Livets små guldstunder

Igår kväll gick vi ned till sjön för att ta ett uppfriskande kvällsdopp. Det var egentligen inte så jättevarmt eller särskilt vackert väder. Men jag har senaste tiden känt att jag bara måste ta tillvara det sista av sommaren nu. Om bara ett tag kommer sjön förvandlas till ett täcke av is. Därför vill jag verkligen ta tillvara på den otroliga lyxen att kunna gå ned till den alldeles stilla sjön på kvällarna. Det behöver inte ta mer än en halvtimma att få sig ett uppfriskande dopp och en stund ute i naturen. Det är verkligen livskvalitet för mig.
Jag har alltid funderat på varför vi människor uppskattar vattnet så mycket. Att bada. Varför vill vi ägna sommarens vackraste dagar till att vara vid havet eller sjön? Varför är det så högt prioriterat och så uppskattat av så många av oss?
Jag tror det är för att vattnet är helande och påverkar oss på ett väldigt positivt sätt. Det har en hög frekvens, precis som skogen, eller vacker musik. Vi mår bra av att vistas nära vatten. Och det tillhör vår natur att dra oss till sådant som får oss att känna harmoni och som fyller oss med ny livskraft. Vattnet renar oss inte bara fysiskt. Men också själsligt. Därför tror jag vi är så många som uppskattar badet. Oavsett om det är i en sjö, ett hav, eller i ett badkar. Eller vad tror ni? Kan ni känna igen er i känslan av att vilja ta en dusch för att liksom “starta om systemet”?. Om jag haft en dålig dag eller något varit väldigt jobbigt och påfrestande så känner jag ett otroligt starkt behov av at ta en dusch. Det är som att jag duschar av mig dålig energi. Sen känns allt lättare igen.

Lite så är det med bad för mig också. Jag älskar att ta ett dopp i sjön, oavsett om det egentligen inte ens är skönt. Det är lite som en plåga i början, att tvinga sig ned i det kalla vattnet. Men den där härliga kicken och ruset av ny energi gör det så värt allting.
Igår var vattnet så rysligt kallt att både jag och Johan först inte trodde vi skulle klara av att doppa oss. Vilken skillnad det blivit på bara några veckor. Det märks att nätterna börjar närma sig nollgradigt  nu. Vattnet var så kallt att benen domnade av medan vi stod där och funderade på om vi skulle klara av att doppa oss. Tillslut sa jag “jag går och sätter på själv-utlösaren på kameran på 10 sekunder så får den ta några bilder under en halv minut. Då har vi inget val. Missar vi chansen måste jag upp och göra om allt”. Haha det är himla bra det där med kameran ibland. Vi lyckades komma i vattnet innan första bilden knäpptes (den tar 9 bilder med tre sekunders mellanrum när man gör på det viset) och efter vi doppat oss så kändes det redan så mycket lättare. Vi var i vattnen en stund och gömde oss för myggen.

Johan, kan jag få ta en bild på oss när vi sitter här på stenen?” Det är tur att han har så bra tålamod med mitt fotograferande. Ibland känner jag mig jättejobbig men han säger att han bara är tacksam över att jag dokumenterar vårt liv. Och det känns fint att veta det. Och ja, tänk vad mycket fotografier vi kommer ha över allt vi gjort tillsammans. Vilken guldgruva av minnen det kommer bli. Jag gjorde faktiskt en årsbok med alla bilder från vårt första år tillsammans. Ska visa er lite bilder från den sen.
Den där mysiga känslan i första bilden blev väldigt kortvarig. Jag tror aldrig jag sett så mycket mygg som igår. Det var helt fruktansvärt. Vi fick kämpa oss till att sitta stilla ens en enda sekund. Kameran fortsatte knäppa av bilder (min fjärrutlösare är trasig för tillfället) och jag blev glad över dessa bilder som vi visar den riktiga känslan när vi kämpar mot myggen. Jag vet inte hur mycket blod vi skänkte igår men förhoppningsvis börjar de försvinna snart när kvällarna blir kyligare.
Vi slängde på oss kläderna så fort vi bara kunde och jag skrattade högt när jag tittade på Johan som stod ihopbiten på stranden med alla lager av kläder.
Vi begav oss hem igen, och jag fick en rejäl energikick efter doppet. Jag hade tänkt lägga upp bilderna här på bloggen redan igårkväll men efter den varma duschen hemma så blev jag så sömnig att det inte ens var någon idé att försöka. Så jag gick istället och la mig tidigt och klev upp i ottan med Johan i morse.
Ja, nog finns det kvar av sommaren ännu. Massor.
Idag hoppas jag få plocka hem lite blåbär medan jag ändå är i skogen och rastar Nanook. Det är oftast då jag hittar de bästa blåbärsställena. Jag brukar alltid äta på plats direkt från riset, men idag tänkte jag ta med mig en påse så att jag kan plocka direkt i den och frysa in till vintern.

Hoppas ni får en helt underbar fredag! Kram på er ♥