Några svar på era frågor

Hej på er!
Just i skrivande stund så vräker det ner snö här hos mig. Men de där allra första snöfallen brukar sällan vara särskilt vackra. Det ser mer ut som en väldigt trött höst som motvilligt släpper igenom de första vintertecknen.Men det är något vackert i det tycker jag. Det är stormigt, mulet, rått och kallt ute. Och här inne sitter jag och verkligen stortrivs av att vara just inne. Det är väl något av det bästa med hösten.
Den där sköna känslan av att få vila och andas ut i den mörka tidens kravlösa famn. 
Jag satt och läste igenom en massa kommentarer från mina senaste inlägg igår, som jag inte hade hunnit läsa innan. Blir alltid så varm inombords. Den här otroliga kontakten som jag känner med er, den blir vekrkligen bara starkare hela tiden. När många idag upplever att kommentarerna minskar på bloggen så upplever jag helt tvärtom. Det är så fint att ni tar er tid att skriva, även om jag förstår att det inte alltid är lika lätt idag när man ofta läster bloggar på mobiler och läsplattor som saknar tangentbord. Men åh…ni ska bara veta hur glad jag blir. När jag får tid över ska jag gå igenom och svara lite kommentarer från denna och förra veckan.
Men först tänkte jag svara på några frågor jag fått i era senaste kommentarer.

Ofta så svarar jag ju just i kommentarsfälten, men ibland kan det ju vara roligt att svara på frågorna i ett inlägg istället, för det kan ju finnas många fler som undrar samma sak. Så jag tänkte svara på några frågor här och nu!

“Vilka sköna koppar du har!!! Wow! Kan man fråga vem som skapar sådana? Tusen tack och en fin kväll till er, fina människor!” – Greta

Vad kul att du gillar kopparna! Jag har svarat på frågor om dessa koppar flera gånger tidigare, men jag kände att det var dags att tipsa igen om den fantastiskt duktiga keramiker som skapat dessa koppar. Hon heter Helena Stroem. Ni ser ju ofta dessa koppar i mina blogginlägg, och det är för att jag verkligen ÄLSKAR dom. De har en speciell betydelse för mig också, speciellt en av kopparna. Jag fick den av en bloggläsare, som vissa av er trogna läsare från många år tillbaks kanske känner igen. Han hette P-O och skrev väldigt roliga kommentarer, ibland under namnet “Barbro Persson”. Det var många andra läsare under den tiden som ofta fick sig ett gott skratt. Det är en lång historia, men han var verkligen en speciell människa, och även om jag knappt kände honom så vet jag att min blogg betydde väldigt mycket för honom. Ibland så att det nästan blev för mycket, men jag visste att han bara ville väl. Jag fick de där blommiga kopparna på bilden ovan av honom, som han i sin tur hade fått av Helena Stroem, som har en gård “Westgötha Gård” där han jobbade under en tid, om jag förstod det rätt.

I alla fall, så fick jag för drygt två år sedan kontakt med Helena Stroem. Jag tror hon hade sett ett blogginlägg med hennes vackra koppar på bild.
Jag fick då reda på att P-O gått bort, i en blodpropp, i alldeles för ung ålder. Jag minns att jag länge hade undrat varför han inte längre kommenterade. Jag blev verkligen så ledsen. Jag grät en hel kväll. Trots att jag inte kände honom så gjorde det så ont. Under hans sista år hade han en gång skickat ett brev till mig, där han tejpade fast en vit fjäder som han hade hittat på marken. Han undrade om det var jag som hade tappat den från en av mina vingar.

Åh, han var så knasig och märklig, men också på ett så vackert vis. Det kändes så himla märkligt att han inte längre fanns. Så det där med att känna en relation till sina läsare….det är verkligen på riktigt. Kanske mer än vad man tror vissa gånger. Några av er som skrivit under en längre tid, ni är ju som nära vänner till mig på ett speciellt sätt. Tänk om någon av er skulle försvinna? Trots att jag inte träffat er så skulle det kännas helt fruktansvärt.
Även om det är via kommentarer på blogginlägg så delar vi känslor och berättelser och livserfarenheter med varandra. Det är ju egentligen inte så stor skillnad på när man brevväxlade med varandra förr i tiden. Bara att vi nu gör det via internet istället.

