Kommentarer till Mystiska röster i dimmorna

Av: Ulf

Ulf — Mon, 30 Jul 2018 11:51:34 +0000

Jag har också hört barnskratt långt inne i en skog.
Detta var mitt på dagen på sommaren och jag promenerade omkring i ett skogsområde utan större stigar/vägar
och plötsligt hör jag dessa skratt. Jag såg inga barn eller vuxna någonstanns under den här turen. Självklart kan några barn ha gömt
sig bakom en buske någonstanns men det låter orimligt med tanke på att jag var långt inne i en otillgänglig skog.

Av: Paula Hughes

Paula Hughes — Tue, 26 Sep 2017 04:34:58 +0000

Please release it in the US! I love your music thus far! Very soothing and beautiful!

Av: Anthony

Anthony — Wed, 20 Sep 2017 05:59:32 +0000

When I was little, my brother and I were looking for leprechauns together on St. Patrick’s day, around our house.
We went down the stairs into the basement and turned to see into our living room. We saw the back of a lazy boy sofa we used to have.
Shooting out the top was a giant green hat, covering a third of the chair. We were excited and whispered to each other how we would catch it.
One of us would jump over the top and the other the side. When we approached and did our sneak attack, the hat was gone.
We both remember this vividly.
I just watched your lovely documentary. It’s lovely because you are living out of your Being instead of your mind, to put it simply.
I just finished a wonderful book called Cultivating Inner Peace, which is about what the title implies. You are an example of this peace.
It is tough, but I believe it’s also possible to be peaceful regardless of where, because peace is this state of being, not the conditions that might inspire it. Maybe one day you can be peaceful when visiting cities too, bringing the spirit of the forest with you wherever you are with the kingdom of heaven within. You are one of many joyous people who spread that joy to others. Thank you Jonna <3 Keep being.

Av: Lotta

Lotta — Mon, 18 Sep 2017 10:21:02 +0000

Haha, åh Lars, du är så go och hjärtligt välkommen i publiken så. Tror nog snarare dina öron skulle bli skadade av en slarvigt spelad ton än en stråk i ögat, men man vet ju aldrig. Kanske är så skraj att den far ur mina darrande händer. ;-) Ja kreativa ord i blandad Finsvengelska hade du nog allt fått lära dig om jag hade filmat förloppet. Jag kanske gör det nästa gång! Bamsekram på dig fina Lars.

Av: Pamela

Pamela — Mon, 18 Sep 2017 01:20:58 +0000

Av: Sabina

Sabina — Sat, 16 Sep 2017 08:20:26 +0000

Vilken otrolig stämning!
Jag brukar alltid föreställa mig att världen är parallell på något vis och att det finns någon sorts andar och väsen som vi inte alltid uppfattar, så det kan ju mycket väl vara så att man hör dem i dimman.

Av: Lars 8463

Lars 8463 — Sat, 16 Sep 2017 04:23:54 +0000

Lotta Jag skulle gärna sett en film när du brottades med diken och träd! Kanske fått lära mig några nya kreativa ord?! ? Jag kanske också får lyssna? För jag kommer nog att vara räddar än du! För vem vill få en stråke i ögat?! ? Till dess, ha det BÄST! KRAM

Av: Josefin

Josefin — Fri, 15 Sep 2017 22:46:16 +0000

Jag skulle skickat med länken, sorry ?

Tycker att du ska besöka platsen när du har möjlighet, det är ändå inte så jättelångt ifrån dig.

https://www.dorotea.se/uppleva-och-goera/sevaerdheter/
(Där var visst ingen bra bild, men det är som en trapp uthugget uppför berget, som det påstås att ingen människa gjort). Vad nu som är sant spelar mindre roll, mer spännande tro att den inte är gjord av människor ?

