Jag är så himla glad att detta blev gjort. Jag tvekade först och tänkte stå ut med den gamla dörren som inte gick att stänga eftersom det ändå är en relativt stor kostnad att byta ytterdörr. Det var ju inget planerat att dörren skulle gå sönder och kanske inte något som är så himla kul att behöva göra precis när det nya året börjar. Men nu när det är gjort känns det så himla värt det. Det behövdes verkligen göras och jag mår så bra och känner mig så trygg av tanken på att jag har en rejäl ytterdörr som jag kan stänga och låsa precis som jag vill, och som dessutom är tät och inte bjuder in all kyla som den förra dörren gjorde.

Hallen blev mycket ljusare än innan tack vare den vita dörren. I framtiden skulle jag gärna vilja måla trappan vit också, och byta ut den gamla golvmattan i hallen mot trägolv. Men jag är så nöjd nu så det är inget jag brådskar med.
Jag ser dörren som en symbol för en ny början. Nu jädrar ska det banne mig flöda in lite ny energi så det bara ryker om det!

Vissa av er kanske sett TV-programmet “Unga bönder” och följt Paulina och Charlie West som driver en mjölkggård här uppe i Höga Kusten. Jag har följt dom lite här och där och för ett år sedan fick de en liten bebis. Det kändes så hoppfullt med två unga människor som satsar på bondelivet. Men idag kom den tråkiga nyheten att de måste lägga ned mjölkggården, på grund av de fruktansvärt låga mjölkpriserna och för de dåliga arbetsvillkoren. Ni kan läsa reportaget HÄR , och Paulinas eget blogginlägg om beslutet HÄR. De höll båda på att gå in i väggen och jobbade mer än vad någon människa någonsin borde behöva göra för att få det att gå runt. Det är ett stort beslut de har tagit och jag är på det sättet glad att de förhoppningsvis kan få en lugnare tillvaro nu. Men deras dröm om en mjölkgård gick i kras.

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Det gör mig så fruktansvärt ont att det ska behöva vara såhär. De läggs ned mjölkgårdar hela tiden nu, för våra svenska bönder kämpar och sliter och får ingenting över. Jag förstår inte vad som är problemet? Varför gör inte regeringen någonting? Varför höjer de inte priset på mjölken? Alla jag pratat med skulle utan tvekan tänka sig att betala mer för mjölken.

Jag skulle mer än gärna betala det dubbla bara för att vara säker på att mjölken jag dricker kommer från en svensk gård där djuren behandlas väl, OCH där våra kära bönder slipper slita ont, jobba 15-20 timmar per dag och ändå oroa sig för inkomsten nästa månad. Det här kan väl för sjutton inte vara Sverige idag? 

Vad kan vi göra? Något måste väl vi svenska folket kunna göra. Jag vet att jag inte är ensam om att vilja förändra detta. Varför ska acceptera att det importeras billig mjölk från andra länder när vi kan köpa svenskt och närproducerat, och se till att våra bondgårdar runt om i landet får växa och frodas istället för att läggas ned.

För att ändå få ett positivt avslut på det här inlägget vill jag dela en liten video som mjölkboden Elin Svärdh la ut här om dagen, och som fick viral succé! Den har fått 350 000 visningar på facebook och spridits runt om i hela landet. En kort, vacker film av glada kor som springer och hoppar ute i kylan, och som visar vikten av att köpa svenskt. Det gör mig nästan tårögd, fast på ett bra sätt denna gång, att det är så många där ute som ville dela den och föra budskapet vidare. För att en förändring ska ske tror jag att det behövs en känsla av hopp någonstans. Av en ljuspunkt att sikta mot. Och det tycker jag att den här lilla filmen ger.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

Jag bytte ut min lilla vedspis mot en vattenburen vedpanna istället. Rör och element drogs runt i hela huset och efter en månad behövde jag inte längre stänga in mig i köket under hela vinterhalvåret. Nu hade jag värme i hela huset när jag eldade i min nya, fina kamin/vedpanna. Samtidigt passade jag på att måla om i köket. Bort med det bruna, in med ljust och grönt. Vilken enorm förändring det blev!

