Stormen efter lugnet

Nog kunde jag anat att mitt förra inlägg skulle väcka olika tankar och åsikter. Är det något jag lärt mig under åren så är det att just djur och barn är ämnen där människor har starka åsikter, och gärna vill tillrättavisa och komma med pekpinnar. Men jag var inte förberedd på att jag skulle behöva ta emot några av de mest elaka kommentarer jag fått genom tiderna. Jag kan inte låta bli att undra vart medkänsla, respekt och förståelse tagit vägen hos vissa människor. Det har gått aningen för långt när det rör upp mer känslor hos vissa människor av att någons hund ska få spendera sina vardagar på ett lyxigt hundcenter, än vad världens alla hemskheter vi dagligen läser om gör.

Först tänkte jag att jag inte skulle skriva något mer om det här. Hela situationen blev nästan absurd.
Ena dagen kände jag sådan lycka och glädje över att vi löst en långvarig jobbig situation, för att nästa dag svartmålas som en hjärtlös djurplågare med psykiska problem.

Och ni vet ju. Ni känner ju mig vid det här laget, alla ni som följt bloggen länge. Även om flertalet av er är så obeskrivligt fina och förstående och kommer med goda råd och förslag, så går jag inte opåverkad förbi det här. Jag blir så ledsen av alla fördömande kommentarer. Kanske också för att det varit något som gjort mig ledsen i princip varje dag i ett halvår.
Så det blev en sådan jäkla smäll.

För första gången under alla år jag bloggat så ångrade jag ett blogginlägg.
Som många förstående läsare har skrivit i inlägget, så behöver man inte dela allt. Och detta var en sådan grej som hade varit bäst att aldrig ens ta upp. Det fanns egentligen ingen anledning till det, mer än att jag nog ville skriva av mig och glänta på dörren till mitt känsloliv. Men jag har lärt mig något från det istället, och försöker se det positiva som faktiskt kan komma ur detta.

Jag vet att vi inte är ensamma om att hamna i en svår situation med djur. Hundar omplaceras varje dag. Någon blir allergisk. Någon får barn och kan inte få det att gå ihop med djuren. Någon måste flytta. Någons hund går inte ihop med den andras hund. Någon kanske jobbat hemifrån i flera år men måste plötsligt jobba på kontor och kan inte längre vara med sin hund på dagarna. Listan kan göras oändlig. Vår liv ändras ständigt, och alla djurägare kan hamna i en situation där det inte fungerar som det gjorde innan. Därför kände jag att jag ändå ville ta upp det här och skriva om det. Kanske kan det hjälpa någon annan i liknande situation.

Det jag hoppas med detta är att besvara frågetecken och öka förståelsen. Vi kan alla hamna i en situation där vi känner oss helt fast och där vi knappt hittar någon lösning. En situation som till slut gör oss olyckliga. En situation som tillslut kanske leder till att man måste ta tunga beslut med gråten i hjärtat. Då vill jag för allt i världen inte att ni ska behöva mötas av samma hårda ord och tryckas ned i backen igen när ni äntligen fått kraft till att våga förändra något.
Vi måste visa varandra mer kärlek.

Till er som blir starkt illa berörda av det här, och till er som tycker det är synd och plågsamt för Danny, och hjärtlöst av oss att ta det här beslutet;
Era upprörda känslor för det här är helt och hållet baserat på er egen livssituation och era erfarenheter. Ert perspektiv.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon kan döma och så hårt kritisera någon annan människas val och liv, utan att ens ha den minsta insikt om vad den/de går igenom. Och hur kan man så aktivt välja att leta fel och brister? Att välja att göra ett problem av något.
Det komiska är ju att om det är någon gång ni faktiskt skulle kunnat hitta fel och brister på det här, så var det innan vi tog det här beslutet. Så som situationen såg ut innan. Dåligt samevete, stress och en hemsk arbetssituation. Den var ohållbar. För mig, för Danny och för Nanook. Och för Johan, som inte kunde påverka och hjälpa under dagarna.

Hur kan ni säga att Danny har det bättre hemma hos mig på dagarna när jag jobbar?
Vad får er att tro att det är en bättre lösning? Ni har ju faktiskt nästan ingen insikt i den biten av vårt liv, så därför anklagar ni på grunder ni inte ens vet något om.
När jag och Johan flyttade ihop för ett år sedan, så var det inte tänkt att jag skulle skaffa mig ytterligare en hund att ta hand om på dagarna. Redan innan vi flyttade ihop så visste jag att biten med våra djur skulle bli svår, just eftersom jag jobbar hemifrån. Jag visste att jag absolut inte har tid för en till hund, då jag redan hade nog med en hund. En hund till är en för mycket för min situation idag. Men det blev en tillfällig lösning som sedan blev långvarig. Jag ville underlätta för Johan eftersom han själv inte hade tid att ta hand om Danny då han jobbade borta hela dagarna och pendlade otroligt långt, och underlätta för Danny så att han inte behövde vara i hundgården under vintermånaderna. Jag gav det helt enkelt ett försök. Och ni vet hur det är. Dagarna går och plötsligt blir det ens vardag. Det blev sedan svårt att hitta en bättre lösning, så jag har försökt bita ihop och få det att funka. Därför har det inte skett någon förändring förrän nu.

Nu när det nådde en bristningsgräns och vi helt enkelt kände att vi var tvungna att ta tag i detta problem.

Innan Johan flyttade hit så bodde han närmare sitt jobb och Danny hade han bland annat i en hundgård på vägen till jobbet om dagarna. Något som inte nu funkar och som vi inte ser som en lösning. Johan pendlar 18 mil sammanlagt varje vardag, och hundpensionatet ligger inte på vägen till jobbet, utan han måste köra en omväg. Så därför är det ohållbart att han ska hämta och lämna varje dag.

För alla ni som undrar “Varför just Danny, och inte Nanook?”
Av den enkla anledning att Johan inte har tid att ta hand om sin hund själv på dagarna. Han kan omöjligt ta med sin hund på jobbet, som så jag själv har tur att kunna göra. Nanook har fungerat med mitt arbetsliv i alla år, tack vare att jag haft min mamma som kunnat avlasta var och varannan dag när jag behövt hjälp. Och ibland också under hela veckor, när jag t.ex varit ute och rest och jobbat.
Problemet för oss är att vi inte har någonstans att ha Danny.  Därför hamnar han mitt emellan.

Min mamma kan inte ta Danny också, då mammas hund och Danny inte tycker om varandra. Men min mamma har trots allt ändå avlastat oss mycket under året och tagit hand om Danny också, trots att hon också jobbar (jobbar natt). Men det är ett tungt lass för henne att dra då hon redan har nog mycket själv med allt, precis som de flesta.

Hade jag inte haft min mamma skulle jag också stå i samma situation, och kanske behövt omplacera honom, därför att tiden inte finns. Ibland kan livet bli så. Men som mitt liv ser ut just nu och har gjort under alla år här, så fungerar det med Nanook. Och jag är evigt tacksam att jag haft min mamma som kunnat gjort det möjligt för mig att ha hund trots att jag jobbar.


Som någon sa ”Du är ju hemma?! Då kan du väl ta hand om hundarna?”

Jag jobbar hemma. Där har jag mitt kontor och min arbetsplats. Men det innebär inte att jag jobbar hemma hela tiden. Som mitt liv ser ut idag så både reser jag mycket och gör mycket jobb och fotouppdrag på andra platser. Bloggen visar bara en liten, liten del utåt av allt jag jobbar med under dagarna. Att jag ska kunna ha Nanook i sådan jobbsituation är helt beroende av att min mamma kan avlasta mig när jag är borta. Så har det funkat i alla år. Nu med två hundar hemma så ställer det till med mycket problem, eftersom Johan inte har någon som kan passa Danny när jag är borta. Jag blir mer fast och att bara åka ut över dagen för att fotografera kan ställa till det för mig. Förut hängde Nanook ofta med under dagarna. Men jag kan inte ta med mig två hundar ut.

Att jag jobbar hemma innebär inte att jag är ledig. Då hade situationen sett helt annorlunda ut. Att jobba hemma med tre katter och två hundar är inte något som funkar bra för mig. Det är stundtals kaos. Kanske funkar det för någon annan. Som någon sa ”Jag jobbar med både ungar, katter, hundar och hästar”. Wow, imponerande! Jag är glad att det funkar för dig.
Men för mig funkar det inte långvarigt. Vi är alla olika och lever helt olika liv. Det är så simpelt.

För alla er som verkar oroliga för våra älskade hundar;
Med handen på hjärtat, Danny har det mycket bättre på hunddagiset än vad han har det hemma med mig på dagarna.

Senast igår hade Danny fått vara ute på en lång sparktur där han fått dra sparken med en sele. Något han verkligen älskar! Han är en stor hund som behöver aktiveras och jobba hårt. Då mår han som bäst. Något som varken Johan eller jag har tid att ge honom på vardagarna. På hundcentret får han mycket mer stimulans på alla vis. Han får träffa andra hundar och vara med två helt fantastiska människor. Han stortrivs!

Och vad är det som säger att det är fel att älskas och tas om hand om av många olika? Barn växer upp med skilda föräldrar. Flera föräldrar. Mormor och morfar. Farmor och farfar. Ena veckan bor de här, andra veckan där. Det behöver inte alla gånger betyda att det är något negativt. Tvärtom. Om en situation fungerar och där alla är lyckliga, varför stämpla det som fel? Tro mig, man ser om en hund är olycklig.
Danny är lika glad när Johan kommer och hämtar honom på fredag som när han lämnar honom på måndag. På Gårdsbacken blir han älskad och så obeskrivligt fint omhändertagen.

Och Nanook, nu får han den stimulans han behöver. Nu kan jag ge honom det lilla extra igen. Vi har varit ute på sparken varenda dag senaste veckan. Även han älskar att dra och jobba hårt. Något som var omöjligt för mig att göra när jag var ensam med båda hundarna på vardagarna. De fanns ingen tid för mig att ge det där extra, utöver långa promenader under fasta tider. Han får hänga med när jag åker ut i skogen och fotar. Han får nosa och leta spår. Något som även det var omöjligt med två hundar, eftersom de triggade varandra och stack iväg.
En hund kan jag ha i koppel medan jag fotar. Så det känns helt fantastiskt att på morgonpromenaden kunna hänga kameraväskan på axeln igen och gå ut med Nanook. Fota, och möta morgonen.

Så, båda våra hundar får nu så otroligt mycket mer kvalitetstid. Nanook mår så mycket bättre, och Danny får verkligen den tid han förtjänar på dagarna. Därför känns det här verkligen så mycket bättre än innan. Och på helgerna är vi tillsammans allihop igen.
Det är känslomässigt jobbigt att skiljas ifrån Danny på måndagarna, men tanken på att han har det bra gör att det blir så mycket lättare.

Vi har givetvis gått igenom alla tänkbara lösningar på detta. Även tankar på omplacering, som många nämner i kommentarerna. Men det är Johans hund och hans beslut att ta i så fall. Just nu har vi en lösning som känns bra för oss alla, så då får vi se hur länge vi kör på det.

För er som tycker att ett hundpensionat klingar dåligt i öronen;
Återigen, det är era egna erfarenheter som väcker era känslor där. Det finns säkerligen hundpensionat där man inte ens vill lämna sin hund i ett dygn. Men, det finns ett hundpensionat som är för bra för att vara sant. Och det är där Danny är.

Paula och Danne, som är ägare och driver Gårdsbackens hundcenter, är på riktigt några av de finaste, mest äkta och djurälskande människor som finns på denna jord. Sådana där människor som man bara fylls av energi efter man träffat. De har en sådan där eld inom sig och brinner verkligen för deras nystartade verksamhet. Gården är den vackraste jag sett och från vårt perspektiv finns det just nu ingen annanstans vi tror att han skulle ha det bättre. Vi märker att han trivs! Så just nu, ser vi det här som en tillfällig lösning. Funkar det inte framöver, eller något ändrar sig i livet, så kommer även detta att ändras.

Så ni som tycker att det här är förfärligt. Snälla, släpp era negativa känslor kring detta.
Det känns ju helt galet om ni nu istället ska göra ett problem av det här och må dåligt över något som vi äntligen tagit itu med och släppt.
Lita på att vi vill våra djur det allra bästa, och om vi ser att det inte funkar, så gör vi givetvis något åt det. Som sagt, det här är en tillfällig lösning som vi provar just nu.

Att dela tankar, erfarenheter och åsikter är aldrig fel om det kommer från en grund att vilja inspirera någon annan att se på en viss situation med andra ögon. Men släpp behovet av att kontrollera andras liv och beslut. Det mår vi alla så mycket bättre av.

Slutligen måste jag säga att några av kommentarerna varit så otäckt elaka. Det gör mig otroligt ledsen att människor överhuvudtaget kan uttrycka sig så hjärtlöst. Personliga påhopp, som att jag har psykiska problem och kommer att lämna bort mina barn om jag får några mm. Det svider i hjärtat att det finns människor som endast skriver i syfte att verkligen såra och göra någon annan illa. Att slå till så fort man visar en svag punkt.

Inte ens ni som häver ur er dessa elakheter önskar jag få mottaga sådana vedervärdiga kommentarer den dagen ni själva står inför ett stort eller svårt beslut i livet där ni måste välja mellan olika svåra alternativ. För jag vet att vi alla gör så gott vi kan här i livet utifrån den situation vi befinner oss i.

Sedan, vill jag från djupet av mitt hjärta tacka alla er som gett oss stöd i det här tunga beslutet. Som försöker sätta sig in i vår situation och visar respekt och förståelse. Det är så vackert att se det, och det är Er värme som jag kommer ta med mig från det här. Så tack älskade ni.

Kram och kärlek till er alla ♥

269 Kommentarer på “Stormen efter lugnet

  1. Leif

    Tack Jonna, du är bäst. Om det går…bry dig inte om alla som tror sig veta utan att veta. Som inte ens vill försöka förstå. Imponeras igen av din förmåga att skriva om det som känns bra och som känns svårt. Kör bara på! Behåll din känsliga hud och om möjligt ta på dig en rustning emellanåt.
    Kram!

    Reply
  2. Monika

    Var och en gör det som passar ens situation bäst, och ingen ska döma utifrån egna känslor och tycken.
    Jag tycker ni har gjort det som passar er bäst och det ska folk acceptera tycker jag.
    Ha en fin kväll
    Monika

    Reply
  3. Kajsa

    Jag blir chockad över hur människor behandlar dig! Sträck på dig, Jonna! Låt inte elaka människor få såra dig! ❤

    Reply
    • Sanna

      Det är sånt man får ta när man blir kommersiell. Jag fastnade för denna bloggen från början för den skilde sig från resten. För jag fann en naturlig värme och värden som skilde sig från världens. Det kommersiella. Prestationshysterin. Skryter. Att njuta mer av stjärnorna och en eld och djuren hellre än en snygg ny reklambil och fester och partyn och utlands resor. Jag fastnade för det andra. Men det har förändrats. Och blivit som resten där det som jag trodde verkligen var på riktigt. Inte är det mer. Vardagen har hittat sig in även till Grundtjärn och jag har slutat följa denna blogg just pga den förändringen. Där livet blivit ett jobb. Inte en livstil. Där uppdragen utanför blir fler och fler. Där det jag fann saknas helt numer.

      Soooo kära Jonna – tack för dessa magiska år du bjudit på. Det har varit en källa för min själ. Dig i ett med universum och med din stora kärlek till alltet som inte går att köpa,

      Det kommer alltid finnas kvar att gå tillbaka till och minnas.

      Önskar er lycka till i alltet.

      Med allt.

      Hur du än väljer att skapa ditt framtida liv.

      Take care,

      ⭐️✨⭐️

      Reply
      • Niki

        Tyvärr går det inte att leva på stjärnor och eld. Jag för min del är tacksam för att Jonna kan upprätthålla denna magiska blogg och erbjuda en verklighetsflykt för oss som inte vågar ta steget ut och leva på våra drömmar. Bye Sanna, du kommer inte vara saknad.

        Reply
      • A

        Sanna, jag hoppas att du lever som du lär. Njuter av stjärnor och eld medan du inte vet hur du ska få ekonomin att gå ihop. Eftersom det är så du vill att Jonna ska leva. Har du helt missat det hon skrivit om hur orolig hon var för att få ekonomin att gå ihop tidigare, innan hon gick och blev “kommersiell”, som du kallar det? Varför förtjänar inte hon en trygg ekonomisk situation? Vilka slags arbeten är tillräckligt icke-kommersiella för att inte förstöra din romantiserade bild av ett Grundtjärn utan vardag? Hade hon varit mindre kommersiell om hon arbetat som till exempel städerska eller lastbilsförare, istället för med något hon brinner för och är duktig på? Du känns som en i raden som romantiserar det enkla lantliga icke-materialistiska livet, vilket du själv förmodligen inte har en aning om hur det är att leva. Fattigdom är inte kul. Vare sig i stan eller på landet.

        Reply
      • Melanie

        Att blanda elakheter med en falsk omtanke. Det är nog det allra värsta. Undrar vilka krav du har på människorna i ditt liv.. Jonnas blogg är fylld av stjärnor, skog och passion fortfarande. Tvärtom ser jag det som något positivt att hennes öga för naturens skönhet och förmåga att förmedla detta faktiskt når det kommersiella, för då sprider det sig och intresset för att bevara det växer. Ett intresse vi borde uppmuntra, alltid. Speciellt i en så skör tid som denna.

        Reply
      • Jane

        Läs inte då! Så negativt som du skriver, så är dina slutord så skenheliga!
        Vad ska hon leva på då? Norrsken, kanske?!! ?

        Reply
      • Realisten

        Ja du, Sanna, det märks att du inte vet vad det innebär att leva. Att flumma runt i en romantiserad värld,
        fylld att handflätade skor och kottar att röka, var något de med någorlunda IQ lämnade bakom sig
        i slutet av 1960-talet. Eftersom du uppenbarligen tycker att Jonna och Johan ska leva på barkbröd
        och fottrampad mossa, borde du kanske försöka hitta en blogg som tar upp just dessa introverta
        ämnen. Kanske sätta dig i ett hörn och lalla med en grästova?
        Lycka till, Ms Stoneage

        Reply
      • Monica

        Sanna, vi andra är glada över alla som försörjer sig, alla måste äta, betala för sitt vatten, el, sophämtning och lite kläder på kroppen skadar inte heller i minus 30 och t o m minus 40 graders kyla. En bil kan vara bra där inga tunnelbanor och pendeltåg och spårvagnar finns;-). Och så glada vi är att inte alla bara tittar på stjärnorna och får bidrag till det. Sverige går snart omkull om sådan “kultur” sprider sig. Lycka till med stjärnkikandet!

        Reply
      • Cissi

        Hur förväntar du dig att Jonna ska kunna försörja sig på det hon gör om hon INTE tar uppdrag “utanför”, vad nu än det betyder. Och att vardagen har hittat in i Grundtjärn… Ja, är det något konstigt? Alla har något slags vardag, oavsett hur ens liv ser ut. Jonna har ingen skyldighet gentemot någon annan än sig själv (och Johan) när det gäller vad hon gör, hur eller varför. Om du vill leva ett liv som ser ut på ett visst sätt, go ahead, men att begära att en person som försörjer sig på bloggandet mm inte får tjäna pengar genom att göra saker “utanför”, för då är hon inte äkta… det säger mer om dig än det någonsin kommer göra om Jonna. Innan du själv har befunnit dig i exakt hennes situation, så låt bli att döma!

        Reply
      • Lina

        Nej, personliga påhopp, förtal, mobbing, hot etc är aldrig något som någon “får ta” oavsett vem man är eller vad man jobbar med. Detta är en vanlig bagatellisering av vad många bloggerskor tvingas gå igenom dagligen, en “skylla sig själv”-mentalitet som är helt förkastlig och inte förenlig med vad som kan anses vara ens lite hyfs, men också rent olagligt… Synd att Svearike är tämligen tandlös när det kommer till alla troll.

        Reply
      • Jonna Post author

        Ja vad ska jag säga. Verkligen tråkigt att du upplever det så Sanna.
        Men jag känner tvärtom, att det är NU jag på riktigt kan få leva ut min kreativitet. Det är NU jag på riktigt får möjlighet till att göra det jag vill. Skapa och beröra människor. Det är det jag brinner för.

        Utan lön för mödan skulle bloggen och allt mitt skapande vara ett minne blott. Jag är en vanlig människa som också behöver äta och betala räkningar. Och att jag har fått lyckan att få tjäna pengar på det jag älskar att göra, att fota, att resa, att måla….åh, jag kunde inte varit mer tacksam! Det gör att livet här blir ännu mera underbart. Nu kan jag njuta av livets storhet utan att behöva gråta om kvällarna, och stå under stjärnhimlen utan att önska mig ekonomisk trygghet av ett stjärnfall. Jag får fortsätta min kreativa väg, och det är allt jag någonsin drömt om.

