Samtidigt så känner jag mig så hemskt fånig att ens bli deppig över en sådan sak. Men jag kan verkligen inte hjälpa det, att jag blir så påverkad av vädret. Det är egentligen inte bara det dåliga vädret i sig, det blir även som en inre stress och oro över att sommaren ska rusa förbi i ett regnmoln. När tanken slog mig att jag inte ens tagit ett första dopp i sjön än, ville jag nästan gråta en skvätt. Under dessa senaste dagarna har molntäcket legat tungt på himlen, regnet har öst ner och den kyliga luften har fått mig att vilja ta på mig långkalsongerna på morgonen.

Det är så svårt att undvika att bli lite ledsen över att det ännu inte varit någon sommar, och jag tror många andra runt om i Sverige känner lite samma sak. Det har varit en otroligt regnig sommar hittills. Men det är ju faktiskt bara mitten av sommaren än. Det finns hopp om att den andra hälften blir helt fantastisk. Jag försöker tänka så, så känns det bättre!

Så fort himlen blir öppen igen och solen tittar fram kommer jag bli så lycklig och då kommer nog inspirationen att flöda igen. Får hoppas den dagen kommer fort!
Kanske borde gå ut och göra en soldans på lägda. Ja, det ska jag banne mig göra. Nu på momangen!

Ha en fin kväll ni underbara läsare!

Solen är så viktig. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur stor påverkan den har på oss människor. Hur mycket vi behöver den, allra helst vi som bor i norden och får alldeles för lite solljus.
Solen ger mig så mycket energi och inspiration. Känn bara skillnaden att vakna till en regnig morgon eller till en morgon när solen skiner in genom fönstret. Åh älskade sol!!