Min tanke var inte alls att berätta allt det här. Men det bara kom. Och är det något jag tycker är fint med bloggar, så är det ju att just låta saker och ting bara komma som de är. Att inte tänka för mycket. Bara dela det som hjärtat vill uttrycka i stunden.
Så nu vet ni lite bakgrunden till dessa koppar. De är inte bara de vackraste koppar jag någonsin sett, de har också en bakgrundshistoria av värde för mig.
Helena Stroem som gör dessa koppar har tyvärr ingen webshop, men jag vet att det går jättebra att beställa keramik av henne via mail. Jag vet att hon någon gång innan fått beställning just från någon som sett kopparna på min blogg, vilket är superroligt! Hon är jättetrevlig, och hennes mailadress är: stroem.helena@gmail.com
“Har du bytt objektiv eller kamera när du fotograferat dessa bilderna? Tycker dom skiljer sig från dina vanliga men dom var otroligt fina ? Skönt att ha dig hemma igen och lycka till med allt som du har på gång. Blir så glad att det går så bra för dig ska du veta ?” / Dixi Wonderland

Först och främst, tack fina Dixi! Bilderna som Dixi syftar på är från mitt tidigare inlägg.
Nej jag har inte bytt objektiv eller kamera, men däremot så använda jag några nya “Presets” som jag laddat hem till Lightroom. Alla bilder redigerar jag alltid i Adobe Lightroom, och då kan man ibland köpa något som heter “presets”, som i princip liknar olika filter som man kan lägga över bilderna för att snabbt få till olika färger, kontraster eller stämningar. Lite som att ändra filter på Instagram. Jag brukar köpa Presets från CreativeMarket.


“Love these everyday , normal life blogs. Nanook looks well in the photo, also I like the little white house your sitting in front of, I wonder if this is part of your red house ?” / Ian

Thank you so much Ian! I write the rest of the answer in Swedish, since I know you use Google translate! 🙂
Det här vita huset så ni ibland ser i mina bilder, det hör till huset som vi bor i. Det ligger på tomten precis mitt emot vårt bostadshus. Jag har fått höra att det förr i tiden användes som sommarhus. Om jag förstått det rätt så brukade man förr i tiden flytta ut till mindre hus under sommaren, även om de låg precis intill det riktiga huset. Jag har inte riktigt förstått varför. Kanske någon vet och kan förklara?

Det här vita lilla stenhuset är som en liten förfallen dröm. Jag har så många gånger funderat på om det skulle gå att göra om den till min ateljé. Tänk vilken dröm det vore! Den har en skorsten och är precis sådär lagom stort så att jag skulle kunna ha det som både kontor och ateljé. Men problemet är att det är otroligt nedgånget. Sådant går ju att fixa till, men det som dock är oroväckande är att hela huset är fullt av mögel. Vilket sorts mögel vet jag inte, men bara man går in här en kort stund så får man ont i halsen. Därför befarar jag att det är svartmögel. Det är med andra ord inte hälsosamt att vara där inne.
Självklart kan man ju sanera och renovera hus på nytt. Men något i mig känner att det vore en risk att renovera huset. Det känns som om möglet ligger emellan stenarna och hur fint man än gör och spacklar, målar, tapetserar så kanske det kryper ut någon gång framöver. Så jag skulle inte vilja ta den risken.
Speciellt inte med tanke på de enorma kostnaderna det skulle bli att fixa i ordning hela huset. Nytt golv, nytt tak, sanering….ja allt!
Det vore nog billigare att bygga upp ett nytt litet hus som ateljé istället.

Så just nu, så används det bara som utrymme till saker som ska slängas och annat. Jag och Johan fixade i ordning en fin “sopstation” här inne i somras, med noggrann sortering för plast, papper, glödlampor och ja, allt sådant där! Så slipper det ligga inne och ta plats emellan gångerna som vi åker till sopsorteringen.
“Åhh. Äntligen, jag har väntat på blogginlägg. Skönt att ni har det bra. Riktigt fina bilder på en myskväll.
Måste säga det, jag bara älskar ditt armband på vänster arm, har sett det på så många bilder, så fint.
Har du något av det till salu? Vet ju att din mor och du sålde tidigare. // Kramen // A-M”

Tack så jättemycket A-M!
Jag får ofta frågor om just det armbandet. Jag har haft det på mig varje dag sedan jag fick det av min mamma för några år sedan. Vi drev ju företag tillsammans för några år sedan där vi sålde silversmycken, för er som inte vet. Men vi la ned det 2014 eftersom vi inte hade tid. Det började gå så bra att varken jag eller mamma, som hade heltids jobb vid sidan om inte längre visste hur vi skulle kunna gå vidare. Jag kände inte att jag ville lägga ned bloggandet, fotograferandet och allt annat vid sidan om för att börja på heltid som silversmed. Och mamma kände nog inte att hon ville riskera att säga upp sig. Vi kom till ett vägskäl där vi var tvungna att välja. Så vi valde att fortsätta med silversmyckena som en hobby.

