för att få se det från mörkrets perspektiv.

Ända sedan vi flyttade in så har vi sovit med ett av sovrumsfönstren helt öppet. I maj somnade vi till den forsande bäcken utanför, och alla tusentals fåglar som sjöng natten lång.
I juni, juli så tystnade fågelsången allt eftersom de hittade sin kärlek.

Istället byttes ljuden ut mot koskällorna från ängen nedanför huset.
Stjärna råmar ibland, när hon vill att jag ska komma ned med lite gott att äta. Tänk, att jag kan ropa på henne från köksfönstret. Bara det liksom…

I farstun lyser det vackert om kvällarna, och det doftat gott av örterna jag hängt upp på tork.

I skrivande stund är det måndag, och regnet öser äntligen ned igen efter en vecka av solsken. Jag sitter återigen i mitt lilla “häbre” och skriver, och känner mig som pånyttfödd efter helgen. Johan är i smedjan och jobbar på.
Än så länge är smedjan kvar i gamla huset, men förhoppningsvis får vi klart den nya till september.

Nu känns det som att nästa kapitel har tagit vid. Flytten är avklarad, bröllopet är över och högsommarens intensiva dagar har börjat lugna sig.
Det känns lite som att det är nu livet på vår nya gård börjar på riktigt.

För nu har jag verkligen förstått att vi bor här.
Vi ska inte lämna snart. Här ska vi stanna

Jag önskar er alla en underbar vecka. KRAMAR! ♥

76 Kommentarer på “Livet på gården

  1. Matilda

    Guuuud så fint ni har det! Vi köpte hus på landet i höstas, och jag känner igen den där känslan av att det inte är permanent. För oss kom det när saker började strula, som när vattnet började lukta svavel, tapeterna ramlade av väggarna, eller när vi inte fick till någon vidare värme i vintras. Då kände jag bara att allt var jobbigt, och jag ville bara sälja skiten och flytta därifrån. Men allt eftersom de där grejerna löste sig så blev det lättare att slappna av. Och nu, när vi faktiskt kan bo här utan att hela tiden behöva tänka på allt som MÅSTE göras, så är jag äntligen lika kär i det här stället igen som jag var när vi köpte det.

    Reply
  2. Anonym

    Vi köpte lägenhet och väntar på att flytta in. Vaknar glad i blivande lägenheten men kan inte uppskatta nuet hur mycket vi än försöker riktigt, det är som du beskriver det med samma typ av tomhetskänsla, till och med så att vi har stannat och bara väntar på att få flytta. Det är nog kanske så vi är byggda för att klara förändringar? Att inte bli attached till det vi snart inte skall behålla eller så? Du är absolut inte ensam i varje fall!! <3 Jag tycker om dina texter, bilder och hur avskalat allt är hos dig. Du verkar vacker även på insidan, som jag ser det. Drömmer själv om att lämna det här stressade samhället. En dagdröm, längtan jag haft genom hela livet egentligen men som folk inte riktigt verkar förstå. Hur bestämde du dig för vart du skulle ta vägen? Hur gick det till egentligen?

    Reply
  3. Birgitta

    Så skönt att ni hittat lugnet och kan njuta av ert nya underbara hus. Ni har varit helt otroliga med allt som ni gjort under försommaren och har verkligen gjort er värda en lugn och avslappnad vecka. önskar er nu all lycka och hoppas ni kan ta det lite lugnt o njuta av sensommar o höst. kanske det blir lite kulning för Stjärna och hennes kompisar också.

    Reply
  4. Rosina Espig

    Oh Jonna…I might never find the right words to discribe how much I love you ♥ And it is so fun that I feel like I am always already feeling when you are going to post siomething new 😀 I am so, so happy for you and forever thankfull for all the inspiration and hope that you are giving into this world!

