Kommentarer till Vad är ett riktigt jobb?

Av: Anna

Anna — Sat, 07 Sep 2019 23:42:30 +0000

Shit altså.

Av: Berta

Berta — Thu, 25 Feb 2016 17:53:29 +0000

Av: Anonym

Anonym — Mon, 02 Nov 2015 16:38:34 +0000

Hej Jonna, jag snubblade in på din blogg idag. Jag vill bara säga att jag tycker du är enormt modig och stark som har klarat av att följa dig själv och inte låtit andra ramar och åsikter stoppa dig. Dina konstverk är verkligen magiska.
kram

Av: Sara

Sara — Sun, 25 Oct 2015 14:20:29 +0000

Bilderna i detta inlägg är helt gudomliga, kan inte beskriva med ord hur vackra de är.
Måste bara få ställa fråga hur du tagit bilderna? Vad har du för objektiv? Inställningar på kameran? Tänk om jag liksom en gång i tiden skulle kunna ta så galet vackra bilder. Så vackert Jonna, du är en naturbegåvning!

Du hade så gärna fått maila mig och berätta lite kort om hur du gör 🙂

Av: Fanny

Fanny — Tue, 06 Oct 2015 17:09:46 +0000

Är så imponerad över hur du kan sätta ord på dina tankar! Har läst hela inlägget och det var så bra! Tappar väldigt lätt tråden men jag blev helt fast i det du skrivit! Du är grym 🙂

Av: Pam

Pam — Wed, 30 Sep 2015 07:25:50 +0000

Jeg tenker at det ligger en slags lengsel og sjalusi i slike kommentarer. En sorg over at man selv kjenner seg så ufri i et samfunn som styres av tildels urimelige krav og uskrevne regler. Hvem drømmer ikke om å jobbe med noe man elsker, men ikke alle får det til. Jeg tror også at vi styres dypt av jaget etter det materielle. Hadde vi innsett at vi trenger langt mindre for å være tilfredse, så hadde veien til vår egen frihet vært mye kortere. Pam i Norge

Av: Jonny Hallberg

Jonny Hallberg — Sat, 26 Sep 2015 18:28:12 +0000

Jag gläds åt Jonnas blogg. Jag finner lugn och inspiration. Vad gäller mitt liv så har jag det bra på landet och med jobb också. Men jag har inte förmågan att sprida sådan förutsättningslös glädje som Jonna gör. Och hennes glädje smittar. Jag blir glad. Och så kommer några surkartar och förstör. Ett vanligt fenomen i dagen samhälle. I bland känns det som att det som är fint ska tryckas ner.

Av: Therese

Therese — Thu, 24 Sep 2015 18:40:33 +0000

HJÄLP Jonna, vad din styrka och ditt mod inspirerar!! Och du har trillat in i mitt liv i EXAKT rätt ögonblick…du skriver så klarsynt om de frågor jag tampats med i så många år. Jag har alltid känt mig som en outsider och inte kunnat förlika mig med det samhälle vi skapat, de värderingar, krav och måsten som råder. I hela mitt liv har jag försökt att passa in trots mitt starka inre motstånd. Jag har försökt göra det som förväntats av mig, men misslyckats varje gång. Jag har aldrig lyckats ha ett fast jobb. Jag har jobbat projektvis, följt mina impulser. År 2009 startade jag en hemlig blogg. Jag vågade inte stå för mina tankar och säga dem öppet. Jag delade med mig av min bloggadress endast till ett par få väldigt filosofiska och öppensinnade individer. Men utåt sett spelade jag spelet, gjorde allt för att hålla ihop. Jag kände mig som två människor i en, och undrade om jag var knäpp. Efter ett tag så slutade jag med bloggen. Jag bestämde mig för en livsväg som ansågs accepterad och kände att det var skönt att släppa de motstridiga tankar jag haft inom mig så länge. Jag gick in i förnekelse. Tänkte att “så är livet, just deal with it”. Jag började förakta den del av mig själv som var annorlunda, försökte få den där sabla inre rösten och motståndet mot det etablerade samhället att hålla käften. Allt gick bra i några år, tills dess att känslorna blev för starka och tog över hela mitt väsen. Jag kunde inte trycka undan dem längre. Här sitter jag nu, idag, och har gett upp kriget mot mig själv. Det jag känner, känner jag ju, och det är min verklighet. Jag kan inte göra så mycket åt det. Idag står jag på tröskeln till att lev det liv mitt inre jag försökt inspirera mig till hela livet, men som jag aldrig vågat prova. Nu har jag hoppat ut i tomma rymden, jag sa upp mig för 2 dagar sedan, ifrån ett jobb som fick mig att känna ångest varje dag. Jag lyckas inte längre tvinga mig till något. Det är som att jag har gått och varit “kreativt gravid” i så många år och nu är det dags att föda. Nu tar jag språnget, lyssnar på min inspiration/intuition och skapar det material som jag vill leva på. Det är här du kommer in, som en så viktig förebild, och visar att det är möjligt att leva i ett kreativt flöde och i tillit till sig själv. Tack för allt du delar med dig av! Kärlek <3