Min mamma skapar så otroligt vackra smycken, att det nästan gör ont i mig att hon inte får jobba med det mycket mer. På riktigt, hon gör de vackraste smycken jag någonsin sett. Det är ju verkligen en lyx att ha en mamma som är silversmed. Kanske minns ni förra året när jag skulle på gala och hon hade gjort ett armband till mig, som liknande en björkgren som slingrade sig runt min handled.
Jag hade ju givetvis på mig det armbandet och hennes andra smycken även på den senaste galan, Stora Influencerpriset för två veckor sedan. Här är jag och Johan på bild tillsammans med vår nyfunne vän Jacqueline Wester.

Jag kan säga att jag och mamma MÅNGA gånger varit inne på att börja sälja smycken igen. Så fort vi går upp i verkstaden där vi fortfarande har kvar hela smedjan så vill vi bara sätta igång och tillverka. Det är ju så roligt. Men det är en sak att tillverka och skapa fritt, och en helt annan sak att behöva göra på beställning och tidspress. Jag tror och hoppas att vi någon gång framöver kommer att kunna börja med att sälja våra smycken igen. Kanske fortare än vad vi anar. Men då kommer det i så fall bli att vi tillverkar i mån av tid, och sedan säljer vi de smycken vi tillverkat på min webshop. Alltså inga beställningar. Då tror jag att det skulle kunna funka!

Så som svar på din fråga, så vet jag inget ännu och vågar därför inte lova något. Men jag hoppas att vi kan komma igång med det igen.

Dessa silversmycken som min mamma har gjort har jag ALLTID på mig. Ett armband på vardera arm, och en ring.

“Mysigt ni ser ut att ha det! Tack för att ni sprider mysighet i världen ? Blir så nyfiken på att höra om din och Johans första dejt – kanske har du redan skrivit om det? Fast jag tror inte jag skulle ha missat det, kärlekskrank som jag är, hehe. Förstår också om det är privat förstås!
Stor kram <3″ / Lotta

Tusen tack Lotta! Ja, jag har faktiskt skrivit om vår första dejt i ett inlägg jag gjorde där jag berättade väldigt utförligt hur jag och Johan träffades. Där skriver jag om vår första dejt, när han kom hem till mig en mörk oktoberkväll. Nästan exakt ett år sedan nu! Du kan läsa inlägget här.
Jag kanske inte gick in i detalj hur vår dejt var, men jag kan ju säga att jag var väldigt nervös, och han också.

Jag minns att jag hade bakat en sockerkaka, och att jag hade stora problem med att äta min bit sockerkaka “normalt” när vi satt mitt emot varandra och fikade. Det kändes som om jag inte kunde tugga normalt. Den bara växte i munnen och jag inbillade mig att jag såg hur konstig ut som helst. Det där bruka hända mig när jag blir FÖR självmedveten. T.ex om jag går någonstans och inbillar mig att folk tittar på mig, då känns det inte som om jag kan gå normalt. Mina ben blir helt stela haha.

Jag berättade för Johan nyligen om hur jobbigt jag hade det med att äta sockerkakan, och han hade PRECIS samma problem som jag haha. Varken jag eller Johan åt upp vår bit sockerkaka, för att vi inte kunde tugga normalt. Vi var helt enkelt så nervösa. Men det är väl nog ganska normalt att vara nervös på första dejten. Nästa gång vi sågs kändes det mycket, mycket lättare.
Det här inlägget blev verkligen enormt långt! Jag hade tänkt svara på fler frågor men jag tror jag delar upp det till ett annat inlägg istället. Och kom ihåg, om ni undrar något så skriv gärna en fråga i kommentarerna, så kanske jag svarar på den i ett inlägg lite senare.

Nu kom precis Johan hem från jobbet, så nu blir det några timmars paus från datorn. Nu blir det istället lite matlagning, hundpromenad och allt annat som hör kvällarna till. Hoppas att ni haft en helt underbar onsdag! Och ha en mysig kväll i höstrusket! KRAM på er ♥

65 Kommentarer på “Några svar på era frågor

  1. Cina

    Så otroligt vackra smycken din mamma designar, vilken begåvning!
    Om det blir någon försäljning i framtiden, här på din webbshop, hoppas det, – så vill jag väldigt gärna beställa!

