Idag har jag hängt hela dagen med det här härliga gänget från SVT som varit här för att filma. Helena, Linda och Emma. Helena känner jag sedan tidigare via podd-inspleningen för Mitt i naturen-eftersnack, som för övrigt sänds ikväll med sjätte avsnittet som ni kan lyssna på HÄR   Det har varit en lång men rolig dag idag. De har följt mig genom dagens alla sysslor och vi har pratat om allt mellan himmel och jord.

Jag är så glad för att vi hade tur med vädret. Det har varit en sådan där riktigt vacker, krispig och kall novemberdag med solsken och frostiga träd.

Helena följde med mig ut på isen för att lyssna efter is-ljud. Hon sa något som jag känner igen mig i så mycket. Hon sa att kameran inte kan fånga hur vackert det är i verkligheten. Att en del av känslan inte går att fånga på film/foto. Det är ofta så jag känner också. Det är en sak att fota något och förmedla en stämning, men en helt annan sak att faktiskt vara där i verkligheten, med alla sinnen öppna för att ta in det vackra. Det känns fint att hon kände samma sak. Att hon upplevde platsen så som jag själv gör det och kände den där viljan och frustrationen över att försöka fånga stunden och känslan på film.