Livets andra sida

Godkväll på er fina läsare!
Jag är nyss hemkommen från Sollefteå, där jag varit på sjukhuset hos min mormor. Det har varit några jobbiga dagar, och jag har inte haft orken att skriva om det på bloggen än. Min mormor hade äntligen tillfrisknat och blivit piggare igen efter att hon bröt benet och legat på sjukhuset länge. Hon och morfar fick nyss flytta in till en jättefin lägenhet på ett underbart äldreboende i Näsåker. Sedan dess har det bara blivit bättre.

När jag, min mamma och min bror var och hälsade på dem i Näsåker här om dagen var mormor så härligt pigg och glad. Hon pratade och skrattade och för första gången på jättelänge satt hon uppe med oss och fikade vid köksbordet i rullstolen. Jag var så glad. Både vi och hon kände ett hopp igen om att hon skulle kunna vara på benen snart och själv kunna gå runt i lägenheten, och börja leva som vanligt. Inte på väldigt länge hade jag hört henne prata och skämta sådär som hon gjorde den dagen, som hon alltid gjort förut. När vi åkte där i från kände vi sådan glädje att hon började bli pigg igen efter att varit sängliggande i många veckor.

I förrgår på kvällen, fick min mamma ett telefonsamtal om att mormor var på väg med ambulans till sjukhuset i Sollefteå. Hon var medvetslös och det visade sig sedan att hon fått en kraftig stroke. Vi har varit med henne hela tiden på sjukhuset nu. Hon kan inte längre röra sig eller prata, endast titta med ögonen, och röra lite på vänsterhanden. Det känns så sorgligt. När hon äntligen hade blivit pigg igen. Men jag blir så glad varje gång jag frågar henne “Mormor, hör du mig?” och hon svarar genom att klämma med sin hand som jag håller i min hand. Då vet jag att hon är med, även om hon inte kan svara.

Jag vet inte hur det kommer att bli nu. Jag ska in till sjukhuset i morgon igen. Det gör bara så ont att se henne ligga sådär. Jag önskar att jag hade vetat den dagen jag var och hälsade på dem, att det kanske var sista gången någonsin som jag fick höra henne skratta och prata, och se henne le. I så fall, hade jag stannat där ännu längre, bara för att ta in varje sekund och varje ord, varje skratt och varje leende.

Jag hoppas så innerligt att hon ska tillfriskna. Att allt bara ska bli bra igen, att hon ska kunna röra sig och prata igen. Jag vet att det är näst intill omöjligt för hennes del. Hon är så orkeslös, eftersom hon dessutom har en sjukdom som gör att hon nu inte kan syresätta sig bra, inte ens med syrgas längre. Men jag hoppas ändå på ett mirakel. För mirakel sker hela tiden 🙂

Det ska bli skönt att få komma dit i morgon igen och träffa henne. Men det är också skönt att vara här hemma i stugan i kväll och rensa tankarna och känslorna lite. Det behövs också.

Hoppas att ni har en mysig helg allihopa.
Kramar i massor till er! <3

En bild från igår när jag var på sjukhuset. Morfar sitter och håller mormors hand.

Min mormor Iris. Denna bilden togs för 9 månader sedan. Tänk vad mycket som kan ändras fort. Livet är verkligen märkligt, på så många sätt.

76 Kommentarer på “Livets andra sida

  1. Kristina

    Åh så tråkigt att höra om din mormor!!! Hoppas att det ordnar sig till det bästa och att hon mår bättre snart. Så jobbigt för er alla och så synd om din morfar :=(
    Fin bild på din mormor och så fin bild där din morfar sitter vid hennes säng. Så vackert, men samtidigt så vemodigt. Kram

    Reply
  2. Therese

    Jag håller tummarna stenhårt för att din mormor ska tillfriskna! Förstår att det är en jobbig tid för er allihop. Kram på er!

    Reply
  3. Joanna

    Åh Jonna, Fy vad tråkigt. Blir så ledsen för din skull.
    Jag ska be en liten bön ikväll innan jag lägger mig.
    Ta hand om dig

    Reply
  4. Malin

    Hej Jonna!

    Du är helt otrolig Jonna <3
    Du är en människa, som är mån om dina nära och kära.

