tiden – Jonna Jinton

Tiden mitt emellan

Jonna — Tue, 24 Apr 2018 15:33:39 +0000

Det är en speciell känsla att köra hem genom skogen på natten och se en förnimmelse av sommarnattens ljus längs horisonten. Natten blir inte lika mörk längre. Och väldigt snart kommer stjärnhimlen att försvinna i ljuset, till en symfoni av fåglar som sjunger hela natten lång. Inte förrän i augusti syns den igen. Vi byter stjärnorna mot solljuset.
Livets eviga balans. Något slocknar, och något annat tänds.

Jag brukar stanna till varje natt och kliva ut på den leriga grusvägen och bara lyssna en stund. Känner luften som är både varm och kall samtidigt. Det är så stilla och tyst den här tiden innan allt vaknar till liv. Någon enstaka skogsduva hörs med sin dova sång en bit bort.
När jag ropar får jag bara svar av mitt eget eko.
Men den tystnaden är också så underbar. Även om jag tycker att tiden innan maj månad känns som en enda lång jobbig längtan, så är det också en tid för att bara låta lugnet vara sig själv en stund, innan stormen drar igång.
Snart är det sommar med sprudlande liv och rörelse.
Så nu njuter vi en stund av tiden mitt emellan.

Första dagen på den bästa tiden

Jonna — Mon, 01 Jun 2015 19:02:23 +0000

Idag är det första dagen på den månad som jag älskar mest över alla på hela året. Åhhh! Även om det idag varit så kallt att jag velat ha på mig min höstjacka känns det ändå helt fantastiskt att vi har hela juni framför oss. Hela dagen idag har jag gått runt och känt en pirrig fredagskänsla. Jag har spenderat hela dagen i Sollefteå i väntan på en bil som skulle lagas. Under tiden satt jag och jobbade på ett café och skrev mail, och i nästan alla mail skrev jag “Trevlig helg!“.
På vägen hem kom jag på att det inte var helg nu. Jag förstår inte, det är så långt ifrån fredag man kan komma. Det är måndag. Ändå har jag fortfarande världens härligaste fredagskänsla. Det är nog för att det känns som så mycket bra händer samtidigt nu. Och som grädden på moset är det juuuuniiii Tänk, nu har vi en magisk årstid framför oss!

Tiden mitt emellan

Jonna — Mon, 04 May 2015 05:45:12 +0000

I morse var jag uppe i gryningen innan fullmånen gått ner och solen stigit upp. Det är något speciellt med den stunden som är varken natt eller morgon. En stund som är alldeles mitt emellan. Jag får alltid en känsla av att allt nollställs just då. Som en omstart av systemet. Luften är som ny och allt har gjort sig redo för en ny dag. Jag tycker om att vara uppe då och känna att jag får vara en av de första att kladda på den nya sidan. Och jag gillar att se solens ljus röra sig sakta fram över ängen i takt med att den stiger över horisonten, tills ljuset slutligen träffar mitt ansikte. Så här skulle jag vilja börja varje dag, om det inte var så att man behövde mer än tre timmars sömn om natten.

Fullmånen på väg ner igen.

Vaknar med skogen och fåglarna.

Räven är ute och spanar på min katt.

Men henne skyddar jag med hjärta och själ.

Den tiden på året

Jonna — Wed, 22 Apr 2015 18:06:41 +0000

Det finns en tid på året när jag har större benägenhet att bli religiös och känner att det inte finns någon annan utväg än att be högre makter om hjälp. Det finns en tid på året när jag svär över att jag är egenföretagare och önskar att jag bara kunde packa en ryggsäck och fly.

Det är nu. Deklarationen, bokföringen och bokslutets tider. Varje år är det samma visa. Men i år har jag lovat mig själv att gå en kurs i företagsekonomi så jag aldrig mer ska behöva spendera en månad med ångest inför allt pappersarbete. Som tur är får jag all hjälp i från min mamma nu att ta mig igenom detta men det känns ändå så fruktansvärt besvärligt att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Och när det känns som mest jävligt så tar bläcket i skrivaren slut så man måste dra ut på det ytterligare några dagar. Jag spyyyyyyyr.

Som tur är har jag inte gjort som förra året då jag av misstag råkade köpa TVÅ dyra likadana bokföringsprogram och blev pank på kuppen. Än så länge har jag klarat mig från att klanta till det totalt. Men vi får se hur länge det varar.

Japp, det här var bara ett klago-inlägg! Men jag måste skriva av mig. Nu vet ni varför jag varit lite “off” senaste dagarna. Blivit mycket pappersarbete. Men snart, snart är det klart och då kommer allt kännas helt fantastiskt. Som att släppa på en tung sten man gått och burit på senaste månaden.

Har ni också något att klaga på så passa på haha. Vi tar oss igenom det tillsammans

En Jonna som INTE är i sitt rätta element.

Tiden som går

Jonna — Wed, 07 Nov 2012 22:14:18 +0000

Augusti

November

Tillbaks i tiden

Jonna — Tue, 07 Aug 2012 22:44:59 +0000

I kväll kom Kåge Törnebrink som har stuga här i byn och visade gamla fotografier från förr. Han hade massor med foton från Grundtjärn, och det var så intressant att få se människorna då och hur husen och byn såg ut på den tiden. Tog kort på några av fotona så ni skulle få se

Kåge visar bilder ur hans fotoalbum

Här är en bild på några barn som sitter på trappan utanför den gamla skolan, som jag bodde i mitt första år här i Grundtjärn.