    Reply
  5. Pia Johansson

    Stort grattis Jonna och Johan till ert giftemål och kärleken ni delar med varandra…. och stort grattis till ert fina hem som ni nu har kommit “hem” till, både fysiskt och mentalt. Jag önskar er all lycka och välgång och fortsätt leva det liv ni gör och utveckla det tillsammans, kram från Pia i Södertälje

    Reply
    • Madeleine Rosén

      Så skönt att höra att du äntligen hittat hem, inte bara fysiskt flyttat in, utan även verkligen landat i ditt nya hem genom alla dina sinnen. Jag förstår att det blev lite för mycket, och för fort, men nu efteråt får ni möjlighet att njuta lite extra av allt i stället. Både åt det som varit, och det som komma skall. Lev nu det liv i stillhet som ni önskar er där uppe, så “ses och hörs” vi nästa gång du mäktat med att bjuda in oss till att ta del av lite från eran värld. Må så gott! Kram till dig, Johan och era fyrbenta ❤

      Reply
    • Ted

      While I would love to live long enough to read a blog from you when you are 50 – change is inevitable. Maybe you are just getting a glimpse that this, that the things of this earth are temporal. All you can do is embrace the moment and soak in as much as you can. Your digital footprint will remain for you to look back on. And this is a gift for your friends and followers – a blessing you bestow. You have provided a glimpse of something that so many of us can not experience. You provide indelible beautiful impression of a life lived fully in a part of the world that is filled with the creator’s abundant beauty. That too is something you can try to embrace fully. There are so few people in the world that do that. You are a gift and one thing you may have realized is that your current world and life is a gift to you. You can choose to explore that fact – and grow to fully understand where this gift comes from. I adore the way you express the gift of your life and surroundings. It is a blessing to many of us who are following along from afar.

      Reply
  6. Anna

    <3 to you. I wonder if there's something in us that tries to protect us from being hurt. It sometimes keeps us from fully sinking into the beautiful gifts that are present right now. Your creativity as you imagine, then craft the life you want is inspiring. You're held in Grace as you listen to your heart and follow its call. Trust in that. Take time to hear it. Know that you deserve good things, always. The bumps in the road that inevitably come won't diminish your joy. They help shape us, giving us lessons, helping us grow. You'll handle them with strength and with support from divine grace and your ancestors who watch over you. Many, many blessings to you and Johann.

    Reply
  7. Felicia

    Jag blir helt varm i kroppen av läsa det här inlägget! Det är nästan så att man kan lukta på det här inlägget, det kanske låter lite konstigt? Allt du beskriver känns så levande <3

    Reply
  8. Ana

    sending love and hugs. thank you for sharing your ups and downs and ups again 🙂 your wedding ceremony had thousands of guests 😉 us all.

    Reply
  9. Shetlandsfrun

    Ni bor helt magiskt vackert. Jag har precis den känslan du beskriver. Det är en stor sorg när man vet hur man kan känna och därmed bör känna, för man vill ju välja glädjen 🙂 Min bakgrund är en annan än din så orsakerna är nog olika men det är ändå alltid värdefullt när man får “känna igen sig”. Tack för dina vackra inlägg.

    Reply
  10. Johanna & P

    Känner igen den där känslan “det är för bra för att vara sant, hur ska jag kunna förvalta detta”,,, till man hittar lugnet igen och njutningen mitt i naturens magiska under,, ? ? ? Du skriver så bra, tack! Kram från skogen ?

    Reply
  11. Sanne Bergman

    Tack fina Jonna för att du delar med dig <3
    Och tack för kärleken och inspirationen du sprider.
    En sak jag lärt mig om livsförändringar är att sinnet måste få tid att ställa om sig.

    Låt det ta sin tid=)

    Reply
  12. Emma Geerhold

    Jag kan så väl känna igen mig i att kreativiteten är som bortblåst och att man inte kan ta in det som är här och nu, men har med tiden lärt mig att stilla sinnet och förstå att det är nu idag, den här veckan eller månaden som alla måsten måste genomföras och blir klart med, för att sedan kunna fokusera fullt ut på det som är viktigt för en själv. Jag har nyss varit där men nu blomstrar det igen och jag hoppas med allt mitt inre att vi kan leva kvar på den plats vi är nu och med det liv vi lever!

    Jag önskar er all lycka och lugn för tiden som kommer och stort stort grattis till er som herr och fru.

    Reply
  13. Anonym

    Reading your blogs and watching your videos are wonderful, Jonna! I believe that you are the one living in your own fairytale and that seems to be so real I could ever imagine. Congratulations both of you, I love you guys! Love from Myanmar! <3

    Reply
  14. Terri

    Glad you are happy! You have come a long way since I started following you, almost 10 years ago! Your creativity inspires me and your commitment to live a simple life mirrors my own vision. I wish you and Johan all the happiness that life has to offer!

