Norrköpings kulturnatt är alltså ett återkommande kalas varje år, då hela staden lever upp och bjuder på ett fullspäckat program. Jag höll till i Värmekyrkan, tillsammans med ett gäng andra fotografer och konstnärer som även de ställde ut sina verk. Under hela kvällen bjöds det även på musik och körsång. Det var en helt fantastisk stämning inne i denna vackra, pampiga lokal! Och jag fick träffa så många underbara människor! Mitt hjärta hade nästan smält bara en timma efter att utställningen började.

Det var många bloggläsare som kom och hälsade och det kändes nästan lite overkligt att få ansikte på så många som följt bloggen under flera år. Att sitta här i Grundtjärn och försöka förstå att man har följare på bloggen är en helt annan sak än att faktiskt komma ut och möta läsare på riktigt. Wow, det var verkligen så fint och så rörande på många vis!
Vackra Norrköping! Älskar verkligen de här gamla industriområdena. Det såg så vackert ut när allt lyste upp på kvällen.
Min lillebror Filip hjälpte mig att köra hela vägen till Norrköping på fredagen, vilket var SÅ bra eftersom jag inte hade hunnit sova något på natten och omöjligt skulle lyckats köra 70 mil själv. Och på lördagen kom min pappa Ulf till värmekyrkan och hjälpte oss att hänga upp alla tavlor och foton och rigga klart allt inför kvällens vernissage. Är så glad att de kunde hjälpa till!
Klockan 16.00 på lördagen öppnades dörrarna in till Värmekyrkan och det kom så mycket mer folk än jag hade kunnat ana. Vilket var väldigt roligt!
Här var min del av utställningen.
Och på andra sidan var de andra konstnärer som ställde ut. Den här bilden tog dock innan det hade öppnat. Efter att utställningen öppnade så tog jag inte så många bilder. Men visst är det en vacker plats att ha utställning på? Jag bara älskar de stora fönstren!
Jag blev SÅ glad när jag såg att min vän Pelle Lundström kommit till utställningen i Norrköping! Ni kanske känner igen honom från tidigare blogginlägg? Bland annat så var jag ner till Kisa förra året och hade föreläsning på Kåken, som just drevs av Pelle och Lena. Två fantastiska eldsjälar. Så jag lyste upp när jag fick syn på att Pelle kommit hit!
Det var flera olika körer som sjöng under kvällen och det var helt fantastiskt att blanda utställning med körsång. Stämningen inne i Värmekyrkan blev nästan änglalik. Och jag älskar verkligen att lyssna på körsång. Jag ryser flera gånger om.
Och jag fann en vän. Sari Palmroth som även hon ställde ut sina målade tavlor på andra sidan scentyget. Vilken underbar människa! Så vi hängde en hel del under kvällen. Det var fint att få lära känna henne.

Och här kommer en liten videoblogg med lite blandade klipp från helgen! Det var en intensiv helg, lång resa och snabba ryck med att hänga upp allt och sedan ner med allt för att på söndag åka hemåt igen. Men det var SÅ värt det! Vilken fantastisk helg! 

Här är bilden jag tog på ugglan. För visst är det väl en uggla?

Såhär nära flög den mig flera gånger. Runt runt. Lite läskigt samtidigt som det var häftigt

Sen vill jag bara påminna om röstningen till Stipendiet. Om du inte har röstat så skulle jag bli sååååå glad om du ville gå in på länken HÄR och lägga en röst på mig. Det hade betytt enormt mycket för mig! <3

En 17-årig Jonna på ängen i Grundtjärn. Då hade jag ingen aning om att jag 4 år senare skulle bo här i Grundtjärn

=)