Jag läste lite kommentarer under mitt blogginlägg om mina fotokalendrar som jag säljer nu. Känslig som jag är så var det några kommentarer, som säkert inte var illa menade, men som gjorde mig ledsen och lämnade mig med en jobbig känsla resten av dagen. En känsla som jag svär på att väldigt många konstnärer, fotografer, författare, småföretagare, hantverkare osv ofta får känna. Känslan som man får när någon tycker att det man skapat inte är värt det pris man satt på sin kreation. Därför att de jämför med priset med något liknande som säljs av miljonföretag.
Och då har det inget att göra med om man inte har råd eller inte vill prioritera vad det nu handlar om. Att inte ha råd med något eller att tycka något är för dyrt är två helt skilda saker.

Det här kommentarerna och folks tankar kring priset på mina kalendrar fick mig ändå att tänka till och börja fundera. Men innan jag gräver mig djupare i funderingar så vill jag visa er varför mina fotokalendrar kostar 300 kr. Exakt hur mycket kostnader jag lagt ner och hur mycket intäkter jag får. Egentligen så är väl ekonomin något man brukar hålla för sig själv, men nu struntar jag i det. Av den anledningen att jag tycker det här är något som är väldigt viktigt att lyfta fram. Dels för att förklara för de som inte förstår varför man måste hålla ett visst pris när man är småföretagare, men också för alla de andra skapande människor där ute som precis som jag säljer eller jobbar med något som det själva skapar/tillverkar och ibland nästan vill ge upp därför att det inte alltid ger någon riktigt vinst, trots att folk snäser “Men oj vad dyrt”.

För att tydligare kunna visa vad jag menar, så kommer här en kalkyl på de 100 fotokalendrar jag tryckt upp. Och för er som säger att det finns billigare ställen att trycka upp kalendrar på så har ni självklart helt rätt, men jag vill ha kvalitét och bra fotopapper för bilderna, så jag tog inte det billigaste alternativet. Jag vill ge mina kunder en fotokalender som håller.

Kostnader för 100 stycken kalendrar
Tryckkostnad med frakt (exkl.moms) : 11 625 :-
Porto/frimärken (för att skicka kalendrarna till kunderna, som ingick i priset) : 3600 :-
Emballage: 750 :-
Printmaterial (kvittopapper, bläck till skrivare osv) : ca 100 :-
Moms till skatteverket: 2125 :-

= 18 200 kr

Jag säljer en fotokalender för 300 kr, och säljer jag alla 100 stycken så blir det 30 000 :-

30 000 kr – 18 200 = 11 800 kr
Jag tjänar 11 800 kr och måste sedan betala vinstskatt.
11 800 kr – 3540 kr (vinstskatt 30 %)

= 8260 kr. Det är vad som återstår om jag fått sålt alla 100 st.

Det betyder alltså att för varje fotokalender jag säljer så får jag behålla 82,60 kr. I fotokalendern så får man 12 stycken foton tagna av mig, noga utvalda och tryckta på äkta fotopapper. 12/82,60 är ca 6,88 kr per foto.

Det är klart att det känns väldigt lite, speciellt då jag tänker på all tid jag lagt ner på varje foto, och bara all den tid bakom jobbet med kalendrarna. Det går liksom inte att ta ut någon peng för tiden man lagt ner.
Jag fick tipset i kommentarerna att sänka priset för att sälja fler, då fler skulle ha råd. Men saken är den att om jag sänker priset, så har inte jag råd.
Förra året sålde jag mina fotokalendrar för 250 kr styck. Skulle jag gjort samma i år så hade jag tjänat hela 3,92 kr per foto. Så även om jag önskar att jag kunde ta ett billigare pris för mina kalendrar, så är det inte så lätt. Ni kanske börjar förstå hur jag menar

