Den här bilden togs för exakt ett år sedan. Det är så märkligt, för det känns som det var igår jag satt där på stenen och tittade på solnedgången, samtidigt som det känns som det var evigheter sedan.

23 februari 2011. Minns det som om det var igår. Jag var ute på isen med Nanook och tittade på vinterns vackraste solnedgång.

Jag tittade igenom lite bilder och fastnade lite extra vid den här bilden. Det var en sen höstkväll, strax innan vintern satte av och en av de sista kvällarna som man kunde springa ut i bara tröja och sätta sig på ängen och titta på solnedgången. Den väcker så fina minnen, och jag riktigt känner den friska höstluften och det fuktiga gräset under mig som gjorde blöta fläckar på byxorna, men som jag struntade i, bara för att det var en sån otroligt magisk stund, som man vill ta in varje sekund av.

Även detta en bild från i höstas. Det känns så ovanligt att se så mycket färger nu när man är van att det är vitt överallt Det är så härligt med alla vackra årstider!

Hemma hos mamma och lämnar min hund där som hon ska passa, medan jag ska iväg på Zumba igen i myckelgensjö!

På väg hem från Myckelgensjö efter en superrolig timma av dans! Det är 1,3 mil skogsväg hem. Jag tycker det är mysigt att köra genom skogen när det är mörkt ute =)

Och skotern har pajat. Här försöker min granne Stig och min brorsa Filip att laga den. Men det gick inte. Jag åker inte skoter så ofta, men det är väldigt roligt när man väl kommer ut och gör det. Jag hoppas att den kommer funka snart igen!