    Jag har läst din blogg ett tag, men varit dålig på att lämna kommentarer.
    Du bor verkligen i paradiset. Någon gång i mitt liv, så ska jag bo i ett litet hus.

    Må gott och var rädd om dig.
    Kramar från Malin i Luleå

    Reply
  5. lovisa

    det gör ont i mig att läsa dina ord för jag har varit i samma sits som dig. Jag hoppas verkligen att hon tillfrisknar och att det verkligen sker ett mirakel! Varma hälsningar från Umeå <3

    Reply
  6. Josefin

    Blir ledsen för din skull. Tårarna svämmar över då man ser bilden på din morfar när han håller din mormor i handen. Jag hoppas verkligen att hon blir bättre.

    Min mormor fick också en stroke (men blev inte förlamad, utan tappade mycket av minnet), och bröt lårbenet. Andra benet släpar lite också. Det är hemskt att se sin älskade mormor inte må så bra. Man vill såklart att de ska vara som de alltid varit, och friska. Förstår att du vill vara nära så mycket som möjligt, jag känner båda delarna. Dels vill jag vara nära så jag får tillbringa tid med min kära mormor, men det gör så ont att se henne. Hon har blivit så liten och krokig, det är inte mormor längre. Så länge man inte ser dom så kan man åtminstone inbilla sig att allt är som vanligt.

    Om allt bara fick vara bra jämt.
    Men som sagt hoppas jag att din mormor tar igen sig och blir frisk.

    Kramar

    Reply
  7. Hemliga flickan

    Hoppas mormor får återhämta sig bra, minns när morfar fick sina strokar… väldigt jobbigt.. 🙁 Kram på er allihopa!

    Reply
  8. Emilie L

    – Jag blir alldeles tårögd av att läsa detta. Jag håller mina tummar stenhårt för att din fina mormor skall bli bra igen. Som du skriver, mirakel kan alltid hända, hoppet är det sista som får lämna en… Massor med styrke kramar till dig!

    Reply
  9. Maire

    Oerhört ledssamt när sådant händer. Jag klarar nästan inte av att titta på dem bilderna, fast jag inte känner dina morföräldrar… tårarna bara rinner…
    Många styrkekramar till dig och din familj, Jonna!

    Reply
  10. Vis av erfarenhet

    Det är alltid tråkigt när något sådant här händer, när livet tar en oväntad och oförutsedd vändning. Ingen kan förstå vad just du går igenom men några saker har vi gemensamt och en önskan om att ha velat förlängt det senaste mötet och tagit in alla intryck och känslor, är något som vi alla delar, i en sådan här sitution.
    Det intryck som jag fått, efter att ha läst vad du gjort för din mormor under de senaste veckorna, så kan jag bara hoppas att du inte tänker i liknande banor så länge, för du har varit ett enastående barnbarn och gjort långt mer för din mormor än vad många andra i din ålder gör. Det här känner hon också, och all den kärlek du visat henne, är henne ovärderlig och gör henne trygg.

    Jag tänder inatt ett hoppets ljus för din mormor och ber en bön om hennes snabba återhämtande. Och du har rätt, mirakel sker varje dag. 🙂

    Jag tänker även på dig, Jonna. Ta väl hand om dig.

    Reply
  11. Sofia

    Men så himla tråkigt. Sänder en tanke fast jag bara är en av dina bloggläsare. Det är alltid jobbigt i dessa situationer. Finns inte så mycket man kan säga förutom att ta tillvara denna tid framöver. Va tillsammans.
    Kram

    Reply
  12. En van

    Vi glommer ibland att mormor e inte bara mormor…Hon har en gang varit en lite flicka, hon va nagons basta van, hon kanske va tramsig eller duktig i skolan…hon hade sakert stora drommar, drommar … att en dag bli stor o hitta karleken o ha ett stort brollop m familj o vanner…sen Kom drommen att bli mamma…o halla barnet i famnen….men inte dromde mormor om att bli en mormor…det kom som en gava….Sa nasta gang du traffar din Kara mormor….forsok o se henne som den Lilla flickan som e sa glad av allt hon fick uppleva I livet…titta in i Hennes sjal
    Kramar till tjejen m gulda hjartat

    What Is a Grandma?