Självklart kan man köpa en billigare kalender med hög kvalitet, med vackra naturbilder eller blandade bilder på hästar och katter på närmaste bokhandel för 79 kr. Varför är den så billig då? Jo, för att den kanske är upptryckt i tusentals eller tiotusentals exemplar, vilket gör tryckkostnaderna mycket billigare per kalender.
Min är upptryckt i ynka 100 exemplar. Och då tycker man ju också att den borde vara mer värd egentligen. “100 exemplar i hela världen, wow! Unikt!” Men så tänker folk först om man är riktigt känd eller har ett stort namn. Då först kan man ta ut pengar och en rimlig lön för det man gör utan att folk påpekar att det är för dyrt. Men om man inte är där, så blir det väldigt, väldigt svårt att konkurrera med de stora företagen.

Thérèse skrev en väldigt bra och tänkvärd kommentar på det förra inlägget:
“Hur många av er som kommenterar att hon borde trycka fler för att få ett lägre pris lever som egenföretagare med små eller obefintliga marginaler? Jag vet förstås ingenting om Jonnas ekonomiska situation, men få av oss ensamföretagare har möjlighet att punga ut med tiotusentals kronor i förskott utan att vara säkra på att få pengarna tillbaka. Och få av oss försöker sälja våra varor eller tjänster med oskäliga marginaler; snarast brukar det omvända vara problemet. Man tar ut för små marginaler för att överhuvudtaget få plats på marknaden.

Det är en evig balansgång mellan att, som i det här exemplet, trycka tillräckligt många ex så att priset blir någorlunda rimligt, och att inte trycka så många att de blir liggande i garderoben”

Hon satte verkligen ord på precis så som det är för mig. Och jag är säkert på att många kan känna igen sig i det här.

Jag kan inte sluta förundras över vilket perspektiv vi människor har på pengar när det gäller olika saker. Det är faktiskt otroligt intressant när man börjar spåna på när man anser att något är billigt och när något till samma pris blir dyrt.
Det är märkligt hur man kan gå på stan en dag, trycka i sig en hamburgare, och sedan ta en kaffe och fika och så var 300 kr väck. Utan att det kändes för dyrt. Men att köpa t.ex en bok,konst, musik eller något annat som håller livet ut för 300 kr plötsligt känns väldigt dyrt. Eller med lätthet spendera 500 kr på krogen en kväll. Eller gå till frisören och klippa håret och göra slingor för 900 kr. Köpa en ny vinterjacka för 1200 kr. Men att köpa en tavla för 1200 kr, nej då måste man väl vara rik eller?
Nu menar jag inte att de här sakerna är bättre eller sämre att spendera pengar på, eller att alla människor spenderar pengar på det sättet, jag bara leker med perspektiven som jag även själv kan finna mig i ibland. Jag tycker det är intressant hur saker värderas.

Men självklart blir man ledsen när man får höra av någon att det man skapat och lagt ner tid och hjärta på är för dyrt. Inte när någon säger att den inte har råd, för det är en helt annan sak och det förstår jag absolut om man inte har. Hantverk osv kostar mer, och man kanske inte har råd att välja det alternativet även om man vill. Men just när någon påpekar att det är för dyrt för vad dem får tillbaks, det gör ont. Att någon inte tycker att mina foton är värda 6,88 kr styck. Då känner man sig liksom liten. Och ibland så vill man bara ge upp, därför att det är så otroligt svårt att komma någon vart och faktiskt kunna leva på det man skapar.

Med det här väldigt långa inlägget vill jag ändå avsluta med att inget är rätt eller fel. Man får ju tycka precis som man vill. Jag ville bara dela med mig lite av mina tankar och min verklighet, från mitt perspektiv. Och jag vill tacka alla ni där ute som har förståelse för det här. Jag vill även passa på att peppa alla ni som skapar och säljer något, varje sig det är foton eller mathantverk, musik eller något helt annat. Stå upp för er och ge inte upp!

För mig är drivkraften att få vara kreativ. En passionen över att få skapa något som väcker känslor eller på något sätt påverkar och berör.