Först efter renoveringen kände jag att jag faktiskt kunde njuta av att bo här fullt ut. Jag är en extrem frusen människa som inte mår bra av för kallt inomhus. Att vakna till 4 grader på morgonen må vara charmigt en vinter. Men fyra vintrar är alldeles för länge.

Det som är positivt är att jag idag fortfarande kan känna lika stor glädje över värmesystemet som första dagen jag fick tända elden i pannan. Jag är så förbaskat lycklig över värmen. Varje dag! Efter så många år i kylan kommer jag nog aldrig kunna sluta uppskatta att ha varmt inomhus. Och att kunna röra mig i fler rum under vintern. Ha en garderob, ett sovrum, ett arbetsrum. Det är helt fantastiskt! Värme is the shit 

Det var en märklig tid i mitt liv just då. Mycket känslomässigt hände samtidigt. Renoveringen blev som en terapi för mig. Jag grejade från tidig morgon till sena natten. Målade hela köket i tre (3!!!) omgångar, murade för första gången i mitt liv, bar cementsäckar tills jag fick en blödning i bukväggen, spenderade halva nätterna med att slipa och måla köksluckor, och lister. Ibland tog jag en paus. Tittade mig omkring och kände “Det här blir bra de“. Allt till ljudet av Karlavagnen och Vaken i P4. Himla speciell tid 

En liten före-bild, hur köket såg ut innan. Mysigt, men lite väl brunt för min smak.

Jag älskade min vedspis. Men den kunde bara ta in två vedträn åt gången vilket gjorde att elden slocknade så fort jag tittade åt ett annat håll. Och den kunde bara värma upp köket, vilket gjorde att jag under vintern sov på en madrass framför vedspisen. Det var inte helt fel det heller kan jag lova. Men en säng, det är grejer det 

Och tänk vad svårt det var att torka tvätten på den tiden! Nu går det på ett kick med alla varma element.

Tadaaa! Såhär ser köket ut idag. Ganska obegripligt att det var ett år sedan nu. Men som jag njutit av värmen och det “nya” ljusa, fräscha köket under året.

Jag kommer att installera ett värmesystem i huset! Ni som följt min blogg i några år och genom mina vintrar förstår nog vad det betyder för mig. Jag kommer inte längre att behöva stänga in mig i köket på vintrarna och sova bredvid vedspisen och vakna till 4 grader. Jag kommer att kunna elda i en panna och värmen kommer sprida sig till element som är placerade i alla rum i hela huset. Pannan är även som en vedspis så jag kommer byta ut den gamla vedspisen. Och dessutom kommer jag att kunna se elden! Allt som jag någonsin drömt om.

Jag kan knappt tänka mig hur det kommer vara att ha huset varmt på vintern. Jag kommer att kunna ha ett vardagsrum! Ett sovrum. Jag kommer inte längre behöva ha dåligt samvete för att elementet i badrummet drar el. Hela huset kommer värmas upp av veden jag huggit och det känns för bra för att vara sant.
Det här är ju något som jag i flera år gått och drömt om. Jag har funderat flera gånger på att investera i ett värmesystem. Men det har varit mycket som ändå stoppat mig. Dels att jag inte tjänat tillräckligt mycket för att kunna betala av det varje månad. Men även också för att jag varit rädd för att ta det steget att skaffa värmesystem. Tankar som “Men tänk om jag inte vill bo kvar här om ett år då och så har jag ödslat pengar på ett värmesystem” har dykt upp. “Tänk om vindkraftverken blir av och jag måste flytta“. “Tänk om bla bla“.

