Speciellt de senaste månaderna har jag verkligen upptäckt hur mycket jag älskar den här skogen. Det finns små skogstjärnar lite här och där, vackra höjder att se ut över sjön på och gamla, gamla granar som känns så snälla. Det finns en plätt med den mjukaste mossa som är min skogssäng där jag lägger mig ner ibland. Det finns en gammal tall som jag brukar sitta vid och samla inspiration. Ljust faller in genom träden på ett alldeles magiskt sätt och trots att jag går dit flera gånger i veckan numera så känns det lika förtrollande varje gång. Hela skogen ger mig en vänlig känsla. Som att den vill mig väl, och det är så fint.

Är så tacksam för denna skogen.