Ängens blommor från sommaren står ståtligt kvar och reser sig mot himlen. Kanske tror de att vintern är över redan och våren är på ingående. Jag förstår dom. Jag tror aldrig december känts så mycket som april tidigare. Is på vägarna och snö som klumpvis ligger utspritt över en naken, gulnad mark och vittnar om en kommande vår.
När kvällssolen lyste upp himlen i brinnande färger kunde jag inte låta bli att tycka att det var vackert. En färglös värld mot de starka färgerna på himlen. En sådan vacker kontrast, och jag var bara tvungen att springa ut en stund och fånga det vackra ljuset. En eftermiddag i december. Eller, en tidig vårkväll i april.

Snälla sommar, släpp taget nu.
Låt isen sjunga sin sång och frosten vandra över äng och myr.
Låt molnen skingras på himlen
och nattens stjärnor lysa som vår fyr.

Sommar, styr din värme in mot hamn.
Jag behöver vinterns vita tårar för att ljusa upp i mörkrets vrår.
En stilla natt i vinterns famn.
Med ingen vind som blåser elden ur mitt hår.