Kommentarer till Några sekunder som påverkade hela mitt liv

Av: Lovisa

Lovisa — Sat, 03 Dec 2016 09:57:32 +0000

Jag förstår precis vad du menar! En reklam som har påverkat mig mycket är Milko gamla reklam! Den har kulning, nyckelharpa och klipp som får en att sakna den svenska sommaren! <3 Det spelar ingen roll hur många gånger jag har lyssnat, så kan jag alltid höra den igen och drömma mig bort!

https://youtu.be/6I1T21WnBaY

Av: Anna

Anna — Mon, 28 Nov 2016 20:29:11 +0000

Vilket otroligt intressant inlägg.
Jag har mer mardrömsaktiga minnen från radiotjänsts reklam. Sitter de i en taxi? Någon vänder sig om och har sniglar på ögonen. “Vill du också ha en snigel på ögat?”

För mig har nog Ronja Rövardotter på tv varit en stark påverkan. Kanske för att jag själv levde Ronjaliv ganska mycket när jag var liten med sjön precis bredvid huset och skogen åt andra hållet. Min häst som jag red barbacka, ibland utan tyglar till och med, genom skogen varje dag. Än saknar mina fötter att gå bara på skogens stigar. Än är det i de skogarna där jag vandrat så många gånger som jag känner mig som mest hemma. Kanske var det min fascination för allt som var gammalt, dåtida. Och fröken som i tredje klass trollband mig när vi fick lära oss om stenålder, bronsålder, järnålder och vikingatid. Nu är jag snart klar med min utbildning till arkeolog och jag vet nu att högarna som jag som liten brukade leka att var kungagravar faktiskt ligger just invid en outgrävd järnåldersboplats.

Att få leva Ronjaliv i skogen är något jag saknar så otroligt mycket och jag sörjer att mina barn inte får den möjligheten. Å andra sidan kan jag ge dem den tid, närhet och kontakt och det sociala umgänge som jag själv saknade som barn. Norrskenet har jag själv aldrig sett även om det är något jag drömt om sedan barnsben. Jag hoppas på att få uppleva det med mina egna barn någon gång.

Av: Jenny

Jenny — Mon, 28 Nov 2016 19:23:17 +0000

Hej Jonna, ibland är det något till synes litet eller obetydligt som får så stark inverkan på oss. Det där sista ljudet i radiotjänstinslaget är väldigt speciellt utan att man kan sätta fingret riktigt på vad det är. Känslan jag får är att det förebådar något redan förutbestämt utan att jag förstår vad, och det tror jag är dess inneboende ljudmagi :). Men jag noterade aldrig ljudet själv när “reklamen” gick på TV. Din radiotjänstmusik får mig att tänka på kompositören Ralph Lundsten.När jag var barn på åttiotalet bodde jag på en ö långt från Sverige och min pappa lyssnade på Radio sweden på kvällarna, ett radioprogram för svenska nyheter som nu är nedlagt. Radio Sweden inleddes alltid med en lite vemodig, avskalad och vacker melodislinga som fortfarande får mig att rysa på ett behagligt sätt när jag hör den. Det känns som att den melodin innehåller ett tyst budskap, den får mig att tänka på flydda tider och landskap långt borta. Det är alltså Ralph Lundsten som komponerat radio swedens signaturmelodi och det är egentligen inledningen på ett längre musikstycke som heter “The endless tale”. Han skriver musik som låter att den kommer från rymden. Jag postar en länk till youtube här (hoppas det funkar, jag är så oteknisk) https://www.youtube.com/watch?v=IF3Uw1QQV_Y
Det är melodislingan som du hör de 30 första sekunderna som inledde Radio Sweden (men utan de kvittrande ljuden i bakgrunden som man kan höra i den här versionen). Ralph bor förresten i ett rosa hus som har ett mycket fantasifullt musikrum, även det finns att se på youtube 🙂

Av: Dietistannica

Dietistannica — Mon, 28 Nov 2016 09:13:25 +0000

Jonna, dina bilder. Det finns liksom inga ord. Det finns ingen fotograf som någonsin lyckats locka fram såna starka känslor i mitt hjärta med en ögonblicksbild. Du är fantastisk! Du kan få mig att känna doften av en sommaräng från barndomen på en sekund. Ha en fin vecka!