    Reply
    • Cina

      Apropå de små “sommarstugorna”, så hade min farmor och farfar det på sin bondgård i Medelpad, och de allra flesta gårdarna hade det. Jag minns att vi var alltid där ute i den lilla stugan hela somrarna, man sov bara i det stora boningshuset och duschade och kanske ngn enstaka gång tittade på tv på kvällen. Det var väl för att man var så ofta ute hela dagarna på gården och tog hand om djuren/ kor, grisar och höns, och man hässjade hö, åkte hölass och tog in höet i ladorna mm. Badade i älven/sjöarna och fiskade. Man var mer utomhus än inne och det var väl mer praktiskt med den lilla stugan när alla mer eller mindre bara var där när man åt, vilade ibland på kökssoffan eller om det regnade ute. Då minns jag att farmor ofta eldade i vedspisen som hon också lagade mat på. En helt underbar tid (-60, -70 och 80-talet, innan de bedrövliga industri-jordbruken tog över!) då fler människor på landsbygden var mer självförsörjande.

      Reply
  2. Birgitta

    Tack för ett fint och generöst inlägg. Jag är en av dem som köpt koppar (både den bruna med “rephandtag”och den med blommor). Får alltid fina kommentarer när jag använder dem med gäster!!
    Så roligt att läsa dina svar och ser fram emot fler inslag. Ha nu en fin kväll i höstrusket!!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men vad kul att du köpt koppar av henne! Ja den svarta koppen med rephandtag är också superfin! 🙂
      Kram på dig ♥

      Reply
  3. A-M

    Tack fina Jonna för svar ang. smyckena.
    De är ju så otroligt fina. Hoppas att Ni någon gång kanske får tid över för smyckestillverkning.
    Och ja, nu blev jag påmind om armbandet med löv, så vackert. Din mamma är duktig och du med.
    Ha en toppenkväll nu, du och Johan samt djuren.

    Kramen// A-M

    Reply
  4. Vicki

    Tack för att du delar med dig!j ag får alltid ett leende på läpparna av dina inlägg. Du får gärna svara på fler frågor inom en snar framtid. 🙂

    Reply
  5. Sabina

    Jag älskar såna här svara på frågor inlägg 😀 Tänkte på det igår faktiskt och att jag önskar att du skulle göra ett, wohoo!
    Så tråkigt det där med P-O, jag har ju följt dig så länge så jag minns hans kommentarer. Man blir så ledsen även fast man inte kände varann på riktigt. En tjej som jag bara hade kontakt med via bilddagboken för många år sen dog helt plötsligt av en lungpropp och jag mådde dåligt i flera dagar över det. Kändes tomt att hon var borta fast vi inte setts i verkliga livet.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh vad kul att du gillar sådana här inlägg med svar på frågor! 🙂
      Så himla hemskt med din vän på bilddagboken som dog…förstår hur du kände. Trots att man inte känner varandra i verkligheten så är man nära på ett annat sätt…

      Och åh…bilddagboken, det använde jag jätteemycket när jag gick i gynmnaiset. Hade glömt bort det helt 😀
      Kram ♥

      Reply
  6. Johanna Ene

    Hej Jonna!
    Blev mer än galet betagen av kopparna, kände att jag nästan kunde starta ett krig för att ta mig dit de görs. Så klickar jag mig vidare och upptäcker att Westgötha Gård ligger i det lilla samhället precis bredvid mitt, alltså 20 min bilresa från mig! Hur knäppt och bra är inte det?! Haha sitter och skrattar för mig själv nu, för det var lite för bra. ^_^

    Reply
    • Jonna Post author

      Haha men ÅH 😀 Vad är oddsen liksom?! 😀
      Antar att du då kommer åka dit en sväng och inhandla koppar? 🙂
      Kram ♥

      Reply
  7. Dixi Wonderland

    Vilket underbart inlägg! Fick tårar i ögonen när du berättade historian bakom koppen. Jag har många gånger funderat på om man ska ha ett avskedsinlägg sparat i utkast ifall man skulle gå bort så kan en anhörig gå in och posta det så att bloggläsarna vet vad som hänt. Sen vill jag tacka så otroligt mycket för svaret på min fråga och även länken. Kan säga att jag än idag skriker till varje gång du gillat en av mina bilder på instagram, så töntigt I know. Men du är ju min stora förebild så det betyder något enormt för mig <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åh underbara du ♥ Så himla roligt o höra att du blir så glad när jag gillar dina bilder på Instagram!! Det känns så himla knasigt, för jag vet ju själv hur den glädjen känns, när typ någon man följer eller ser upp till gillar ens bild eller så. Minns första gången “Wisslaren” gillade en av mina bilder och jag bara skrek rakt ut av glädje. Och sen att höra….att DU känner sån glädje när jag gillar dina bilder. Alltså åh det är så fint. Jag blir så glad.
      Men så blir jag sur på Instagram som har så konstiga algoritmer. Jag ser sällan bilder från de följare som jag verkligen vill se bilder ifrån.
      Dina ploppar bara upp någon gång i bland. Vill ju gilla alla dina bilder! Men får helt enkelt gå in på ditt konto och gilla 🙂 ♥

      Sen ska du bara veta hur GLAD jag blir av dina kommentarer. Får ett leende varje gång jag ser ditt namn.