    A grandma is warm hugs and sweet memories. She remembers all of your accomplishments and forgets all of your mistakes. She is someone you can tell your secrets and worries to, and she hopes and prays that all your dreams come true. She always loves you, no matter what. She can see past temper tantrums and bad moods, and makes it clear that they don’t affect how precious you are to her. She is an encouraging word and a tender touch. She is full of proud smiles. She is the one person in the world who loves you with all her heart, who remembers the child you were and cherishes the person you’ve become. ~Barbara Cage~

    Reply
  13. Ella

    Ledsen för din skull, Jonna. Ja, livet ändras väldigt snabbt, och tänk om vi kunde minnas det i den grå vardagen också och ta tillvara på livet. Men då tror vi att allt ska förbli vid det gamla i oändlighet fast vi vet att det inte är så.
    Jag hoppas verkligen att du får uppleva ett mirakel, och att jag också får det, för jag väntar också på ett. Men kanske är miraklen slut?

    Reply
  14. stella

    Vad fint det känns med er glada och fina dag tillsammans. Ett sådant tillfälle som man aldrig glömmer, som för alltid finns i ens hjärta och minne, ett vackert minne. Som för alltid gör en glad.

    Reply
  15. Marianne

    Jonna,
    Kände på mig att något hänt..Det är så oerhört sorligt när sådana saker händer och jag förstår precis hur det känns.Min egen mor gick bort efter sin andra stroke,den sista kom 2 mån efter den första.Det var en jobbig tid.Kom ihåg att hon säkerligen hör dig,fast hon inte kan svara och det enda du kan göra är att finnas hos henne så mycket du kan.
    Jag är med dig i mina tankar.Kram !

    Reply
  16. Chorizo

    Jag beklagar verkligen att din mormor inte fick stanna hemma längre utan blev så svårt sjuk. Vi får hoppas att hon blir bättre även om hon kanske aldrig blir helt återställd. Dagens behandling och rehabilitering kan dock göra mycket.

    Jag tänkte på det du skrev om att du önskade att du vetat att det kanske var sista gången du såg henne som sitt vanliga jag när du sist besökte henne. Ja, den som det kunde veta vad som väntar runt hörnet. Kanske lika bra att det är som det är, trots allt. Du har gjort allt vad du kunnat för din mormor och ni har stått varandra nära, då kan du inte göra mycket mer.

    Jag brukar tänka att man vet aldrig när det är sista gången man ser en människa för sista gången frisk och glad, det gäller både äldre och unga människor. Sjukdom och olycka kan komma som en blixt från klar himmel. Därför är det viktigt att vi har ett bra förhållande till varandra och inte har saker som hänger i luften och blir kvar i minnet och gnager när man inte längre kan göra något åt det.

    Reply
  17. Katta

    Men, så tråkigt Jonna! Tyvärr är livet varken rättvist eller förutsägbart. Jag jobbar själv med äldre människor, så jag vet hur fort det kan förändras.
    Jag blir rörd av se bilden på din morfar, när han sitter vid sin kärestas sida. Det finns inget finare att se än kärlek mellan gamla människor, som haft ett långt liv tillsammans. Det är faktiskt inte så ofta men får se det, av olika anledningar.
    Hoppas att allt ordnar sej till det bästa! Njut av tiden tillsammans med din mormor!
    Kram Katta

    Reply
  18. Skogsmulle

    Det är vid sådana här tillfällen man inser hur bra man egentligen har det själv. Man klagar på småsaker när man borde se hur bra man har det.
    Du måste vara bland det bästa stödet din morfar kan ha nu. För honom måste ju detta vara otroligt jobbigt.
    Fortsätt vara den du är Jonna – det är den bästa medicin di mormor kan få just nu.
    Kram

    Reply
  19. Trixi

    Hej Jonna!! Lider med dig, tårarna rinner när jag läser om din kära mormor!!
    Det är 28 år sen jag miste min mormor, men jag saknar henne väldigt mycket fortfarande!!
    Sitt hos mormor så mycket du kan, prata med henne…håll hennes hand….så
    hon vet att du är där. Så gjorde jag med min mormor…..hon kramade min hand när
    jag berättade saker vi varit med om….pratade om deras sommarstuga… Sjöng ibland nån sång vi sjungit tillsammans, då blev hon lugn….
    Håller tummarna att allt går väl!
    Ge morfar en kram oxå!
    STYRKEKRAMAR från Gbg