Av: Therese

Therese — Wed, 23 Sep 2015 11:23:08 +0000

Lite sent kommenterat kanske, men jag förstår verkligen problemet.
Jag har precis startat eget och arbetar hemifrån. Det är sjukt mycket jobb och helt ärligt så gör jag inte så mycket annat än jobbrelaterade saker. Sambon däremot har svårt att ta in det där. Det är ju så smidigt att jag “bara går hemma” så jag kan ju diska, laga mat, tvätta, städa osv.. Längtar tills jag har råd med ett kontor..

Av: made by mary

made by mary — Tue, 22 Sep 2015 07:31:19 +0000

Hur menar du nu att det inte skulle vara lika mkt jobb för att man jobbar med sin hobby? Varför är det inte lika mkt jobb, skulle gärna vilja ha en förklaring hur du resonerar? Jag jobbade på kontor som Leveransansvarig tidigare innan jag valde att säga upp mig och jag kan säga att det är MER jobb att driva blogg samt eget inom min genre av frilans. Då har jag även jobbat sen jag var 16-17 och haft allehanda jobb att jämföra med under de 20 åren jag varit i arbetslivet såhär långt. Visst har man friheten att ta en promenad en solig dag när alla andra sitter inne på sina kontor eller vad de nu jobbar med. Visst är det frihet att kunna välja när och hur man jobbar, men det betyder inte att man inte får jobba arslet av sig kanske dubbelt så hårt mot ett vanligt jobb. Dessutom är det alltid skillnad på att ha en hobby mot att göra hobbyn till jobb, för du får ofta ett annat förhållningssätt när hobbyn plötsligt blir jobb och det finns krav inblandat. För det är det som händer när man gör sin hobby till jobb. Många är det som försöker göra jobb av sin hobby och helt tappar lusten och ångrar att de gjorde det till jobb. Fotografi är ett typsikt bra exempel på detta. Och jobbar man dessutom med social media är man aldrig riktigt ledig. Ibland känns det ok för att man jobbar med sin hobby men ibland är det faktiskt riktigt tungt, på ett sätt som inte går att förstå om man inte varit där själv. Inte ens på min smekmånad kunde jag vara helt ledig, för det funkar inte att göra så när man jobbar med den typen av jobb jag har och förmodligen inte det Jonna jobbar med heller eftersom det rör sociala medier. Jag lever också min dröm, men det betyder inte att det inte är extremt slitsamt, att jag fått offra både det ena och andra som de som jobbar på “ett vanligt arbete” kan ta för givet. Visst måste du ansöka om att vara ledig, men många kan faktiskt vara helt lediga när de är lediga, det kan inte jag och förmodligen inte Jonna heller. Kanske någon vecka att det kan funka, men 4-6 veckor som “alla andra” är…ja du det får man se sig i stjärnorna efter. När jag är sjuk finns där ingen som täcker upp för mig, det spelar ingen roll om jag får cancer eller influensa. Ingen. Är. Där. Och dessutom måste jag göra allt själv, ingen kollega att fråga, ingen annan att förlita sig på. Det finns många gånger människor “pikar” (eller skämtar, men efter att skämtat återkommer ofta så är det mer pik än skämt) att det verkar himla glassigt att sitta i soffan och blogga även om blogga inte är allt jag gör. Och då, ja då har man inte fattat någonting alls faktiskt.

Så det känns som du misstolkar “leva sin dröm” eller “jobba med sin hobby” som att det är kravlöst, utan problem och inte lika slitsamt och det är långt ifrån sanningen.