    Reply
  15. OLIVIA LEYTON

    It is the nature of duality that keeps us vacillating between joy and despair. The pendulum is constantly swinging. My practice now is to tame the pendulum into the middle. My spiritual practice focuses on neutrality, the place of ‘rest’ within where I feel ‘peace’ without the extreme highs and lows. It isn’t easy but after a lifetime of extreme ups and downs, I am so ready to release the drama of existence from within. The world will do what it will, but I don’t have to feel the reactions too much anymore, but rather just observe it as a more detached onlooker. Once I was standing alone on an immense glacier in Switzerland, with mountains all around, and edelweiss growing in the cracks of the rocks, and the beauty and ‘loneliness’ of the moment was so overwhelming it paralyzed me. It was a moment of true existential crisis, and questioning, of ‘what IS reality?’. Why in all this beauty and surreal silence would I feel such sadness, instead of feeling ecstatic and connected?

    Reply
  16. Stu

    Hej. nice you’re writing here again after such crazy packed time, hope you guys settle in there and look forward to the rest of this years seasons 🙂

    Reply
  17. Petra B

    Gu vad jag älskar dina inlägg! Känns som att sitta ned med en kär vän och få en uppdatering om deras liv.
    Grattis till allt det härliga som ni fått vara med om i år!

    Jag tror man kan bli så lycklig att känslorna på sätt och vis tar en paus. Att det känns lite overkligt att det verkligen är så bra som det är. För bra för att vara sant, typ. Skönt att läsa att du har börjat landa och kanske snart verkligen kan känna glädjen ordentligt igen.

    Jag önskar er alla lycka i framtiden!

    Med varma lyckönskningar från Norrbotten!

    Reply
  18. Aura Sol

    Beautiful Jonna, I feel your pictures are different, a fruit of maturity which is being integrating, as all your experiences are being integrated in you. I feel the wise woman´s scent arising in your words and photos, coloured by a mysterious darkness, space gifted to you to open to your new chapter, your new self, as we are constantly reborning to our-Self. You are taking time for integration, for listening, for observing what it is and what is not, and I love feeling there´s no rush in your intentions, the full awareness and presence is what we can always offer as Real. We all mirror each other, and this might also be my own reflections, so thank you, for you created a space where I felt inspired to put this words down, as a complement for all the beauty that its here. It seems to me when we are living the dream we always dreamt of, our mind tries the impossible to survive with this “thread”, the thread to the false ego and the false limits of the self, and all the fears that arise with this struggle. But oh! what a beautiful chance my dear, to see face by face those fears, understanding they can not help us anymore, and with gratittude and understanding we let them go, as they don´t belong to us anymore. And magic comes, when you let them go, this is the maturity Im seeing now, I feel so touched right now, so grateful, and graceful…We are with you, dear sister, as there is only One, one infinite source of Life!

    Reply
  19. Christiane

    It takes time to settle in to a new place and to adjust even to the good changes is sometimes stressful. Now take pleasure in the summer and enjoy the beauty of it: the flowers, the sounds, the light, the ‘moo’ of Star from the meadow.

    It takes time, which cannot be rushed and each day you will be a little more ‘at home’ with the new changes. It must be fun to look for ‘favorite’ places to go and sit outside to drink a cup of coffee and rest from all the activities of moving in and of the wedding.

    Rest into the beauty of your new home. Feel the pulse of the place. Make friends with each room and each view. Getting acquainted is a process to be savored now that all the frantic pace of the move and the celebration has passed. Allow the place to welcome you home now. Give it time to adjust and you will feel yourself again. (Some advice from a person who has moved many times to many different places in her youth)

    Reply
  20. Lena

    Vilka fina bilder! Grattis till giftermålet! Jag tycker också om när det går mot sensommar. Det är något lugn som lägger sig när kvällarna blir lite mörkare. Tycker om att läsa din blogg och alla vackra bilder därtill. ?