        Så, tack för dessa åren. Är glad att bloggen betytt mycket för dig ♥
        Och lycka till med allt!

        Reply
        • Amanda

          Hello from Qld Australia. I think you are absolutely amazing! I’ve never followed a blogger before (or Vlogger), but your YouTube videos have drawn me in like a moth to a flame. I truly think you are the epitome of everything beautiful, real & sacred. We’ve lost touch with something that are souls are homesick for and you are able to feed our sick society with something we so desperately need. Stay strong & ignore the rude trolls – most of us have your back! Can’t wait for more updates, I love sharing them with my sister, mother, children & husband.
          Sending much love, kindness & strength your way 🙂

          Reply
  4. J

    Men fy vad elaka människor kan vara. Ni vet ju själv vad som är bäst i eran familj, precis som alla andra i sina familjer. Hoppas ni hittar den lösningen som passar er bäst. Jag vet hur svårt det är när man måste lämna sina djur. De betyder ju allt för en! Kram!

    Reply
  5. Elna - cykellycka, mjölksyra & äventyr

    Jag läste ditt inlägg igår men kommenterade inte. Däremot tänkte jag att det var klokt och smart och verkade himla bra att ni gjort som ni gjort och nu blir jag liksom genomledsen att höra att du fick kritik. Önskar så att människor inte tog sig rätten att tycka en massa utan att verkligen vara insatta eller ens försöka förstå. Kram till dig!

    Reply
  6. Ove Fängström

    Ni gör så rätt med era hundar !! Jag vet själv hur svårt det kan vara med två hanhundar att samsas, speciellt när dom inte är uppväxta med varandra !! Och Danny har säkert jättekul på veckorna på pensionatet !
    När det gäller djur och barn, så vet alla andra ” bäst ” ?
    Ni vet vad som är bäst för era hundar, så det så !!
    Sköt om er !
    Mvh Ove

    Reply
  7. Sophie

    Det är så starkt av dig att dela med dig av ditt liv, både det fantastiskt vackra och magiska men även det tunga. Vi styr inte allt i livet och ibland sker det saker vi helt enkelt måste hantera, och jag tycker att du ska känna dig stolt över det beslutet ni fattat och även hur du har hanterat denna situationen som uppstod på bloggen. Din styrka och ditt goda hjärta lyser igenom allt du skriver, och även om det måste vara svårt så hoppas jag att du kan låta alla elaka ord rinna av dig. Det är synd om människorna som skriver så elakt, för det måste ju vara personer som själva mår dåligt och som lever i mörker. Men det betyder inte att det är ok att spilla över deras egen olycka på dig. De borde skämmas.

    Tack för att du låter en glimt av ditt liv vara öppet för oss, det betyder så mycket för så många.

    Kram <3

    Reply
  8. stefan

    Att säga att det är en lösning som fungerar för er alla är en sanning med modifikation. Alla utom just hunden. Hundar är nämligen flockdjur som trivs och mår bäst med sin flock. Att låta en hund, ständigt, vara ifrån sin flock 5 dagar varje vecka är inte särskilt snällt. Det är givetvis ett beslut mera baserat på ens egna dåliga samvete snarare än att se till hundens bästa. Danny saknar garanterat Johan varenda dag som han är ifrån honom. MEN jag dömer inte Johan utan förstår hans beslut

    Som en långsiktig lösning kanske det inte är det mest idealiska. I såna fall kan ju lika gärna Danny o hunden som inte gillar varandra hållas isär under dagarna, alternativt tränas till att fungera ihop. Det finns säkert många lösningar. Jag förstår dock att man inte säljer sin hund bara så där helt appropå.

    Reply
    • Amanda

      Forskning visar visserligen att hundar väldigt snabbt anpassar sig och tyr sig till nya människor. Det sker snabbt, och det räcker med att den nya flocken ger mat och trevligt umgänge/aktiviteter så släpper hunden fort sin “riktiga ägare” och trivs bra i sitt nya sällskap.

      Det här är rätt ny forskning, har ej länk till den nu på stört, men det är säkert enkelt att googla.

      Att hunden är så beroende av den människa som står på ägarbeviset är något som vi människor gärna vill tro 😉

      Reply
    • Nina

      Men du har ju redan dömt Jonna å Johan med din skuldbeläggande underton!!!! Tyst med sig! Forskning hit å forskning dit, lik förbannat individer det gäller…

      Reply
      • Amanda

        Men snälla Nina, nu måste du lugna ner dig och läsa vad folk verkligen skriver. Du svarar på min kommentar om forskning, men vad svarar du på? Jag har inte dömt någon? Jag svarade på Stefans kommentar och FÖRSVARADE i sådant fall J&J:s beslut.

        Lugna dig lite och läs ordentligt. Jag förstår att du är i försvars-mode för Jonnas skull, men det gör inget bättre att lasta ut på folk på det här sättet.

        Reply
        • Lindan

          Oj vad det rör upp känslor det här!

          Själv blev jag mest fundersam över vad Stefan läst…? Vad är det för annan hund som “Danny inte gillar/kommer överens med”? Detta har jag helt missat om så är fallet! Vad jag förstått så har väl just DET aldrig varit fallet??

          <3

          Reply
        • Nina

          Amanda: Min svarskommentar var också till Stefan. =) Men min telefon vill inte alltid lägga kommentarerna på rätt ställe har jag märkt.
          Med min forskningskommentar syftade jag också där på Stefan där han går in och pratar om flockdjur osv. Mycket av det vi tror oss kunna om hundar är baserat på ganska gammal forskning, så det är väldigt intressant att höra om ny forskning. Dock återigen så måste vi alla komma ihåg att våra älskade pälsänglar är individer.

          Och ja.. Jag brusar upp, för jag blir så gudsf*rbannad på att folk ska komma med sina pekpinnar och ruttna undertoner.

          Beklagar att kommentaren blev riktad mot dig, det var inte min mening alls! =)

          Reply
  9. Evelyn Rogers

    It is so easy and Colman for people to judge and misunderstand us when we share at a heart level. People say just ignore this… I am not usually able to do this… instead I place light and Love around me and their crash judgments. Although it does not replace the scars of judgements.. seems to heal me at a deeper level. Share you and be you all other paths will damage you more than mean comments. Namaste.

    Reply
  10. Anja

    Men så dumma människor kan vara och så olika vi tolkar samma text.
    Själv blev jag glad för eran skull igår, trots att jag bara “känner dig” genom bloggen. Just för jag tolkade texten som att ni nu hade hittat en bra lösning för er alla, för nu i alla fall. Vare sig vi vill eller inte är det ju Nu vi lever.
    Lycka till med djuren 🙂
    /Anja

    Reply
  11. Gale Harris (U.S.)

    You are so patient and thorough in describing all the considerations of your private choice. I hope it helps other people in similar–but very individual–situations. Your heart shines through in all that you write about. I wish that light didn’t attract others who want to darken it.

    Reply
  12. Jossan

    Men alltså shit! Kommenterar sällan, för det känns överflödigt ibland. Du får så många andra fina kommentarer! ^^

    Läste givetvis inlägget om att ha Danny på pensionat, och även om jag spontant tycker det är lite underligt, så blev jag glad för eran skull, att ni hittat en tillfällig lösning! Och som du skrev både i det inlägget och i det här, så låter det ju bara bra! Ett mindre pensionat där det läggs mycket tid på djuren! På att göra så gott man kan! Och om Danny är där längre stunder, så blir det ju som en andra familj, och det är ju inge dåligt!

    Jag är ledsen att läsa att du fått så mycket negativa och elaka kommentarer! Och jag förstår att det är tungt att behöva läsa och svara upp för sig, särskilt när någon är ute efter att vara elak!
    Men jag tror du har så många mer som är glad för eran skull! Och jag hoppas att du inte slutar vara så öppen och fin som du är i din blogg!
    <3

    Reply
  13. fruminimera

    Ett väldigt snällt beslut mot Danny! Förundras över att någon kan klanka ner på det, det måste handla om deras felaktiga bild av vad en hund är och behöver. Har själv hund och vet att även om dom älskar sin flock så är de inte människor; de anpassar sig direkt. Han kommer må lika bra med människorna som finns nära honom och ger mat och sammanhang under veckorna. Och det finns många hundar som bor hos olika människor, “varannan-vecka-hundar”, och mår alldeles förträffligt. Håll huvudet högt

    Reply
  14. Fia

    Kärlek till dig och Johan och era kloka beslut! Vill liksom skicka så oändligt mycket kärlek så att det suddar ut alla elakheter men jag vet ju hur fruktansvärt negativa kommentarer påverkar en. Det är vidrigt och i grunden helt oacceptabelt att du ska behöva utsättas för så såna vidrigheter. Kärlek kärlek kärlek till dig och er och de fantastiska djuren. Från djupet av mitt hjärta ❤❤❤❤

    Reply
  15. fruminimera

    Ett väldigt snällt beslut mot Danny! Förundras över att någon kan klanka ner på det, det måste handla om deras felaktiga bild av vad en hund är och behöver. Har själv hund och vet att även om dom älskar sin flock så är de inte människor; de anpassar sig direkt. Han kommer må lika bra med människorna som finns nära honom och ger mat och sammanhang under veckorna. Och det finns många hundar som bor hos olika människor, “varannan-vecka-hundar”, och mår alldeles förträffligt. Håll huvudet högt!

    Reply
    • Nina

      Eller så vet vi vad hundar behöver och inte kan förstå att man inte orkar ta hand om två hundar utan lämnar iväg den ena 80 procent av veckan. Jag blir förtvivlad att någon gör så mot en familjemedlem.

      Reply
      • Rebecka

        Hoppas att du har något meningsfullt och vettigt att göra i ditt liv förutom att sitta och vara spydig här, så du kan gå vidare från den här “chocken” som du tydligen genomgår … ?????

        Reply
      • Niki

        Går det inte att blocka Nina från att kommentera? Inga av hennes kommentarer tillför något konstruktivt…

        Reply
      • Nina

        Nina: Nu ska jag försöka va lite saklig. Tror att du Nina “med bilden”, måste försöka skilja på vad DIN hund behöver och vad MIN hund behöver. En hund har basbehov = mat, vatten, motion (fysisk & psykisk). En hund mår även bra av en social samvaro med andra individer, kanske vi kan kalla det kärlek om du vill. Jag kan förstå din förtvivlan om det skulle gälla någon av dina hundar, för dina hundar är säkert inte som mina hundar. En av mina tidigare hundar klarade inte av att inte vara i närheten av mig 98% av tiden, så var HAN. En av mina nuvarande tikar bryr sig inte ett smack om vem hon är hos egentligen! Självklart blir hon sjukt glad när jag kommer hem, men hon blir lika glad när bonusgrabben kommer varannan helg. Är det då synd om henne som inte får va med bonus 100% av tiden? Min lilla valp som ska bli mitt nya tävlingsämne är hemma med min sambo på dagarna, är det då synd om honom för att han inte är med mig? Jag tog en gång en omplaceringshund, som va hos mig i ca 2 år. Sen föll denna lilla hund pladask för en kompis till mig, och jag kände att hunden ville mer och mer till dom, så dom fick överta hunden. Var det också taskigt? När den lilla hunden blev äldre och det började komma små barn i familjen (lilla hunden hatade barn), så fick hon flytta hem till mig igen. Var det också taskigt? Nä jag tycker inte det. Jag tar beslut utifrån mina hundars individuella sätt att vara och deras behov. Även om du kanske orkar och har möjlighet att ta hand om fler än en hund, så betyder ju inte det att alla andra i världen gör det. Du och jag har inte rätten att döma Jonna och Johan för deras beslut, deras beslut är baserade på dom och deras liv. Så är det bara. Klart att man får ifrågasätta människors beslut, men det du gör i dina kommentarer är att du skuldbelägger, och det har du ingen rätt att göra.

        Reply
  16. Andreas

    Du har mitt fulla stöd Jonna !
    Endast Du kan veta vad som är bäst i ditt liv…alla andra kan bara gissa.

    Kramar 😉

    Reply
  17. Anna

    Ångra inte att du skrev gårdagens blogg. Det kan ju inspirera andra, att se mer än en lösning på problemet.
    Jag tycker som du, ett hundpensionat/dagis är ju något bra! Och våra barn går nästan alla på dagis utan att DET är katastrof.
    Du är en så varmhjärtad människa, fortsätt med det! Försök att ignorera alla elaka kommentarer.
    Stor kram till dig! ❤

    Reply
  18. Cathrine

    Stor kram till dig Jonna, är helt säker på att du vet vad som är bäst för er alla inkl djuren. Om det är nått som framgår av din blogg så är det att du månar och älskar dina djur. Håll huvudet högt.

    Reply
  19. Petra

    Jag tycker det är så tragiskt att du faktiskt var “tvungen” att skriva detta inlägg. Läste igår och jag konstaterade helt enkelt bara men gud va bra! Hade INGA andra tankar än att vilken bra lösning!
    Upp med huvet, idioter och besserwissrar finns överallt. Du har fler som älskar det du gör och skriver än de som skriver såna hemska saker.
    Kram!

    Reply
  20. Erika. F

    Bra inlägg du skrev som svar på föregående. Kanske de borde skruva på huvudet åt rätt håll nästan gång de skall kommenterar. Det är ändå så tragiskt att de inte förstår det enkla i sammanhanget i ditt första inlägg. Jag skulle skämmas ögon ur mig att beter mig på det viset genom ord. Jag har själv ett par tre bloggar, som bloggare är man utsatt, jag har fått höra en del under tiotal år. För det mesta ignorerade jag och blockerade. Att leva i en fantasivärld var väl ändå droppen nej, droppen var precis alltihop. fantasivärld, psykologhjälp, ev. barn osv. Vem gav er rätten att hänsynslöst ger er på Jonna på det vidriga sätt? Undra om ni som ondgjorde er så över henne, vet vilken värld ni själva lever i? Kanske dags att ni rannsakar er själva och låt andra få vara ifred som inget gjort, för att förtjänar sådant som vissa av er skrev.
    Grow up, and get yourself a life.

    Reply
  21. Rasmus

    Bra skrivit, men egentligen helt onödigt. Du behöver inte ta åt dig så hårt. Det finns alltid personer som går till överdrift. Djuren kommer i andra hand. Fungerar inte människan, så går det ut över båda människor och djur.
    Stor respekt till Johan som är så beredd att ge dig möjlighet till ditt kreativa arbete. Det kan inte klämmas in i ett stramt djurhållningsschema.

    Reply
    • Fredrik

      Håller med dig Rasmus. Djuren kommer i andra hand. Det har jag och min fru nyligen fått erfara då vår dotter blev allergisk och vi fick omplacera vår sjuåriga tik.

      Tycker dock respekten borde riktas till Jonna som under ett års tid var beredd på att ta hand om Johans hund för att möjliggöra hans arbete, på bekostnad av hennes eget arbete. Inte tvärtom 😉

      Reply
  22. Anna

    Tror ditt förra inlägg hjälper andra att be om hjälp med deras djur när det inte längre håller 🙂 Och de är nog fler än de som tar illa vid sig och säger saker i affekt. Kram o kärlek!

    Reply
  23. Pernilla

    Jag såg några av de hemska kommentarerna igår o kände att jag ville skriva 10 peppande kommentarer för varje elak kommentar som du fick❤ Människor kan verkligen vara elaka mot allt och alla?
    Men jag beundrar din styrka! Du är en förebild när det gäller att se saker ur ett positivt perspektiv! Din blogg är alltid en fröjd att läsa. Kram på dig!

    Reply
  24. Petra

    Jag har verkligen svårt för att förstå hur någon kan reagera negativt på er lösning. Jag tycker det låter jättebra! Jag har på ett par olika sidor läst anonser från folk som vill ha en extra familj åt deras lurviga älskling. På så sätt har hunden två familjer och det kan vara enklare att få ihop vardagen på det sättet. Detta är något som jag tycker låter fantastiskt, hunden får ännu fler människor som älskar och tar hand om dem. Sen ser jag inte någon skillnad mellan att låta vänner eller släktingar hjälpa en med hunden och att låta hunden få spendera tid hos experter (d.v.s hundpensionat, hunddagis eller liknande). Huvudsaken är att hunden mår bra och har det bra. Varför ska man behöva hitta något fel med det?
    Om jag ska dra in min utbildning i detta, jag är beteendevetare, så har de negativa personerna egna problem som de speglar på omvärlden. Kanske de har dåligt självförtroende, mår dåligt över något de har eller inte har gjort. Summa summarum, problemet ligger hos de negativa människorna.
    Jonna, jag hoppas du kan fokusera på de positiva kommentarerna. Erat och hundens välmående är det som spelar roll, inte deras upplevda problem eller besvär som de speglar på er.
    Kanske du kan införa en koll av kommentarerna innan de publiceras? På så sätt får inte de negativa någon luft och kan kanske kväsas i deras egen linda.

    Reply
    • Nina

      Men det handlar inte om att någon har dåligt självförtroende eller liknande utan att det för många av oss är obegripligt att man lämnar bort sin vän.

      Reply
      • Fia

        Och för många av oss andra är det obegripligt att någon hackar ner på och ifrågasätter svåra men rimliga val som en annan människa, i det här fallet, Jonna, tar i sitt privatliv. Dåligt självförtroende eller ej så finns det ingen försvarbar anledning att utsätta Jonna och Johan för hatfulla kommentarer på grund av ett högst genomtänkt och godhjärtat beslut de tagit utifrån sina egna förutsättningar.

        Reply
      • Sanna

        Håller med dig Nina och jag reagera på att det plötsligt min och din – jag och hans – inte vår….. och att jobbet tycks vara på så stor prioritet för båda att det egentligen inte finns utrymme till en större flock eller plats helt enkelt. Allt tar plats och saker förändras med tiden så är det och det är ju ngt man måste väga in och ta ansvar för när man flyttar in med sina fyrfota vänner. Vet att det inte alltid går att räkna ut i förväg hur konstellation blir framåt. Men ngn form av framförhållning kanske ändå är en mognadsfråga och det handlar ju inte alltid om bara ens eget välmående utan även andras. Annars är det bättre att vara ensam anser jag. Val måste göras och prioriteringar krävs alltid och om man är en offentlig person så kan man inte räkna med att bara få ros i allt man företar sig utan också kritik och den kan också vara nyttig ibland som växlar klocka och bollplank och så. Direkt elaka saker som slår under bältet kan jag förstå att man reagerar på starkt – men att hantera olika åsikter och värden är inte bara en privatsak anser jag utan anser att det faktiskt är ett gemensamt ansvar att ta vad det öm gäller om det är ngt som man upplever som okänsligt även från din sida Jonna. Det är inte alltid bara alla är elaka mot dig. Du har fått mer ros än de flesta bloggare jag läst och blir hyllad jämt så att ihantera oliktänkande är en del av det. Respekt går åt två håll. Också när det gäller olika åsikter. Det får mam lära sig ta både när det gäller partner, leverne, barn och djur. Det kommer på köpet så att säga …. På gott och på ont. Men jag tror på bollplank och broar före staket. Om det inte gäller slag under bältet naturligtvis och direkta person angrepp. Det gäller att kunna skilja på det. Det handlat ju om en visad empati och kärlek trots allt som jag ser det – till djuren. Och den som blir exkluderad från flocken. Den fula ankungen har alltid väckt sympatier. Hur ” bra ” fosterfamilj man än hittar. Och personligen tycker jag inte man ska ha hund om mam jobbar heltid och är borta hela dagarna och ha den i en hundgård. Så är det. Och det handlar om empati ock kärlek för såväl människa som djur i det. De var små valpar en gång som inte har ngt val utan blir valda. Jag tror inte på att hundar är ämnade för att vara ensamma i en hundgård. Då tror jag det är bättre där han är. Men jag önskar människor överlag tänkte över sina val tidigt i livet mer när man har förhoppningar om att utöka och förmodligen så kommer göra med tiden. Det ska förhoppningsvis inte vara impulsköp utan människans bästa vän genom hela livet. Det är inget att ta åt sig av utan ngt att mogna och växa i. Det är det största ansvaret anser jag. Inte stå på piedestalen och kasta sten på de som visar kärlek och empati och respekt också för era djur. Det är kärlek det med. Levande. Resten som slår på personliga saker – det bara slår tillbaka på dem själva. When they go Low. We go High får du tänka dä – men att värma om alla i detta är aldrig fel. Och får aldrig bli tabu. För det är sånt som gör att misshandel och sånt kan Ske. Tystnad är förlamande. Inte reaktionerna. De kan både ge och ta och väcka och inspirera och skapa växande och mognad. I respekt för samtliga. Lycka till. ?

        Reply
      • Petra

        Nina med bild, din kommentar visar bara på att du förmänskligar hundar, vilket inte är bra för djuret. Detta är även ett tecken på att du, ja just du, är osäker. Jag kan inte göra en djupare analys av dig, men av de kommentarer jag redan sett så verkar du vilja skuldbelägga folk, detta är inte hälsosamt. Jag har som råd att du bör se över ditt liv och vad det är som gör att du känner ett behov av att förminska andra människor och deras val i livet.