      Det där med avskedsinlägg har jag också tänkt på. Det känns hemskt att tänka så, men samtidigt så…vad hemskt att inte få skriva ett sista inlägg? Men å andra sidan…jag skulle nog inte ens kunna skriva ett avskedsinlägg. Det blir liksom helt stopp på något vis.
      VAd märkligt numera när så mångas liv finns på nätet. När någon går bort så finns så mycket kvar för andra att se liksom. Märkligt det där.

      KRAM på dig fina du! ♥

      Reply
  8. Anonym

    Hej Jonna! Du skriver så härligt om sockerkakan… om hur nervös man kan vara. På många olika sätt och vis, förstås. Men hur i all världen gjorde Ni för att komma vidare från sockerkakan ni båda inte klarade av att äta…? Skall jag fråga det? Det är ju mycket personligt, förstås…

    Och så kan jag inte låta bli att skriva så här i oktober månad, att jag tycker att Du var enormt skicklig som fick Johan in genom dörren… 😉 Hur det nu gick till…

    Alla möjliga frågor får Du! Som inspiratör.

    Reply
  9. Tessa

    I don’t usually comment because I don’t speak Swedish (I read your blog through Google translate) but greetings from Minnesota! The first snow here is usually fairly bedraggled too–most like an autumn rain that doesn’t quite want to be snow.

    Reply
    • Jonna Post author

      Im so glad you wanted to write a comment!! THANK YOU for reading my blog through Google translate. I guess the text is a bit different with some weird translations here and there, but thank you so much for reading anyway! That means a lot!
      Lots of love ♥

      Reply
  10. Erika

    Alltid lika mysigt att sitta vid köksbordet med en kopp té, med ljudet av höstregn mot fönstret och känna värmen spridas genom kroppen när man läser dina ord ❤️ Jag fann din blogg för två-tre år sedan, men det känns som om vi varit vänner i flera år trots att jag aldrig träffat dig (vilket jag hoppas att jag någon dag får!) Kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh så fina ord du skriver Erika ♥ Det värmer i hjärtat att höra att du känner så.
      Jag hoppas också att vi får chans att träffas någon dag!

      Kram på dig ♥

      Reply
  11. PJ:s byffé - från by till fe

    Orsaken till att man flyttade ut till andra bostäder under sommaren, bodar, härbren och liknande, berodde i de flesta fall på att man var ganska trångbodd under vintern. Man använde kanske bara ett eller två rum och familjerna var ofta stora. Då behövde man helt enkelt inte värma upp så många rum. När tillfälle gavs under den varma årstiden så spridde man ut sig och fick på detta sätt mera rum och privatliv. Jag minns att hos min mormor brukade pojkarna flytta ut i lillboden under sommaren och även hemma hos oss på 60-talet så flytta mor och far till andra våningen under sommaren. Den behövde då inte värmas upp. Så tror jag det var i många fall.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh tack PJ för att du förklarade detta! Det känns ju väldigt logiskt att man gjorde så faktiskt.
      Kram! ♥

      Reply
  12. Tina

    Som PJ:s byffé skriver här ovan. så var det nog för att sprida ut sig, men som jag förstått det var det även för att storstäda boningshuset. Skura, tvätta mattor, kanske helt enkelt försöka få ut en del ohyra som fanns mer av förr i tiden.

    Reply
  13. Åsa

    Jag har hittills inte förstått varför man följer människor man inte känner, och nu avbryter jag alla andra göromål för att få läsa dina inlägg, se där hur det går! Njuter av dina fina bilder och att få höra om din vardag och livet med partner och djur, det känns så kul att få läsa om någon annan ung som bor ute på landet och njuter så av det. Jag vill i alla fall tacka för att få njuta av inläggen! 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Thank you Stu!! I didnt see any northern lights, but it was cloudy here. Did you see any? 🙂

      Reply
  14. Isabella V

    Vad fantastiskt med alla som kommenterar och att få läsa hur du tänker och känner för dina läsare! ❤️ Du är så värd all värme och kärlek du får från alla! Tycker du är magisk och du är en stor inspirationskälla för mig. Har precis köpt ett nytt objektiv och hoppas på att ljuset blir fint i helgen för då ska jag ut i skogen och fota!!! Önskar mig fotoställen liknande de du har i Grundtjärn, bor dock mer söderut i landet 🙂 kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tusen tack för din fina kommentar!! ♥ Blir så otroligt glad o höra att du känner dig inspirerad av mig! ♥
      Vad kul med nytt objektiv!! Jag håller tummarna att du får fint ljus i helgen så du kan ge dig ut och fota!
      Kram på dig ♥