    Reply
  21. Linn

    Hej

    Jag tror på att samla ihop sig i handling. Du har bott här och där och haft studios och lokaler på olika platser och bara rusat framåt. Packa upp, installera, packa ned men du har inte gjort ordentliga avslut. Du har packat ihop butiker, studios etc ihop med din mamma, din man etc.

    Jag tror på iden att åka runt till de ställena du spritt ut din själ i och hämta hem hela dig. Du har liksom lämnat bitar av din själ lite här och där och kanske aldrig gjort ordentliga avslut för dig själv för att hämta åter allt du gett av dig själv. När man skapar och är kreativ så är hela ens hjärta och själ med på något sätt.

    Ta en dag eller två för dig själv och samla ihop dig och gör ordentliga avslut till dina olika skapar platser. Kanske lägg en bukett utanför lokalen för att markera ett avslut så du kan fokusera på en ny början när du är mer “hel”.

    Kram

    Reply
  22. Alessandra

    I’m so glad everything has settled down and that all your dreams have come true! Keep dreaming big! Wishing you and Johan the best!

    Reply
  23. Angelica

    Ååh, vilken härlig dröm som blivit sann för er! Ert hus och trädgård är så otroligt vackra! Jag är så glad för er skull, att ni lyckats komma dit ni är idag. Tack för de vackra bilderna och ljuset du sprider! 😀

    Reply
  24. Gregory LeGault

    Listening
    Silence
    Is the luscious expectancy
    the selfless breath
    and gentle humility
    Before hearing

    With love

    Reply
  25. Monis

    Den känslan får jag ofta när jag är lycklig, kan liksom inte riktigt ge mig hän eftersom jag nästan förväntar mig att det snart ska ta slut eller att det bara är en dröm. Undrar varför jag fungerar så? Istället för att njuta av nuet. All lycka till er i ert fantastiska hem, jag gläds med er även fast vi inte känner varandra 🙂

    Reply
  26. Ruby

    I know exactly that feeling, of somewhere inside it says it’s to good to be true.. in the beginning there is the excitement but then it settles and you feel awkward and unsettled. I had this for some month this year after moving in with the love of my life in the place that my soul loves most… but I was afraid to lose it all, I could accept the beauty so I thought it cannot be forever, maybe the world will crash down tomorrow over my head, just recently I think I shifted my being and accepted fully the grace that pours into my life! Feeling grateful everyday.

    I love to observe the beauty and grace in your life Jonna, it’s an inspiration to the world. Also warriors of light sometimes fight, i’m with you and know that grace is pouring on you too!
    Light and Love from Italy

    Reply
  27. Helen

    Lackadazie life gets crazy
    Is it all just a dream?
    This man my love
    this house our home
    this garden and the stream
    I’m here to stay to stay
    my husband and me
    the cow the dog and cats
    where my feet tread
    where I lay my head
    this is all I need
    Our home
    Two words that mean the world to me
    We are here now and forever
    this is the life I dreamed??

    Reply
  28. Helga

    Hello Jonna,

    I totally relate to what you’re saying and how you have been feeling at times. It would have been overwhelming waiting for so long to hear whether those windmills were coming or not – then you have all the anxiety, excitement, plus the stress of purchasing your lovely home, moving and renovating – plus planning the wedding to boot. It’s been an emotional roller coaster. Now that everything has settled down to a much less hectic pace you’ll bounce back just as you’re doing.

    Love all of your beautiful pictures. You do fabulous photography which makes one feel as if they’re almost there with you. You guys have a wonderful week and just enjoy it all. Love from the Canadian wilderness.

    Reply
  29. Paula

    Yes! After the rush, there is time to settle in. Time to be the beautiful soul you are. You are experiencing a lot of newness in your location, your marriage, your surroundings and consequently the flow of your days. I’m sure it is hard to believe when the dreams come true – especially so rapidly! You are in a blessed circumstance in a blessed place. As you honor your creativity, it will burst forth in full force and sing an even greater song! Love to you both. Thank you for sharing the beauty in such a world.

    Reply
  30. Alicia

    Dear Jonna, I’m so happy for you! The pictures are beautiful. Beauty, love, magic and joy are the best gifts from life. I wish you the best and look forward for more new posts.