Här sitter jag på samma trappa. Många, många år senare

Och vet ni vad det här är för hus då? Det är stugan jag bor i nu! Helt otroligt att få se hur det såg ut på den tiden. Det är sig likt bara att det nu är utbyggt på framsidan. Sovrumsfönstret är fortfarande det samma
Framför huset står Oskar och Andretta som då ägde huset.

Under tiden

Jonna — Wed, 27 Jun 2012 00:08:53 +0000

I kväll gjorde jag en liten film från det jag filmade igår när vi var till Nävernäsan. Eftersom jag har så långsamt internet här så tar det ett bra tag innan den laddats upp, så jag lägger upp den här så fort den är klar. Medan jag väntat har jag varit ute och börjat på mitt stenkonstverk. Jag tror det kommer bli fint

Kraft från förr i tiden

Jonna — Mon, 18 Jun 2012 21:08:08 +0000

Hej på er!
Jag sitter här som en jordhög och tuggar grus i munnen. Gissa vart jag har varit? Ja i trädgårdslandet! Fy sjutton vilket slit det var att sätta potatis, och för att inte tala om den hemska mygginvationen. Har blivit myggbiten i hela ansiktet, och min underläpp är helt uppsvullen av myggbett. Jag ser inte klok ut. Men nu är det klart i alla fall! Har även hällt lite kodynga i jorden så nu hoppas jag att det blir mycket pärer till hösten

Varje gång jag håller på med något tungt arbete och nästan håller på att falla ner på marken av trötthet så brukar jag tänka på hur mycket värre det måste varit förr, när de hade mycket större marker att sköta om, massor av djur av ta hand om, många barn att mata, tvätta alla smutsiga kläder för hand och allt annat som hörde deras vardag till. Det var ändå inte så längesedan det var på det viset. Allt har utvecklats så fort och nu kan man knappt tänka sig in i hur människorna slet varje dag för att få mat på bordet till kvällen. Jag försöker att tänka på det så ofta jag kan, för på något vis är det som någon kraft vaknar till liv i mig då, och jag känner mig mycket starkare och uthålligare.
Klarade mina förfäder allt det där jag nämnde ovan, ja då borde jag klara vad som helst med tanke på alla dagens hjälpmedel. Det ger mig en liten extra energikick.

När allt känns riktigt jävligt så kan jag tänka att det ändå inte är något jämfört med hur de kände det förr i tiden.

Efter en lång dags jobb vid arbetsbänken var det dags att gå ut och sätta potatis i trädgårdslandet.

Köra jordfräs är roligt! Det går undan!

Nanook körde också jordfräs fast på sitt eget vis

Några timmar senare, och 78 miljoner myggbett senare; täcker över sista fåran med potatis.

Återblick i tiden

Jonna — Fri, 21 Oct 2011 16:16:28 +0000

Jonna 2 år, höststädar i Grundtjärn

20 år senare, höststädar jag i Grundtjärn. Man ser ju att jag har samma klädsmak nu som då Turkos jacka, jeans och stövlar, haha!

La ihop två bilder. Det kändes nästan lite läskigt på något sätt. Livet är så märkligt

En återblick i tiden

Jonna — Sat, 16 Jul 2011 11:33:22 +0000

Igår när jag rotade igenom mina saker så hittade jag alla mina gamla dagböcker. Jag hade nästan glömt bort dem. Självklart blev jag sittandes där på golvet framför alla tiotal dagböcker i säkert en timma och bläddrade igenom dem. Det kändes nästan som en timmes resa tillbaks i tiden. Jag liksom upplevde sakerna på nytt, och det blev som en känslokarusell. Ibland skrattade jag så jag fick ont i magen och ibland kunde jag inte hålla tårarna borta. Jag blev verkligen förundrad över hur snabbt man glömmer saker man gjort, känt och vart med om. Jag skrev dagbok från den dagen jag lärde mig skriva. Det är jag så glad för, för det är så kul att få läsa igenom allt och minnas. Man ser sig själv från ett annat perspektiv, och man ser så tydligt hur man utvecklats genom åren. Det är verkligen något värdefullt.

Jag tog några bilder för att visa er lite av min dagbokssamling

Dagböcker

Det här var min allra första dikt! Jag var 7 år och hade precis lärt mig skriva. Jag minns att jag hade tittat på något tv program som handlade om dikter, och då blev jag så inspirerad så jag ville skriva en egen dikt. Jag satt länge och tänkte och ville verkligen skriva något vackert. Såhär blev den haha! "Fågeln flyger allt är tyst"

10 år äldre, 10 gånger allvarligare

Det skulle nog ta flera dagar att läsa igenom allt jag skrivit.

När jag var 12 år hade jag två guldfiskar som hette Zookim och Zasha. En dag dog Zasha och jag blev helt förkrossad. Då skrev jag denna dikt till henne. Notera alltså att denna dikt handlar om en guldfisk haha!