Kommentarer till Sömnparalys

Av: Katarina

Katarina — Wed, 27 Jan 2021 09:29:49 +0000

Jag vill tillägga att så fort paralysen släppte lugnade barnet i magen ner sig.

Av: Katarina

Katarina — Wed, 27 Jan 2021 09:14:04 +0000

Hej, jag har upplevt detta tillstånd då jag var gravid i sjunde månaden. Jag har upplevt det flera gånger, men alltid bara tillståndet av att vara paralyserad, förlamad, helt medveten samtidigt som kroppen går in i ett slags, brus, centrifug, som om elektricitet strömmar genom kroppen och allt löses upp, vibrerar och medan kroppen ligger kvar i sängen befinner sig mitt jag ovanför, jag tänker på det lite som att ha ett epileptiskt anfall då man är förlamad. Jag har försökt kommunicera med fenomenet för att komma ur det. De gånger jag har blivit arg och skrikit åt fenomenet att dra åt helvete har det blivit värre. De gånger jag provat med att säga till fenomenet att ok, som du vill, jag ger upp, typ och slappnat av, då har det lugnat ner sig. Det händer oftast under perioder då jag upplever mycket frustration eller stress i livet. Det intressanta är att den gången det hände då jag var gravid, barnet i magen blev som galet, började sprattla som tokig. Barnet kände alltså av paralysen. Paralysen händer alltså inte bara i hjärnan, om det vore så hade ju barnet knappast kännt av det. Eftersom barnet blev så hysteriskt drar jag slutsatsen att det var en otäck upplevelse för barnet. Jag tänker mig att det måste ha kännt vibrationerna i min kropp. Kanske skakade jag på riktigt, jag vet inte. Jag har alltid varit själv då jag haft paralyser. Den gången, då jag kände barnets reaktion, blev jag riktigt riktigt bestämd och jag sa med mycket klar och tydlig röst ett enda ord, men jag sa det på ett sätt som inte gav utrymme för kompromiss “SLUTA”. Och då slutade det. Jag är fortfarande förvånad över att det funkade, och det var enda gången jag helt lyckades få det att sluta på en gång genom att ta kontroll. Men då gällde det inte bara mig, utan först och främst barnet.

Av: V

Sat, 16 Jan 2021 23:51:58 +0000

Hej Jonna! Av en slump hamnade jag på den här sidan utan att ens sökt på ämnet.. så jag blev mäkta förvånad att den här sidan dök upp då sömnparalys är något som jag har upplevt sedan jag var i unga tonåren. Det måste varit någon mening med att jag hamnade här.
Jag började få dessa upplevelser när jag var runt 15 år och jag har fortfarande nu 28 år senare, men inte lika frekvent.
Jag visste heller inte vad detta var när det hände och jag var totalt livrädd. Jag upplevde det som att det stod en gestalt vid ändan av sängen och “ville ta min själ” och kände också ett tryck över bröstet som om gestalten satte sig på mig och ville mig illa. Jag var panikslagen varje gång det hände. Jag bytte rum i mina föräldrar hus för jag trodde det spökade i rummet, men trots att jag bytte rum fortsatte upplevelserna. Ibland upplevde jag det som en mörk gestalt, manlig, och ibland som en demon. När jag sedan flyttade hemifrån när jag var 16-17 följde upplevelserna med mig. Jag gick då till ett medium för att be om hjälp. Upplevelserna fortsatte ändå utan att jag förstod vad det var. Jag upplevde också detta med ett brusande ljud som var så överväldigande och enormt skrämmande. Det var som om vind blåste eller forsade genom mig. Upplevelserna varierade men det fanns alltid en mörk gestalt närvarande. Jag var totalt vaken och försökte ibland skrika på hjälp men kunde inte röra mig. Vid något tillfälle var jag så långt utanför kroppen att jag var uppe vid taket och upplevde vinden utanför taket.. Det tog mig många år innan jag hörde att det fanns en benämning för detta. Jag upplever det fortfarande i bland men jag försöker också kontrollera det innan “det tar över” när jag känner att det är på väg att hända. Ibland tar det ändå över och jag blir fortfarande rädd trots att jag vet vad upplevelsen inte är farlig. Ibland har jag hört röster som sagt saker och andra typer av gestalter som inte varit mörka utan neutrala. Vissa tillfällen har det varit mer än en entitet. Jag har mycket mer att säga om dessa upplevelser. Den beskrivning du ger är det närmsta likt min egen upplevelse jag har hört någonsin. Tack för att du delat med dig.
Skulle vara intressant att prata mer om det med dig och andra om det.

Av: Sara

Sara — Wed, 09 Dec 2020 18:08:58 +0000

Testa att säga Jesu namn som flera andra här har sagt. Han ska ha makt över alla andar och de måste lyda honom, de kan inte annat.

Av: Anonym

Anonym — Wed, 09 Dec 2020 17:59:20 +0000

Av: Tim

Tim — Sun, 02 Aug 2020 08:16:55 +0000

Det har även hänt mig ett flertal gånger och det har varit otäckt några gånger. Men nu var det längesedan sist det hände och jag minns vad det var som fick det att sluta.
Från början kunde jag inte röra mig alls. Bara ögonen och hörseln fungera. Annars var det så man var förlamad.