    Reply
  31. Lars 8463

    Gomorgon frun
    Ligger i tystnaden, i min tankevärld.
    Lyssnar till däckens sång på vägen
    som fyra till sex nätter i veckan
    under juni och juli burit på delar
    till en snurrig framtid.
    Till vår, till min, framtid.

    I går stannade framtiden för en stund
    När solvarm doft av några smultron
    som hade fyllt min hand
    när den var liten.
    Svalkan från kylskåpskall mjölk.
    Smaken tillsammans.
    Fick framtiden att stanna en stund
    i nuet.
    Fick framtiden att stanna en stund
    i minnen.

    För det här är platsen där min hand
    blev stor nog för att plocka
    mitt första smultron.
    Min hand som nu är stor
    Men som ibland känns så liten
    av alla måsten som fyller den.
    För nu är det bara min hand
    som är stor.

    Varmhjärta
    Ligger i tystnaden, i min tankevärld.
    Betraktat din känslas penseldrag
    i bilderna. Läst några gånger
    och försjunkit i din tankar.
    Min berg och dalbana är en stillsam
    känsla, mer djupa berg och höga dalar.
    Men när jag står på ett högt berg
    och dalen är djup…

    För mig är du en i högsta grad
    LEVANDE människa.
    Med allt vad det innebär.
    Önskar att “pirret” får stanna.
    KRAM

    Reply
  32. Annina Torino

    Inte så konstigt efter år av vindkraftvånda. Skönt att proppen släppt, det verkar helt underbart på er gård! Jag ser fram emot att se målningarna som kommer att födas i din nya ateljé. Kram från mig och Vackerland! 🙂

    Reply
  33. Magnus

    Det kanske inte är så konstigt att du inte riktigt har kunnat ta in att det är er gård med tanke på allt som varit på gång. Vindkraftshotet, mängden jobb i smedjan, flytten, renovering, bröllop….. När sjutton skulle du/ni ha hunnit sitta ner och bara ta in? 😀
    Njut nu av att drömgården är er!

    Och vem vet, kanske kommer jag förbi nästa vecka, för i morgon hämtar jag en liten husbil! Hur långt jag kommer vet jag däremot inte. Får anpassa körningen efter hur katten reagerar på att åka mer än bara den korta biten till veterinären. Men hör du någon tuta nere på vägen så kanske det är jag. 😉

    Ha de bäst!

    Reply
  34. Annika Ranje

    Vad skönt att du landat. Jag tror att det helt enkelt hänt för mycket på kort tid, så att du inte hunnit smälta allt. Ibland tror man att man klarar mer än vad man gör! Var rädd om dig och din Johan så ni kan njuta av vardagen tillsamman i ert paradis! ❤️

    Reply
  35. Kerstin

    Tack för ett underbart inlägg med vackra ord och fantastiska bilder! Jag blir så glad att höra att ni hittat lugnet på er gård och i ert liv.
    De varmaste lyckönskningar och gratulationer till er och er kärlek. Er kärlek lyser så jag själv blir alldeles varm och lycklig ❤
    Kram!

    Reply
  36. A-M

    Åhhh, jag bara älskar detta. Vilka helt underbara bilder och fantastisk berättelse.
    Önskar er all lycka till på eran egna, fina, underbara gård.
    Nästan så man blir lite avundsjuk 😉

    Kramen // A-M

    Reply
  37. Annelie

    Den känslan om att “det här är bara tillfälligt” så kände jag ett bra tag för vår lägenhet. Det är som en overklighetskänsla. “Är detta verkligen mitt”. Stress på det kan jag tänka mig blir djupare. Fint ser det ut att vara iallafall hos er. Ha en fantastisk vecka.

    Reply
  38. Åsa

    Först vill jag säga grattis till att ni gift er!!
    Jag tror att stressen runt allt bidragit enormt. Förstod aldrig varför ni gjorde allt på en gång?
    Men sen tror jag man skapar krav på att allt ska vara fantastiskt å då känns det inte så alls bara just därför. Har känt då flera ggr. Så, din lärdom för nu är att vara i nuet mer. Inte allt på en gång. För vi blir aldrig klara. As simple as that ❤?
    Kram Åsa

    Reply
  39. Birgitta

    Så vackert du beskriver allt, det blir så levande. Så skönt att du äntligen känner att du landat. Fortsätt nu att njuta av den känslan och av live% ni har framför er. All lycka till er❤️