Av: Lars

Lars — Mon, 28 Nov 2016 04:43:20 +0000

Som uppladdare av klippet på YouTube kan jag meddela att det var det mest rörande någon har skrivit om något klipp jag lagt upp (hittills 🙂 ).

Kul att det mindes och berörde såpass.

Av: Lovisa

Lovisa — Sat, 26 Nov 2016 09:46:42 +0000

Hahaha vilken fantastisk historia! Det är så roligt vilka “bagateller” som kan påverka oss som barn – påverka hela livet i någon riktning. Jättefin berättelse! Och självklart minns jag “reklamen” 😉

Av: Jorma

Jorma — Fri, 25 Nov 2016 17:07:23 +0000

För mig handlar det väldigt mycket om film-TV och musik som jag har väldigt känslosamma kopplingar till. Det är ofta så svårt att beskriva bara, och kräver nästan en uppsjö av länkar till youtube och spotify för att illustrera det hela. I slutet på 70-talet och under 80-talet som jag växte upp i så fanns bara två TV-kanaler, och därmed fick allting jag såg så mycket mer “impact”. Har tittat lite bland klipp från Toffelhjältarna, och sången de avslutade varje avsnitt med – “En väv av legender” – gav mig nostalgiska rysningar. Hittade för nåt år sedan en DVD på amazon av filmen “WarGames” som jag ofta såg i mina unga dar, och när jag såg den var det ett litet musikstycke i en ganska simpel scen som fick nostalgigåshuden att visa sig. TV-serien “The incredible Hulk” avslutades alltid med ett ganska sorgligt pianostycke “Lonely man”, och det minns jag att jag ofta gick och nynnade-visslade på när jag var liten- jag var 6 år gammal när den visades. Och framför allt: Temat “Flying” från E.T. the Extra Terrestrial. Den startade allting för mig när det gäller uppskattningen av symfonisk musik, även om det väl i sanning var en synthcover som var den första versionen jag hörde. Men när jag lyssnade på LP’n med musiken från filmen så satte nåt igång inom mig. Och det fortsatte sedan med Star Wars, Indiana Jones och så vidare. Jag skulle nog kunna skriva en uppsats om alla olika filmer, musik och TV-program som påverkat mig på ett eller annat sätt, och den skulle kräva en bluray med illustrerande klipp för att fungera 😉

Av: Janet Doane

Janet Doane — Fri, 25 Nov 2016 01:06:46 +0000

Breathtaking, wow, the photo of you at Lapporten… it feels mythical, magical, awesome, in the true sense, awe inspiring!

Seventeen years ago, I dreamed of a place of islands, silvery grey, calm, serene, with sparkles of light coming down in rays. A deep voice said, “You are moving North”, but it didn’t say where. Two years later we did move North, to the San Juan Islands, an archipelago of about 150 islands six miles across the Haro Strait from Vancouver Island and the magnificent Olympic mountain range, to live in a little town called Friday Harbor. There Rex and I stayed for nine years, living a lovely island life, with orcas and eagles, taking ferries to the mainland, healing from the frenzy of the life we’d lived before, of cars and freeways, and all that that brings.

I send you continued deep thanks and gratitude, Jonna!! Hugs and love!

Av: Solweig

Solweig — Thu, 24 Nov 2016 23:04:53 +0000

Jag som är uppvuxen på en fjällsluttning i Kiruna och därmed mitt ute i naturen. När jag växte upp fanns inte ens Tv. Tror vi fick det senast i landet. Väderprognoserna slutade vid Gävle.

Men norrsken, stjärnhimlen och snöoväder samt en känsla av frihet är väl grundat hos mig. Man lärde sig att navigera på egen hand.

När jag var 16 år gav jag mig ut på en långtur med 22 kg packning på ryggen med mellan just Abisko och Nikkaluokta. En vårvinter. Med karta och kompass.

Kom fram.

Ospårad terräng, ingen mobil.

Jonna. Innan dess hade jag envist legat utomhus på balkongen i sovsäck i stark kyla. För att övertyga dom. Att jag skulle klara detta.

Av: Jonna

Jonna — Thu, 24 Nov 2016 21:46:09 +0000

Åhh men vad kul att du känner lite samma sak!! :)