Idag är det måndag och solen skiner från en klarblå himmel. Augusti går mot sitt slut, och den höga septemberluften har redan anlänt. Jag vet inte varför, men det är något med höstluften som får mig att må så bra. Som att jag kan andas på riktigt igen.
Första frosten har redan kommit och tagit död på några plantor. Bland annat blasten på potatisen. Men där under jorden ligger några guldklimpar som snart ska få se dagens ljus. Tänkte försöka ge mig ut i skogen någon dag också och plocka rejält med blåbär så att vi har hela frysen full inför den kommande vintern.
Jag gick ut med Nanook i solen idag en stund för att ta en paus. Bloggen låg nere på grund av serverfel och en massa saker strulade till sig på en och samma gång. Jag hamnade i fight med en stor rasistisk sida på Facebook som hade använt min kulningsfilm i en video med rasistisk propaganda. Något jag absolut inte ville förknippas med. Jag anmälde dom för olaglig användning av mitt material och sedan hängde de ut mig på deras sida med mitt namn och bild så att andra skulle kunna dumförklara mig. En fruktansvärt jobbig situation som dränerade mig hela förmiddagen. Men några vänner hjälpte till att anmäla deras handlingar och det dröjde inte länge innan Facebook stängde ner hela sidan som hade tusentals följare med extrema politiska åsikter. Vilken lättnad jag kände. Inte bara att de tog bort filmen och uthängningen av mig, utan också att hela sidan blev borttagen. Det kändes som att jag fick ge igen på bästa tänkbara sätt.

Men efter allt jobbigt strul under dagen så gick jag ut för att bara släppa tankarna en stund. Jag är så glad över att bo såhär. Även om vardagarna ofta inte skiljer sig så mycket från andras vardagar med jobb och rutiner, så har jag ändå det här lugnet och naturen runt om mig. Jag kan gå ut genom dörren och bara få lyssna på tystnaden en stund. Stänga av sorlet i huvudet och känna lugnet från omgivningen. Det betyder så mycket för mig att kunna göra så.
Även om de senaste dagarna känts väldigt höstiga så finns det fortfarande kvar av sommaren.
Vi satte oss vid ett träd nere vid sjön och tittade ut över vattnet en stund. Det var så skönt. Jag kände verkligen hur jag laddades med lite ny energi efter en strulig förmiddag.
Det är något speciellt med ljuset och luften den här tiden på året. Ängarna är sådär vackert gula och när solen skiner mitt på dagen är det som ett annat slags ljus. Ett mildare ljus. Även om luften är kallare så känns den mer behaglig. Friskare. Åh…jag är inte ett dugg ledsen över att det i morgon är sista sommardagen. Jag är redo för september. Är ni?

Hoppas ni har en jättefin dag allihopa! Kramar 

En av alla tusen saker jag älskar med att bo såhär mitt ute i ingenstans, är att man alltid kan finna lugnet även om man är stressad eller har mycket att göra. När man är omgiven av fridfull natur och fullständig tystnad, så kan man alltid stanna upp, om så bara för några sekunder, och andas ut och landa i sig själv, och tänka " Ja, jag lever nu".