    Reply
  40. Anna

    Congratulations on the beautiful wedding! Wishing you both many years of happiness together 🙂
    I would love to hear more about the herbs you pick for teas and medicines , I really enjoyed your pine needle tea video and I’d love to see more recipes like that 🙂

    Reply
  41. Deana

    Känner igen den där känslan. Både att inte kunna fullfölja sin kreativitet och att inte kunna njuta sådär med en gång av allt som en fått eller lyckats tillskaffa sig. Jag tycker att jag sakta lär mig att det kommer med tiden och att alla har sin egna unika process för att orka skapa nytt. Och det är inget fel men det är svårt att det är så många toppar och dalar i det.

    Älskar din blogg och dina videos! Du får mig att drömma lite större och känna mig gladare med dina vackra ord och bilder.

    Reply
  42. Anonym

    Jag förstår Dig så väl när Du skriver om att man kan känna att allting inte varar för alltid. Det är en svår känsla, men man får liksom intala sig att man rusar iväg med dessa tankar i ångest och att man behöver landa i nuet och förstå att här kommer jag att stanna, leva och bara vara, så kommer nog säkerheten mer men ändå kanske långsamt. Livet är oförutsägbart. Själv har jag haft enorma svårigheter att förstå det. Man vill känna säkerhet och trygghet och det är så ofta tveksamheten sätter in. Jag tror att det bästa man kan göra, men som är svårt, är att försöka så gott det går att leva i nuet. Nuet är det enda man egentligen har.
    Nu önskar jag er en underbar fortsättning på sensommaren. Ni har fått det så ljuvligt och det gäller att ta vara på varje dag. Det är så roligt att följa ert liv däruppe i Norrland. Kram Lena

    Reply
  43. Bell-Eve

    Alltså vad mycket fantastiskt ni upplever just nu. Vilken dröm ni lever! Och er gård och huset, det är våran dröm också, men tyvärr långt borta ännu. Angående ditt mående tror jag det blir så när det blir för mycket, man pressar sönder sig själv utan att märka det och kroppen och psyket klarar inte av det. Det är så man blir utmattad så var försiktig! Försök njuta lite av nuet istället för att bara kuta framåt och tänka att sen, sen kan jag njuta. Det är farligt! Ta hand om er och fortsätt vara så öppen, genuin och underbar Jonna ❤️ All kärlek!

    Reply
  44. Emma

    Jag har följt dig ett tag men inte kommenterat innan. Över tiden så har jag tänkt att ditt liv utvecklar sig så fint, och det känns som om pusselbit efter pusselbit lägger sig på exakt rätt plats, och jag blir så glad för din och er skull. Jag är jätteglad att ni har gift er och jätteglad för huset. Och jag ville väl bara med denna kommentar önska er all lycka ❤️

    Reply
  45. Katrina

    Hello Jonna, I have only recently found you, but what joy you bring to my life now! I live in a beautiful part of England but had started to overlook it and not appreciate it. Reading your blog and watching the videos you have reminded me to enjoy the simple pleasures again, so thank you for that. Congratulations on your wedding and I look forward to you being a constant source of inspiration for me now. X

    Reply
  46. Floki

    I knew that it was only matter of time before floodgates of expression of your heart will open again. I believe that changes in your perception can be best understood in terms of fluctuations of energies. Universe is created from primordial energy, prakriti that emerges from the unchanging, absolute Awareness. Prakriti has three modes called gunas: sattva, tamas and rajas. On a macrocosmic level sattva is a blueprint for creation, tamas its substance and rajas shapes tamas into countless forms according to the blueprint. On a microcosmic level it is important for us to understand how these energies condition our instrument of action in this world: our subtle [intellect, emotions and individual sense of self or ego] and gross [physical] bodies.

    Awareness shines on our instrument and it is compelled to perform actions. Sattva is like a undisturbed surface of a lake that clearly reflects light of Awareness. It is an energy of understanding and creativity, brings feelings of completeness and happiness. ? Tamas is like lake covered by dense fog that absorbs the light. When it dominates our subtle body we feel dull, heavy, depressed. ? Rajas is like surface of a lake that has been disturbed by strong wind. When it dominates we feel full of energy to “get shit done” as you call it. ?

