De allra vackraste stunder jag haft i naturen, är när det blir en sådan där alldeles speciell stämning som bara sker någon gång ibland. När det på riktigt är som om naturen är där och sjunger med. En känsla av närvaro. Som om den vet precis vad det är jag vill skapa, och hjälper till att göra verklighet av den. När gränserna mellan saga och verklighet suddas ut.
När det blir som om vi skapar något tillsammans, där vi är lika beroende av varandra.

Det är så obeskrivligt kraftfullt.