        Reply
  25. Per Asp Lycksele

    Men lilla vännen det är ju därför vi älskar att följa dig och din vardag just därför att du delar allt med dina läsare. Skit i dom andra skitstövlarna dom som känner dig genom bloggen och vi andra som känner dig i verkliga livet och som suttit vid ditt köksbord och druckit kaffe vet ju att det finns inget ont i dig. Och detta med hunden det viktigaste är ju att ni och hunden gör det bästa av situationen. Vad menar dom att ni skulle skjutit den eller gått till veterinären en sådan fin och glad hund nej fortsätt du att förmedla dina tankar och funderingar till oss. Jag väntar varje dag på dina bilder och ord kram på dig ska försöka komma förbi nästa gång jag åker ner till Junsele

    Reply
    • Sanna

      Behöver inte använda svartvitt i detta. Skitstövel ???

      Finns andra aspekter med och ord.

      Har inget med elakhet eller snällhet att göra. Alls.

      Utan en syn på allt levande.

      Människa eller djur.

      Den är personlig och ska tillåtas vara det så länge det inte handlar om personangrepp

      Blir ju nästan fanatiska fan i detta som försvarar allt oavsett vad.

      Det blir fel.

      Nu är kanske detta det bästa i just denna situation. Jag vet inte. Handlar ju om prioriteringar och val alltid.

      Två försörjare i ett litet självförsörjande hus. Långa resor. Massor.

      Det är säkert stress bakom massor i det. För alla som är kära. I både människor , hus och djur. Och sin omgivning. Nu blev prioriteringen en annan hos dem än många kände. Och sånt får man ta. Detta är ju det som gjort att hon kan jobba alls med det hon gör. Såååå. Respekt please. Åt båda håll. Alla är inte lika. Behöver inte vara änglar och skitstövlar för det. Sånt gör mig upprörd. Ja. Kaffe eller inte.

      Hej då !!!

      Reply
  26. Jessica

    Förstår att du blev ledsen för all kritik, det har ju inte varit ett lätt beslut för varken dig eller Johan kan man förstå och så en kritikstorm på det…fy 🙁 jag hoppas verkligen att du kan skaka av dig alla dåliga ord. Jag har haft flera hundar och varit med om flera omplaceringar och det är aldrig något man önskar. Det som är rätt är det som känns bra i era hjärtan, ni känner till både er hund och ert liv bäst. Det är lätt att ha massa åsikter när man sitter som åskådare, så påminn dig om att ingen av dem kan förstå din situation oavsett hur bra du försöker att förklara den ❤ massa kramar till dig!

    Reply
  27. Lindan

    Älskade Jonna!! Nu har jag läst ifatt det jag tydligen missade igår….Inte ens jag orkade läsa alla knasiga kommentarer, så jag förstår hur det måste känts för dig/er…
    Vill bara säga att jag har största förtroende för att både du och Johan vet och vill era hundars absolut bästa!! Det finns det ju verkligen ingen tvekan om!! Få människor jag känner till besitter den nivå av empati och kärleksfulla inställning till världen (till djuren, till människorna och växterna) som DU gör!! Att anklaga dig för att vara hjärtlös eller dylikt är bland det fånigaste jag hört. Du har ju för tjyvingen ett hjärta i storlek XXXL!!!! <3 <3 <3

    Så lyssna på ditt hjärta, lita på din instinkt, och låt de som inte förstår bättre i just den här situationen stå för sina åsikter. Ibland får man bara låta saker och ting vara som de är…Även om man önskar att människor ska förstå…Men det viktigaste är att NI mår bra!! Du, Johan, hundarna och sötskallekatterna!!!! <3 <3 <3
    All kärlek till er!! Kramar i stora lass!

    Reply
  28. Hanna

    Jag brukar läsa dina fantastiska inlägg men har inte kommenterat tidigare. Jag har själv två tollartikar som jag har med mig på mitt kontorsjobb och jag kan emellanåt bli gråhårig när de ska busa och hålla på, samtidigt så förstår jag ju att livet på ett kontor inte är det roligaste en hund kan tänka sig. Det jag vill ha sagt är att jag håller helt och fullt med dig om att det är svårt att få jobba ifred samtidigt som man har två arbetsglada hundar som behöver stimuleras och jag är glad att ni har hittat ett sätt att få livet att fungera. Hejja er!

    Reply
    • Anders Edberg

      Du och Johan har mitt fulla stöd,vi har också 2hundar och vet vad det innebär..skit i dom elaka inläggen det är bara troll som skriver

      Reply
  29. Anonym

    I often wondered why the other dog was never named, only your dog. He was like a shadow present but not
    Talked about. It’s, however, none of my business.
    I wanted to know the name of the music and composer on your post and kept asking but never got a reply. It wasn’t cited or credited in your blog and I would have thought that was basic blog rules to credit music and images. Not sure why it wasn’t and I do still wonder.

    Reply
    • Alexander Irvine

      No wonder you are Anonymous ..
      With the state the World is in you bother about Trivial details .
      For goodness sake Jonna does a great job Why do people like you only criticise.
      Could you do better ..I think not

      Alexander Irvine (Scotland

      Reply
  30. Sofia

    Ja usch vad hemskt det är när människor hoppar på en bara för att man visar sin sårbarhet och ofullkomlighet. Du har helt rätt i att man SER på hunden om den inte mår bra. Jag tror dig när du säger att Danny blir lycklig både när han ska dit och ska hem. Hundar kan känna kärlek och lycka för fler än en person och fler än ett hem. Jag själv har haft hjälp av mina föräldrar med min hund som nu är 11 år. Jag blev lämnad ensam med henne av mitt ex, hade inte räknat med det och framtiden blev oviss. Som tur var ställde mina föräldrar upp och ville inte heller göra sig av med “familjens hund” som de tycker att hon blivit 🙂 Nu har Milou som hon heter flyttat hemifrån kan man säga 😉 Jag har sakta men säkert märkt att hon mår så mycket bättre hos mina föräldrar än hos mig. Hon blir faktiskt t.o.m. fysiskt dålig när hon kommer till min lägenhet (det gick bättre i den förra). Man riktigt känner hennes energi sjunka och hon ber om att få åka till huset igen. Det är så tydliga tecken. Hon stortrivs både i sommarstugan och i mina föräldrars hus. Så kan det också bli. Jag saknar henne något enormt och skulle såklart helst vilja ha henne jämt. Men jag sätter mina känslor åt sidan och tänker på vad som är bäst för henne. Medan jag samtidigt försöker få råd med ett eget hus 🙂 Det är bra att tänka på hundens bästa oavsett vad det är.

    Reply
  31. Andrea

    Läste precis förra inlägget och beklagar verkligen hur otrevliga en del är gentemot dig.

    Visst, jag personligen har svårt för människors resonemang som väljer bort sina djur så fort de t.ex fått barn etc, det sänder ut signaler att djur bara är rekvisita i ens liv. De som inte ens försökt få det att funka. Men sen tänker jag ju helt enkelt så utifrån egen erfarenhet, föredrog djur framför människor under min uppväxt så det är väl därför jag spontant reagerar som jag gör när jag hör/läser om såna omplaceringar. Såna som kändes som ett impulsköp t.ex för att valpen va söt.

    Tycker ändå att det känns vettigt med Danny, han skulle väl gå ihjäl själv hemma utan nåt att göra så pensionatet låter ju helt perfekt.

    Och precis som du säger, det du skriver i bloggen är ju en så liten del av eran verklighet, så vilka är vi att döma utifrån den lilla infon vi “vet”? Bloggar är luftslott, och kan knappast spegla allt. Håller med flera om att du inte behöver dela med dig av exakt allt, men uppskattar och respekterar att du vill och vågar göra det. Får intrycket av att du e väldigt omtänksam och vill det bästa.

    Stay strong <3

    Känn gärna stöd även från de som inte hinner kommentera när det blir såna här shit storms. Jag såg inte inlägget förrän nu, men hoppas att du ändå vet att många står bakom dig. Även de som inte alltid syns i kommentarsfälten.

    Reply
  32. Svante

    Jonna jag beundrar dig som person och det jobb du gör dels med din kamera dina penslar din humor din glädje, jag kan inte med ord beskriva vilken fin person du är, och du värmer mitt hjärta när du lekfullt dansar när du är på bra humör.
    Jag tycker du skall ta bort de personer som skriver sån skit om dig det går att blockera dem så du slipper se dessa idiotiska och tanklösa kommentarer från folk som helt tappat begreppet, och bara skriver skit som inte är befogat, fy för sådana personer skulle det finnas skampålar idag skulle jag med glädje hjälpa till att fästa fast dem där, så Jonna stå på dig hälsningar en stor beundrare.

    Reply
  33. Marina

    Du har så rätt, Jonna – vi behöver alla visa varandra mer förståelse och kärlek! <3

    Jag uppskattar verkligen hur personlig du är på din blogg, och jag lider med dig varje gång du har det jobbigt eller är ledsen. Förstår inte alls varför det skulle vara så hemskt att Danny får spendera veckodagarna på Gårdsbacken, det verkar ju vara ett fantastiskt ställe som drivs av kärleksfulla människor.

    Bara du och Johan kan veta vad som är rätt för er. Stor kram till er båda!

    Reply
  34. Janet Doane

    Jonna, this is such a heartfelt post. My feelings are that you and Johan are the most compassionate people, and you would have thought this through completely, in every aspect, every single tiny detail – not a decision you both made casually. I trust it, because everything about you is about love and caring. Those who don’t understand may never. Perhaps this will help: when our daughter-in-law’s dog, Ruby, was still alive, she absolutely loved going to the doggie spa! (And our daughter-in-law was the best doggie owner too.) Ruby would have been happy to LIVE there all the time! She had the most wonderful time playing with all the other dogs, and plenty of space to run outside. She did not suffer at all, or get lonely. She had such quality of life, got the best foods, doggie treats, was loved by the people who run it. So if you have found a wonderful place for Danny, then all are blessed! And what beautiful photos! Such an amazing life you live, and how fortunate we all are that you share your life with us all. And as you know, it has made all the difference in my life. Much love, always. ❤❤❤

    Reply
  35. Annina Torino

    Konsten att inte döma är något man lär sig vartefter livet fortgår och man mognar. Det finns säkert folk som inte heller vill lära sig det, eller inte tänker på det. Min erfarenhet är att livet blir så mycket bättre ju mer man lär sig och övar sig på att inte döma. Hade jag varit fyrfoting hade jag älskat att vara en del av din familj, hundpensionatet verkar superfint och roligt och jag ser att Danny är i gott sällskap bland hundkunderna. 🙂
    Stor kram! Anna

    Reply
  36. Katarina-Cinnamon

    Jag tycker att ni har gjort alldeles rätt och om jag varit i er situation så är det mycket möjligt att jag hade gjort likadant som ni.
    Ni har tänkt på djurens bästa och det är ju det man gör om man har djur som man älskar.
    Var rädda om er.

    Reply
  37. Susanna

    Hej! Du har allt mitt stöd. Läste kommentarerna på förra inlägget och blev helt chockad över hur otroligt ELAKA människor kan vara men också helt dumma och korkade. Fick en klump i magen och ville bara stänga ner. Kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för dig att läsa. Jag hejar på dig, och förösk att inte bry dig.

    Reply
  38. Donna webb

    I read yesterday’s post and didn’t comment because I’ve been in those type of situations. It’s hard to make that type of decision. We have ALL made difficult choices that not everyone would agree with but you are correct it’s from our Perspective. I’ve read about people that take on so much and prospered I don’t know how they do it. We each handle what we are given in our own way. You are very brave to open your heart up to people who only know you through your blog. Sham on those people for judging you!
    I also had a dog that I could take out to take pictures with. He was my little buddy he stayed close, never got in the pictures and I trusted him. I’ve also had dogs that run off, are disruptive and are a constant strain when I took them out photographing. I understand!
    Keep your chin up ? People with hate in their hearts are not worth worrying about. You are a beautiful person and would not have made this decision lightly.
    Hugs ❤️❤️

    Reply
  39. Jorma

    Många människors förmåga att sätta sig i in i andra människors situation är väldigt underutvecklad. Empati saknas hos många, särskilt hos de där tangentbordsryttarna som väl inte har bättre för sig än att hitta något att kritisera och kritiserar the hell out of it så att säga. Tyvärr är den öppenhet du visar för dina läsare något som dessa människor gärna utnyttjar. Och jag skulle verkligen inte se att du ska behöva censurera dig själv, för din öppenhet är ju det som gör dig unik. Men om det är det som krävs? För att slippa de jobbiga kommentarerna? Kanske det kan behövas då. Du får följa ditt hjärta där Jonna, väga det goda mot det onda så att säga.
    Hoppas stödet du får från oss som ger det lyfter dig ordentligt <3
    Många kramar

    Reply
    • Monica

      Jorma, bra kommentar! Exakt så är det! Att många är underutvecklade med att tänka och se sammanhang, alldeles för många tyvärr och så finns det säkert mer som är underutvecklat hos dem. Vore fantastiskt om de kunde få verktyg eller hjälp att träna sig men tyvärr är det säkert mycket svårt, en hjärna är ju en hjärna och vi har alla olika, men jag har det hoppet ändå att fler skulle kunna förändras till ett vettigare beteende med rätt hjälp. Men sådant kostar pengar.

      Reply
  40. James lee

    Thank you Jonna…Now I know your issues. After reading your blog I can say in total support in both of your decision making.
    As your life evolves forward lifestyles change that is the facts of life. It’s great when changes are at a minimal, but there are times when changes are major.
    When that happens only you can make that discussion…Which you did. I’m in total support because you are the one who knows you.
    All the rest of the people both positive and negitive are on the outside looking in.
    For the ones throwing rocks at you…..It’s like children throwing rocks at the side of your barn…..It makes a lot of noise, but the barn is still standing. ??
    Big Viking Hugs and for Nanook too!
    ?????????

    Reply
  41. Lingon

    Ta ingen skit! Som Grynet sa.
    Tack Jonna för en fantastisk blogg! Jag kommenterar inte så ofta men kikar och njuter av bilderna och dina texter. Kanske är det så att man inte behöver dela allt i bloggen men det är också en sak som jag verkligen gillar med dig, att du pratar av dig lite då och då. Ingen människa har rätt att döma er eller säga taskiga saker om ert beslut ändå och jag hoppas att du studsar tillbaka i glädje snart igen efter detta. Det är inte värt att lägga energi på att vissa spyr galla. Du har nog något troll i kommentarsfältet dessutom som gör saker och ting värre dessutom.

    Många kramar och tack för att du bloggar! <3 <3 <3

    Reply
  42. Sandra

    Får ont i magen när jag läser hur elaka människor kan vara. Jag har följt dig länge och inte någonstans, någongång har jag tolkat ett inlägg som att du skulle vara elak eller hjärtlös. Ännu mindre psykiskt sjuk. Tvärtom, livsälskande, livsbejakande, eftertänksam, positiv och inspirerande! Nädu Jonna, ta och släng alla kommentarer i sopen nästa gång du går ut. Skäms på folk säger jag bara! Varma kramar ?

    Reply
  43. Nils Eldor Alterskjær

    Mängder av ungar är så himla goa, med ett hjärta av guld. En del som växer upp klarar på något vis att behålla den oskulden, den hjärtevärmen. Du verkar vara en av dem Jonna 😀 Fortsätt så, världen är full av sorger och ondska, mer än vad de allra fästa har en aning om, mycket mycket mer. Det är gott att kunna komma till din blog ibland och stanna till.

    Reply
  44. Lisa / livet från den ljusa sidan

    Alltså herregud. Jag trodde momsplaining var den värsta på nätet, men verkar finnas dogsplaining också. Orka!
    Som alltid – man gör sitt bästa för att allt ska bli så bra det bara går för alla. Utifrån sin egen situation.

    Jag tror ni är hundarnas absolut bästa ägare. Såklart.

    Reply
  45. Emmi

    Men jisses så hemskt att behöva ta emot så galna kommentarer! Jag jobbar också hemma och har hund och vet precis hur det det kan köra ihop sig ibland när hunden också behöver få tid fast man är jättestressad. Då sitter man där och stressar och har dåligt samvete! Att dessutom hinna med två stora hundar på samma gång kan jag verkligen förstå att blir ohållbart! Bägge hundar får ju det bättre på det här sättet, och det är ju det viktiga i ert beslut!

    Reply
  46. Sanna

    Finaste Jonna. Blir så ledsen över att se alla dessa hemska kommentarer och förstår att det måste kännas alldeles fruktansvärt att bli så påhoppad, i synnerhet när detta redan är jobbigt för er. Jag är övertygad om att ni har fattat ett genomtänkt beslut och att Danny har det bra på pensionatet.

    Kom ihåg att det här är din blogg, din plats att ventilera precis vilka tankar du vill. Önskar bara att alla kunde respektera det, för din ärlighet ger mod. Kramar <3

    Reply
  47. Sanne Brännström (warginna)

    Åh herregud alltså, människor…. Ibland finns det inte ord för hur elaka och dömande folk kan vara. Det bara kokar inom mig av frustration när jag läser vad folk har skrivit. Jag förstår att det är svårt att inte ta åt sig (jag är själv högkänslig och påverkas på djupet av kritik, åt båda hållen!) men jag hoppas innerligt att ni kan sålla bort dessa människors kommentarer och försöka att inte lägga någon värdering i dem. För de känner inte er, och de har ingen aning om hur er situation har sett ut, vad ni har känt och gått igenom. Som du själv skriver: de får bara se en bråkdel av ert liv genom bloggen. De har ingen rätt att döma. Och det spelar ingen roll om de själva har 2384 hästar och hundar hemma och lyckas med det (kul för dem då, skönt att slippa stå inför ett jobbigt beslut liksom). Allas livssituationer ser grymt olika ut.

    Jag och Isak har själv två hundar så jag kan verkligen förstå er situation! Herregud vilket pusslande det är ibland. Vi har också gått igenom några jobbiga faser vad gäller hundsituationen. Exempelvis så tog det jättelänge innan Izla (vår husky) lärde sig att vara ensam hemma, även om hon alltid är med vår andra hund Iwa. Hon bet sönder saker hela tiden, oavsett om det handlade om en kvart ensam eller två timmar. Nu går det tack och lov bra efter otroligt mycket träning (vi har dock världens mest avancerade hunsäkringsprocedur innan vi lämnar dem haha!), men vad hade vi gjort om det inte blev så? Ja, då hade vi såklart varit tvungna att se över olika alternativ till att lösa vår situation. Man gör vad man måste göra, även om det känns motigt.

    Jag tycker att hundpensionatet som Danny spenderar sina vardagar på låter som ett fantastiskt ställe! Wow, vilken lyx att vara på ett ställe där allt handlar om en hela dagen lång! 😉 förstår dock också att ni saknar honom, men vilken tur ni har som lyckats lösa det på detta vis! Jag tycker dessutom att det är bra och modigt av dig att dela med dig av personliga känslor och tankar, även de mindre roliga. För livet är ju sådant, lugn kontra storm. Toppar och dalar. Jag tror många av de som kommenterat dumt glömmer bort just det, att bakom Jonna Jintons fantastiska blogg så sitter faktiskt en riktig människa med riktiga känslor och ett liv fyllt av precis allt det som allas våra andras liv också är fyllda av. Vardagsbekymmer, räkningar, skratt och gråt. Men varje liv är också unikt och helt olikt den andres.

    “Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be Kind. Always.”

    Stor kram på dig och er, stå på er <3 <3

    Reply
  48. Per

    Hey Jonna….Jeg har FULD forståelse for Jeres beslutning…Jeg har selv været i samme situation, at have hund og ikke har kunnet få den passet, mens jeg var på job…Det var frygteligt…❤️

    Reply
  49. Sue-Anna

    Jag har saknat dina “promenadinlägg” med bilder från din omgivning och nu förstår jag varför. Lycka till med den nya lösningen, ni vet bäst själva vad som funkar för er. Kram!

    Reply
  50. sanna

    Jag såg en sån fin film en gång där en mamma var så ledsen för att hon inte räckte till inför sina barn, då säger hennes psykolog : du ska veta en sak, bara det att du ens tänker så, gör dig till den bästa mamman.
    dom orden glömmer jag aldrig för det var så tydligt vad personen menade. Den som aldrig reflekterar, den som inte vill det bästa för sina barn/djur – den bryr sig inte.Det du och Johan gör, är ju att faktiskt bry er så oehöert mycket och känna så mycket kärlek och empati – att ni gör det som är bäst för djuret just nu <3 sträck på er. Ni är fantastiska och igår när jag läste alla kommentarer så ville jag bara gråta för din skull, att vissa kan vara så hjärtlösa är så skrämmande. Du däremot har ett hjärta av guld och jag är stolt över dig. massa kramar.