    Reply
  20. Marika

    Jag blir så ledsen av att läsa att din mormor blev så sjuk och tårarna kom när jag såg bilden på din morfar som håller hennes hand, så fint! Hoppas att hon blir piggare snart, jag lovar att hoppas på mirakel jag också.
    Det är så underbart också att ni är hos henne, och med din morfar, så mycket nu för det är inte självklart alla gånger. Kramar

    Reply
  21. Monica

    Det var verkligen tråkigt att höra om din mormor. Jag är verkligen ledsen för din/er skull. Nu får vi hålla alla tummar för att mormor ska tillfriskna så bra som möjligt! Kanske ändå att det där miraklet kan inträffa…
    Många styrkekramar!

    Reply
  22. Frida

    Min farmor råkade ut för samma sak för några år sedan, och fick flera stycken tom. Hon bodde på sjukhus i flera år innan hon tillslut gick bort. Det är inte lätt och det här gör dig nog inte gladare, men jag vet hur det känns. Den där känslan av när de ser en och känner igen en, fast de inte kan säga eller knappt röra sig, den ger mycket genom det svåra.

    Reply
  23. Emelie

    Åh så tråkigt, men jag är övertygad om att din mormor är lycklig som har en sån fantastisk familj, det är allt jag önskar mig när jag blir gammal.

    Hon verkar vara en fantastisk kvinna!

    Reply
  24. Anna-Karin

    Åh så tråkigt! 🙁
    Tänker på dig å din familj, ta hand om varandra nu. Många styrkekramar till dig <3

    Reply
  25. Tea

    Jag blir tårögd när jag läser, livet är verkligen outgrundligt.

    Vilken fin bild på din mormor och morfar! Det där är äkta kärlek <3. Och så stilfull din mormor var på bilden under! 🙂

    Hoppas att det löser sig på bästa sätt nu. Jag tänker på er!

    Reply
  26. Marie

    Håller tummarna för er! Förlorade min mormor för några år sedan efter en tids sjukdom och anar vad du går igenom just nu. Det som jag är mest nöjd med i efterhand är att jag hann säga det jag ville att hon skulle veta, vad hon betydde för mig. Att inte ha något osagt.

    Reply
  27. Thérèse

    Vill bara skicka en stor kram till dig och säga att jag tänker på dig. Det finns inga ord i världen som kan göra din mormor frisk, men jag hoppas och ber för er. Var rädda om varandra!

    Reply
  28. Annica

    Så tråkigt att din mormor är så dålig igen, skickar lite styrkekramar till dig och håller tummarna för att ett mirakel ska ske så att du får tillbaka din mormor som hon var tidigare, kram

    Reply
  29. Åsa

    Jag blir rörd av dina ord och bilder. Jag tänker på dig, din morfar och din mormor och hoppas att din mormor tillfrisknar snabbt <3
    kram Åsa

    Reply
  30. Christina E

    Åh så tråkigt! När sånt här händer märker man hur mycket det betyder att inte vara ensam: din morfar har er, och du och din mamma har varandra, och framförallt har din mormor er alla.
    Kom ihåg att ta hand om dig själv, även om det “bara” blir en kopp te. Och skriv bara i bloggen när det ger mer energi än det tar.
    Många kramar från en av dina bloggläsare!

    Reply
  31. Magnus

    Attans Jonna!!!
    Även om man så väl vet att allt en dag tar slut och att mer eller mindre allvarliga sjukdomar kan slå till när som helst så är man ju ändå inte beredd när det sen väl inträffar. Sån’t går inte att förbereda sig för! Men, mitt i allt det här jobbiga så ska du vara glad för att du inte är kvar i Gbg utan att du finns så nära. Jag är övertygad om att både din mormor och morfar tycker att det är väldigt skönt, speciellt som ni verkar stå varandra mycket nära. Tyvärr är det allt för många av våra äldre som är väldigt ensamma. Det slipper din mormor och morfar vara!

