Av: Sally

Sally — Sun, 06 Jul 2014 14:48:57 +0000

Hej. Är tävlingen avslutad eller har man chansen fortfarande?

Av: Vägen

Vägen — Mon, 30 Jun 2014 18:33:50 +0000

På väg https://www.youtube.com/watch?v=XjGByswTdmw

Av: Sandra

Sandra — Sat, 28 Jun 2014 20:50:34 +0000

Jag har världens bästa granne! Birgitta och jag bor i samma svale sedan tre år tillbaka. Birgitta känns som en extramamma, alltid go och glad och hjälpsam. Utan henne hade jag inte känt en sån härlig trygghet här i Göteborg. Då jag har familjen på 50 mils avstånd är de skönt att ha en extramamma!

Av: Verena

Verena — Sat, 28 Jun 2014 20:12:51 +0000

Åh vad fint skrivet!

Av: Jenny

Jenny — Sat, 28 Jun 2014 05:28:15 +0000

Jag (vi) säger hela tiden att vi har världens bästa grannar. Oavsett vad vi hittar på i djurväg, höns, får eller grisar (hund och katt också) så är de lugnt för dom och hjälp med skötsel och slakt får vi också jämt.
Vi skulle utomlands nu i maj och hade fixat hund och kattvakt men tyvärr fick han förhinder så grannarna ställde upp och trots allergier och egna resor och jobb så pusslade de ihop allt så vi kunde åka på vår bröllopsresa.
Ellinor och Dan är våra toppen världsbästa grannar som ställer upp i vått och torrt.

Av: Linda Sundberg

Linda Sundberg — Fri, 27 Jun 2014 23:29:26 +0000

Många gånger hade jag sneglat på det där gula huset med bruna knutar, liten röd stuga och en stor härlig ladugård, fem stenkast ifrån mig. När jag blundade kunde jag se min mamma påta på där på gården, måla om och plantera rosenbuskar. Vi skulle kunna vinka till varandra när vi var ute och hängde tvätt. Jag skulle kunna cykla bort till henne och vi skulle sitta på farstubron och dricka kaffe tills solen gick ner, pratandes om livet, döden och husmorstips. Sedan skulle jag cykla hem fylld av kärlek och lugn.
Jag skulle ringa henne när jag bakat bullar och hon skulle komma lagom tills jag plockat ut dom ur ugnen och kaffekannan piper. Mina barn skulle kunna springa över när de behövde vila från mamma och pappa, när de behövde en varm mormorskram eller ett glas nykokt svartvinbärssaft.
Och jag kan se hur hon skulle komma rusande hem till oss med andan i halsen när åskan börjar gå, jag skulle tända ljus och vi skulle sitta och kura under filtar i soffan och hon skulle berätta om hemska åsknedslagsminnen från sin barndom.
Om hösten och vintern skulle jag känna lycka av att se hur det lyser i hennes fönster, känna tryggheten när det ryker ur skorstenen. Lyckan när hon tänder adventsstjärnorna och julgranen.
Jag vet att när helst jag behövde hennes hjälp så skulle hon komma, med sitt tålamod, sin klokhet, sin envishet, sin styrka och sitt lugn. Hon har alltid varit en praktiker och en problemlösare av stora mått, något hon gärna delat med sig av. Hon skulle sitta här och klura på IKEA-möbeln tills den var ihopskruvad, putsa de tråkiga fönstren när jag var sjuk, stryka de omöjliga gardinerna, måla, tapetsera, plantera buskar och träd, läsa sagor för mina barn, och allt detta utan att jag behövt be om det. Du skulle se och göra som du alltid gjort, med ditt hjärta.

Just nu sitter jag och sneglar på det där huset igen, fem stenkast bort. Klockan är 01.17 på natten och mina ögon är öppna, klarvakna. Jag behöver inte längre blunda och drömma. Min mamma flyttade till gården för 2 år sedan och allt det jag fantiserat om har hänt om och om igen. Och jag hoppas, håller tummar och tår, för att det kommer bli många år framåt. Jag ler av lycka och tacksamhet när jag ser hennes brolampa lysa i sommardunklet, hur röken från skorstenen avtar för natten, Paraberget som en mörk tavla i bakgrunden med den ljusa natthimlen strax ovanför.