    Reply
  51. Johanna

    Hej Jonna!
    Vill bara skriva att jag stöttar ditt och Johans beslut! Det är osäkra människor som kommenterar med elakheter och personangrepp. Du är bäst och fortsätt med det som får dig att må bra!

    Reply
  52. Åsa-Saga

    Allra finaste Jonna och Johan ❤️ Det är så vansinnigt, hur folk kan vara så elaka – de sitter där vid sina skärmar och har fått något triggat i sig, och känner ett sådant behov av att.. ja, trycka ned. Såra. Vrida om kniven på någon som vågat blotta sig och vara ärlig och sårbar. Det är så hemskt. Stötta varandra i detta, fina ni. ❤️ Ni känns som två så kloka, djupa och kärleksfulla människor, som löser er situation och ert liv med era älskade djur på det bästa sätt ni kan. För er, och för djuren. Danny skulle kunna ha det så väldigt mycket värre än att vara på det där vackra hundpensionatet om arbetsveckorna. Att låta honom få mer kärlek, omsorg, tid, stimulans, uppmärksamhet, äventyr, upptåg och fler människor som älskar honom – hur kan det vara fel?

    Tack för att du allt du delar, Jonna. Och Johan. Tack för att vi får en glimt av ert liv. All kärlek! ❤️

    Reply
  53. Matti i Jokkmokk

    Tjaooo…
    Elaka fördömande kommentarer och tråkig inställning säger nog en del om just den personen.

    Jag har själv 50 hundar och vet av egen erfarenhet att ibland kan det vara befogat att omplacera eller hitta speciallösningar för vissa individer. Vissa hundar kräver någonting som man inte kan ge dem. Kanske inte för stunden eller aldrig. Då är det ett djurägaransvar man har att lösa problemet. Det kan också vara så att en hund inte matchar mig som djurägare. Att det går ut över mig. Även då är det mitt ansvar att hitta en lösning.

    Att bara ha kvar ett djur för att man inte har kurage att fatta beslut är fel mot alla inblandade.

    …och till er som skrivit all sanslös kritik. Vad ger er rätt att vara så hård? Det handlar ju inte om att nått djur far illa? Varför ger ni er på en tjej som jonna när det finns verkliga problem ute i världen som behöver lösas? Varför fördömda så hårt och varför lider ni av en sådan avsaknad av empati (förmåga att sätta sig in i en annan människas situation)?

    Reply
  54. Janusz

    This is a learning experience Jonna. Knowing your blog how could anybody have any doubts that you considered all the options and always had
    Danny’s wellbeing in mind ? When people write nasty comments it is about something they do not want to see in themselves otherwise
    why would they notice it. To deny it in us and project onto others is a coping mechanism for all of us humans. All of us do it in different situations.
    What matters is to become aware of this strategy and do not take it personally. Of course, this is easier said than done but this is how we learn
    to grow spiritually. To love ugliness in this world is a highest form of devotion to the Creator.

    Reply
  55. Stefan E

    Var rädd om dig och de dina Jonna!!! Tyvärr så tror en del att de bara kan klampa in och skriva eller tycka vad de vill….håll huvudet högt det är du värd!!! Du utelämnar dig själv och är så generös med ditt bloggande…. vi är många som gillar dig och dina inlägg…keep the evil spirits away….//Stefan

    Reply
  56. Dixi Wonderland

    När jag läste det förra inlägget så valde jag att inte kommentera det. Min första reaktion var inte positiv men eftersom du skrev att du skulle utveckla i ett annat inlägg då kände jag att jag inte behövde dela med mig. Inte för att jag hade tänkt skriva något elakt men för att man inte behöver yttra sina åsikter, speciellt inte kring ett så känsligt ämne som en familjemedlem som dom faktiskt är.

    Jag blir så ledsen över det hat du fått mota.
    Du är en väldigt speciell person (old soul skulle jag vilja säga, hel go! En person jag gärna hade velat ha i mitt liv) vilket tydligt kommer fram i dina blogginlägg och videos. Därför kan jag inte för mitt liv förstå att personer kan vara så fruktansvärt elaka. Det är enkelt att sitta och kritisera någon annans beslut när man själv inte lever deras vardag men jag själv jobbar med sociala medier och vid sidan av det så har jag våran hund Bonzo men även två andra hundar som jag ska ta ut. Det kräver väldigt mycket av mig de dagarna när jag har alla tre hundarna på morgonen. Jag har inget körkort och ingen av hundarna bor i närheten av varandra vilket gör att jag antingen får cykla eller ta bussen beroende på vädret. Att driva en blogg, en webbshop, saker vid sidan om detta och sen ta hand om 2 hundar och 3 katter, hur kan någon ens tro att detta skulle vara enkelt för dig? Önskar jag kunde ge dig en varm kram Jonna. Du är så himla fin och det gör mig ledsen att det finns människor som är så elaka mot dig. Man behöver inte hålla med er i erat beslut men om Danny får det bästa av två världar vad har man då att klaga på? Det finns djur som inte har något hem eller som aldrig ens fått uppleva kärlek. Är det då inte underbart att Danny får uppleva detta från två olika håll? Så länge Danny är lycklig så är väl ändå det de enda som betyder något? Massa kramar på dig och Johan.

    Reply
  57. Anna

    Så förfärligt att du fått så hemska kommentarer… Jag är säker på att du (eller ni) gjorde rätt beslut för din del, Johans del och Dannys del.

    Lyssna inte på de hemska kommentarerna. Det säger mycket om personerna som skriver när man läser vad de häver ur sig. De sitter troligtvis och skäms nu efter att du stått på dig mot all denna skit. Får man hoppas åtminstone.

    Du vet vi är många som förstår dig! Låt mig få påminna dig:
    Du är värdefull
    Du är godhjärtad
    Du är varm
    Du är klok
    Du är smart
    Du är intelligent
    Du är du och det räcker.

    Styrkekramar och tröst från din trogna läsare. Kram! <3

    Reply
  58. anita wåg agrimanaki

    Hej! Jag har helt nyligen hittat din blogg och har inte hunnit läsa tillbaka i tiden så långt. Däremot tycker jag det låter perfekt att ni har hittat en lösning som fungerar bra för er alla och som ni alla mår bra av. Jag tycker synd om dem som känner behov av att vara otrevliga mot dig på grund av det. Vet att det är svårt att bara strunta i att bry sig om kommentarerna, men de är inte värda ens att du tar åt dig av vad de säger.

    Reply
  59. A

    Förstår att ni har valt Gårdsbacken till Danny. Har inte själv lämnat vår hund där, men har varit där på besök och behöver vi lämna bort honom p.g.a. resa eller liknande så skulle jag inte tveka.

    Hoppas ändå att det ordnar sig för er på något sätt så han kan vara hemma hos er. Inte för att det är fel att han är borta, men kan tänka mig att ni innerst inne vill ha honom hemma bland er.

    Trots alla hemska kommentarer så hoppas jag att du uppdaterar oss med hur det går för Danny och för er, men har full förståelse för om du bara lägger locket på.

    Oavsett hur framtiden blir för er så är det bara ni som kan ta det bästa beslutet..och vi som har följt dig och sett den kärlek du har gett Nanook under alla år vet att ni tänker på djurens bästa i första hand.

    Reply
  60. Hannah

    Vad ledsen jag blir av att läsa detta. Att du i en redan jobbig period ska behöva ta emot elaka och nedvärderande kommentarer. Klart ni tagit det bästa beslutet utifrån er familjs situation. Jag hamnade själv för ett år sedan i en situation där jag vara nära på att behöva omplacera min hund. Mitt liv tog en vändning jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Men tack vare hjälp från vänner och föräldrar kunde jag behålla min Ben. Jag skriver ganska öppet på min blogg och instagram om mitt liv med Ben, det gjorde jag även då. Så fort jag nämnde ordet “omplacera” fick jag kommentarer om att man minsan inte gör “si eller så”. Och tro mig, lämna bort Ben var det sista jag ville, bara tanken gjorde att det skar i bröstet på mig. Men jag blev sjuk, ordentligt sjuk. Och som sagt, utan hjälp från vänner och familj hade jag aldrig fixat att ta hand om Ben under denna period.

    Det är otroligt sorgligt med dessa människor som är så snabba med att döma. Kärlek och styrka till er!

    Reply
  61. Annie

    Tror att en del personer reagerar så starkt eftersom man vet att det är många människor som lättvindigt gör sig av med sina djur. Men ni verkar ha funderat länge på detta så önskar er all lycka.

    Reply
  62. Birgitta Rastbäck

    Ta inte åt dig även om du blir ledsen och marken rämnar ett tag. Det finns så mycket knepigt folk. Ni har löst en svår situation och det är väl bra. Ingen kan sätta sig in i er situation och ingen har rätt att döma. Hunden lever ju och får tillbringa en stressfri helg medier för att sedan “jobba” veckan. Aldrig lätt att leva med varken hund eller ungar eller katter för dem delen. Sträck på er och tänk. – Det löste vi bra! För så är livet, en massa problem som ska lösas. Alla kramar!

    Reply
  63. Camilla

    Helt ärligt så tror jag att kanske Danny kommer att få det bättre än Nanook. För han kommer att vara med folk som har som jobb att ta hand om hundar. De flesta som har hund har andra jobb – deras hundar är själva större delen av dagarna. Jag har hund, men med de åsikter och värderingar jag har idag så kommer jag aldrig att skaffa hund igen. Jag anser att man omöjligt kan ge en hund det liv den verkligen vill ha. Den är alltid begränsad av människan. Den behöver oss till precis allt. Vi styr hela hundens liv. Och så som samhället ser ut idag så är det i princip omöjligt att ge en hund ett optimalt liv.

    De folk som lämnat dömande och tyvärr vad jag har förstått helt ogenomtänkta kommentarer. Hur tänker ni kring andra hundar? Hundar som är hemma över 8 timmar om dagen. Kanske får max 2 timmars promenad om dagen (vilket jag tvivlar starkt på då det knappt finns tid för det). Även alla de som säger att ni klarar med barn, djur och jobb. Ja ni kanske klarar det. Men gör ni det bra? Hur mår era barn och djur? Hur mår er kropp? Jag klarar också att jobba fulltid och ta hand om min hund. Han mår bra. Men han kunde få så mycket mer. Han hade älskat att gå 4 timmars promenad. Lekt spårning, kastat frisbee och sprungit lopp i trädgården. Han hade mått bättre om han fått det.

    Jag hoppas innerligt att du en dag kommer kunna försörja dig på det du gör så pass mycket att Danny kan komma hem igen. Kanske så pass mycket att Johan inte behöver jobba fulltid och kan hjälpa dig med hundarna. Då kanske ni har möjlighet att ge två hundar ett någorlunda bra liv, till skillnad från oss flesta andra hundägare. Tills dess så tror jag att denna lösningen är bäst!

    Reply
  64. Annlou Moberg

    Jonna & Johan!
    Fy så mycket elaka och vedervärdiga kommentarer ni fått utstå av inskränkta och trångsynta människor som med sitt personliga tunnelseende väljer att försöka pracka på er sin minimala värld.
    En hund som 5 av veckans 7 dagar får vara tillsammans och interagera med ett helt gäng fyrbenta kompisar och extra Hussar&Mattar har en fin tillvaro.
    Jag kan men tänker inte lämna någon jämförelse om barn som tillbringat dagar på dagis och utmattade hämtas av föräldrar som släpar med sig de vilt protesterande ätteläggen till matvarubutiken för att sedan knö’ i dem föda och få dem i säng så att de kan fås ur tidigare nämnda säng för att gå till dagis nästa dag…..
    Var rädda om varandra i er tillvaro och er nuvarande lösning på er logistik.
    Annlou.

    Reply
  65. Caroline

    Ni är underbara som delar med er av detta. Som du skriver, kan du säkert hjälpa andra som är i er situation genom att ventilera detta. Är alldeles säker på att ni tänkt på detta under otroligt lång tid och alla måste få må bra! Människor som djur. Djuren märker också om vi människor inte mår bra och det blir stressigt för dom med. Detta låter som ett perfekt sätt för er, som gör att ni alla får må ert allra bästa! Njut allihopa av er nya tillvaro där alla får tid <3

    Reply
    • En annan Sandra

      Det är jag beredd att hålla med om Sandra. Vissa skulle hellre göra sig av med deras allergiska barn/ sambo än deras hund 🙂 typ

      Jonna ni har hittat en lösning som är bra för er, det angår ingen annan. Du sitter inte och säger till andra hur de ska sköta deras liv. Så därför borde folk inte lägga sig i ert liv sådär.

      Se nu alla stöttande kommentarer och glöm resten. Försök? 🙂

      Reply
      • evelyn

        Det är ganska uppenbart att ni själva aldrig har haft hund och vet vilken kär familjemedlem han/hon blir

        Reply
  66. Lena - gott för själen

    Men herregud! Att du ens ska behöva försvara ert beslut. Jag har aldrig fattat varför folk har sånt motstånd mot hundpensionat generellt. Min erfarenhet är precis som din. Djuren stortrivs och har det hur bra som helst ju!

    Styrka till er!

    Kram Lena

    Reply
  67. Anna

    Det är inte lätt att få ihop vardagen, och alla får hitta sina lösningar. Vi är många som har barn på dagis och det är nästan samma sak. Det viktigaste är att alla är nöjda med besluten som tas. Om hunden mår bra och trivs, vad är då problemet?
    Jag känner inte dig, men har svårt att tro att du skulle låta hundarna må dåligt. Jag tror att det var ett bra beslut❤️

    Reply
  68. Marlene

    Men hjälp, vilket ramaskri över ingenting. Jag har själv hund, av en väldigt aktiv ras, som jag i perioder när jag har jobbat väldigt mycket lämnar bort en vecka i stöten. Lider hon av det? Nej, för hon saknar inte ens mig. För hon lever här och nu, umgås med andra hundar som är hennes bästa vänner och tas om hand på bästa sätt. Det är snarare jag som lider eftersom jag helst av allt är hemma med henne hela dagarna, men så funkar inte livet för mig just nu.

    Jag tycker att ni har löst det otroligt bra i er situation och det visar på hur mycket ni älskar er hund och vill hans bästa. För ni om någon känner honom bäst och märker om han trivs med livet eller ej. Glöm inte att en hund lever här och nu och människors elaka åsikter oftast grundar sig i att de själva inte är nöjda med sin livssituation på något vis, ett skoskav som svider, ett hjärta som är krossat, en dålig dag eller något annat vagt skäl att behöva trycka ner andra.

    Ge dem mer kärlek!

    Reply
  69. Jeff Courriel

    There are never any good or bad choices, just paths leading to solutions. Jonna you made a decision, but what you do not know is that Danny is in his place, wherever he is. You are benevolent with your dogs, do not doubt it. Brightly. (Sorry i’m French and my English is not perfect ^^)

    Reply
  70. Anonym

    en mi país se dice: que cada uno decide según las circunstancias y echos que le rodean .
    nadie tiene derecho a criticar las decisiones individuales , libre albedrío,
    un beso
    i mitt land står det att alla bestämmer beroende på omständigheterna och ekon runt honom.
    ingen har rätt att kritisera enskilda beslut, fri vilja,
    en kyss

    Reply
  71. E

    Hej Jonna!

    Jag är så ledsen att du fått så mycket skit för ditt förra inlägg. Så sorgligt att folk betett sig illa… det är så otroligt viktigt att alla och envar får känna efter och göra anpassningar i sitt liv utifrån sina egna behov, och att få göra det utan att andra dömer oss och skuldbelägger och får oss att må dåligt. Vi har nog av prestationskrav ändå i vårt samhälle, vi har nog av måsten och borde. Vi har nog ändå utan att någon försöker få oss att känna oss otillräckliga. Vi kämpar alla våra egna strider och vi vet faktiskt väldigt lite om vad andra går igenom utan vi borde istället känna tillit och uppmuntra dem som försöker lätta på bördan och tar kloka beslut utifrån just sin unika situation. Vi gör väl alla så gott vi kan? Eller hur? Och det finns ingen anledning att fördöma dem som så uppenbart bara försöker göra så gott de kan, såsom du för Jonna. Du har tagit det bästa beslutet för dig och din familj och det är tråkigt att du får ta skit för det. Istället bör du känna dig stolt och glad, det är så viktigt att sätta stopp när livet inte går ihop. När vi inte gör det utan bara kör på och försöker vara alla andra till lags, när vi alltid sätter alla andra före oss själva och när vi låter oss bli påverkade av allas åsikter och tankar även de negativa då hamnar vi inte sällan där jag är… i utmattningssyndrom. Och därför är jag glad att du skrev om detta, att du satte stopp och sa, vänta nu det här är inte hållbart för detta med utmattningssyndrom, där jag befinner mig, det är inte att leka med och vägen tillbaka är lång. Vi kan alla istället för att kritisera välja att hjälpa varandra genom att stötta, uppmuntra och finnas till, genom att lyssna och genom att säga: Jonna, vad bra att ni hittat en sån fin lösning som fungerar så bra för er just nu! Det är ju fantastiskt skönt för alla inblandade att ni gjorde det!

    Många kramar till dig!

    Reply
  72. Malin

    Käraste Jonna,

    Jag känner ju inte dig, men jag läser ofta din blogg, kommenterar ytterst sällan, men nu vill jag att du ska veta att jag läser dina inlägg och jag dömer dig aldrig. Jag beundrar ditt mod att skriva om flygresor o hundpensionat just för att jag förstår att det upprör vissa. Jag censurerar mig allt för ofta, och är med andra ord inte lika modig som du. Tack för inspirationen att våga vara mer mänsklig.

    /Malin

    Reply
  73. Gunnel

    Avskyr vidriga bloggkommentarer. Folk som sitter bakom sina datorer och tycker att de har gudomlig rätt att tala om för andra hur de ska leva sitt liv. Dessutom på ett dömande sätt. Jonna bjuder på sig själv och berättar om sina dagar. Det är hennes liv och bara hon och ingen annan som bestämmer hur det ska vara.

    Reply
  74. Kerstin

    Tack Jonna för en underbar blogg som jag njuter av vid varje inlägg och bild! Jag läser aldrig kommentarer och kommenterar inte själv, men när jag läste ditt senaste inlägg var jag bara tvungen att höra av mig.
    Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon kan klanka ner på och uppröras så av ert val. För det första tycker inte jag att vi läsare har någon som helst rätt att kritisera och vara otrevliga, varken mot dig, dina val eller ditt liv. Vi är inbjudna att via din blogg få följa dig på din resa genom livet men det ger oss inte rätten att komma med några pekpinnar och otrevliga synpunkter! Även om vi inte håller med överhuvudtaget.
    Jag blev så glad över att höra att ni hittat en så bra lösning för Danny och jag kände verkligen att du var lättad och tyckte att det var ett bra beslut tillslut. Härligt, håll fast vid den känslan!! Det är väl lite med hundar som med barn, att många har mycket åsikter och synpunkter. Åsikter får man lätt men då får man hålla dem för sig själv. Om ni skulle göra fel, vilket jag absolut inte tycker, så gör väl alla föräldralediga föräldrar till viss del fel som lämnar det stora syskonet på dagis när de är hemma med småsyskonet! Det är säkert olika hur det funkar för olika familjer, olika föräldrar och olika barn, men jag var evigt tacksam när mina “stora” barn fick gå på dagis när jag var hemma med minsta barnet. Det blev en så mycket bättre tillvaro, för hela vår familj.
    På samma sätt så vet bara ni vad som är bäst för er, era hundar och din jobbsituation. Stå fast vid det och låt din första känsla av lättnad att ni tagit ett bra beslut vara kvittot på att det också är RÄTT beslut. Det verkar förresten vara ett alldeles underbart pensionat ni hittat!
    Hoppas det ska fortsätta fungera lika bra framöver!

    Reply
  75. made by mary

    Jag hoppas innerligt att du inte tar åt dig av alla vidrigt elaka kommentarer, ärligt talat vad är det frågan om? Ibland blir man så chockad att man bara sitter och gapar över vad människor skriver. Som om de ens skulle komma i närheten av att yttra detta face-to-face.

    Ibland blir det så galet att man kanske inte ens kan ta åt sig, de elaka kommentarerna blir så världsfrånvända att man nästan måste skratta istället för att gråta.

    Jag vet att du, ni, gjort det bästa beslutet för både dig, Johan, Nanook, Danny och alla de andra guldklimparna där hemma. Du ska inte behöva förklara dig, men ibland kan det vara skönt att få det “ur sig” ändå. Så att all negativ energi kommer ut och bort.

    Och helt ärligt, om ni “lämnat bort honom” hos någon av era föräldrar, hade någon tyckt något då? Gissningsvis inte. Så vad är skillnaden kan man undra.. Jag tror Danny mår superbra, när han får utrymme att leka och busa i den utsträckning han vill och mår bra av!