Men jag blev trött på mig själv, att jag ska leva i ett “tänk om”. Då kommer jag ju aldrig våga ta det steget. Livet kan ändras när som helst, men det kan man inte ju inte gå och tänka på varje dag. Då skulle man ju inte vilja göra någonting alls. Nu bor jag här, och jag vill inte bo någon annanstans. Och dessutom kände jag helt enkelt att jag inte orkade mer. Kylan tar knäcken på mig tillslut. Det var kanske lite spännande och charmigt att sova framför kaminen och vakna till bara några plusgrader första vintern. Andra vintern var mycket värre och jag minns hur jag gick på grusvägen en dag i mars och grät för mig själv därför att jag insåg att jag inte skulle orka en till vinter med endast en vedspis som värmekälla. En tredje vinter gick och jag överlevde, såklart. Men jag mådde inge bra. Nu är det fjärde vintern och jag känner att jag måste börja tänka på hur jag vill leva, och hur jag ser min framtid. Det är svårt att förklara hur mycket energi och kraft det tar på en att nästan ständigt frysa mer än halva året, och att ständigt hålla igång en liten eld som inte ger mer värme en till ett litet kök. Det går ju såklart att leva så. Det var ju inget konstigt alls förr i tiden. Men jag känner att det har nått en gräns för mig nu. Jag vill utvecklas i det jag gör och få en bättre livskvalitet. Jag driver företag och jag behöver plats att jobba. Plats att må bra. Bara känslan av att ha en soffa…ett vardagsrum…det går knappt att förklara. Vad underbart! 

Hela jag spricker nästan när jag skriver om det här. Därför att det är så mycket känslor, så mycket som jag vill skriva om. För mig känns det här som ett jättestort steg framåt. Inte förrän jag faktiskt bestämde mig så insåg jag hur mycket det kommer göra för mig. NU först kommer jag kunna njuta fullt ut av att faktiskt bo såhär. Jag kommer bo på den vackraste plats jag vet, men utan att frysa lika mycket. Jag kommer få plats för det jag vill. Behöver inte stänga in mig i ett kök hela vintern. Åhh…jag är så glad så ni anar inte.

Så det här är vad som är på gång! Den här förvandlingen i mitt hem har redan påbörjats. Idag var MW Bygg från Myckelgensjö här och både fixade sista väggen i hallen där ett element ska upp, men också drog ut vedspisen och fixade muren.
Jag och min mamma hade först tänkt att dra ut vedspisen själva och greja med allt som hör därtill. Men det var en himla tur att de ännu inte hade åkt när vi kom på att vi inte skulle klara det själva. En vedspis+ en gammal panna väger ton. Dessutom ska man gärna veta vad man håller på med när man gör sådant där.

Så första dagen är nu klar. Jag kommer bo hos mamma nu under tiden eftersom jag inte längre har något att elda i. Ska hem senare i kväll och städa bort all aska och allt damm som nu ligger som en hinna över allt i köket från när vedspisen åkte ut. Det känns som jag har murbruk i näsan haha. Det har jag nog också.
Men det gör inget, för jag är så glad att det här är på gång nu. Jag kommer snart att ha ett värmesystem!

Det blir en spännande tid framöver. Kommer så klart hålla er uppdaterade om detta projekt!

Tidigt på morgonen, lyckligt ovetandes om hur svårt det skulle vara att få loss vedspisen. Här är sista bilden på vedspisen inne i köket, någonsin.

Några timmar senare! MW Bygg har fått ut vedspisen och fixar muren!

Så idag när jag och min mamma Anita hade ett litet planeringsmöte så bestämde vi oss för att helt enkelt flytta ut arbetsrummet till köket. Köket här är ändå ganska stort och har mycket bänkar och yta, så köksbänken fick bli den nya arbetsbänken. Det blev faktiskt oväntat bra. De viktigaste verktygen fick plats och alla grejerna är sorterade.
Det känns så himla bra att kunna sitta och jobba utan att behöva frysa eller må dåligt över elräkningar. Jag önskar jag hade tänkt på det här lite tidigare bara
Sen när det är sommar och varmt så kan jag bara flytta in grejerna till arbetsrummet igen. Perfekt!

Så nu känns det riktigt roligt att börja igen. Under en stor del av vintern har vi ju inte kunnat jobba så aktivt med Nordkristall eftersom min mormor blev sjuk och jag har velat  funnits där för mormor och morfar i den svåra tiden. Och det är jag evigt tacksam att jag kunnat göra. Nu när saker börjat lugna sig lite så kommer jag börja ägna mer tid åt Nordkristall igen, vilket jag ser fram emot jätte mycket. Jag har mycket nya idéer och visioner för den kommande våren. Det ska bli roligt!

Här kan ni se hur det blev med verkstaden i köket. Inte så illa va?