    Sattva is our natural condition. Tamas and rajas cover it and they are like two sides of a coin. In last several months so many important things happened in your life, that most of the time you have been in highly rajasic, agitated state of mind. Prolonged agitation inevitably causes exhaustion and tamas emerge. This is why you felt completely devoided of creativity. Finally tamasic fog dissolved and with no new, major projects on the horizon to put you into rajasic state, sattva can shine again.

    Gunas naturally alternate and overlap on a daily, weekly, yearly and whole life basis. It is important to understand this and just accept it without feeling guilty or angry that state of our mind prevents us from doing what we feel we should be doing. On the other hand there is a lot we can do to adjust relative proportions of the gunas
    in our subtle and gross bodies. As an artist you need mostly sattva to be creative with fair dose of rajas to ” get shit done”. But rajas need to be under control of sattva otherwise they can take over and keep you in an endless circle of doing without any time for reflection. We also need enough tamas for grounding and sleep which is extremely important.

    There is a whole science of guna management you may study gradually but on a practical level we learn by connecting our actions with their short and long term results. Everything in this world: our diet, who we associate with, music we listen to, movies and TV programs we watch etc, etc affects energetic state of our subtle and gross bodies. For instance, if one indulges in processed sugar in any form, one initially feels very happy [sattvic], next very dull and heavy [tamasic] and next day anxious and agitated [rajasic] followed by depression [tamas again]. Gunas build on themselves, the more often one performs certain actions, the more tendency one has to repeat them.

    In my opinion the weird feeling you had about leaving your house is a perfect example of an ego playing tricks on you. Our individual sense of self or ego is a part of
    subtle body that feels separate from everything and therefore incomplete and inadequate [you described few times how this thought can torment you]. It interprets
    everything that is happening from the point of view of making it more fulfilled. Emotionally you felt exhausted and depressed [tamasic] and this state make your ego conclude that new house and yard does not serve its needs and therefore you SHOULD leave soon and look for new opportunities to complete it. I do not know how accurate this translation is but look at your own words. Why should you leave your new house just because temporarily you do not feel joy in it ? It does not make any sense. Going mad on this thought only gave your ego sense that what it says is valid and important and therefore it is adequate after all. You see how cunning this
    adversary, seemingly obstructing our natural state of happiness, can be. Knowledge brings its tricks to light.

    Reply
  47. Dan Seaman, Prescott, Arizona/US

    Our transitions in Life can be difficult, since we are able to remember the Past and at the same time we can consider the Future… it is as it should be. Where we have been – and where we hope to be – this is in the heart of the gift of our Now. Be gentle to your Self and the bounty of your creativity will flourish, as you have learned!

    Reply
  48. Robin L Riebsomer

    Dr. Clarissa Pinkola-Estes, a Jungian psychotherapist and cantadora states that our creative energy goes in cycles, very much like the seasons. Our creative lulls are periods of gestation where the energy seems to go underground. It seems to me that the move and preparing for your wedding required much of your creative energy and now you are simply resting like the earth does in winter, one might say.
    As a singer/songwriter, I have dry periods with no energy to create new songs. But sooner or later a new one is born.
    I am so happy that your dreams are coming true. You have a permanent home and have found the love of your life. Perhaps you are a little stunned by so much happiness. I note in your writings that the creative fatigue is leaving as you settle into your new life and are awakening to the beauty of the wilderness that surrounds you. Peace be with you.

    Reply
  49. Melissa Ziech

    Creativity sometimes needs a break. You can’t force it. You’ve had a lot on your plate. Glad life in your new place is finding it’s rhythm. Home ownership is a big deal. Enjoy the season. enjoy your new home, enjoy each other!

    Reply
  50. Johanna Ene

    Känner igen mig i det där… när det liksom är “för bra” och man inte kan ta in, inte kan njuta av det. Tror det är rädsla och oro som täpper till, för när det är lite för bra så ställer åtminstone jag in mig på att förlora det. För SÅ bra kan jag väl ändå inte få lov att ha det? Kanske en försvarsmekanism i hjärnan som klickar till. Oron över att mista det otroliga.

