I senaste numret av tidningen Land så listades 10 starka landsbygdskvinnor, som på ett eller annat sätt brinner och kämpar för vår landsbygd i Sverige. Jag fick den stora äran att vara med på denna listan tillsammans med ett gäng andra inspirerande kvinnor. Jag blev så himla glad när jag fick se den här artikeln, som skrivits i samband med internationella kvinnodagen som infaller den 8 mars. Då kommer även artikeln att läggas ut på land.se men så länge fick jag låna en bild så att jag kunde visa er den.

“Jonna för en poetisk landsbygdskamp som får även den mest betongätande storstadsbo att bli nyfiken på livet utanför stadskärnan”

Jag blev väldigt glad för den fina beskrivningen som skrevs. En poetisk landsbygdskamp. Ja, även om jag egentligen aldrig tänkt på det jag gör som en kamp av något slag, så ligger det ju ändå där i bakgrunden någonstans. I alla bilder och texter från mitt liv i Grundtjärn så finns en underliggande passion i att väcka känslor hos människor och kämpa för att andra ska få uppleva och känna det som jag själv känner. I detta fall en slags längtan efter det som är så viktig för oss, och det som vi allt mer tappar bort. Naturen.

Att jag valde att flytta 100 mil norrut till en stuga med skogen som granne berodde helt och hållet på min obeskrivligt starka längtan efter något annat. Något som jag inte riktigt kunde sätta ord på. Det var inte helt lätt att komma fram till vad när man ständigt blir matad med att storstäderna har allt vi människor behöver för att må bra och för att få ett lyckligt liv. Men det var först när jag faktiskt kom hit till Grundtjärn den sommaren, som jag insåg att min ständigt obekväma känsla i staden bara berodde på en längtan efter ett liv närmare naturen. Jag ville bo i Grundtjärn. Med skogarna, sjöarna, tystnaden, stjärnhimlen, norrskenet, fågelkvittret, den friska luften och doft av skog, stillheten och dimman. Det var inte mer komplicerat än så.
Och inget av det kunde staden erbjuda mig.

Jag har själv fått uppleva vilken otrolig påverkan naturen har på oss människor, och just därför har det känts så viktigt för mig att försöka visa andra detta. Att dela mina känslor för naturen och mitt liv på landet är ett sätt att uttrycka det jag tycker och tänker.   Det blir mitt sätt att nå ut med ett budskap om att vi är på väg att tappa vår kontakt med naturen. Något som är så viktigt för vårt välmående. Men om jag bara för en kort sekund kan få någon att känna den känslan, och den längtan, så är det värt det. Det ger mig så otroligt mycket tillbaks och jag känner en sådan lycka och glädje i att få väcka just dessa känslor hos andra. Det är det jag älskar att göra.

Så tack tidningen Land, för att jag fick äran att hamna på denna lista. Det blir som ännu en spark i baken och som ger mig lite extra krut till att fortsätta kämpa för det jag tror på. Och tack till er mina fina bloggläsare för att ni ständigt inspirerar mig! Nu önskar jag er en riktig fin fredag och trevlig helg

En bild från artikeln i tidningen Land. Jag hamnade på 6:e plats, men som ni ser så råkade det av misstag bli två bilder på mig.