    Stor peppande och varm kram <3

    Reply
  76. Marie

    Lyckliga hundar som får sådan kärlek och omsorg som era får! Ni ska inte ha dåligt samvete en enda minut, eran Danny får social träning, stimulans och kärlek och det finns så otroligt många hundar som inte får det, som vanvårdas, sitter ensamma hela dagarna i en hundgård osv. Sträck på er och var stolta över hur otroligt bra ni löst situationen för alla. Det finns alltid människor som måste trycka ner andra. Tyvärr så mår dom oftast inte bra själva. Stor kram till er!

    Reply
  77. ♥Maria Alvljus♥

    Jag var inne på Gårdsbackens hundcenters hemsida….. och det ser väldigt fint ut där.
    Dom har lite samma känsla som du har Jonna…både inredning och foton, så jag tror att
    Danny kommer att stortrivas där….nya hundkompisar och mycket kuliga grejer som
    händer. Fin omtanke från er båda att välja en sådan fin plats, till er hundkompis♥
    Härligt♥

    Reply
  78. ger alonso

    en mi país se dice: que cada uno decide según las circunstancias y echos que le rodean .
    nadie tiene derecho a criticar las decisiones individuales , libre albedrío,
    un beso
    In my country it is said: that each one decides according to the circumstances and circumstances that surround him.
    No one has the right to criticize individual decisions, free will,
    a kiss
    i mitt land står det att alla bestämmer beroende på omständigheterna och ekon runt honom.
    ingen har rätt att kritisera enskilda beslut, fri vilja,
    en kyss

    Reply
  79. Åsa

    Jag tror att jag som djurälskare reagerade just för att jag är djurälskare. Det ni har gjort är ju att älska ert djur, å ge honom en bättre tillvaro. Jag förstår det. å jag förstod det tidigare också, även om jag undrade.
    Men det kändes inte så i det första inlägget som du skrev. Jag fick en bild av att “nu vart det lite jobbigt i mitt så fria liv som jag alltid haft” Lite själviskt, upplevde jag det. Jag kände med Johan som blev av med sin hund och jag kände med Nanook som blev av med sin vän och jag kände med Danny, som blev av med sitt hem.
    Jag är inte en hemsk människa för att jag frågade varför, och jag är inte heller en elak människa som ville förstå hur man kan ta ett sånt beslut.
    Jag förstår er nu, när du skrev det här inlägget och det tror jag att många andra också gör, eller jag hoppas de gör det.

    Sen var det någon som reagerade på att jag hade åsikter om dragiga hundar som inte är dresserade. Det vimlar av det och det är människans fel det med. Och jag är mycket väl medveten om att det finns raser som har det i sig, i sin natur, som jakthundar, slädhundar fågelhundar mfl. Men i mångt och mycket behöver man ha pli på dem med om det ska fungera i jakt tex och det är det många som inte har och många som inte inser när de skaffar sin hundras om den passa livet människan lever.
    Det jag talade om är människor som inte engagerat sig i sina djur, där djuret alltid blir slitet i av en frustrerad människa. Hemskt.

    Jag är den typen av människa som sätter mitt djur främst på ett plan att jag aldrig skulle flytta tillbaka till lägenhet förrens den dagen min kisse inte finns kvar. För han är 17,5 och lämna bort han är otänkbart, och avliva han är också otänkbart, så jag står kvar tills jag slipper göra det valet :), dvs jag står i 50/50 om jag vill bo i hus el lgh. Just nu bor vi i hus och det pendlar friskt 🙂
    Jag fick mitt ex kisse, när det tog slut mellan oss, för han hade det bättre hos mig, som var hemma mest och en väldig djurvän. Jag var allergisk mot honom, men jag hittade en väg runt det. Kärleken till katten var större än att jag nös efter att ha gosat med honom.
    Men alla situationer ser olika ut, och alla resonerar och känner olika och du har helt rätt i att det bottnar i mig, min egen känsla av att ha känt mig övergiven som liten…men det är en annan story och hör inte hit 😉

    Stor kram till dig och jag är lessen om mina ord på något sätt sårat.

    Reply
    • Amanda

      Jag vill verkligen ge dig en eloge som vidareutvecklar din kritik på ett så sansat och varmt vis. Jag förstår också din reaktion, men jag tror att många av oss (jag själv inkluderad) skulle skapa en bättre värld genom att i trösta hand tänka öve varför vi reagerar, och om det verkligen är befogat att yttra vår oro.

      Det kan ha varit min kommentar som du syftade till när du säger att någon reagerade över att du använde ordet “dresserade”. Jag är personligen väldigt trött på alla uppfattningar om hundträning/hunduppfostran som florerar. I tv, hos andra hundägare och så vidare. En hund ska inte dresseras, och jag reagerar ofta starkt på att människan har det synsättet på hundar.

      Men åh jag förstår verkligen det du menar med att man ser frustrerade hundägare som rycker och sliter i en hund som inte vill gå bredvid människan i samma tempo. Det är verkligen hjärtskärande.

      Reply
      • Åsa

        Tack fina du <3 kände att det var viktigt att vidareutveckla det jag tänkte och skrev 🙂 Va gullig du var som skrev det, tack <3
        Nej inte dresseras., men tränas. De flesta hundar gillar att jobba och använda huvudet och livet blir enklare för både hund och ägare 🙂
        Stor kram till dig Amanda.

        Reply
    • Jonna Post author

      Åh, vill verkligen inte att du ska tro att jag tyckte din kommentar var elak på något vis. Tvärtom om! Jag blir glad för de som delar med sina tankar och åsikter på ett vänligt vis. Så som du gjorde! Och precis som du skrev, så visste du inte tillräckligt mycket för att få en förståelse kring situationen.
      Så dina ord sårade verkligen inte. Men så fint att du skrev ändå om detta.

      Kram på dig och tack ♥

      Reply
  80. Fröken W

    Jonna! Du är en fantastisk djurvän, det förstår man ju när man läst din blogg länge! Och viktigast av allt, DITT välmående är viktigare än en hunds och nu har ni ju dessutom fixat så att hunden har det toppen. Jag har själv tvingats sälja två hästar i mitt liv, vilket har krossat mitt hjärta, men dom har det så bra båda två och båda gångerna har jag insett att dom fick det bättre. Djur känner när man själv mår dåligt/ är stressad/ har för mycket omkring sig och då är det bättre att någon annan med ork och energi tar han om dem. Så, vilken bra lösning ni har kommit på! Heja heja Jonna!!!! Styrkekram!

    Reply
  81. Lena

    De som skriver elaka kommentarer om detta gör det troligtvis pga okunskap. Ett pensionat kan vara ett jättebra alternativ när det inte fungerar att ha sitt djur hemma. Ni känner er hund bäst och skulle märka om han inte mår bra av att vara där. Själv har jag en katt som jag ibland måste lämna på kattpensionat när jag är bortrest. Jag får dåligt samvete när jag gör det, men det får jag även varje morgon när jag går till jobbet och vet att hon ska vara själv hela dagen. Jag har provat två pensionat, det ena är helt underbart med fantastiska människor och där trivs min katt bra. Det andra märkte jag direkt när jag hämtade henne att hon inte hade mått bra på. Där skulle jag aldrig lämna henne igen.
    Men vad är det som säger att ett djur mår bättre av att vara hemma, om ägaren inte har tid att ge det djuret behöver? På ett pensionat är människorna där i princip hela dagen för att ge djuren det allra bästa (det är ju deras jobb). Varför skulle det vara sämre än att lämna sin hund hemma själv när man är på jobbet, och som mest ha någon som kommer en gång om dagen och går ut och rastar den, som en stor del av alla hundägare gör?
    Man försöker alltid att hitta den bästa lösningen för sitt djur men ibland räcker man inte till själv och då gäller det att hitta det bästa alternativet. Och att omplacera sitt djur är otroligt svårt eftersom det är en familjemedlem man skulle lämna bort. Jag antar att det också är därför ni valt den här lösningen, vilket går precis tvärtemot de elaka kommentarerna om att lämna bort sitt barn.

    Reply
  82. Gunilla

    Men så tråkigt att du ska behöva utsättas för detta!
    Obegripligt för mig som förstår dilemmat med att jobba hemma och ha husdjur.
    Klart ni gör som ni vill och som ni ser är det bästa för Danny.
    Peace, love and understanding, vad hände med det?

    Reply
  83. Ännu en Nina

    De som kommenterade så elakt verkar ärligt talat vara lite galna. Man bara häpnar över att de tycker sig ha rätt att kritisera. Bra att du säger ifrån 🙂 Tack för din mysiga blogg!

    Reply
  84. PJ:s byffé – från by till fe

    När jag läste ditt första inlägg om Danny förstod jag direkt att det skulle komma kritiska kommentarer men inte att det skulle bli så elakt som en viss kommentar var. Som du också skriver så är det få saker som skapar så mycket åsikter och känslor som barn och husdjur; så blev det även denna gång. Många åsikter och ”experter” men det är bara du och Johan som har alla bitarna. Jag tror att ni är fullt kapabla att lösa denna situation på bästa sätt i nutid och framtid. Jag förstår att det är lätt att ta illa vid sig av trollens skriverier men du är inte ensam om att drabbas av detta. Låt inte detta hindra dig i ditt arbete med bloggen, konsten och den positiva aura du sprider; för då har trollen vunnit! Gå stärkt ur detta för du har så många fler bakom dig som stöder dig!

    Alla har rätt att ha en åsikt men den kan framföras på ett hövligt och anständigt sätt. Tyvärr har dagens klimat blivit sådant att man kan häva ur sig vad som helst och därtill påstå att det är ens lagliga rättighet. Kräver man en sansad debatt med vårdat språk och fakta stämplas man med skällsordet pk. Avsikten med denna stämpel är i första hand att förlöjliga motståndaren som en viljeslös docka styrd av eliten men det verkliga syftet är att legitimera brutaliseringen av språket. – Usch, nu blev det visst lite politik på slutet. 🙂 Ha det gott Jonna!

    Reply
  85. Åsa B

    Fina Jonna! Jag tycker inte heller att du egentligen behövde skriva en förklaring till ert beslut, men jag förstår att du ville göra det. Är helt galet att folk kan kommentera och ha åsikter om något de inte har någon som helst insikt eller inblick i. Jag tycker du är stark som har klarat av situationen så länge hittills, och bör snarare få cred för att du har fixat det så bra. Helt rätt att ha honom där, när ni se rhur han trivs där. Ruska av dig kommentarerna och lita på dig själv! De är fega människor som inte hade fått fram ett enda ord om de hade träffat dig personligen. Kram!

    Reply
  86. Anna-Karin

    Danny har det bästa av två världar!!! Och likaså för Nanook, dubbel glädje på fredagarna när Johan och Danny kommer hem,
    eller hur?!
    Tack för att du delar med dig av dina helt underbara vinterbilder.
    Stor kram till er båda.

    Reply
    • Jonna Post author

      Så fint att du ser det så!! 🙂 Det gör vi med. Han får det bästa av två världar.
      Tack! Kramar ♥

      Reply
  87. Annie

    Jag sitter här och gråter…Gråter över de otroligt vackra hundbilderna…Gråter över att du ska behöva känna att du ska förklara dig för vilt främmande människor när det gäller något som vi inte ha något att göra med…Gråter för att du visar en sådan värdighet och skriver så fint efter att ha läst alla hemska kommentarer från det förra inlägget…
    Jag är så glad för er skull att ni just nu har hittat ett sätt att klara av ER livssituation på ett sätt som känns bra för ER och alla era familjemedlemmar! Det låter underbart för Danny att få det bästa av två världar; ett aktivt hundliv med hundkompisar under veckorna och en massa kärlek av er på helgerna! Stor styrkekram från mig och min fyrbenta familj till dig och de dina!

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åhhh…att du blev så berörd. Så vackert.
      Tack snälla du för dina värmande ord ♥
      Kramar i massor!

      Reply
  88. Linda

    Å på Gårdsbacken har jag varit på hönskurs hos Paula o Danne. Fantastiska människor som verkligen tar hand om sina djur. Bättre “hunddagis” finns inte! ❤️

    Reply
  89. Evy

    Trots att du redan fått massor av kommentarer, så vill jag ge dig mitt stöd också. Fattar inte hur dumma folk kan vara egentligen 🙁

    Har undrat hur du orkat och hur det fungerat med två så pass stora hundar. Vet ju att Johans hund är av en ras som kräver det där lilla extra och nu får han det på hunddagis av riktiga proffs. Bra av Johan att han tog detta beslut. Förstår naturligtvis att ni beslutat tillsammans, men det är ju ändå Johans hund så han har det slutliga ansvaret.

    Jag hoppas ni kan fortsätta vara lyckliga. Strunta i elaka påhopp från okunniga och missunnsamma människor. De är inte värda er uppmärksamhet. Sköt om er och kram från mig.

    Reply
  90. Märta

    Jonna, du är en bra människa!
    Jag förstår att du tar illa vid dig av de elaka kommentarerna men en del personer tar i från tårna just för att de vill göra andra illa med sina ord. Idioter och avskum kommer alltid att finnas och man får försöka att inte ta åt sig.
    99, 99 % av dina läsare är ju alltid trevliga och uppmuntrande i sina kommentarer. Det är inte alla förunnat att ha det så och det beror så klart på dig själv: för att du är fin och äkta, ärlig och klok!

    Reply
  91. Sommer

    Jonna, j just want to thank you for sharing your vulnerable truth! That’s why I read your blog to be with you through the good times and not so good times. I find it very admirable that you let us into your personal life experience. That’s what makes you amazing among all your other gifts. So thank you I hope you don’t regret the decision to share your truth. Keep sharing it inspires! And to all those who have negative things to say and project form their life’s …I think you nailed it when you said we should all be more compassionate. Your teaching people the importance of self care and love. Finding the balance. I think Danny has best of both worlds now. I am happy you know how to evaluate your home life to help your work life there must be a balance. That’s called self care and self love… the most important start to a healthy life. Your loving your self enough to give yourself the work space to create more. Your a goddess filled with so many gifts to share so thank you very much!!
    Much love,
    Sommer.

    Reply
  92. Solsippan

    Den som inte förstår att det vi får se av ditt liv är som att titta genom ett nyckelhål med solglasögon på sig behöver nog tänka ett varv till…

    Den Jonna som jag har följt ett tag nu är en hårt arbetande ung kvinna med ett väldigt stort hjärta och många kloka tankar. Jag läste förra inlägget med stort förtroende för att ni valt det bästa för er alla, men fick en klump i magen när jag läste några av de första kommentarerna och nu förstår jag att de inte ens var bland de grövsta…

    Jag älskar din blogg och ditt arbete samtidigt som jag nästan hisnar när jag tänker på vilket tempo du har i ditt liv. Helt ärligt så har jag många gånger funderat över hur du får ihop det med alla djuren dessutom. Jag har själv en hund som har ett stort aktiveringsbehov och känner att jag har fullt upp med bara honom.

    Det är svårt att inte ta åt sig av alla grymheter som folk häver ur sig, men de förstår inte bättre.

    Massor med kramar!!

    Reply
  93. Monica Andersson

    Vissa människor har ett behov av att kritisera/trakassera andra
    Vissa människor har behov av det
    Det får dom att må lite bättre (för stunden)
    Jakten efter nya människor att racka ner på startar så snart de fått bekräftelse på att de lyckades med förra
    Det krävs mycket energi
    Jag tycker så synd om er! Tänk så olyckliga ni måste vara!
    En dag i slutet på ert liv så ser ni Er film….
    Frågan är om ni då förstår vad ni skapat och lagt er energi på?
    Tyvärr är det då redan försent…. För Dig alltså

    Reply
  94. Sandra Brunnström

    Hahaha, alltså seriöst, vad är det för märkliga människor där ute? Negativa och missunnsamma typer som bara måste in och peta i andras liv. Skäms på dom. Eran hund, erat liv, erat beslut. Vad finns där att ifrågasätta? Det lär ju märkas om Danny inte skulle trivas, och först då är ju saken en annan.

    Reply
  95. Stefan

    Hunddagis? Haha! Jag hade inte läst förra inlägget och trodde att ni skulle avliva hunden… 🙂
    Fasen, folk dampar för ingenting!

    Reply
  96. Karin - vackertnaturligt

    Jag läste några få kommentarer på förra inlägget. Orkar inte mer. Märkligt hur folk reagerar på ett beslut för en hund. Vi lämnar våra BARN på dagis hela dagarna utan att någon reagerar. Föräldrar är på äldreboenden. Helt plötsligt när det gäller djur blir folk som tokiga, värre än med barn. Det är striktare regler med djur än med människor angående fönster och utevistelse. Har själv haft hästar i många år, vet hur folk är. Stå på sig! Kram

    Reply
  97. Gunilla T

    Jonna!
    Det är med sorg i hjärtat jag läser ditt långa blogginlägg!
    Jag tänkte redan när jag läste det förra att nu kommer några säkert några att reagera med elaka kommentarer!
    Men inte trodde jag att folk kan vara SÅÅ ELAKA!
    Modiga Jonna, jag hoppas du bara kan lämna de onda orden och se de ljusa i allt det här!
    Ni vet vad som blir bäst för er och hundarna!

    Varma kramar!

    Reply
  98. A

    Som bloggare måste man även tåla att få både ris och ros. Har man som du bestämt sig för att leva på och känna pengar på din blogg så måste du nog vara lite starkare i dig själv och inte ta åt dig av alla människors dumma kommentarer. Ni har fattat ett beslut och du öppnar ditt hjärta och skriver om det. Haka inte upp dig på det. Fortsätt göra det du gör och lyft på huvudet istället. Sådana här försvar gör inte din blogg bättre! Ni gjorde rätt beslut tycker jag. Så på dig lilla Jonna ❤

    Reply
  99. Sandra

    Jonna, I read your blog almost every day. I read it because it shows your talent, your beautiful heart, and your incredibly hard work to craft a life on things you believe in. I also continue to read it because, unlike so many blogs today, you are honest and show your vulnerability and your real life issues. Yes, you live in an incredibly beautiful place, but you have made many sacrifices to do so. As an artist who has earned a living for most of my life working for myself, and many years working from home, I completely understand how hard this decision was for you all. Many people think working at home and working for yourself is so easy and does not have the same time constraints and responsibilities. I find it is often, in fact, the complete opposite. You do not have a guaranteed paycheck, you can’t just walk away from the office, you end up with many more bosses than just one or two if you worked for somebody full-time. You don’t have the support of a team of colleagues to take over if you are sick or injured. You don’t have the compassion of your colleagues if you are on deadlines for a project if all of a sudden one of your clients needs something right away, they are not concerned about your other client who has already booked your time. You must find a solution, which often means working 7-day weeks, 16-hour days, for weeks on end in order to keep everyone happy, do good work, and keep your career going. I think Danny’s dog care looks amazing and so very beautiful. I am surprised and dismayed at so much I read online these days. People think they are putting their words out in a vacuum, they often do not think of a real person at the other end. A quote I have taped on my wall may not translate well into Sweden, but it may uplift you. I hope it does. “Life is tough, my darling, but so are you.” by Stephanie Bennett-Henry.

    Thank you for sharing your talents and your beautiful country. I wish you much success and happiness. You have brought much happiness to me.

    Best wishes,
    Sandra
    Santa Fe, New Mexico, USA

    Reply
  100. Sara

    Usch vad hemska kommentarer du fått stå ut med! Det borde du aldrig behöva ta.
    Ens djur blir ens vän, men ibland måste man inse att det inte fungerar, hur mycket man än vill. De som är elaka mot dig verkar ha någon typ av supersjäl som orkar mer än vad en vanlig dödlig gör. Du är en genomsnäll person som verkligen bryr dig, det märks på sättet du skriver och uttrycker dig. Jag tror verkligen att ni gör det absolut bästa ni kan för Danny. Och visar det här sig inte vara det bästa så kommer ni lösa det då, men hur ska man veta innan man försöker?
    Jag hoppas att de som skrivit de elaka kommentarerna kan läsa vad som faktiskt står och inse att ni kommer ha full koll på Danny och hans mående. Du är så stark som gör det här valet, för det kan inte ha varit lätt. Många tycker att man ska vara något slags helgon som klarar allt och aldrig ska man få be om hjälp. Men vi är inte mer än människor och jag vet att du gör ditt allra, allra bästa.
    Du är så cool, Jonna. Verkligen en som jag ser upp till. Men det är inte för att du är någon slags supermänniska. Utan snarare för att du verkar vara dig själv, du är snäll och så gör du alltid ditt bästa, i alla situationer.

