Det är en alldeles speciell känsla att få ta fram cykeln ur ladan, pumpa däcken och sedan ta årets allra första cykeltur över grusiga vägar. Det känns alltid som jag flyger fram. Det känns så lätt. Och jag får samma bubblande glädje som jag kände när jag var liten och fick ta fram cykeln efter vintern. Tänk att vare vår känns som den allra första.
Det var dock lite vingligt att cykla med mina två älsklingar. Speciellt när Nanook fick för sig att hastigt stanna och lukta på något i diket, eller byta sida av vägen. Men vi klarade oss helt utan vurpor.
Kvällen var så vacker och stilla och ljuset så mjukt och behagligt. Jag cyklade runt och fotade lite i byn tills solen gått ned. Underbara vårkvällar.
Nu är byn ganska tom igen efter påskhelgen. Det blir alltid lite extra tyst efter storhelger när familjen samlats.
Mamma och pappa kom förbi med hembakade kanelbullar igår, så vi tog en mysig kvällsfika i köket.
Hoppas ni haft en härlig tisdag allihopa!  Stor kram på er!