And up we go!

Jag är verkligen glad att jag bor ute i ingenstans så att ingen ser mig när jag håller på med mina foto och filmprojekt. För ibland ser jag nog inte riktigt klok ut. Jag vet ju själv vad jag håller på med, men om någon utifrån skulle se mig så skulle de nog tro att jag har allvarliga problem.

Som de här två filmklippen nedan som är inspelade från två olika påskar, när jag var ute för att ta “flygbilder” med kvasten. Man måste hoppa högt och ha exakt timing med fjärrutlösaren för att få bilden att se så äkta ut som möjligt, och då kan det se ut ungefär såhär när jag gör det. Utifrån ser det nog ut som om jag verkligen tror att jag kommer kunna flyga om jag bara ger mitt allt. Men efter några år med påskkärrings-fotogrageringar kanske det tillslut går haha.

Det är ju som med små barn som ska lära sig att gå. De faller gång på gång, men reser sig upp och försöker igen, och ger aldrig upp tron på att det är möjligt. Tänk om vi kunde ha den inställningen om mer saker här i livet även i vuxen ålder. Vem vet vad vi skulle kunna åstadkomma då? Kanske flyga på en kvast?

(Rösta på mig i Finest Awards här! Man kan rösta 1 gång/dag. Tusen tack )

Jag ska fira påsk hos mina föräldrar tillsammans med min faster Annika som kommit upp nu under påsken. Har suttit här och jobbat hela dagen så jag ska strax dit och äta lite mat. Det ska bli gott!

Jag önskar er en helt underbar påskhelg!
Kramar från mig och Nanook!

En bild från förra påsken.