Ord som berör

Det är svårt att i ord verkligen beskriva hur glad och berörd jag blir av responsen som jag får från er läsare. Jag blir som helt mållös ibland, av allt det fina ni skriver. Jag vill verkligen tacka er såååå mycket för era kommentarer. Det går inte att tacka er nog <3

I morse när jag vaknade så läste jag en kommentar som verkligen gick rakt in i hjärtat. Den är skriven av en tjej som heter Sofie.
“Hej Jonna. Känner att nu bara måste jag skriva något till dig. Jag fick adressen av min mormor som genom sin vän Gullbritt vet vem du är. Jag har sträckläst din blogg både fem och sex gånger, lika lycklig varje gång. Jag blir så himla inspirerad glad och lycklig av att läsa dina ord och se dina bilder, jag känner ett hopp jag aldrig kännt förut.
Jag är 21 år och ser mig själv i varje ord du skriver. Varje liten bokstav, varje liten bild. Allt är precis så som jag lever, fast inuti mig själv. Kanske är det på grund av dig som jag kommer komma ut ur mig själv och börja leva, varje minut, sekund varje dag hela året. Tack snälla du, tack!”

Den här kommentaren fick mig att nästan tappa andan, så fin var den. Att få höra att jag påverkat så stark med mina ord och bilder är mer än jag någonsin kunnat önska i denna värld. Det gör mig så inspirerad! Så lycklig! Det är ord som berör och når ända in till själen. Tack Sofie <3

Hösthimmel

13 Kommentarer på “Ord som berör

  1. lars ersa

    hejsan ja som jag sagt förut så är jag ingen bloggföljare,mer än din blogg som är det första jag går in på varje kväll efter jobbet. jag tycker du är för härlig och rar och skriver om vardagliga ting och tar superfina bilder. så kvällarna är räddade för min del efter en titt in i din värld. ha det bra .

    Reply
  2. Ida

    Hej Jonna! Din blogg är speciell på många sätt, inspirerande, och framförallt lugnande, tycker jag. Jag är i din ålder och har precis börjat plugga på universitet för andra gången, en fristående kurs för att se om ämnet är något jag vill fortsätta med. Men så fort jag kommer in i universitetsvärlden känner jag mig malplacerad, som att jag är där jag borde vara för att samhället säger att det är där man ska vara i min ålder. Jag har förstått att du har hoppat av en utbildning, och min fråga är helt enkelt: är utbildning något du värdesätter? Något du känner att du någon gång måste ha? Eller har du övergivit den tanken för ett tag framöver i och med ditt egna företag? Jag är själv så otroligt splittrad i den här frågan, och trycket från människor omkring är så otroligt stort. Jag vill tro att man kan ta sig fram i livet utan magisterexamen. Men det är det inte många andra som tror. Vore bara intressant att se hur du ser på det!
    Fortsätt leva livet!

    /ida

    Reply
    • Jonna Post author

      Hej Ida!
      Tack så mycket för din kommentar! Åh vad jag känner igen mig i dig. Jättemycket verkligen. Jag har ju själv pluggat på universitetet ett tag, när jag var 20 år. Jag ville inte börja plugga, men jag kände att jag var tvungen för det var det jag “borde” göra eftersom jag inte hade något jobb. Första dagen på universitetet fick jag panik och låste in mig toaletten och bara grät i en timma. Jag kände så himla starkt att jag var på väg åt fel håll, och jag trodde det var för sent att ändra på eftersom jag hade flyttat 30 mil. Jag hade helt andra drömmar om vad jag ville göra men det var inte inom “ramen” eller hur jag ska förklara. Angående din fråga om utbildning är något jag värdesätter, så är mitt svar; Ja det är något jag värdesätter, om det är det man vill göra! 🙂 Vill man något helt annat så är det lika värdefullt. Jag är helt övertygad om att man inte måste ha en utbildning för att ta sig fram i livet. Så länge man gör det hjärtat vill så tar man sig fram.
      Men sen är det ju inte alltid man vet vad man vill. Det är sådan fokus idag på att man ska veta vad man vill, att man ska bli något speciellt, göra något speciellt. Det gör nog att många känner en slags press och känner sig förvirrade, i alla fall gjorde det mig förvirrad.
      Hoppas att du fått svar på din fråga 🙂
      Kram på dig och lycka till!! <3

      Reply
  3. Nicklas

    Hej! Jag gör precis som lars ersa, läser din blogg varje kväll, första bloggen som jag följer.
    Okej har väl kollat någon blogg ibland men ingen jag fastnat för förrän jag hittade din.
    Gillar att läsa allt fint som du skriver t ex varit ute i skogen och plockat bär det låter sååå mysigt, gillar snälla härliga människor som du, och härliga hundar som Nanook!
    Kram på er!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh tack vad go du är!!! =) Du har varit en trogen läsare länge nu!! Så himla roligt 🙂
      Kram på dig!!

      Reply
  4. sofie

    Blev aningen paff imorse när jag läste ditt inlägg…
    Åter igen, jag kan inte sluta läsa, du skulle ju skriva en bok!
    Vad mysigt det verkar bli i salen. Du har allt så enkelt, och det är precis där som charmen ligger. Allt du gör känns så äkta och på riktigt.
    Du är nog en av dem som bygger framtidens hopp om längre och lyckligare liv.
    Världen behöver fler som du!

    Tack igen!

    Reply
  5. Martin

    Sagt det förr, denna blogg är lugn resa jag alltid följer. Den enda bloggen jag läser så nog är den speciell alltid.

    Reply
  6. Maria

    Du har liksom visat att det faktist går att göra en sån sak som du gjorde genom att flytta sådär, att det inte bara är en avlägsen dröm. Himla fint tycker jag.

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.