Innan jag börjar berätta var jag är och varför så måste jag bara säga: Vilken fantastisk dag jag haft! Idag var själva konferensen “Just här är det möjligt” på Hanaholmen i Esbo och jag har träffat så många inspirerande människor. Föredraget gick jättebra det också. Känns som jag svävar på moln efter denna inspirerande dag. Ska visa lite bilder från detta i morgon och berätta mer!

Just nu sitter jag på flygplatsen i Helsingfors där jag ska spendera natten, eftersom jag krånglade till resorna rejält. Jag missuppfattade dagarna lite och trodde att det skulle krävas två nätter på Hanaholmen, så när jag fick frågan om vilka dagar jag ville ha flygen bokade så sa jag 25 och 27 januari. Efter konferensen och allt mingel så vart jag helt själv på hela hotellet och konferensplatsen haha. Jag började ana lite tidigare att det nog inte stod helt rätt till då ja inte kom in på hotellrummet efteråt, och när alla andra sa att dom skulle åka direkt. Det blev ett sådant märkligt kontrast till alla människor som just varit där, till att några minuter senare vara helt själv kvar och inse att jag ju också borde åkt med flyget till Stockholm direkt som många andra gjorde.

Pratade med personalen om olika möjligheter och tog sedan beslutet att ta mig med buss in till Helsingfors och sedan därifrån åka flygbuss till flygplatsen och spendera natten där, om dem nu inte kunde vara snäll och boka om så jag kunde ta flyget 23.50 istället. Jag kände mig nästan lite snurrig efter allt. När jag väl kom på bussen så verkade det inte som busschauffören förstod engelska så bra. Och han såg hemskt sur ut när jag kom med kontanter viftandes haha. Så han bara suckade och gjorde en gest att jag fick gå på ändå. Jag hade fått höra att jag skulle kliva av vid “Kampii”. Mitt i centrala Helsingfors. Jag satt spänd och undrade hur sjutton jag skulle få reda på när jag är framme. Jag ville inte fråga den sura busschaffören först, men tillslut kände jag mig tvungen att resa på mig och gå fram och fråga.
“I want to go to Kampii, can you tell me when to get off the bus?” frågade jag med min nervösa, sköra röst. “Kampii? Last stop” svarade han. Ok tänkte jag, samtidigt som jag ser att min stora väska rullar iväg rakt på en stackars kvinna när bussen svänger. Jag springer fram och ber om ursäkt och känner mig som en väldigt jobbig resenär.

Last stop. Sista stoppet. Hur ska jag veta när det är? Tänkte jag.
Ja det var tydligen inte så svårt att gissa. Bara några minuter senare hade alla resenärer gått av och bussen släcktes ner. Han körde in i en tunnel och jag tänkte att nu är det kört. Nu kör han ner i ett garage och dödar mig!

Jag började prassla med papper för att han skulle höra mig, ifall han nu missat att jag är kvar. Jag prasslade lite till men tillslut reste jag mig upp och började greja med väskorna högt och tydligt. Tillslut vänder han sig om och säger något som jag inte förstår och han ser riktigt irriterad ut. Jag går fram och råkar tappar min väska i golvet med en duns och då öppnar han dörrarna mitt i en korsning och jag kliver ur någon annanstans än Kampii. När jag gick över gatan fick jag lust att gråta en skvätt för jag kände mig så bortkommen och jobbig.

Jag började gå åt ett håll som kändes bäst enligt instinkten. Jag som först tyckte det var synd att jag inte skulle hinna se Helsingfors city insåg att jag var just… mitt i city. Wow. Då kändes det genast mycket bättre. Nu skulle jag bara lyckas ta mig till tågstationen som den trevliga kvinnan på hotellet sa att jag skulle till, för det var därifrån flygbussen gick.

Jag såg antagligen så fullkomligt förvirrad ut så en kvinna kom fram och frågade om jag ville ha hjälp. Så snällt! Jag blev så glad. Hon kändes som en ängel. Hon visade vilket håll jag skulle gå och efter en tio minuters promenad ser jag stationen, och mitt i smeten står flygbussen och väntar på mig. Åh, vilken känsla det var när jag äntligen kom på bussen.

Nu sitter jag här på ett café på flygplatsen. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att jag fick boka om mitt flyg i morgon och flyga i kväll istället men det kunde dem tyvärr inte fixa. Så nu har jag 14 timmar att avverka här innan jag kommer till Stockholm. Och eftersom jag missar bussen till Sollefteå i morgonbitti blir det ännu en natt i Stockholm för att sedan åka hem på onsdag. Det visste jag ju redan sedan innan men nu när jag inser att jag skjutit upp allt en dag så känns det väldigt onödigt. Men i morgon blir det i alla fall riktigt bekvämt med hotell och säng.
Haha sådant här är så typiskt mig. Och så tänker jag att det kanske finns någon mening med detta. Vem vet vilka spännande äventyr som väntar denna natt på flygplatsen, och för att inte tala om min dag i Stockholm i morgon

Just nu på flygplatsen