    Reply
  101. Cissi

    Varför känner du att du måste försvara dig med ett yttligare inlägg om “hundsituationen” ? Om ni känner att det här var den bästa lösningen för er så är det ju så. Du är ju “känd” nu vilket betyder att fler läser din blogg = fler negativa kommentarer (tyvärr) men det är inget du ska ta åt dig över varenda gång och måste skriva långa försvarsinlägg om saken. Stå på dig Jonna! ❤ och skit i allt skit! du får ju mycket positivt som borde överväga de negativa. Kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Cissi!
      Ja jag funderade länge på om jag skulle göra ett inlägg om detta eller inte. Men jag ansåg att det kanske blev en del missförstånd då jag hade delat så lite info i det tidigare blogginlägget. Så jag ville svara på alla frågor och förklara.
      Men det är som du säger, man behöver inte göra det alla gånger 🙂
      Tack för dina peppande ord!! ♥

      Reply
  102. Mathias

    Jag känner inte dig fast jag önskar att jag gjorde det för du verkar vara sån fin person. Du lyser upp mycket inom mig och på något sätt ger det mig kraft att veta att någon som du existerar. Jag letar själv efter någon som kan göra mig lite helare, om det finns någon sådan. Och jag önskar jag så att jag kunde ge detta till någon annan.
    Du är ett av de ljus som inspirerar.
    Stöttar er i ert svåra beslut. Det är som sagts tidigare, chockerade (men tyvärr inget nytt i dagens samhälle) att folk skriver som de gör. Är glad att du bloggar, men tyvärr når en blogg (som blivit poppis som din) fel individer. Sådana som du sluppit om du varit mer anonym. Men jag hoppas innerligen att det ger mer än det tar. Vissa vill bara ta utan att ge tillbaka.

    Skickar ljus tillbaka i den mån jag kan, omtanke å kramar från den ensamme vandraren

    Reply
  103. Lenka

    Dear Jonna,
    for the first time I feel the need to comment.
    It stroke me to read how you regretted the decision to post the last article… I just came to say, that I am very glad you did share it <3. I am so grateful that you share even your hardships and not only beautiful things. Life is not always just beautiful, so thank you for allowing us to share your burden and possibly relate to your situation. It feels real, honest, it inspires.
    I am deeply sorry for all negativity you had to face – please do not mind those people, who are most probably themselves hurt in their lifes. You have my respect and admiration for addressing them. I am sending you LOTS of positive vibes from Czech Republic.
    I personally live in the countryside and I do not have many people here to relate to. So I am so deeply grateful that we live in such times, when we can relate to someone even online, literally accross the globe and we can inspire each other. Thank you for being my inspiration.
    And believe me – we, your readers, stand behind you, got your back and wish you many happy moments ahead!
    Lots of love
    Lenka <3

    Reply
  104. Janusz

    Yes, just like you pointed out, even from a very short perspective, one can clearly see that the main reason you wrote this blog was to open
    the door to your emotional life. You knew that many comments to a blog on this subject would hurt and you did it anyway. You are such a strong Viking woman. I deeply admire and feel inspired by your courage. So many people noticed that others write nasty comments because they look at your situation through a lens of their own experience. This means they deny something painful that they do not want to see in themselves and project it onto you. Do not take these nasty comments personally but they still hurt. People who write them need our love and compassion.

    Reply
  105. Lori

    Dear Jonna, pay no mind to people who judge so harshly and respond in a nasty way. You bring so much light into the world through your blog, the photos you share, the love you share so abundantly. That you let us peer into your life now and then is a privlege that we have in reading your posts. Anyone who can’t see that should just quietly check out! It is obvious how much you love your animals and that you made a heartfelt and careful decision regarding Danny. I think you found a pretty amazing solution and I hope it continues to work out for you and your sweet little family! Again, the naysayers be dammed! I hope you continue to let those of us who follow your beautiful blog, the opportunity to share in your life, loves and art. It truly is a pleasure and a joy. I wish you only success, love and great joy!
    Lori (from a little beach town in the USA)

    Reply
    • Pamela

      Janusz and Lori,
      That is exactly what I wanted to say. Thank you for saying it so eloquently! 🙂

      Jonna, add my thoughts to theirs! ❤️

      Reply
  106. P

    Det är väl just den här anledningen till att det finns djur som vanvårdas av djurälskare.
    De har helt enkelt inte förmågan att göra något åt sin situation för de tror att de gör allt bäst själv.
    Jag jobbar också hemifrån och hundarna hatar att vara i verkstan och de vill inte vara ute själva. Så trots att jag jobbar hemma är de mycket själva och jag blir ofta väldigt kluven. Tack och lov kan jag vara ute mycket med dem lösa övrig tid. Men livet kan förändras mycket och då måste man självklart hitta en lösning som ni har gjort.

    Reply
  107. Birgitta

    Var och en gör som passar den bäst och de allra flesta gör sitt bästa. Varför förstår inte alla det. Ni vet bäst vad som ÄR bäst för er, ingen annan kan ta era beslut. Kram?

    Reply
  108. Erika

    Jag förstår inte hur folk kan ta så illa upp över en situation de knappt vet något om. För vissa fungerar det att ha många hundar hemma och för vissa blir det inte bra. Mycket beror också på hundrasen; gårds-, jakt- och vallhundar kan vara väldigt olika.

    Det gläder mig att ni lyckats hitta en situation som blev så bra som möjligt för alla parter. Fortsätt stå på dig mot alla elaka kommentarer, för du och Johan är de enda som ska bestämma hur ni gör med era hundar – inte en sur bloggläsare.

    Reply
  109. Carina

    Vad trött jag blir på att du får elaka kommentarer. Blir ledsen själv över att läsa om att du ska behöva beskriva ert beslut på nytt. Hundpensionatet såg urmysigt ut! Tänk att få vara där om dagarna men människor som älskar hundar & leka med andra hundar! Tack för övrigt för en otroligt fin blogg, älskar dina fina bilder! /en fd norrbottning

    Reply
  110. Fanny

    Nä, men herregud, det är ju helt sinnessjukt att du ska få motta den typen av kommentarer på grund av detta! Oerhört överdrivet, och du förtjänar det absolut inte. Jag hade velat säga att du inte ska ta åt dig när personer spyr ur sig sådant utan att ens försöka förstå, men jag inser att det är jättesvårt. Ta hand om dig. Jag älskar din blogg och inspireras verkligen av ditt otroligt medmänskliga och eftertänksamma sätt att förhålla dig till saker ❤

    Reply
  111. Trogen bloggläsare

    Jag känner så med dig genom hela den här texten. Som hundägare, högkänslig, hemmajobbare… Ger dig en varm kram på distans <3 Har själv varit i en liknande situation de senaste dagarna och det enda jag upprepar för mig själv, och nu också för dig, är att du kan bara ta ansvar för ditt eget liv. Alla andra får så lov att bära sig själva. Känn styrkan i dig själv och fortsätt vara du, det är det bästa du kan göra <3

    Reply
  112. Tess

    Hej! Tråkigt att du ska behöva ta så mycket skit rent ut sagt för ett val som är ERT och BARA ERT! ? Du JOBBAR hemma, du är inte bara hemma. Så jag förstår att detta blev en bra lösning ? Vi har en hund och jobbar borta båda två under dagarna, så jag förstår hur mycket jobb det är! Kör ditt race du gör det så bra! ❤

    Reply
  113. caroline

    Angående de negativa kommentarerna: Så jäkla fördömande!
    Förstår att det här sårar er Jonna och Johan. Lättare sagt än gjort att strunta i det som sårat men försök, fyll på helgen med sådant som får er må bra, ladda om. Vi är fler som stöttar er och många har kunskap inom ämnet och skulle aldrig komma på tanken att det är något fel i det ni gjort. Och hur ni lever ska andra respektera, annars får ni säga ifrån.
    Finare människor än er får man leta efter! Stora kramar!!

    Reply
  114. Bella

    Jonna du verkar väldigt känslig. Antingen skriv inte inlägg som väcker annat än positiva reaktioner eller gör så folk inte kan kommentera? Eller läs inte kommentarerna?
    Det har varit såhär förut att kommentarerna tar knäcken på dig

    Reply
    • Birgitta

      Precis. Du vill bara ha positiva ord, hyllas, få rosor slängda i famnen! Du är inte mogen och/eller kapabel till att ha en blogg. HSP som du är förstår man detta men detta börjar bli så tråkigt att du inte kan ta lite negativ kritik du måste konstant hyllas. Du existerar inte utan dina fans här – det är inte starkt någonstans Jonna! Detta upprepande mönster. Vi kan det nu. Dags att rannsaka dig själv!

      Reply
      • Andrea

        Bella, Anders Och Birgitta. Det här är inte er blogg utan Jonnas, och får skriva om PRECIS vad hon vill här. Inte stövlar ni väl in till folks hem och kör med personliga påhopp heller? Ingen tvingar er att läsa, och jag hoppas att ni finner ro i era liv nån gång, samt hittar något annat att lägga energin på.

        Till Jonna: Ignorera alla dessa människor. Strunta i precis alla som inte kommer med nåt konstruktivt. Sånt här beteende säger bara mer om de, de sabbar bara för sig själva.

        Reply
        • Bella

          Jag sa inte att hon inte fick skriva vad hon vill men olika tips hur hon kan göra för att inte knäckas tex inte läsa kommentarer osv var inget elakt menat med det. Är man känslig så är man

          Reply
      • Hanna Marie K

        Är det inte stor skillnad på “lite negativ kritik” och att t ex antyda att någon är psykiskt sjuk och kommer lämna bort sina egna barn, för att nämna något som jag såg kommenteras i det förra inlägget? Det är varken känsligt eller konstigt att bli ledsen av den typen av kommentar, det är helt naturligt.

        Reply
      • Monica

        Birgitta, undrar om du är en rätt gammal tant eller gubbe kanske. Vad är det för fel på er? Ingen som fått en endast liten tillstymmelse av uppfostran och sedan gått åtminstone ut grundskolan uttrycker sig på ert vis. Förskräcklig dåligt beteende. Hoppas ni har varken hund eller barn för ett sådant förfärligt dåligt föredöme i så fall.

        Reply
        • B

          Det är det som är problemet med denna blogg att inget ifrågasättande får göras sk “negativ kritk”. Det leder till att de som vill ifrågasätta blir kritiserade av andra bloggläsare och också av Jonna vilket gör att de som inte bara har lust att hylla Jonna lämnar bloggen eller vågar inte uttrycka en avvikande åsikt!!
          Jonna har själv stor del i detta eftersom hon är så beroende av beröm i sin blogg.
          Att de har tvingats lämna Danny på pensionat är nog fortfarande en tagg hos Jonna inte minst för att Johan har tvingats ställa upp på denna lösning vilket inte kan ha varit så självklart för honom. Vilken underbar man Jonna har!

          Reply
          • Charlotte

            Men hur resonerar du nu? Visst att dom är ett par och att deras hundar nu blir gemensamma på ett vis, men Jonna åtog sig faktiskt bara en hund, det var hon och Nanook som levde tillsammans och utformade vardagen så den gick ihop. Sen kom Johan och Danny, underbart, men det är inte alls självklart att förvänta sig att hon ska kunna ta hand om en till hund nu tillsammans med allt jobb hon gör. Jobba hemifrån är inte samma sak som att vara ledig.

            Jonna får rätt mycket oförtjänt skit för det här tycker jag, det är egentligen Johans hund och ska man se krasst på det så var det Johan som inte fick ihop en fungerande situation för Danny.

            Reply
            • Charlotte

              Bör kanske tillägga att jag inte tycker Johan gjort nåt fel heller, vill bara sätta lite perspektiv på att dom faktiskt har varit två om beslutet och att det blir så absurt att skuldbelägga Jonna för detta.

              Kort sagt, Jonna och Johan har löst ett problem, många här får det ju att låta som att dom begått nån kriminell handling. Det finns ju även många par som separerar som har hunden varannan vecka, tycker ni att det är fel också? Lite perspektiv på saker hade nog inte skadat, det finns nog mer angelägna ärenden att engagera sig i. 🙂

              Reply
            • Jonna Post author

              Tack Charlotte. Glad att du förstår problematiken vi hade. Tyvärr är det så att många anser att bara för att jag är hemma så blir det mitt ansvar. Hade jag jobbat i Övik hade det aldrig ens funnits på kartan att jag kunnat ta med mig alla djur på jobbet. Men att jobba hemma kommer aldrig få samma respekt utåt tyvärr.

              Kram ♥

              Reply
              • Charlotte

                Nej det är nog tyvärr många som ännu saknar förståelse för innebörden av att jobba hemifrån. Men egentligen så är det viktigaste att du och Johan känner er bekväma med beslutet, sen kan folk tycka vad dom vill. Folk som lägger alldeles för mycket tid på att deklarera sina negativa åsikter brukar ju som bekant vara lite missnöjda över livet och även ha för mycket fritid. Och då är det kanske svårt att förstå att en del faktiskt väljer att fylla sin tid med sånt som dom mår bra av istället. 😉

                Tycker du är hur grym som helst, blir alltid glad av att gå in och läsa din blogg och dina fina bilder har även inspirerat mig till att plocka fram min kamera igen!

                Kram och ta hand om dig! ❤

                Reply
      • Anonym

        Kritik ska man kunna ta. MEN det är väldigt stor skillnad på konstruktiv och destruktiv kritik. Är det konstruktiv kritik får man analysera det som framförs, och precis som Jonna skriver, se till sin egen bild varför man påverkas. Men att skriva sådana kommentarer som att en är sinnessjuk, psyksjuk med mer är INTE ett ok beteende. Sådana saker tillför absolut ingenting, och kan man inte hantera hur man GER kritik ska man avstå. Man ska inte sänka människor med en verbal käftsmäll punkt.

        Man ska tänka efter före! Vad vill man med sin kritik? Såra, peppa, stötta, lyfta upp, välvilja, ilska eller vad? Man ska använda en respektfull ton. Detta har tappats bort sedan Facebook med fler mediers intåg. Folk kan även IRL vräka ur sig rent horribla saker numera, där hyfs takt ton och respekt förr gjorde att man inte hävde ur sig vad som helst. DET ÄR INTE OK ELLER ACCEPTABELT at skriva som vissa gör, inte alls och ni bör skämmas å det grövsta. Men det lär ni väl inte göra för ni tror ni blivit gud. Det är ni INTE!

        Var var alla dessa tyckare INNAN Facebook och internet då? Skickade ni då anonyma hatbrev per vanlig post till folk som inte sade det ni tyckte? Ringde ni polisen, socialtjänsten och angav människor i stället? Men internet har verkligen tagit fram mångas värsta beteenden. Men det är lika lite ok på nätet som IRL att häva ur sig precis vad som helst. Ibland ska man låta saker vara osagt om det inte tillför något konstruktivt och bara är till för att såra och jävlas med andra. Jonna är stark som ändå skriver tillbaka utan att använda svordomar eller förnedra er eller på andra sätt tillintetgöra er som hatstormar så.

        Reply
    • Jonna Post author

      Yes jag är känslig. Det kommer aldrig kunna ändras på.
      Jag kan må dåligt ett tag och känna mig ledsen över folks beteenden. Men det tar definitivt inte knäcken på mig.
      Det är ju såhär det är. Det går aldrig att göra alla nöjda. Och i en blogg får man räkna med att det ibland kommer hård kritik som man inte är beredd på.

      Jag har ändå tur som får så otroligt mycket fina kommentarer, till skillnad från många andra stora bloggare som får ta hur mycket skit som helst. Man lär sig hela tiden. Och oavsett så går jag alltid stärkt ur något sådant här.

      Reply
  115. Anna

    Jag kommenterar sällan men jag är inne och läser varje dag, tack för en fin blogg och tack för att du visar glimtar av ditt liv. Själv sâ har jag delat boende i nâgra âr med en god vän och hennes tvâ hanhundar, en rottweiler och en schäfer, sâ jag vet pâ ett ungefär hur dina dagar kan se ut. Du kan inte jobba och ta hand om tvâ hundar själv, även om du är “hemma” under dagarna OCH jobbar. Jag har faktiskt undrat över hur du gör. Det här med att hundar är flockdjur och mâr dâligt när de är borta frân flocken….Nu har Danny en utökad flock och har det precis lika bra pâ hundpensionatet som hemma hos er under helgerna. Strunta nu i de elaka människorna. Synd att du inte kan blockera dom som pâ Facebook.

    Reply
  116. Mikael

    Alla borde ju få ha åsikter, man är ju inte elak för att man har en annan åsikt!
    Vill ni har er hund på pensionat så är det ert beslut. Men man kan ju inte förvänta
    sig att ständigt få enbart positiva kommentarer, för vi är alla olika.

    Reply
    • Alexandra

      Tycker också som dig! Bara för att man framför en annan åsikt så är man inte en ond människa. Jonna får oftast översvallande positiva kommentarer, vilket hon är i stor förtjänst av men om någon tycker på ett annat sätt så är man elak. Självklart ska alla kommentarer framföras på ett hänsynsfullt sätt och utan kritik dock.

      Reply
    • Magnus

      Nej, man är inte elak för att man har en annan åsikt. MEN, man kan framföra den åsikten på ett civiliserat sätt! Något som lyser med sin absoluta frånvaro i en hel del kommentar till föregående inlägg.

      Reply
      • Marja

        Håller med dig Magnus, Jonna reagerade nog inte på åsikter som var trevligt framförda, utan på de som var direkta påhopp och vidrigt elaka.

        Reply
  117. Malin

    Jag förstår att det är toksvårt att inte ta åt sig av folks kommentarer. Det finns alltid folk med avvikande tankar men för din egen skull- försök nonchalera dem (eller gå och prata med en psykolog om tips på hur hantera, det är säkert intressant..), just bara så inte de äter upp din glädje för bloggen. Vi är så många som hejar på dig och vill dig allt gott! Du är suverän- precis som du är.

    Reply
  118. Emilia

    Åh Jonna! Har läst din blogg länge nu men bara lämnat någon enstaka kommentar och känner nu att jag verkligen vill skriva ett par ord till dig. Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag bläddrade genom kommentarerna på inlägget om hundgården. Det var som en klump i magen och tillslut ville jag bara stänga ner datorn och ta en paus. Om det var min reaktion, hur svårt kan det då inte vara för dig? Kan inte ens förstå hur ledsen och arg du måste ha blivit av alla elaka ord. Att människor inte förstår, inte har empati, inte kan kontrollera sina fula tankar. Ord på internet är som ord i verkliga livet. Ingen av dessa hade vågat säga samma grova saker till dig i person, utan hade nog gett konstruktiv kritik. Men bakom skärmen tror människor man kan säga vad fan som helst. Och detta ser sen barn och ungdomar och inser snabbt att mobbning är okej på nätet. Blir mörkrädd. Hoppas ni skäms alla. Självklart att du Jonna och din Johan har tänk genom detta beslut hundra gånger om och skulle aldrig göra detta om det inte genuint var det som var bäst för Danny! Måste vara mycket roligare att vara på hundgården och dra släde och leka än att sitta inne med någon som jobbar. Suck ja, aldrig slutar man bli förvånad över hur andra tror sig ha rätten att kränka, mobba och säga elaka kommentarer. Massvis med värme och kärlek till dig Jonna! Tack för en fantastisk fin blogg och jag hoppas du och Johan har en fin helg framför er, med alla djuren hemma <3

    Reply
  119. Amanda

    Jag håller inte med om att en “inte ska ta åt sig” av elaka kommentarer. Jag gillar så att du tar åt dig, Jonna, att du förväntar dig mer av människor och ryter ifrån samtidigt som du vågar vara öppen med att du blir ledsen.

    Det är väl så vi förändrar vårt beteende mot varandra? Genom att förklara att andras ord gör illa, och att alla är ansvariga för det som de säger till sina medmänniskor. Det är inte ditt ansvar att skaffa hård hud och kunna ta vad som helst. Det är varje persons ansvar att inte bete sig illa mot andra.

    Det här är liksom inte hela världen. Det är en hund som får en lite förändrad livssituation, och som du beskriver det så verkar han få det hur fint som helst. Hundar är skitglada om de är med människor som engagerar sig i dem och behandlar dem väl. Sen om det är den som står på ägarbeviset eller någon annan spelar mindre roll, de anpassar sig oerhört fort till nya situationer. Det här är verkligen ett icke-problem!

    Lycka till med allting!

    Reply
  120. Beata Rydén

    Jonna <3 När jag läste detta inlägg hade jag inte läst det andra inlägget så jag hade ingen aning vad det handlade om. All den kritik du fått fick mig att tro att det var något mycket allvarligare beslut ni tagit. Så läser jag att ni hittat ett bra hundpenstionat och jag tänker att det är det allra bästa för hunden! Har själv hund och känner att jag får mest dåligt samvete de dagar hon blir understimulerad. Så många hundar som skulle må bättre av att hamna på dagis/pensionat än att till exempel lämnas ensamma på dagarna, minimalt stimulerade (många lämnar sina hundar alldeles för länge och går till jobbet). Detta är en jättefin gest mot Danny och jag tror att han kommer få det jätteroligt! Jag vet flera hundar som annars skulle haft det tråkigaste, ensammaste livet som stormtrivs och har kompisar på dagis! Kram <3

    Reply
  121. Amanda

    PS. All kärlek och pepp till Johan som är den som antagligen lider mest i detta. Otroligt respektfullt av honom att lösa situationen på det här viset. Vilken fin livskamrat han måste vara! Och vilken fin hundägare! Förstår att det här måste vara otroligt svårt för er båda.