      Reply
  15. Martina Åkerman

    Hej Jonna!
    Älskar berättelsen om kopparna! Så fint!
    Angående ditt o Johans första dejt,….du skrev ‘nästan ett år sen’…men det var väl TVÅ år sen, eller hur?
    Sen har jag en fråga som kanske redan är besvarad, men som jag missat. Var är Danny? Har ni honom fortfarande, eller….?
    Kram från soliga och idag varma Kalifornien.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh Martina, jag råkade faktiskt skriva fel haha! Det är ju TVÅ år sedan 😀

      Även om det hade kunnat syfta på det som Magnus skrev, att jag skrev inlägget för ett år sedan. Men nej, jag syftade nog på när vi träffades haha. Så jag ska ändra det. Tack! 😀 ♥

      Reply
  16. Racquel (imrockinit)

    Hi I love your blog and it’s brings a smile to my face to see the love and kindness you have in your heart. I was going to ask I how you got into photography? What was that spark that started it? Hope you are having a blessed day! All the love xx

    Reply
  17. Lily in Montana

    What a nice post this is, as well as the previous one. Your mother’s jewelry is stunning, just gorgeous; what a talented lady she is. I really enjoy it when you share about the things that make up your life: your pets, the pretty dishes you use, your cozy home, the weather… It seems that most of life is made up of small, “ordinary” moments, but oh, how much they mean to the enjoyment of life! Both of you seem to have an especial talent for enjoying what each day brings. Thank you for sharing that pleasure with us. Hugs, Lily

    Reply
  18. Lars 8463

    Gomorgon fina du
    Jag tycker om, mindre eller mer.
    Färger, former, rytmer, ord, e.t.c
    Men vet igentligen inte varför
    och det varierar med tid och känsla.

    Jag tycker om dina ögon.
    Som trots orden om “vita husets”
    mögel, hosta, arbete, “sopstation”
    Ger mig bilden.
    Där dom står vid fönstret.
    Skör renhet i ett rum med rymd.
    (Vad ser dom?)

    Hälsa din ömma moder att jag
    tycker hon gör väldigt fina saker
    Med tanke och omtanke
    När smycken och tröjor
    Omsluter och värmer dig.

    På andra “dejten” med mitt stjärnfall
    hemma hos henne. Blev magen dålig.
    Så det var kanske inte bara min
    “bedövande” personlighet som hon
    föll för?! ?
    (sedan fanns det inte så mycket
    att vara nervös för)

    Önskar en FIN dag. Att du har tid
    ta en kopp varma minnen.
    KRAM

    Reply
    • Jonna Post author

      ÅHH tack för dina vackra ord och beskrivningar. Får aldrig nog av att få läsa glimtar ur ditt inre och dina unika sätt att se på saker. Det är så fantastiskt vackert ♥

      Åhh så fint du uttryckte det med “På andra dejten med mitt stjärnfall” 🙂
      Det lät så fint bara….”Mitt stjärnfall” 🙂
      Haha vilken tur att det gick bra ändå! Kanske lika bra att riva alla murar på en gång haha.

      KRAM på dig ♥

      Reply
  19. Tiffany (Homesteadnmama)

    Hi Jonna! I’m glad you’re home and getting back to cozy again!
    I’m glad someone asked about your unique cups (I LOVE them too), and your beautiful bracelets! I have loved them as well. What a talented mama! It will be my hope that you do start making the silver again with your mother and can produce to sell. They are wonderful!
    HUGS! ♥

    Reply
  20. Janusz

    What a lovely post indeed. It reads so lovely because it points to an ultimate purpose of social media. It is a discovery of a deep connection among all of us.

    Reply
  21. sandrajunhammar.se

    Åh vilket fint inlägg! ♥ (som alltid, hihi) Kul när du svarar på frågor sådär i en bloggpost tycker jag!

    Om du gör det fler gånger, vore det spännande att höra lite om vad du har för planer och drömmar framöver? Om det inte känns för personligt såklart.