Jag minns att jag hade en stor äcklig spindel som åkte ner från taket och ner i sängen på täcket, allt var så verkligt, jag minns precis allt jag gjorde i detalj. Flickvännen vaknade ju också och fråga vad jag gjorde eftersom jag var helt hysterisk.
Hon ifrågasätter och säger att jag måste ha drömt men för mig var det verkligt, jag var vaken, isåfall kände jag mig helt vaken och var fortfarande säker på att spindeln var verklig, såg den inget mer den dagen.

Nästkommande natt så ser jag i ögonen den där spindeln igen den här gången vid balkongdörren, den här gången hade jag bestämt mig för att inte vara rädd, jag kliver upp och går mot spindeln och tänker inte släppa den utan ska kolla vart den tar vägen, jag ser hur den kryper, men så helt plötsligt så (poffar den) och försvinner mitt framför mig och samtidigt känner jag att jag som vaknar till på riktigt även om jag kände mig vaken vid den stunden, jag visste vad jag gjorde och vad jag såg och det var då jag förstod att spindeln jag såg inte var verklig, och att jag fortfarande sov men var uppe.

Sen den händelseb har jag inte haft drömmar när jag legat paralyserad, eller sätt saker så verkligt att det inte går att skilja på om man är vaken eller drömmer och det tror jag beror på att jag såg hur det fungerade. Det blev så glasklart för mig.

Av: Rebecca

Rebecca — Mon, 27 Apr 2020 20:59:11 +0000

För mig hjälpte det att säga pannkaka första det hände mig. Skojar inte.

Av: Dan

Dan — Sat, 11 Apr 2020 02:49:07 +0000

Låter nästan som mina upplevelser när jag hamnat i sömnparalys. Första ggn jag upplevde det var rena skräckfilmen. Jag vaknade till av att det knackade på dörren , men kunde inte röra mig var väldigt obehaglig känsla , kändes nästan som jag var drogad men ändå inte. Jag låg i sängen i mitt rum allt såg precis ut som vanligt , men när jag tittade mot sovrumsdörren så såg jag en liten flicka med långt svart hår, såg nästan ut som hon i ”the ring ” började smått få lite panik , försökte röra både armar och ben men det var helt omöjligt . Sen ser jag att flickan går sakta mot sängkanten , kryper ner i sängen mot mig , försöker skrika men det går inte det heller ,känner ett tungt tryck över bröstet som hon satt sig på , ser hennes ansikte som är helt förruttnat väldigt vidrigt, får gåshud bara jag tänker på det . Hon bara stirrar på mig o skrattar samtidigt som hon närmar sig mitt ansikte , tills slut så får jag äntligen tillbaka känseln , slänger mig upp vevar med armarna för fullt springer ut från sovrummet skrikandes tänder alla lampor , sätter mig vid tvn o sover inte en blund till den natten. Jag var helt förstörd trodde det hade slagit slint i huvudet , allt var ju så verkligt så man visste inte vad man skulle tro. Men bara några dagar efter så upprepades det i flera nätter med samma flicka , fast paralysen blev kortare för var ggn som tur va Har inte upplevt nått mer på över 2 år nu ,så det är väldigt skönt

Av: Ted

Ted — Thu, 12 Dec 2019 07:18:09 +0000

Anledningen tror jag till rädsla i detta skede är för att jaget sitter så in märjat i ryggraden. Du vågar inte släppa suspekten av dig själv in i en paralys vilket gör att man stretar imot med rädlsa det du har fokus på blomstrar i stundens skede och rummet fylls av skräck. Släpp precis allt när detta intreffar. Kanske svårt men ett tipps du har alltid ett band från själ till kropp. Egot som oftast är jaget på många kan inte åka med ut i det stora just när allt sker så ditt jag gör allt för att vi inte ska släppa den delen. Utgår från egen upplevnad. En natt skädde nått som kallas för ego död. Hela mitt jag åkte från mig och visade sig vara en stor bluff ett stort klistermärke av toom skit. Vet ju vem jag är för de men jaget ligger mer som en old story i skallen idag istället eller utanför mig själv kanske vissa delar är svåra att skriva rakt upp och ner. Du är skaparen till allt inom dig släpp saker låt det strömma igenom dig då. Kolla på saker om du måste känn på saker men sedan tack och förlåt vad det nu gäller så saker får strömma som information upplevelsen osv. Vi lever på en veldigt cool plats och har en kropp som är helt underbart vacker och unik. I paralysen bestämmer du vad som finns känns det som beroende på om du gräppar en känsla och sedan slå på projektoen. Innan jag avslutar. Skrivit mycke vad jag upplevt samt teorier inget är si inget är så, inget är rätt inget är fel. Jag älskar hela universum mörkt som ljust kallt som varm. Allt behövs för en balance. Sä till att hitta dina spakar / ted/mazzela

Av: Anonym

Anonym — Mon, 18 Nov 2019 08:08:55 +0000

Jag vet inte om detta stämmer för dig men jag var med om en liknande upplevelse där det kändes som om främmande varelser kom in i rummet och jag var som i en tvättmaskin som skulle ”transformera” mig. Sängen skakade och det var fruktansvärt obehagligt. det var under en period när jag mediterade en del och jag tänkte att jag skulle prova att meditera mig genom upplevelsen, uppleva den helt och fullt. Som att jag accepterade den. Sen har jag inte haft någon sån upplevelse.