    För att sätta allting i perspektiv lite så kan jag berätta att i byn där jag bor sitter hundarna ute i hundgård hela dagarna. Det är hjärtskärande att se folks inställning som är att “de är jakthundar, de ska härdas”, medan vissa hundar skäller hela dagarna för att de vill in till sin flock, och andra blir helt till sig om de får minsta fysisk kontakt. Svältfödda på närhet, trots att deras ägare är hemma om dagarna.

    Sätter man det i relation till Dannys situation så känns kritikstormen rätt löjlig. Han har det ju fantastiskt, låter det som.

    Reply
  122. Birgitta

    Läste med tårar ditt förra inlägg men orkade inte kommentera. Jag känner så stark vilket tungt beslut ni tagit men så underbart fin lösning det blev. Att få tillbringa aktiv tid hos personer som har sitt jobb att ta hand om hundar. Jag har själv vid olika tillfällen hjälpt kompisar att tillfälligt ta hand om deras hundar vid semesterreso och sjukhusvistelse, ett tungt ansvar men hundarna har mått jättebra och blivit “bortskämda” med att ha många matte/husse. Läste inte kommentarerna igår men har läst många av dem nu och jag tappar hakan över hur en del reagerar. DAnny har den bästa av världar, underbara husse o matte som låter honom vara på aktiviteter under veckan och dessutom mysa under helgerna. NI är värda en jättestor och varm kram! Fortsätt att följa era hjärtan??

    Reply
  123. leif

    Hej Jonna!
    Strunta i alla elaka tungor
    Dom saknar förståelse medkänsla.
    Du är så bra älskar allt du gör var dag.
    Kram från mej till dej ??

    Reply
  124. Cornelia

    Ibland är det som att folk letar något att klanka ner på och så fort de hittar minsta lilla hugger direkt. Jag tror att vi ALLA som var i din och Johans situation i den här saken hade gjort precis likadant. Jag förstår iaf dig/er!

    KRAM!

    Reply
  125. A

    Hur många hundar som helst sitter ensamma hemma i lägenheter och hus större delarna av dagen medan deras mattar och hussar arbetar. Sedan har vi jakthundarna som lever sina liv i hundgårdar. Visst får de träffa sina ägare varje dag men alla som vet något om hundar vet att de är mer beroende av stimulerande aktiva liv än av vistas kring specifika personer. Människor ser hundar som barn men de är inte barn. De är hundar. Kära familjemedlemmar som tycker om oss, men inte är lika beroende av oss för att vara lyckliga som vi vill tro.

    Reply
  126. Emilie Bourdet

    Thank you for having done the effort of this second post. It helps to understand more how you live daily and what you face.
    I know how drastic changes of life can feel and how it is difficult to adjust so everyone is happy.
    Much love and support to you <3<3 and also admiration for your courage to open yourself to the world.

    Reply
  127. Rania {Rowan Tree}

    Jag tycker du är så jäkla stark som trots all skit du fick ta efter ditt förra inlägg sätter dig och skriver det här. Du är ju faktiskt inte skyldiga oss ett dugg och jag blir lika tacksam varje gång du väljer att dela med dig av bilder, erfarenheter och tankar från just ditt liv.

    Vi kommer så otroligt långt med att vara sanna mot oss själva, glada, positiva och att utöva respekt och acceptans. Det är tråkigt att se hur många det är som väljer negativitet, påhopp och kritik utan att blinka, utan att ens känna någon fullt ut och veta varenda detalj i deras liv, hur de mår och deras tankar.

    Du är så jäkla bra Jonna, glöm inte det <3

    "everyone is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always."

    Reply
  128. Kristina

    En massa tyckanden hit och dit från en massa människor som inte har en aning om nånting, som t ex vem Danny är, vilka ni är, hur situatioen har varit osv. Bara sett nånting på webben som skapat en bild av ett liv. Lite lustigt faktiskt 🙂
    Det jag tycker är viktigt är hur Danny har reagerat och som du skriver, en olycklig hund visar om den är det. Det är ju ett hunddagis också och inte bara ett hundpensionat vilket innebär att han får den stimulans han behöver. Att ha en hund i en hundgård hela dagarna är väl inget bra alternativ?
    Varför inte ha tillit till Jonnas och Johans omdöme? Men det är väl härligt att skriva av sig sina egna besvikelser och känslor och tro att situationen är likadan för andra utan större eftertanke… Så infinner sig lite lättnad i ångesten…
    Det går inte att ta åt sig vad alla tycker och känner, speciellt inte som de är helt obekanta människor. Men det kan ju vara nåt bra att få förklara sig men att hoppas på en förståelse från alla tror jag inte på. Människor är som de är och älskar att projicera sitt eget. Negativt som positivt.

    Reply
  129. Rasmus

    För de flesta är en livlig omgivning med många yttre intryck och plikter en normaltillvara och eftertraktansvärd, för andra ett sinnesstörande, tankedödande kaos. Långa, sammanhängande stunder av ensamhet och avsaknad av ständiga måsten är för några av oss helt nödvändigt för att den inre världen ska få den plats som själen behöver. Endast då spirar konstruktiva tanker och konstnärlig fantasi. Jag tvivlar på att konstnärlig kreativitet kan schemaläggas, påskyndas, läggas undan en stund för att återupptas efter ett avbrott. Jag kan förstå att din värld förändrades grundligt med tillkomsten av Johan och hela hans bagage. Det mesta till det bättre, en del oundvikligt till det mer komplicerade.
    Två starka hanhundar under samma tak och ett gäng kattor skapar 100 avbrott i en vardag. Efter långa tider utan full möjlighet till det lugn som behövs för att kunna tänka och verka skapande blir en växande frustration till slut så stor att förändringar måste till. Och djuren kommer alltid i andra hand, även för en sann djurvän.
    Att placera en hund i en ny flock och sedan weekendväxla flock är kanske inte optimalt för den hunden psyke, jag vet faktisk inte. Men hellre det är att människan blir lidande. Djur är djur, människor är människor. Det är skillnad på djurs väl och ve och människans! Här tåtrampar jag några radikala veganer och fundamentalistiska djurvänner, men det får vara.
    Så jag stödjer dig utan reservation i beslutet att dra ned på hushållets djurbestånd och beundrar Johan för hans eftergivenhet i ert förhållande och att han prioriterar ditt välmående så osjälvisk. Det tror jag vi som tycker om det du gör kan vara tacksamma för!
    Sen tror jag att du måste lära dig att inte tå åt dig för hårt när tongångarna blir allt för kritiska. Det är inte all världen om några enstaka personer utmärker sig med överdrivna reaktioner på vad du tycker och tänker. Det får fram för allt inte lägga sordin på dina underbara, öppenhjärtiga poster här i bloggen! Och att du skulle censurera kommentarsfältet, som någon föreslog, är en helt absurd idé. Låt vem som helst säga vad som helst och reagera på det som har värde och ignorera resten. Tystnad är ett effektivt vapen i det avseende!

    Reply
  130. Hundvän

    Kritik är bra och utvecklande om den inte görs för att såra. Det här handlar bara om struktur och disciplin. Var själv en “supermamma” med fyra hästar, två hundar, två barn och heltidsjobb. Jag var inte “bättre” än ni andra, men jag blev bra på att strukturera upp vardagen! Nu lite konstruktiv kritik. Varför gå upp klockan fem på morgonen och äta frukost med sin kille och sen lägga sig och halvsova framför spisen? För mig skulle det vara betydligt mer kärleksfullt att sova (själv) lite längre och sen ge sig ut på rejäl morgonpromenad med hundarna.(finns pannlampa) Ät en rejäl frukost, hundarna är nöjda och håller sig garanterat lugna flera timmar och du har fått energi för resten av dagen. Skaffa ett midjebälte och expanderlina så går, springer du obehindrat! Kram på er!

    Reply
    • Monica

      Ja du är ju lustig också som vet precis hur någon annan familj ska strukturera sitt liv, någon som du känner noll till. Och hur länge var du den här superkvinnan, hur länge höll det? Fungerade du toppen i alla sammanhang också för det ska man, åh så många som låter sin frustration och tillkortakommanden gå ut över kollegor och arbetsplatser, avskyr sådant och det är oerhört svagt men ack så vanligt i detta land. Och många oskyldiga drabbas och den där superkvinnan går nöjd? hem. Har inte sagt att du är just den personen men känner igen lite tecknen av just en sådan kommentar. Ha en fin helg!

      Reply
  131. gudrun ramström

    Det är tragiskt att läsa om hur folk kan vräka ur sig, som inte har en aning om hur Ni har det hemma. Vet Du Jonna, jag tycker inte Du ska behöva försvara hur Ni löser Era problem med djuren. Det är Er ensak. Lämna det här bakom Dig och gå vidare. Det finns så många som vräker ur sig sin egen ilska som inte har med Dig att göra. Men Du råkade stå ” i vägen” den här gången. Jag följer Din blogg varje dag och blir inspirerad av Dig.
    Gudrun

    Reply
  132. Monica

    Ja käre tid! Tycker inte du ska förklara dig, det gjorde du i ert beslut sen får väl kommentarerna komma och du censurerar ju inga men du får ignorera. Vi andra som läser kan studera kommentarerna och alltid lär man sig lite nytt om människan, ja så många tokstollar det finns. Det finns ändå rätt många kloka också:-).
    Och nu vet jag att samtliga tokstollar har inte dagis till sina barn utan sitter i någon orenoverad stuga i skogen någonstans och lever knapert på en lön om de nu är två vuxna, kanske ensamma och då vet jag inte vad de lever på för arbeta går inte! Då måste de ju lämna hunden, förlåt barnen om dagarna … för inte har de väl mångmiljonlån och bor en storstadslägenhet som de egentligen inte har råd med och lämnar bort hunden, förlåt barnen …

    Tycker det är en bra idé iofs, det där med stuga i skogen med barnen hemma så blir det inte så trångt i storstäderna och hela landet blir mer befolkat. Och inte blir det så mycket slit och släng heller när inte allt ska tokrenoveras utan det gamla duger, ja det finns inga pengar till något annat val. Ja då kan barnen vara hemma, det finns en hemmafru eller hemmaman, eller bara en kanske och ingen inkomst alls och livet rullar på för dem och de är toppennöjda. För är de själva om försörjningen är de förstås de flesta av tokstollarna superduktiga och har ett inkomstbringande företag som de arbetar med medan barnen kryllar runt benen och skriker efter mat, underhållning, ska gå på barntimmar, sångstunder, gymnastik och simlektioner, haha. Lycka till alla som lever under en sten. Och lycka till Jonna med era val. Du är lite för snäll men hoppas att det lönar sig i längden och jag tror det. För du är superduktig med ditt företag!

    Reply
  133. Anders

    Jag funderar lite Grand varför du tog upp ert hundproblem med Danny i bloggen över huvud taget. Har en känsla av att du inte alls har släppt det helt som du säger och du hade ett behov av att ventilera det med dina bloggläsare och då får man oxå ta både ris och ros!!! Så är det med en blogg!!
    Jag reagerar hur du resonerar kring era hundar observera att jag säger era hundar ni lever ju trots allt tillsammans och planerar ett liv ihop. Du pratar om Danny som Johans hund och att det är ingen som kan passa Johans hund när du är borta men det är väl “era” hundar nu ett gemensamt ansvar nu när ni lever ihop??!! Har en känsla av att väldigt mycket kretsar kring dig i ditt liv och Johan verkar vara en fantastisk man! Som sagt både ris och Ros i bloggen – sedan är det ju bra att ni har hittat en lösning en lösning som Johan ställer upp på och bekostar.

    Reply
    • Sandra

      Reagerade också på detta…när jag flyttade ihop med min sambo så blev hans hundar även mina hundar och vårt gemensamma ansvar.

      Reply
  134. Amanda

    Jag kan inte sluta tänka på det här!

    Jag blir så illa berörd. De här skitstormarna som dyker upp i tid och otid. När någon tjänar pengar på sin blogg, när en hund får en något annorlunda vardag eller när “fel-person-får-Jerringpriset”. Människors missriktade engagemang bekymrar mig så oerhört mycket och jag kan inte för mitt liv släppa taget om det.

    Det finns så mycket hemska saker som pågår i världen. Djur lider helveteskval för våra livsmedel, kläder och vår underhållning men en hund på pensionat är plötsligt något fruktansvärt?

    Om det här engagemanget för djur verkligen existerar där ute, hur kan inte en större del av befolkningen vara veganer? Bara som ett exempel.

    Att kritisera andras val i livet är inte en rättighet, inte ens när den personen delar med sig via blogg. Det ger inte någon annan rätten att kritisera, klaga, ifrågasätta och gnälla. Den enda rätt du har är den att välja om du vill läsa eller inte.

    Om/när ett djur far illa på allvar finns det en myndighet att ringa.

    Reply
  135. Lise

    Blir så arg! Kan inte folk bara sluta lägga sig i andras liv, särskilt när de bara antar saker! Är ju aldrig som att man skulle kommentera något sånt elakt som folk skrivit här till människor i verkligheten! Tror också att många glömmer bort att hundar är flockdjur och säkert mår bäst av att vara med både andra hundar och sin ägare. Verkar ju jättebra att ni har hittat en lösning som funkar!:)

    Reply
  136. Annelie

    Precis som många kommenterat att du inte hade behövt dela med dig, så måste du inte försvara dig nu. Du måste inte ta den här debatten. Jag förstår att du vill det, eftersom du känner på djupet att ni gjort vad som är bäst för er och era hundar, och du vill få oss att förstå det. Men det är inte vårat problem. Försök, även om det är svårt, att skita i oss ibland.

    Samtidigt: väldigt bra och modigt att du skriver att du blev ledsen. Människor behöver vara snällare med varandra, och när de inte är det, så behöver de se att deras ord och handlingar har konsekvenser. Tack för att du vågar vara en människa som känner.

    Reply
  137. Emma

    Så himla trist att folk som inte har med saken att göra ska lägga sig i, ifrågasätta och ibland vara riktigt elaka! Jag är övertygad om att du o Johan har gjort det som blir bäst för er och era hundar i denna svåra situation. Tycker att det är viktigt att tänka efter innan man ifrågasätter en annan person, alla är så olika och det som funkar för en person kanske inte alls funkar för en annan. Tycker att det är bra att du vågar skriva om personliga och jobbiga saker i bloggen, även om det blev så trista kommentarer denna gång, förstår att det är otroligt svårt att inte ta åt sig. Jag tror att det är till stor hjälp att kunna läsa om andras problem och inte bara det positiva i livet, finns säkert de som är i en liknande situation och inte vet vad de ska göra.

    Reply
  138. Mia

    “Just keep moving forward, and don´t give a shit about what anybody thinks, do what you have to do, for you!”

    Tack för att du delar med dig av en härlig inspirerande blogg! Fortsätt, och låt inga elaka människor ta din energi, dem är inte värda det!

    Mer nätkärlek, mindre näthat! <3

    Reply
  139. Monica

    Nu önskar vi dig Jonna och Johan och era fina djur en skön och avkopplande helg och försök att ta till dig allt gott du får här av vettiga människor och torka bort det skitiga spåren från de andra, till övervägande del är det rent och snyggt:-). Önskar er allt gott och en bra fortsättning med allt, förhållande, arbete, fritid, djur och vänner. Ta hand om varandra så får vi andra göra det också!
    Väntar på ett nytt vackert inlägg hos dig, du fotar fantastiskt med en sådan stor konstnärlighet!

    Reply
  140. Anders

    En blogg där inget får ifrågasättas är en osund blogg!
    Att frågasätta ingår i ett demkratiskt samhälle och behöver inte innebära ett sk näthat utan kan också vara konstruktivt.
    Det som Jonna väljer att ta upp på denna blogg får hon också stå ut med att det inte bara hyllas!
    Den största svagheten hos denna blogg är att inga sk negativa kommentarer får förekomma – blir väldigt tröttsamt i längden och också väldigt osunt! Tyvärr så uppmuntrar Jonna och i hög grad lever på positiva och uppmuntrande kommentarer.
    Dessa hyllningar har diskuterats och ifrågasatts tidigare på denna blogg och det är uppenbart att ingen förändring eller utveckling har skett – tröttsamt! De största kritikerna är andra bloggläsare som hoppar på dem som inte bara hyllar Jonna.

    Reply
    • Andrea

      Det är skillnad mellan “påhopp” och “välja att inte hylla”. Din kommentar är ett syrligt påhopp.

      Hon har alltid varit öppen för folk som vill diskutera respektfullt. Du tycks ju bara vilja skriva negativt för att allt det positiva sticker i ögonen på dig. Varför du isåfall har problem med sånt vet jag ju inte, jag känner inte dig.

      Vill du walk the talk? Jamen sluta besök bloggen och sluta kommentera då! Men det kommer du inte göra, för du är för nyfiken tror jag.

      Och vet du vad du gör när du är aktiv här?

      Ja, du hjälper till att öka hennes trafik och gör bloggen större. Med andra ord så skjuter du bara dig själv i foten, Anders.

      Reply
    • Tina

      Bra skrivet Anders. Jag har letat efter elaka kommentarer, men har inte hittat
      några, däremot olika åsikter.

      Reply
  141. Monica

    Trevlig helg till dig också Anders, vare sig du bor i en stuga full med hundar och barn som alltid är hemma eller helt ensam någonstans. Och tänk på ditt eget liv och ha omsorg om andra. Gläd dig över duktiga ungdomar, vi behöver varenda en!

    Reply
  142. Charlotte

    Usch vad elaka människor kan vara! 🙁 Du ska verkligen inte ta åt dig av alla negativa kommentarer, både du och alla vi läsare vet att du agerar utefter vad som du tror är den bästa lösningen för alla inblandade.

    Jag tror helt ärligt att folk är så trångsynta att dom inte är kapabla till att tänka utanför sina egna liv och premisser. Spela roll om en person kan ta hand om ett helt zoo på egen hand, den personen har ju inte dina åtaganden att utföra parallellt. Allas liv ser olika ut, även om det på ytan kan se jämförbart ut. Jag blir så ledsen över att vi människor behandlar varandra så illa.

    Stå på dig Jonna, du behöver inte förklara dig. Kan slå vad om att det bara är en liten bråkdel av alla dina läsare som ens reagerat, och även om dom varit elaka och oförstående så får du komma ihåg hur mycket stöd du har från alla andra.

    Du är så himla bra Jonna, glöm inte det! Jag beundrar ditt sätt att leva och du var en av mina inspirationskällor när jag sa upp mig från mitt högbetalda ingenjörsjobb för att göra det jag verkligen drömde om, så tack! <3

    Reply
  143. Ida

    Jag har följt din blogg under flera år men aldrig kommenterat förrän nu. Förstår verkligen inte alla dessa elaka kommentarer, och jag blir så ledsen för din skull. Hoppas verkligen att du orkar fortsätta dela med dig av ditt liv, i både upp- och nedgångar, för jag blir alltid så glad när det finns ett nytt inspirerande inlägg att läsa när jag klickar mig in på din blogg!

    Efter ett års gnagande samvete omplacerade vi vår hund i somras och han fick flytta från vår lilla lägenhet där han aldrig fick vara ifred från små bebishänder och inte alls fick vara ute så mycket som han behöver. Istället fick han flytta till ett barnfritt hus på landet, men med både hund- katt, och papegojkompisar. Även om det såklart var jättejobbigt så kändes det ändå att vi gjorde det som var bäst för honom. Tack för att du delar med dig, och stor kram <3

    Reply
  144. lena

    Oj! Just nu läste jag dina senaste inlägg och kommentarer. Vad håller vissa människor på med? Måste man genast kritisera och helt fördöma andras beslut! Bara ni vet ju hur er situation har varit med djur och jobb och så vidare och så har ni hittat en bra lösning. Hur kan andra bara komma på tanken att döma och kritisera er. Och skulle det vara så hemskt att låta en hund vara på ett pensionat några dagar särskilt som ni ser att han mår bra och trivs. Alla barn som ska byta bostad var 14:e dag för att föräldrarna bor på olika håll hör man ingen kritik om och att de ska tillbringa 8-10 timmar på dagis (eller vad det heter idag). Visst, när det sker så har inte föräldrarna något bättre alternativ och då måste det bli så och vi alla accepterar det. Var och en måste ta det beslut som är rätt för den och då har inte vi andra någon orsak att klandra detta.
    Du är en fantastisk tjej som vågat bryta upp och hitta ditt sätt att leva och dina foton är underbara. Allt gott till dej och de dina, både djur och människor. Försök att inte ta åt dej så mycket av de elaka personer som tror de vet hur andra ska leva sina liv och utan att först se över sitt eget..