    Tack för all fint du delar med dig av – bilder, tankar, inspiration mm. Ha en fin dag! Kramar ♥

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack så jättemycket! Och tack för din fråga!
      Den ska jag absolut svara på i ett inlägg! 🙂

      Kram på dig!! ♥

      Reply
  22. Evy

    Hej Jonna
    Det där med sommarhus är nog vanligt i Ångermanland. Min mamma är ju född i Härnön, Resele, och varje sommar flyttade de ut till sommarhuset på gården. Och under sommaren städades sedan vinterhuset grundligt, vilket säkert behövdes eftersom man hade öppen spis för uppvärmning och matlagning. Blev säkert mycket sot och aska lite var stans, och dessutom var de två vuxna och 7 barn. Tyvärr så fick inte de barn som gick i skolan bo hemma under vintern då det var alldeles för långt ner till Resele by. De blev inhysta hos familjer som hade möjlighet att hysa dem, mot betalning och även de små barnens hjälp i hushållet. Men mamma hade goda minnen av sin skoltid (de mesta i alla fall) men saknade sitt hem fruktansvärt.
    Under vinterhalvåret användes sommarhuset som “kylskåp”, dvs där förvarade det insaltade köttet som skulle förse familjen med mat under vintern.

    Kram från Evy

    Reply
  23. Iza

    Så mysigt med svarsinlägg ! Det dyker ju upp rätt många frågor i kommentarerna har man sett 🙂 Det blir så mysigt att sammanställa en del av alla och så att man kan lättare hitta svaren också, istället för att leta bland kommentarerna..! En sammanställning !

    Härligt med litet extrahus kan jag tycka, och bilderna att avgöra kan man nog skapa en hel del mystiska fotograferingar där. Tills man kanske vet vad man kan/vill göra mer med det. kanske, eller så är det jag som bara ser foto överallt!:D
    Kram!

    Reply
  24. Magnus

    Det är nog inte ekonomiskt försvarbart att renovera det vita huset om det är så kraftigt mögelangripet. Även om en bit historia försvinner så är det nog både bättre och billigare att riva det och bygga en ny liten stuga med moderna material och teknik enligt dagens normer. Det skulle dessutom med all sannolikhet ge dig ett bättre inomhusklimat att vistas i, och du tillbringar ju väldigt stor del av ditt “inomhusliv” i ateljén.

    Reply
  25. Hélène...!

    Hello !
    Thanks for this post, i think you should do it more often 🙂
    I really like coming here, it’s soooo… beautiful, cosy, poetic and sweet !
    I have a girly question for you… Ahaha… You’re always beautiful ! Do you have any beauty rituals to share ? Some things natural you do for your skin (skin care for outside living for eg?) For your hair ? And do you wear some make-up ?
    You’re so lightened !

    Wish you a very nice day !

    Reply
  26. Ian

    Hei Jonna
    Thank you for answering my question (and your blog of course) I think I like the little summer house even more than before (if that is possible) and the explanation in the comments above makes it even better, I love old farm houses and I’m trying to find one I can afford to restore, I don’t want one that’s perfect , I want to save a much loved one if that makes sense.
    I’m Glad you are going to open the webshop again , in summer I saved some money to purchase two pictures, One of the cups you talk about for the kitchen and one in the main living room, I redecorated the rooms ready for the purchase and … then you went on your vacation he he 🙂 I’ve had two blank patches on the walls ever since and each I time I look at them I have a little laugh 🙂

    Reply
  27. §§+

    Ang. det vita mögelhuset, så vist gör det på sätt och vis ont att riva ned sånt som andra har byggd upp och levt sina liv i (sommartid när det blev för varmt i det “välisolerade” vinterhuset). Men är byggnaden, som det låter och ser ut, hälsovådligt befängd med, neurotoxisk svartmögel, så riv och bränn! OBS kolla med byygnadsnämden innan, för det är inte bara att riva hus nu för tiden. Såg du inte fantastiska TV-serien “CowboyKåken”, så gör det, lär dig att timra och bygg din egen kreativa timmerkoja/girl cave, och dokumentera varje steg på vägen. Johan drar säkert elen gratis? Tage har kanske yxa, såg och några furustammar att bidra med? Längtas redan efter den dokumentären!!

    Reply
  28. Lotta

    Hej Jonna! Vad roligt att du svarade på min kommentar, blev jätteglad! 😀 Jag hade faktiskt missat inlägget om hur det gick till när ni träffades, så jag fick mig en stund underbar läsning – tack för det <3 Du beskriver förälskelsen så fint! Av det jag får ta del av i bloggen verkar ni passa så bra ihop, jag hoppas att det är så i verkligheten också. Har lätt för, precis som du skrev i inlägget om hur du träffade Johan, att måla upp bilder av något/någon/några och tro att det är alldeles fantastiskt. Jag vill tro att den "sanna" kärleken finns, men jag vet ju också hur indoktrinerad i alla fall jag är i "den rätte/a"-tänket… vem vet om den finns? 🙂 Stor kram till dig!

