Bröllopet

Hej mina kära vänner

Åh vad jag har längtat efter att få göra det här inlägget och berätta för er om en dag som jag kommer minnas med värme för resten av mitt liv.
En dag som nästan känns som en dröm, för den var sådär utomjordligt vacker på alla sätt och vis.

Den 13 juli 2019 fick jag gifta mig med min älskade Johan här hemma på vår gård, omgiven av alla de vi älskar. Bara av att skriva om det nu så blir jag alldeles tårögd. Det var en sån obeskrivlig lycka och hela dagen liksom hade något magiskt skimmer över sig.

Jag är så djupt tacksam för alla som var där och delade dagen och kvällen med oss och gjorde den till ett minne för livet.

Foto: Sandra Hila

Jag tänkte visa lite bilder från bröllopet och det blir en liten blandad kompott av bilder.
Vi hade en fantastisk bröllopsfotograf där vid namn Sandra Hila som tog enorma mängder bilder under dagen och kvällen som hon just nu håller på att gå igenom och redigera, men jag har fått några vackra smakprov och kommer visa några här.
Och så har jag fyllt ut med några bilder och “screenshots” från en video som min storebror Isac filmade under vigseln. Videon kommer lite senare.

Det kändes väldigt skönt att helt och hållet släppa tanken på kameran under dagen. Jag var som förstummad av alla känslor och intryck och ville bara ta in allt i hjärtat.

Foto: Sandra Hila

Till och med naturen sjöng med och bjöd på den vackraste sommardag. Sol, värme och alldeles vindstilla, efter veckor av kyla och blåst.
Bara det gjorde mig så otroligt glad. Att vi faktiskt kunde ha vigseln ute i trädgården i solens sken, precis så som vi hoppades.

Foto: Sandra Hila
Foto: Sandra Hila

Att ha ett litet bröllop (27 pers) hemma på gården var ändå mycket mer planering än vad vi båda hade anat. Och vi hade aldrig klarat det utan våra fantastiska familjer och vänner. Vi fick så otroligt mycket hjälp både under bröllopsdagen och dagarna innan med att göra ordning i ladan, hänga upp ljusslingor och fixa porslin och alla andra tusen små saker som behövde göras.
Vi är så evigt tacksamma för det ♥

Foto: Sandra Hila

Och Johans pappa hade byggt den vackraste bröllopsportal man kan tänka sig, med året och våra initialer inristade i träet. Den här bröllopsportalen kommer få stå kvar i vår trädgård för all framtid. Tänk vilket minne!

Foto:Sandra Hila

Både jag och Johan började gråta varje gång vi övade och läste upp vigselakten högt, och vi undrade hur vi skulle klara av att göra det på riktigt utan att gråta oss igenom varje ord.

Jag trodde inte att jag skulle bli så otroligt rörd och känslosam inför bröllopet, men jag tror aldrig jag gråtit av glädje så mycket som jag gjorde den dagen.
Bilden ovan är på Johan när han står vid portalen medan jag och min pappa är på väg fram.

Foto: Sandra Hila

Pappa och jag stod och grät i farstun när musiken satte igång, innan det var dags för oss att gå ut.
Det var verkligen en känslosam stund att öppna dörren och se alla våra nära och kära sitta där ute i trädgården, och sen möta blicken på min älskade Johan.

Ja, jag är precis som det ser ut på bilden; världens lyckligaste blivande fru.

Vi blev vigda av Andreas Westman som vi lärde känna när Johans systerson Samuel hade namngivnings-ceremoni.
Vi båda blev så tagna av hans jordnära, lättsamma och spontana energi. Han hade ett sätt att berätta och prata på som liksom gick rakt in i hjärtat.

Så när vi bestämde oss för att gifta oss i sommar så hörde vi direkt av oss till honom (väldigt sent ute) och hoppades innerligt att var ledig just det datumet och att han ville komma och viga oss.
Vi är SÅ tacksamma för att just han var där och förgyllde vår dag.

Min älskade brorsdotter Klara höll min brudbukett när vi skulle avge våra löften. Hon svepte fram som en liten ängel och tog uppdraget på största allvar.
Jag hade gjort brudbuketten själv, med några av mina favoritblommor.
Rallarros, älgört och ängsull.

Foto: Sandra Hila

En av de lyckligaste ögonblick i mitt liv, när jag fick kyssa min man för första gången! ♥

Första sekunderna som herr och fru Jinton. Total lycka!

När jag tänker tillbaks på hela vigseln och timmarna efteråt så känns det som en vacker, lyckobubblig dröm i solskensfärger. Så mycket glädje.
Och jag tror att det är den där glädjen från alla runt omkring oss som gör att det blir så vackert att man vill gråta.
Att alla är där för oss och är så glada för vår skull. Det är bara så in i helskotta vackert.

Jag tog en suddig bild från ett filmklipp bara för att visa er hur det såg ut där vi sen åt middagen och spenderade kvällen. I vår vackra, gamla lada!
Ni kommer få se mer av det senare 🙂

Ibland smet vi iväg med den här vackra människan, Sandra Hila, som är bröllopsfotograf. Hon hade åkt ändra från Småland för att komma hit och fota vår dag. Hela den grejen gjorde mig också så himla berörd.

Det var nämligen inte tänkt att vi skulle ha någon bröllopsfotograf. Eller, vi ville såklart det, men efter husköp och renovering och en massa annat så fanns inte budget för det.
Plötsligt skrev hon ett mail där hon berättade att hon i flera år tänkt att ge oss en heldags bröllopsfotografering om vi skulle gifta oss (!!!), och att hon blev helt ställd nu när jag så plötsligt skrev om vårt kommande bröllop.

Vi hade sån enorm tur att hon inte var uppbokad just den dagen, och det slutade med att hon kom hit och var med oss hela dagen fram till kvällen och förevigade vår dag.
Jag kan inte med ord beskriva hur tacksamma vi är för det.

Foto: Sandra Hila
Foto: Sandra Hila

Vi fotades bland annat vid det vackra gamla trädet som varit en av mina favoritplatser under alla år. Ni som följt bloggen länge har nog sett det på många av mina bilder.
Det kändes så fint att ta några bilder just vid den platsen som betyder så mycket.

Kvällen blev helt magisk, och det slutade med att vi satt kring elden och sjöng till sena natten medan månen reste sig över skogen.

Det var så vackert och stämningsfullt. Vi hade inte kunnat drömma om ett mysigare avslut.
Dagen efter satt vi på golvet inne i vardagsrummet och tänkte tillbaks på bröllopsdagen med tårar i ögonen. Vi var så djupt rörda av tacksamhet att få ha så många fina människor i vårt liv och att de gjorde dagen till en av de bästa i vårt liv.

Jag kan inte beskriva lyckan jag känner över att få ha denna man vid min sida. Min älskade Johan. Min själsfrände.
Jag rös av glädje när jag för första gången efter bröllopet fick presentera honom med meningen “Det här är Johan, min man”.
Som jag längtat.

Nu fortsätter vi vandringen genom livet tillsammans. Sida vi sida. Sammanflätade. Förenade.

Foto: Sandra Hila