    Jag inspireras så otroligt mycket av dina foton och text. <3

    Reply
  51. Karin

    Jag tycker så mycket bättre om dina inlägg i text och bild än videologgarna. Dina texter och bilder har ett helt annat lugn än filmerna. Så känn inga krav från min sida att spela in filmer 🙂 Lycka till med allt i nya bostaden – kommer bli ert eget paradis! Kram!

    Reply
  52. Elinor

    Underbara vackra du! Det finns ingen annan som är som du. Din stillhet, ditt inre lugn, din kreativitet och din svävande men ändå otroligt jordnära själ är en enorm inspiration i mitt liv. Tack för att du finns, fina du!

    Reply
  53. AdrianaMG

    Hello Jonna,
    I think you are a very sensitive person and it might sound strange, but maybe you feel so connected to people who loved this house in the past and had to leave, or maybe this happened to you on another life. Have you seen Marie Kondo on Netflix? I kind of imagine you should sit with the house and say you are here to stay this time and how much you love it 🙂 I think everything carries energy and memories, don’t discount your feelings, sit with it and listen <3

    Much love to you

    Reply
    • Floki

      You make an excellent point Adriana and it does not sound strange at all. I did not suspect that Marie Kondo talks about things like that. I will check it out. It is very likely that ego’s desire for validation through Jonna’s emotional reaction worked in sync with other factors. Unresolved pain from past incarnations is stored in subconscious mind and repeatedly comes to surface, often in disguise, when the circumstances trigger it. It needs to be acknowledged, embraced and released. Disembodied spirits may linger around places where the painful experience happened precisely because they were not able to do that. They are stuck in their pain and want to relive it over and over again through a human host. Jonna’s exhausted mental and emotional state made her a suitable candidate.

      We are so handicapped in a western world because mainstream western civilization ignores above facts or considers them a nonsense. When pain from past incarnations became unbearable I was forced to explore these issues from a different perspective. At the beginning I quite often felt that
      this was just too weird to be true and I looked like fool believing it, not to mention sharing it with anybody. Only when I started seeing some real results of calming my mind, I began to realize how embarrassingly primitive spiritually our mainstream, materialistic, western civilization is. There is nothing wrong with logical, rational western mind or life conveniences it produces. The problem lies in very narrow set of assumptions it operates from.

      Reply
  54. Ola

    Du bygger ditt liv vackert
    “Allt du kan göra eller drömma om att göra det kommer att börja.
    Mod har geni, kraft och magi i det.
    Börja nu.”

    (Johann Wolfgang von Goethe)

    Reply
  55. Hannas krypin

    Kan lite tänka mig att få bo på ett så fantastiskt ställe ger lite känslan av att det är för bra för att vara sant. Du bor verkligen helt magiskt vackert och jag är så glad för din skull att du börjar landa i det nu.

    Reply
  56. Nina Öhrnberg

    Kommer inte ihåg om jag berättat det tidigare men där du valt att ha din ateljé gjorde min mamma, Nea, sina Niptroll.

    Reply
  57. Jenny

    Vilket fint och tänkvärt inlägg! Jag känner igen känslan som du beskriver, precis som många andra här. Jag tror att det alltid kommer att finnas ett visst inslag av vemod i den stora glädjen. Är man mycket perceptiv som människa lägger man märke till sådana nyanser. Kanske är det så att stor glädje ofta är kopplad till känslan av sårbarhet, man blir rädd för att förlora allt och vågar därför inte riktigt ta in allt det goda. Vi tänker att vi ska ha entydiga känslor men oftast är det ju en salig röra av alla möjliga känslor därinne, i alla fall när man är vuxen. För mig infinner sig alltid en känsla av vemod i juli när sommaren står på sin höjd och naturen är djupgrön. Det blir lite för mycket och för intensivt av allt just då och jag vet att det är kulmen och snart blir det mörkare om kvällarna igen. Augusti är en “snällare” månad, då släpper den känslan märkligt nog och det blir lättare att andas igen. Mörkret på kvällarna känns mjukt och omslutande i augusti efter alla ljusa sommarnätter. Det är så fint att få följa hur du skapat ditt drömliv bit för bit och att få följa med på den resan via din blogg.

    Reply

Lämna ett svar till Madeleine Rosén Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.