    Reply
  29. Maria

    Hello and greetings from Hungary! ^^ I found your blog about a week ago, and it’s the best thing that happened to me. 🙂 Reading it makes me calm and happy (even with google translate :D). I have exams tomorrow, and was a bit discouraged, but just reading this post gave back a bit of strength, so I wanted to thank you. 🙂 Keep up the good work! ^^

    Reply
  30. anonym

    Hej! Alltid roligt med svarsinlägg: Nu en annan fråga. Vad lagar du för mat? Har du några speciella matintressen eller bara vanlig husmanskost osv?

    Reply
  31. Carl Stridsberg

    Hej Jonna!

    Jag har en lite annorlunda fråga. Det är så att vi skapat små videoklipp på min hemsida http://hittaupplevelse.se – Du hittar dem under “Senast Bloggat” Dels kan man se dem direkt genom att klicka mitt i den. Men man kan också gå vidare till själva presentationen genom att klicka längre ner under bilden.. Så min fråga är om du vill medverka med en av dina fina video i ett av klippen? Det bör helst vara ett Youtubeklipp eller ett Vimeoklipp
    Och länken tänkte jag då skulle gå till denna sidan; http://hittaupplevelse.se/2017/09/jonna-jinton-kular-ratt-ut-i-skogen/
    Då kan jag bara “föra över” denna videon till hU`s startsida..
    Vad säger du?
    Ett litet samarbete, oss båda till gagn? 🙂

    Bästa hälsningar
    Carl

    Reply
  32. Agnes {Cashew Kitchen}

    Hade missat att du skrivit om hur du och Johan träffades! Så fin läsning och åh vad jag kände igen mig! Det var väldigt likt hur jag och min K träffades. Många veckor av milslånga mail och lära kännande innan vi fick tillfälle att träffa varann (han bor i Pite och jag i Stockholm). Rädslan av att ha blivit förälskad i ett fantasifoster. Den förlamande nervositeten första gången vi skulle ses. Jag väntade vid zinkensdamms tunnelbaneuppgång, lutade mig lite avspänt mot en husvägg i sommarsolen. Inuti kaos och tusen fjärilar. Sedan drog jag till USA ensam för att “hitta mig själv” haha men ville inget annat än att komma hem. Lyssnade på hans ljudmeddelanden natten igenom. Tänkte att om jag är vaken nu så får vi alla fall vara vakna samtidigt på varsin plats i världen. Tidsskillnaden nästan det mest plågande avståndet. Nu sitter jag här i hans kök medan han är på jobbet, med egen nyckel och skafferiet fyllt av mina specialingredienser 😉 Livet alltså.

    Fin att ses sist på youtube bootcamp förresten! Det var himla intressant att höra om din youtube-resa, som ju känns ganska annorlunda mot många andras. Tror de där olika perspektiven är superviktiga, så att en känner att det finns många olika sätt att göra det på. Det måste inte vara snabbt tempo, catchy innehåll och sökoptimerat jämt. Blir så pepp både på att spela in videos och skaffa drönare nu!

    Kram!

    Reply
  33. Åsa

    Neeej Barbro Persson!!!! =O Jag älskade hennes kommentarer!!! Finns inte mer 🙁 ofattbart..
    Herregud..hade ingen aning..Hon fick mig att skratta så tårarna rann varenda gång <3<3<3 och gguud va vi kunde käbbla hahha.
    Hoppas han vilar i frid lille vän, va lessen jag blev nu..

    Kram Åsa

    Reply
    • Åsa

      Å Erna som alltid va med i alla inlägg hahha. åh..<3<3<3 minns jag ville träffa henne 🙂
      Googlade upp henne nu å ditt namn..å fick fram Erna..

      Reply
    • Jonna Post author

      ÅHH! <3 Så fint att du minns Barbro Persson. Ja Erna var ju också en av hans karaktärer.
      Haha ja vad mycket roliga skratt man fick. Känns himla tomt att han inte finns mer :' (

      Han ska bara veta att vi är många som saknar honom här på bloggen ♥

      Reply
      • Åsa

        Om jag gör hahahh 😀
        Ja det är jättesorgligt..:´(
        Kolla inlägget du skrev som heter “Innan jag somnar”, den 29/12 2012..där har vi haft en riktigt rolig dialog hahha i kommentarsfältet.
        Stor kram till dig <3<3<3

        Reply
  34. Emelie

    En av anledningarna jag har hört ang att folk ofta bodde i en mindre stuga eller som i mitt barndomshem ett litet rum i en uthuslänga var pga att man bekämpade vägglöss i boningshuset med vätecyanid. Detta måste vädras ut mycket noga annars går man en död som Dan Anderssons till mötes.

    Reply
  35. Em

    Det där björkarmbandet i silver har jag varit så sotis på ända sedan du först visade upp det i bloggen. Så otroligt vackert <3

    Reply

Lämna ett svar till Magnus Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.