    Reply
  145. anita

    Hej! Har aldrig kommenterat förut, men Herre Gud!
    Jag förstår inte det som upprör; att en hund blir väl omhändertagen efter många fundringar och tankar av hundens ägare som vill/vet det bästa.
    Kanske de som väljer att skriva allt elakt funderar över hur många som INTE löser problemen med sina hundar så här superbra. De finns de som jobbar heltid (+ restid) och lämnar sina hundar ensam hemma. Det är många det!!!
    Kanske flera fick en tankeställare och lite hjälp på traven hur de kan lösa sina hundproblem?

    Är det nät-troll som surrar alla elakheter, eller?

    Reply
  146. Ida

    Jag läste jätte många kommentarer som var konstruktiv kritik. Men inte ens de får förekomma i din blogg (?) Driver man en blogg får man ju räkna med både ris och ros. Med de sagt menar jag INTE att påhopp och andra elaka kommentarer är okej nån stans. Men man måste kunna tycka olika. Och kan man inte hantera de. Tjaa varför ska man ens dela med sig av en sån grej i bloggen?

    Reply
    • Marja

      Du har ju verkligen inte läst inlägget. Hon skriver ju klart och tydligt att det gäller de som har varit vidrigt elaka i sina kommentarer. Rena påhopp.
      Läs hela inlägget för sjutton !!

      Reply
      • B

        Men det var ju bara två personer? En som skrev att hon borde gå till en psykolog och så en Nina som skrev massa sura kommentarer. Det är inte 40 personer som varit onda utan några otevliga, och några ifrågasättande men inte otrevliga men mest stöttande kommentarer

        Reply
  147. Gunilla

    Jag har full förståelse för att Jonna inte klarar av att ta hand om en rottweilerhane samtidigt som hon ska sköta sitt arbete och ta hand om sin egen hund. Jag skulle själv inte klara det. Det är skillnad på att få vardagen att fungera med sin egen hund som man växt ihop med och uppfostrat och format för att fungera i sitt eget liv. Det vore väl ändå inte rimligt om Jonna gav upp siitt arbetsliv för att ta hand om Johans hund?
    Vem vet, kanske den bästa lösningen på sikt blir att omplacera Danny. Eller också löser sig situationen på något annat sätt. Johan kanske får jobb närmare Grundtjärn. De kanske hittar en dagmatte/husse i Grundtjärn. Det vet vi inget om. Tillsvidare så löser de situationen genom att betala några tusenlappar i månaden för ett, som det verkar, riktigt bra hundpensionat.
    Det anser jag gör Johan och Jonna till ansvarsfulla djurägare.

    Reply
  148. Kate in Australia

    Square your shoulders, Jonna.You should be proud that you are trying to find a way to make it work. There is a huge problem in Australia where people abandon their pets in animal shelters (council shelters and shelters run by the RSPCA) for the smallest, silliest reasons. “He’s not cute any more,” or, “She’s too smelly,”, or “He’s too big”, and “I’m moving away.” They forget that a pet is a living creature, and by choosing that pet and bringing them home in the first place, they take responsibility for that creature’s wellbeing through good times and bad. I congratulate you on choosing a solution where you haven’t abandoned your responsibility to Danny – you have found a way to make it work, and rather than just surrender your dog to a shelter where he is likely to be destroyed, you have found a place where he can be happy and still part of your life. You should stand tall for finding a solution, rather than deserting Danny. Good job!

    Reply
  149. Lars 8463

    Att du väljer att öppna dörren,
    till ditt känsloliv på glänt.
    Även när du vet att det är känslor,
    som kommer att väcka känslor.
    Kommer att väcka ord.
    Ord som sårar.
    Ord som gör dig svag.

    Är i mina ögon
    Inte att visa på en svag punkt,
    utan att visa på din styrka.

    Och anledningen till att jag,
    ibland försöker öppna mitt visir.
    Ta av mig min rustning,
    låsa upp porten, hissa gallret
    och fälla ner vindbryggan.
    För jag har mött många ord.

    Är att du öppnar dörren på glänt

    Ibland förstår jag inte,
    till en början vad jag ser.
    För springan kan vara liten,
    och visiret skymmer sikten.

    Så jag är glad,
    när du tar av din tid och energi.
    Öppnar dörren en bit till.
    För jag tror,
    jag vet.
    Att du kan stärka andra.
    Även om det gör dig svag.

    Just nu känner jag mig svag.
    För jag hade en liten dröm för 2017.
    Där min pappa var en stor pusselbit.
    Drömmen höll i 20 dagar.
    På torsdag kväll mådde han bra.
    På fredag morgon sov han för alltid.

    Så nu sitter jag på mina tankars
    spark.
    Tittar på den mörka stjärnlösa
    himmeln
    Känner dropparna som faller.

    Önskar att i stället för alla
    vackra diamanter.
    Fått ha kvar en
    levande, värmande kolbit.

    Önskar att värmen.
    Från alla som uppskattar dig.
    Får dig
    Att fortsätta glänta på dörren.

    Reply
    • Päivi

      Lars
      Jag blir rörd och berörd
      Ordlös
      Av Dina ord
      Det finns ingen tröst
      Mot sorgen
      hjälper bara sorgen
      Kram

      Reply
    • Jonna Post author

      Åh…blir alldeles gråtig nu.
      Så fint skrivet….men så sorgligt med din pappa.
      Det gör ont i hjärtat att du inte fick uppfylla din dröm.
      Sänder alla varma tankar och kramar till dig.

      Tack för att du ändå mitt i allt, orkar skriva så vackert.
      Dina ord berör i hjärtat.

      Reply
  150. Emelie

    Hej Jonna! Jag har läst din blogg en tid nu, men aldrig kommenterat. Jag är dålig på sånt men tänker bättra mig. Först av allt vill jag bara säga att jag blir så otroligt berörd av dina foton och texter. Det har lyft mig många gånger då jag kämpar med ångest i tysthet. Och säga tack för att du vill dela med dig.
    När jag växte upp fanns inte bloggar, så jag har funderat lite på VAD en blogg är. Hur man ska förhålla sig till den och kommentarsfältet. Jag, för min del, tänker att en blogg är ett sätt för en person att bjuda hem oss läsare för en stund. Som när man blir hembjuden till nån i den fysiska världen. Och då tänker jag att man ska bete sig på samma sätt i kommentarsfältet som i den fysiska världen. Och de flesta med vanligt folkvett vet hur man då ska bete sig. Man tackar för det som bjudits en, och är vänlig. Och framförallt öser man inte sina åsikter över värden, om inte värden bett om ens åsikt. Naturligtvis finns det undantag. Säger värden att hen brukar slå hunden med en pinne när den är olydig, är det ju ok att framföra SIN åsikt över det. På ett ok sätt.
    Men som sagt, det är MIN syn på det här. Kanske fungerar alla bloggar olika?
    Du kanske ska upplysa läsare hur du vill att DITT kommentarsfält ska nyttjas?
    Hur som helst, jag önskar dig och din familj lycka, och god fortsättning på det nya året!
    Kram!
    (Kärlek och respekt, hur jävla svårt kan det va’!?)

    Reply
  151. Caroline J

    Fantastiska Jonna, ta inte åt dig av de elaka kommentarerna, det är tydligen lätt för några människor att döma och försöka trycka ner andra människor med elak osanning. Tack för allt du delar med dig av, det ger alltid en värme i hjärtat att läsa din blogg. Endast du vet vad som är bäst för dig och ditt liv, lita på den känslan. Många kramar!

    Reply
  152. Malin

    Du har inspirerat mig från ditt första blogginlägg till nu. Livet förändras! Fortsätt göra det som är rätt för DIG och för din lilla familj.

    Reply
  153. S

    Att du Jonna blir så upprörd över vissa kommentarer (befogat en del) och att du ångrar ditt blogginlägg visar helt tydligt att du inte är helt klar med detta beslut. Att resonera kring detta på bloggen är ju också tecken på det. Jag tycker Danny ser rent livsfarlig ut ett muskelpaket – visst kan det vara svårt att ta till sig en annans hund!
    250 kr om dagen 5000 kr i månaden utan långtidsrabatt och “göra reklam på bloggen rabatt” det är klart att det inte kan vara en långsiktig lösning!
    Trots allt bra att man har hittat en lösning så länge en lösning som inte kan ha varit självklar för Johan!!

    Reply
  154. Helenah

    Hej finaste Jonna,

    Jag känner verkligen med dig, jag har varit väldigt känslig och tar ibland fortfarande personligt.
    Det som har hjälpt mig att skaka av mig okonstruktiva och negativa kommentar är att spegla kommentaren tillbaka till den person den kommer ifrån. Vad människor säger och hur de beter sig är ALLTID en reflektion av dem själva och har inget med dig att göra. När du väl förstått den principen med hjärta och själ, då kommer du inte längre att påverkas av andras negativitet.
    Vi kan ha olika åsikter, men man framför dem på ett respektfullt sätt.
    Människor som är uttalat elaka mår dåligt inombords, oavsett om de är medvetna om det eller ej.
    För att lätta på den bördan, kräker de av sig på andra.

    Glöm inte att andras åsikter är just åsikter, ingenting annat. Min psykologilärare sa en sak till mig som jag aldrig kommer glömma. Det är så simpelt men så svårt att ta till sig, eftersom vi inte är mer än människor: “Your opinions are just that, opinions. They are useless if you don’t have proof.” Och bevis… Det har bara du och Johan.

    <3

    Reply
  155. Lena D

    Vi har en hund, en älskad familjemedlem som betyder oändligt mycket för vår dotter som har en funktionsnedsättning. Hon är i din ålder och bor hemma ännu, hon vill det och vi vill också ha det så. Hon har personlig assistans och lever ett rikt och aktivt liv med dem, och med sin hund. Men ibland kolliderar hennes och hundens behov, och hon kan inte stå tillbaka med sina behov, det ligger i funktionsnedsättningen. Assistenterna kan inte alltid ta hand om både henne och hunden, och då är det hunden som får leva med en kompletterande lösning, den får vara på dagis och ibland ett par dagar på hundpensionat. Om du visste så mycket “stryk” vi fått för detta. Hur KAN vi göras så mot hunden, varför HAR vi hund när den ALLTID kommer i andra hand, med vilken RÄTT låter vi hunden betala priset, och varför kan inte vi föräldrar ta hand om den då – vi som ändå jobbar hemifrån (vilket tydligen är detsamma som att inte göra något alls)? Ja, så låter det. Det de tydligen inte ser är att vår hund mår utomordentligt bra, han är på ett fantastiskt dagis/pensionat som ligger underbart på landet, härliga människor som älskar sitt jobb och jobbar med en mjuk och hundvänlig ideologi, ger hundarna den stimulans och vila de behöver, och både hundar och ägare är nöjda och trygga. Vi har inte sett några som helst tecken på att vår hund far illa, tvärtom. Samma människor som hugger tycker i samma andetag att vi inte är riktigt kloka som “har vår dotter hemma” ännu, varför tänker vi inte på oss själva och “har ett eget liv”? Och nog vore det bättre för vår dotter att bo på ett “boende” med “utbildad personal och rätt pedagogik”? STAAACKARS henne som “bara får gå där med oss”!!! Jag har gråtit så mycket och känt mig så förtvivlat ensam, och fått rådet att “inte vara så känslig”, och “ta inte skit från andra”… Men jag ska säga dig en sak Jonna, att näe, jag tänker inte sluta va “så känslig”. Jag vill inte va så okänslig att jag slutar ta åt mig det jag tycker är orättvist, felaktigt och faktiskt rent integritetskränkande. Elakheter som folk utan fakta slänger ur sig, folk som inte ser helheten och känner omständigheterna. Jag VILL reagera och vara stark nog att visa mig sårbar och ledsen. Det är sjukt jobbigt, men lösningen är inte att jag slutar ta åt mig, tänker jag, utan lösningen är att vi visar varandra respekt och förståelse, att vi ser från varandras perspektiv och inte bara från vårt eget håll. Bäst att tillägga att jag inte på något sätt kritiserar dem som valt att ha sina barn/vuxna barn på “boenden”, men vi väljer något annat, vår dotter väljer något annat. All kärlek och alla styrkekramar till er, Jonna och Johan, och återigen – tack för att ni är ni och allt det ger av ljus och glädje! Ni har fattat ett beslut för hundarnas bästa, tack för att ni är storsinta nog för det!

    Reply
    • Gunilla

      Jag berörd av ditt inlägg Lena D. Tror jag kan leva mig in er situation. Jag är både hundägare och har jobbat som LSS-handläggare många år.

      Reply
      • Lena D

        Åh, tack Gunilla! Då vill jag verkligen passa på att säga att vi bara har positiva erfarenheter av de LSS-handläggare vi har/har haft kontakt med! Vi har bemötts med respekt och kunskap, och vi har ett väldigt fint fungerande samarbete för vår dotters bästa, både vad gäller personlig assistans och daglig verksamhet. Det är sannerligen inte en lätt uppgift för er handläggare heller, ni förväntas se till individens och de anhörigas bästa, och även till personalen på daglig verksamhet och varje “brukare” och deras anhöriga… Framför allt, uppe på allt annat, ska ni spara pengar och få ihop en budget som är omöjlig att få ihop. En stor eloge till er, jag har bara gott att säga om dem vi har kontakt med! Och vi har aldrig blivit annat än fint bemötta av Försäkringskassan heller, eller av någon berörd myndighet vi varit i kontakt med genom åren! Det är, som sagt, värre med självutnämnda experter som uttalar sig utan kunskap och helhetstänkande, det är jobbigt som det är utan att få salt i såren! De flesta är förstås inte på det sättet, men de som är det gör livet svårare än det behövt vara. Vi vinner alla på att försöka se och förstå varandra, och möta varandra med respekt för den individuella situationen! Allt gott till dig, både som privatperson och i din yrkesroll – som är allt annat än enkel!

        Reply
    • Jonna Post author

      Åh blev också så otroligt berörd av ditt inlägg Lena. Fick en liten tår. Kan känna med dig.
      Och blev så otroligt ledsen över att du behövt varit ledsen för att andra inte kan sätta sig in i er situation och vägrar känna förståelse.
      Så fruktansvärt sorgligt. Jag hoppas du aldrig mer ska behöva känna så. Jag är så glad att ni hittat ett sätt som fungerar för er ♥
      Tack för att du delade med dig av detta. Stor, varm kram ♥

      Reply
      • Lena D

        Många varma kramar till dig också, Jonna! Det ger mig styrka att veta att det finns unga människor som du och Johan, som vågar ta steget och leva som ni gör, trots att det ibland innebär tunga beslut, som nu med Danny. Jag är också verkligt illa berörd för din skull, med alla elaka kommentarer och påhopp. Man ska inte alls behöva “ta det”. Jag hoppas att du hittar ett sätt att behålla din känslighet och öppna själ, samtidigt som du hittar sätt att hantera andras påhopp på ett sätt som gör att du kan bevara det som är du, den du är med känslighet och allt. Och jag tycker inte att man måste vara så väldigt känslig för att reagera och bli ledsen när andra bär sig illa åt – det är väl egentligen tämligen naturligt att man reagerar! Fint att ni hittat en lösning som funkar för er och Danny nu, man får ta det steg för steg och lösa det allt efter som. Jag tycker att ni är osjälviska och ansvarsfulla som ser till det som är bäst för hundarna! Värme och ljus till er!

        Reply
  156. Gunilla

    Jag undrar om ni som kritiserar Jonna verkligen förstår att Jonna måste försörja sig, d v s hon måste ARBETA för att få pengar att köpa mat och betala räkningar för.

    Reply
  157. HighFive

    Kritikerens kritiker är det jag vill kritisera mest. De onödiga beskyddare av en kompetent respondent är onödiga. JJ plingar på mångas strängar och ibland klinger ackorden falskt, men det är inget fel på plingandet. Låt ingen förbjuda dissonansen. Låt oss bortse från den eller slå an en ton som låter bättre.

    Reply
  158. Paula

    Så är det ju tyvärr för många husdjur. De är inga viktiga familjemedlemmar, som får vara med till livets slut, utan de får vara med tills det kommer nåt bättre. Sen får de komma till en annan familj. Förhoppningsvis ett föralltid hem.
    Hoppas du får det den här gången, Danny! ♥

    Sen får alla säga vad de vill, men det är precis som jag säger. Det hjälper inte att förneka å försöka övertyga om annat.

    Reply
  159. Jeanette

    Jag förstår inte varför folk måste vara så elaka mot dig! Man gör det som blir bäst för sitt egna liv. Alla har vi våra livspussel att få ihop, att folk inte tänker längre än dit näsan pekar. Skickar några styrkekramar till dig:)

    Kul att träffa dig där på Influencer of swedens event i stockhol i höstas. Jag var hon som kom från Matfors om du kommer ihåg.

    Reply
  160. Johanna

    Det är oftast ett val att vara en offentlig person och skit kommer med framgång. Det är inte synd om Jonna. Hon har tagit en beslut vad gäller sin familj som passar henne och det är starkt. Samtidigt är det så fel att utesluta en familjemedlem av narcissistiska skäl. Så skevt.

    Reply
  161. Sibylla Helsdotter Gagner

    Hej
    Vill bara visa mitt stöd… ett fantastiskt beslut för alla tvåbenta å fyrbenta å alla
    mår bra å får göra det som ger glädje å harmoni….
    Njut av livet å känn att alla har det bra å valet är gjord av kärlek till alla vackra
    själar…. <3
    Kramar till er alla
    Sibylla Helsdotter Gagner

    Reply
  162. Lo

    Ojoj. Jag och min sambo lämnar ibland iväg vår lilla pudel till sambons pappa, för några veckors “semester” då vi inte får ihop dagarna med hundpromenader då jag ibland reser väldigt mycket och min sambo har jobb (allt som oftast har han INTE jobb). Befriande för oss, som slipper gå runt med dåligt samvete för att hundstackaren sitter hemma, och glädjande för pappan som får sällskap och en anledning till att gå ut på promenader. Tanken har aldrig ens slagit mig att det här skulle vara djupt omoraliskt – hunden älskar att bo hos pappan, och pappan älskar hunden. Är det dåligt av oss? Eller blir det fult först om man BETALAR för att lämna iväg sin hund en stund? Eller är det grejjen med att Danny får komma hem på helgerna?? Jonna, Jonna, jag kan verkligen inte ta till mig folks kritik. Hade det varit så att ni låtit hunden sitta ute i en hundgård hela dagarna så hade det väl ändå varit värre? Ni har hittat en lösning som verkar fungera för er och då är det bra. Jag tycker det verkar som om alla inblandade människor och djur i det här fallet är nöjda, och då är ju allt som det ska. Kram!

    Reply
  163. Molla

    Men Oj….
    Jag läste den här bloggen varje dag när jag mådde som sämst, just för att jag behövde en lucka från mina egna tankar och gråa världsbild. Jag blev så lättad att läsa vad du skrivit varje dag Jonna och se alla vackra bilder. Ett frö såddes och jag ville bo i Norrland själv. Sagt och gjort jag flyttade! Och jag har aldrig mått så bra som jag gjort de senaste halvåret. Så jag liksom tappade bort bloggen även om jag sett dig i mitt Facebook-flöde då och då. Nu kikade jag in för att jag kom och tänka på dig och bloggen igen då jag åkte förbi ett “typiskt Jonna motiv” idag med bilen…. Och så får man läsa om de här och kände att jag måste skriva nått!
    Jag har själv jobbat med hundar halva mitt liv och har egna hundar samt varit jourhem åt otaliga hundar. Hanterat stora som små, trasiga som välanpassade individer. Jag tycker du och Johan är modiga och starka som vågade sätta Dannys väl och ve framför era egna tankar om ett misslyckande! En stor kram ska ni ha båda två för detta. Folk är så egoistiska och har så lätt för att döma situationer de inte vet något om och jag skäms å deras vägnar. Dannys välmående måste ju komma först? De råder ingen tvekan om att han faktiskt har det helt super hos denna människa på pensionatet och jag vet flera hundpensionat där de lägger själ och hjärta i att verkligen ta hand om hundarna.. Här har han säkert skitkul och få gå “för full maskin” och bara må bra. Hundar tänker inte “what if” de tänker “just nu”!
    Man blir så ledsen för att du blir ledsen. Jag vet inte om du läser detta Jonna men du ska veta att jag förstår beslutet helt och tycker de är helt rätt av er att göra som ni gjort. Ni har er stora krambjörn hemma på helgerna och kan njuta av varandras sällskap utan dåligt samvete.
    Man gör de bästa av situationen för dem man älskar.
    Upp med hakan och sortera bort den fula energin, in med lite ljus och varma tankar! Ni sköter era hundar alldeles utmärkt.

    Mvh/ nyinflyttad, nykär arjeplogs-bo

    Reply

Lämna ett svar till fruminimera Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.