Lite tankar om allt

Hej på er!
Det är lördag kväll och jag sitter här i soffan hemma hos min mamma. Jag hade ju egentligen planerat att flytta hem nu igen och börja leva som vanligt efter operationen men jag kände att jag behövde några dagar till. Jag var i Näsåker i går hos distriktsköterskan för att kolla så allt såg bra ut. “Såret” satt ihop med små metallgrejer, såg exakt ut som om de häftat ihop de med en häftapparat, och de här grejerna skulle nu tas bort. Ju fortare man får bort dom desto finare blir ärret sedan. Nästan hela såret hade läkt bra förutom vänstersidan, så jag kunde nästan ta bort alla. Så det kändes ju bra. Ska dit nästa vecka igen och se hur vänstersidan läkt.

Men i alla fall så känner jag att det är bäst att bo kvar här hos mamma tills såret i alla fall läkt ihop bra och jag kan röra mig helt som vanligt utan att känna obehag. Lika bra att vara försiktig nu i början så man slipper problem sedan.
Jag bara längtar nu tills jag kan springa runt och leva som vanligt, bära ved och hålla på med allt sådant där som jag är van med. Känns som jag varit stilla så länge nu. Ibland blir jag lite deppig av hela det här. Samtidigt som jag är glad att det hände nu och inte senare så jag fått ställa in “Fjällräven Polar” resan i april.

Ibland så börjar jag oroa mig för att det ändå ska bli några konsekvenser av det här, eftersom det nu fattas en äggstock. Den andra äggstocken hade nämligen också en cysta, fast den var så liten så den kunde de bara ta bort. Men det är klart att det känns jobbigt att man är 23 år, med bara en äggstock kvar, och den sista stackars äggstocken också var attackerad av en cysta. Hur kan jag vara säker på att den klarar sig bra nu då? Så att det inte händer igen. Även om det här med barn känns väldigt,väldigt långt bort just nu, så skulle jag ju ändå vara världens lyckligaste om jag någon gång i livet skulle få uppleva att få barn. Därför kommer de här jobbiga tankarna ändå upp ibland, eftersom det känns så viktigt för mig att inget mer händer. Men jag ska i alla fall se till att gå på kontroller 1 gång i halvåret för att se till att allt ser bra ut. Kanske mest för att jag inte ska gå och vara orolig och få de här dumma tankarna 🙂
Jag blev i alla fall väldigt glad när jag låg på sjukhuset och fick läsa några kommentarer från olika kvinnor som själva gått igenom samma sak men som nu hade barn och allt. Det känns så bra att höra det. Och då inser jag också hur otroligt vanligt det här är. Mer vanligt än vad jag någonsin hade trott.

Så jag ska nog bara vara väldigt glad att allt faktiskt gått bra. Snart kommer jag flytta hem med Nanook igen och återgå till vardagen. Det ser jag fram emot 🙂

Men nu, nu ska jag dricka lite kaffe och se om det går något bra på TV ikväll. Jag passar verkligen på att mysa ordentligt här hemma hos mamma. Och det är ju faktiskt lördag 🙂

KRAM på er <3 Hoppas ni har en riktigt härlig lördagkväll!

När jag var i Näsåker i går köpte jag en jättecool hatt inne på världens mysigaste butik. Vad jag älskar Näsåker, och alla som bor där. Lär känna nya människor varje gång jag är där känns det som.

Såret är omlagt så nu fick jag äntligen ta bort den stora tejpbiten och byta ut mot en vit och fin, fräsch kompress 🙂

Jag har åkt iväg en kort sväng med bilen en stund varje dag så att Nanook får springa av sig lite. Han är så överlycklig när han får göra det, och jag blir så glad när jag får se honom så lycklig. Och så mår både jag och han så otroligt bra av att få komma ut i skogen en stund.

När allt händer samtidigt

Hej på er!!
Tack alla ni som röstar på mig!! Det betyder så mycket för mig! Tack tack TACK! 😀
Just nu sitter jag här inne i köket med jackan på mig och undrar lite vad det är som händer. Det har varit en mycket intensiv tid det senaste. Allting händer på samma gång! Det är som om vad jag än gör så är det något som går fel eller går sönder. Häromdagen när jag satt och jobbade med smyckena och skulle göra upp en eld i vedspisen så började det plötsligt ryka in. Det var tydligen något stopp i skorstenen så all rök bara vällde ut från spisen och sotade ner hela mitt kök. Så nu har jag inte vågat elda någonting på flera dagar (därför jag sitter med jacka på mig nu). Sedan gick avloppet sönder, så nu är det bara att börja gräva. Samtidigt gick min bil sönder, den slutade ladda batteriet så igår när jag skulle till jobbet så lånade jag min lillebrors bil. Sen kommer det in en man och frågar om det är min  bil som står där ute med punka på ena däcket. Jajamen så klart att det var min bil! Som tur är kom Börje som en räddande ängel och pumpade däcket så att jag i alla fall skulle klara av att köra hem. Som pricket över i:et så flög det en fågel framför bilen på vägen hem…som jag körde på 🙁 Det känns riktigt olyckligt att köra på en fågel.

Jag kan berätta hur mycket som helst som har gått fel. Som i förrgår när jag hade varit till Sollefteå för att köpa tre lampor, och när jag kom hem så var en trasig! Jag kan ju inte köra 6 mil tillbaks för att byta. Alltså, det är som om jag hamnat i en ond cirkel. Ni kan säkert känna igen er. När något dåligt händer så kommer allt annat på samma gång.
Men trots allt jobbigt som händer så är jag ju ändå väldigt glad, eftersom jag blivit nominerad till stipendiet! 🙂 Det är bara att bita ihop och så får jag hoppas jag att min otur ska försvinna. Efter regn kommer ju solsken 🙂

Att gå till skogen och ta en promenad tycker jag är det bästa sättet att slappna av och finna ro när vardagen blir för mycket.

 

Lite allt möjligt

Hej på er!
Alltså vad är det med tiden? Jag tycker den bara går snabbare för varje dag som går. Jag hinner bara vakna sen är det kväll. Haha nä kanske inte riktigt så, men nästan! Tycker ni också att tiden går ovanligt snabbt eller är det bara jag? 🙂
Idag har jag bara grejat med det vanliga, jobbat lite med hemsidan, fotat lite och varit ute med Nanook. Föresten har Nanook kommit in i en jättejobbig trotsålder nu. Han gör precis allt han inte får göra. Häromdagen rymde han och var borta i en hel timma. Han hade sprungit till min granne Stig och ätit på älgben som han hade ute i trädgården till rävarna. Men jag hade ingen aning om att han var där, jag gick runt i hela Grundtjärn och ropade och visslade och grät i panik för jag trodde han hade blivit överkörd eller något sånt hemskt. Kan verkligen tänka mig vilken panik föräldrar måste få om deras barn försvinner iväg så som de kan göra ibland. Huvva!
Så nu gäller det att vara hård och ha koll på honom hela tiden. Nyss åt han upp en kaffesump, så nu luktar han kaffe på en mils avstånd. Men han verkar inte må illa…än 😛
En bättre nyhet är att min granne Stig kom och hälsade på, och han hade med sig ett par varma arbetsbyxor som han hade tänkt slänga för de var i storlek S. Men så kom han och tänka på mig. De passade perfekt! Jag sitter i arbetsbyxorna just nu, kom på att jag inte tagit av mig dom sen jag provade dom i morse haha 🙂

Här är de varma arbetsbyxorna! Perfekt att ha här i Grundtjärn 🙂