    Jag skickar styrkekramar till dig, dina nära och kära och håller alla tummar jag kan!!
    Magnus

    Reply
  32. Carl Stridsberg

    Det är som det står i en gammal bra bok:

    “En människas liv är som en blomma på en äng. Så går vinden däröver och den finns inte mer”!

    Våra liv på jorden är så korta. Allt vi kan göra är att älska de som står oss närmast och visa dem så mycket kärlek vi bara kan medan vi lever där, på vår äng.. Det gör du med din mormor, Jonna…

    Reply
  33. Birgitta T

    Det man kan göra är att finnas där,och det gör du verkligen..Riktig glädjespridare får jag säga..Har just själv fått veta att min gamla pappa har blivit rånad och nerslagen utomlands, så fruktansvärt fegt och onödigt att ge sig på gamla försvarslösa. Livet kan vara bra grymt ibland..Håller tummarna för att det ordnar sig till det bästa..

    Reply
  34. Emma

    Jag beklagar verkligen Jonna.
    Jag förstår hur du tänker när du skriver att du önskar att du hade vetat att det kanske var sista dagen, men tänk att nu är din resa ännu mer värd.
    Tänk att du faktiskt tog steget och flyttade hem när du gjorde det, att du inte väntade.
    Tänk att du har funnits vid din mormors sida hela tiden det sista året/åren, och varit en stor del av hennes liv. Det måste ju vara helt fantastiskt för din mormor och morfar, att ha fått hem sitt barnbarn och att ha fått en sån fin kontakt som ni har tillsammans. Jag är övertygad om att du har skänkt dina morföräldrar enormt mycket glädje och lycka. Mer än du själv kan förstå.
    Jag hoppas att det går bra Jonna.
    Kram

    Reply
  35. Elly

    Ledsamt, men fint att ni har varandra. Det tillhör livet att gamla blir sjuka men är jobbigt, sorgligt och många tankar som snurrar när ens nära och kära blir sjuka. Jag tror att alla känner igen sig i din berättelse och dina tankar …om jag bara vetet…
    Du skall dock vara jätteglad att du varit med i hennes liv, hört hennes skratt och sett hennes leende. Alla har inte det. Mormor hör dig ju nu också, så fortsätt pratat med henne. Kram

    Reply
  36. Anna H

    Vad ledsen jag blir! Skänker varma tankar till hela din familj och en speciellt stor kram till din mormor och morfar. Jag hoppas verkligen att din mormor blir bättre igen!

    Reply
  37. Pelle

    Usch.. Hoppas verkligen hon “kommer åter” så pass att hon iallafall kan kommunicera…
    Tänker på er <3

    *kramar från Övik

    Reply
  38. Elinor

    Fick nästan tårar i ögonen när jag såg bilden var din morfar håller mormorn i hand. Vi kan inte kontrollera livet men kärleken är den största och evig.

    Jag önskar Er allt bästa och mycket styrka. Ta hand om Er!

    Kram

    Reply
  39. Tessan

    Fy va himla tråkigt! Hoppas verkligen att din mormor piggar på sig. Sänder styrke kramar till dig och till din mormor 🙂

    Reply
  40. //Remington

    Känner med dig Jonna! Livet svänger fort och ibland kraftigt. Pendeln slår fullt ut åt båda hållen bruka någon säga. Din tid du haft med mormor kanske blir din livskvalité att bära med dig. Antar att hennes ryggsäck har varit full av erfarenheter och kunskap som du tagit del av. Hon har haft något att ge bort, var rädd om det. På så vis lever hon vidare genom dig, och du kan i din tur ge bort till nästa person. Den som inget har, kan inget ge.
    Delar din önskan om mirakel, att mormor ska bli frisk. //Remington

    Reply
  41. Annina

    Stackars dig Jonna så tråkigt och jobbigt. När jag läser din text så tänker jag KÄRLEK KÄRLEK KÄRLEK. Jag upplever att det är i sådana här svåra situationer som kärleken blir ännu starkare och jag brukar tänka att det onda man känner egentligen är kärlek, om än i en lite ovanlig form, och då blir det lite lättare. Jag håller tummarna att din mormor kryar på sig och kommer tillbaka till er på alla sätt och vis! Kram!

