Kollar på din blogg ibland och tycker den är mycket inspirerande. Vi gjorde ett försök att flytta tillbaka till Norrland, tyvärr blev det rätt snart uppenbart att ingen uppskattar det. Det är svårt att få gehör för idéer i de kommunala organisationerna där jante och närmast xenofobi råder. De styrande visar tyvärr också bristande intresse för sådant som är utanför deras komfortzon; en zon som definieras av maktfullkomligheten. Det är talande att det enbart varit Emil som offentligt gett respons. Vad jag sett har ingen från det styrande partiet ens sagt “bra jobbat”. Trist då Norrland behöver fler som du. Kämpa på. Vi gav upp, ville ge våra barn en möjlighet att växa upp på ett ställe som genomsyras av positiv framåtanda istället för stagnerat bakåtsträveri och monumentbyggande.