Av: fernando

fernando — Fri, 15 Sep 2017 22:31:30 +0000

hi jonna, very good video and music, the CD is going to look great, once, in 1999, it was in a wooded area called the national park radal 7 cups, that this Province of Curicó, Maule Region, in Chile, and in an interior area called Valle del Indio, in the mountains, I had just arrived and we rested, I and two other companions, they went to sleep, because we were tired, we were tired of walking, it was around 15 o’clock, I stayed away from the tent, near a stream that passes by looking at the beautiful place, and I do not know how much time has passed, but at one moment I feel clearly that a female voice calls me from behind for my name, I turn to look behind mine, and gave me the impression that came behind some trees, but I saw no one, there was nobody there, I stood and went where supposedly came that voice, I walked through that sector and I found no one, I entered and I continued caninando and I returned, and I did not find anybody, we were alone, After a few days later, we met other people who were going to walk around these places during their vacations, and in the conversation one of them said that in a place near there, where there is a small lagoon by the thaw, they were in the night and the other side they felt feminine voices laughing, also another one of them told me that they had called him by his name, and we laughed to agree on the same experience in the place. well, that’s what I could comment on this topic, because I see that there are other people who have also had some experiences in the woods, a strong hug from a distance, greetings, Fernando.

Av: Lotta

Lotta — Fri, 15 Sep 2017 19:53:30 +0000

Men alltså, hallå här! Haha Du anar inte hur många gånger jag lyssnat på The Cello Song. Och en massa annat från The Piano Guys. Jag bara ÄLSKAR deras musik. Har haft dem i min spellista när jag suttit och skrivit mina berättelser och byggt upp min egen värld. Att spela en låt tusen gånger om har jag gjort mycket och jag minns när jag bodde hos min pappa ett tag när jag pluggade distans vid ett tidigare tillfälle. Jag var inne i en period då jag hade så mycket kreativitet med mitt skrivande och skrev som en tok. Han frågade mig en dag om jag inte blir trött i huvudet av att lyssna på samma låtar om och om igen, för han blev sannerligen det. Jag började använda headset efter det. Haha Men så oerhört roligt och underbart att höra att du lyssnat på den låten medan du målat. Jag blir bara så fylld av spänning och längtan efter att få se dina nya tavlor. Wieee. 😀 <3

Å jag blev så himla glad för ditt svar och allt fint och värmande du skrev. Att det kändes som en vacker film som tog slut – den känslan kan jag definitivt relatera till och det gjorde mig så glad att min berättelse berörde dig så. Det känns så fint att jag kan göra det då du ger så mycket. <3 Jag gjorde ett till försök sent i eftermiddags att komma fram till sjön (att jag inte kommer iväg tidigare!) och kom SÅ nära. Alltså, om jag ändå hade tagit bilder just på de ställen det tog stopp, men jag blev så besviken att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag svor och min dotter (både hon och Loke följde med denna gången) tyckte "Men MAMMA! Svär inte så mycket." Haha. Usch. Fy skämmes. 😉 Kortfattat: det var stora diken ivägen som bara inte gick att ta sig över. Försökte på flera ställen men det var ju helt sjukt! Till och med drog fällda träd och slängde över för att försöka göra en brygga, men det var alldeles för svajigt. Säkert inte ens hundra meter från vattenbrynet! Jag blev tokig. Gamla skördeskogar antar jag och irrigationssystem. Det såg lite kusligt ut med dessa stora gamla träd ståendes i rad. Undrar när de omhändertogs sist? Såg så uråldrigt och ödsligt ut. Ska göra ett försök till och ta en annan väg som leder förbi på andra sidan, dock är det större avstånd från den vägen fram till sjön, men jag får se om jag har bättre lycka där.

Sedan måste jag bara berätta att ett stort paket är påväg hit till Finland. Jag beställde en cello igår. Har försökt hitta lärare här i närheten men antingen så är jag världens sämsta på att hitta information eller så finns det helt enkelt inga cellolärare här. Till och med J försökte hitta men tyckte det var märkligt. Det finns ju både teater och en musikskola i Rauma. Mycket kulturliv. Men nej. Ingen cellolärare som ger ut privata lektioner ens. Närmsta finns över en timmes körväg härifrån. Och sedan skulle jag kanske testat cellon personligen innan jag beställde, men jag kunde inte släppa det. Jag läste ju runt en del innan och det är en "nybörjar" cello jag beställt, så det räcker nog gott och väl. Som du säger så tror jag med att det är meningen att jag ska göra detta. J fick världens chock, men tittade på mig underligt och såg nog hur innerligt jag vill. Det får bli böcker och YouTube tills jag hittar en lärare. Och sen, när jag kan få fram de där vackra tonerna så lovar jag att du ska få höra, även om det kan hända att du blir min enda publik. Får se hur pass jag byggt upp modet tills dess. <3

Tusenfallt med kramar till dig, underbara du. <3