    Reply
  42. Peggy

    Åhhhh Jonna… 🙁
    Beklagar verkligen det som hänt din mormor 🙁
    Samma hände mig för några år sen, oxå en älskad mormor som fick en stroke o “försvann”…
    Önskar dig massor med kraft o energi att ta dig o din familj igenom detta hemska!

    Många kramar Peggy

    <3

    Reply
  43. Cat

    Hej Jonna, jag fann din blogg för bara några dagar sedan men den har blivit en favorit. Tårarna rinner när jag läser om din mormor. Skickar er tro, hopp och kärlek. Tänker på dig, härligt att du har en vän som Nanok att hämta värme och styrka hos. Ta hand om mormor och morfar.. God kväll:-)

    Reply
  44. Märta

    Livets gång men inte mindre svårt för det.
    En del “kommer tillbaka” efter en stroke, kanske din mormor är en av dem…
    Som någon ovan skrev så är det ju mitt i eländet underbart för dina morföräldrar att du och din mamma kom hem till Norrland och har kunnat träffa dem ofta sen ni flyttade dit. Det är hon säkert glad över. Berätta för henne vad hon betyder för dig. Men om du är som jag tror att du är så har du säkert redan gjort det.
    Ta hand om dig, ät och sov ibland så att du orkar.

    Reply
  45. Anita

    Så tråkigt. Vilken fin familj och barnbarn din mormor har. Måste kännas skönt för henne att ha sin man och familjen runt sig. Hon är så söt på kortet din lilla mormor.
    Kramar till dig och morfar.

    Reply
  46. Eva Wiklund

    Så tråkigt med din mormor, jag sällar mig till skaran som håller tummarna för ett mirakel! Ett slags mirakel är ju också den nära, goa kontakt som du och din mormor och morfar verkar ha. I slutänden är det det enda man kan göra i livet – att ta vara på alla de där stunderna med sina nära och kära. Precis som du verkar göra så väldigt bra!

    Reply
  47. Roger I-son

    Hej Jonna!
    Känner igen detta som du har med din mormor, vad snabbt det kan gå. Underbart att du ägnar dig åt att vara med din mormor så mycket du kan, det har du alltid igen i dina minnen när hon nu inte finns där en dag. Det betyder också väldigt mycket för din morfar.
    Har själv en mamma som ligger på sjukhus just nu och känner igen mig väldigt väl, det blir så nära när du skriver detta. Åkte in för en vecka sedan efter att hon hade ramlat i sitt hem och slagit i huvudet, hemtjänsten hitttade henne. Hon var svår att kunna prata med i några dagar men så i fredags när vi var där så vaknade hon till och kunne till och med skämta om gamla grejer som hänt och om sig själv, vi var så glada och lättade när vi gick där ifrån. Igår var vi inne igen och då hade hon svårt att prata med oss och fantiserade om saker som vi inte förstod så mycket av. Vet faktiskt inte om hon kände igen oss barn. Nu gäller det att hoppas på lite mirakel och göra det bästa av situationen, vara hos henne och tro på att det blir bättre………
    Ha de gött…………. Kram

    Reply
  48. Sofie Strahl

    De är så kunniga på sjukhusen nu Jonna, att de faktiskt kan utföra mirakel.
    Min frammor har fått en himla massa strokes, men efter den första och största var hon verkligen som värst. Det är väldigt läskigt att se. Men efter rehabilitering hos sjukgymnasten blev hon återställd 🙂 Vad jag menar är att alla mor-farföräldrar har olika förutsättningar, men att alla kan bli återställda. Och om din mormor är hälften så beslutsam och stark som dig så kommer det gå finfint 🙂
    Kram på dig Jonna 🙂

    Reply
  49. Sabina

    Jag känner verkligen igen mig in din situation och kan verkligen förstå hur du och dina nära måste må. Nästan samma sak hände min farmor i våras. Det började med att hon ramlade och bröt axeln sen efter det fick även hon en stroke och blev förlamad på hela högersida samt att talet inte fungerade som det skulle. Men nu flera månader senare så är hon mycket bättre. Hon bor på ett sjukhem nu för att hon är fortf förlamad men hon kan röra höger handen lite och talet är bättre. Så jag håller verkligen tummarna för dig att din mormor kommer på bättringsvägen!! Man känner ju sig så hjälplös som anhörig.

    Kram

    Reply
  50. Johanna

    Hej Jonna.
    Tråkigt med din mormor, jag är själv i en liknand situation med min mormor just nu, jag känner med er och vill därför sända en varm styrkekram! Så länge det finns liv finns det hopp. Ta hand om varandra!
    Ljus och kärlek till er

    Reply
  51. Anna

    Vilken strålande vacker mormor du har, det hör man till och med bara på namnet ^^ Ja, livet har många sidor och är mycket ombytligt. Jag hoppas att hon får det bättre! <3 Hon har tur som har dig 🙂

    Reply
  52. Saragunmarie

    Åh, sånthär berör mig extra mycket eftersom jag själv också haft en stroke. Jag hoppas hon piggnar till och kan börja röra på sig och prata! Mirakel sker hela tiden, så ingenting är omöjligt! 🙂 Jag sänder över en stor och varm styrkekram från Finland <3

    Reply
  53. Johanna

    Det är i sådana här stunder man bara vill ge dig en kram och låta den tala för sig.

    ♥♥♥Hoppas fina Iris kryar på sig snart♥♥♥

    Reply
  54. Jess

    Vi är många som blir berörda och tänker på dig och din familj. Hoppas hoppas din fina mormor kryar på sig! Stor värmande kram!

    Reply
  55. Maya

    Å vad jag blir ledsen när jag nu läser ikapp det jag missat senaste dagarna… (Har själv åkt in akut på sjukhus för ryggskott med risk för diskbråck, plus annat personligt som hänt och har dessutom fyllt år mitt i allt kaos).

    Stroke kan drabba alla åldrar och te sej olika, en del blir sämre, en del blir bättre och vi håller tummarna för att Din mormor återhämtar sej både snabbt och bra!

    Vilken vacker bild på Din mormor, hon är verkligen fotogenique! Vilken utstrålning! Ett sådant foto som man gärna skulle rama in, ha på väggen och bli glad av att se!

    Nu ska jag försöka läsa ikapp under dagen, kan inte sitta så jag får stå (blir trött i benen) och är ganska groggy av drogerna jag fått så jag läser även om jag kanske inte läser allt på en gång eller kommenterar. Men Du ska veta Jonna, Du och Din mormor, mamma och familjen finns i våra tankar och vi håller tummarna för att hon ska bli bra! Robin hälsar så mycket! (Han är så go och tar hand om mej nu).

    Många varma kramar från oss!
    // Maya o Robin

    Reply
  56. Nicole

    Vad berörd jag blir. Det här får mig att tänka till vad som är viktigt i livet. Hoppas att din mormor tillfrisknar!

    Kram

    Reply
  57. Nea

    Det är nära att tårarna svämmar över när jag läser och ser bilderna.
    Tänker på din mormor, morfar och på dig<3

    Tänker också på mina mor- och farföräldrar. De bor i skåne och jag bor utanför Göteborg. Därför träffar vi dom alldeles för sällan… Nu det senaste halvåret har någon i min familj blivit sjuka varje gång vi skulle ha hälsat på dem. (Vi vill inte smitta någon av dem, då farfar har det jobbigt redan, uten förkylning.) Så jag har inte träffat dem sedan i oktober… Saknar<3
    Farfar har KOL (en lungsjukdom som gör att han har svårt att syresätta sig och han blir anfådd väldigt lätt). Det känns som att tiden håller på att rinna ut. Jag märker att tonen när de pratar om sjukdomen är annorlunda nu. Bara tanken gör ont…
    Därför känns det väldigt viktigt att träffa dom nu! Man vet aldrig vad som händer.

    Kram<3

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack fina du för din kommentar. Min mormor har också KOL, och har jättesvårt att syresätta sig nu och måste ha syrgas. Så det försvårar ju allt. Åh livet är verkligen tufft ibland.
      Kram på dig <3

      Reply

Lämna ett svar till lovisa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.