Så nu kommer en videoblogg från min andra dag i Saltoluokta. Och en massa bilder här nedan. ENJOY! 

Jag hade tänkt att börja morgonen med att gå över isen igen för att hämta mina skidor i bilen. Men jag fick åka skoter både dit och tillbaks, så det var helt underbart! Då sparade jag mycket tid så jag sedan kunde skida upp mot fjället en bit.
Och jag hade turen att få hälsa på Matti Holmgren, som driver Jokkmokkguiderna där han bland annat tar med folk ut på turer med slädhundar. Jag har aldrig träffat Matti innan
men vi har varit vänner på facebook ett tag och haft lite sporadisk kontakt. Så det var jätteroligt att vi var i Saltoluokta samtidigt denna förmiddag och att jag fick chans att få klappa på några av hans vackra hundar.

Så ståtliga och vackra hundar!

Som ni kanske såg på videobloggen så åkte jag sedan ut och skidade lite. Åkte en tur på några kilometer och stannade och fikade vid denna vackra plats med utsikt över Kierkau till vänster och bort mot Stora Sjöfallet. Så jäkla vackert!
Skidade runt en stor del av dagen med ryggsäcken och alla kameragrejer. Jag ville nästan stanna en gång i minuten för att ta fram kameran och fota. Dessa vyer alltså.
Senare på eftermiddagen fick jag ett tips om att besöka en gammal samisk kyrkkåta som låg i Saltoluokta. Så jag tog en promenad genom den vackra byn.
Så otroligt vackert. Så välbevarat, med kyrkklockan och allt. Kyrkan är fortfarande i bruk, och jag träffade idag en man som heter Mats Spiik (som ni ska få se mer av senare) som berättade att hans systerson gifte sig i kyrkan förra året. Helt fantastiskt.
Inuti den vackra kyrkan. Det var en speciell stämning här inne. Ljuset lyste in så vackert genom de små fönstren, och i en låda låg psalmböcker på samiska. Jag fick en känsla av att jag hade velat stanna här inne en längre stund. Bara sätta mig på en av bänkarna och i tysthet betrakta och känna in.
Kvällen avslutades nere vid den sjungande isen, med en helt fantastisk solnedgång som nästan tog andan ur mig. Ännu en magisk dag i Saltoluokta.
Hoppas ni har det bra allihopa! Och tusen tack för alla era fina kommentarer! 
I nästa inlägg får ni följa med på dag tre här i Saltoluokta, då jag bland annat lärde känna en annan fotograf som heter Lena och som kom att bli en vän för livet, vandrade upp på ett fjäll och blev bjuden på trerätters middag. Och en massa annat!  Stor kram på er allihopa, så hörs vi snart!

I morgonbitti ska vi sova ut och äta god hotellfrukost. Så mysigt! Sedan ska vi möta upp med min storebror Isac i stan för att äta lite lunch, och sedan bara ta det lugnt fram tills det är dags att börja göra sig klar inför den spännande galakvällen. ÅH vad jag ser fram emot det. Kommer bli en kväll att minnas för resten av livet, oavsett hur det går.

Nu kommer några bilder och en film från dagen i Stockholm! Sov gott allihopa. KRAM på er 

Alltså, jag vet inte hur man kan ha sådan här TUR! Jag hade bokat ett vanligt dubbelrum på ett hotell men på grund av renoveringar i hotellet så fick vi ett annat rum. Nej förresten, inte ens ett rum. Som en egen lägenhet!! Jag bara skrek av lycka när vi kom in i rummet. Det har två toaletter, två sängar, ett kök och en jättemysig soffa. Precis så som jag i mina drömmar önskat att hotellet skulle se ut som vi skulle bo på.
Åhh det är som ett drömrum. Sådan där gammal stil och ett vackert valv med tegelstenar från när huset byggdes. Vackert gammalt plankgolv och mysig inredning. Och en titanic-soffa och fåtöljer med fårskinn. Jag är verkligen så glad över detta rummet, det höjde upplevelsen rejält av vår lilla minisemester i Stockholm. Väldigt lyxigt.
Älskar gamla stan. Underbart ställe som har ett helt annat lugn än mitt i centrum. Man riktigt känner historien i stenväggarna och från kullerstensgatorna.
Trots att dagen var väldigt regnig och blåsig så blev kvällen vacker, med sol och klar himmel. Stockholm kan verkligen vara väldigt vackert ibland.

Trots att jag bara var borta i två dygn känns det som jag varit borta en hel vecka. Det har varit så mycket nya intryck! Att få komma till Kåken och föreläsa var så otroligt roligt. Jag har ju bara hört om kåken innan och sett bilder och filmer men att faktiskt få komma dit och se det i verkligheten var helt fantastiskt. Vilket jobb som ligger bakom detta! Min första känsla som jag fick när jag kom in i lokalerna som var fyllda av färg, konst och liv, var att detta var något som har skapats av kärlek. Kärlek och passion. Det här är människor som brinner för det dom gör. Jag blev så inspirerad.

Jag hade velat stanna i Kisa i flera dagar bara för att få vara kvar där och njuta av gemenskapen och känslan. Få ägna flera timmar åt att bara läsa alla artiklar på väggarna, titta på alla målningar och sitta i alla soffor. Lära känna alla spännande och fina människor som var där.

Det enda som gjorde ont i mig var att de kommer att bli tvungna att flytta Kåken till mindre lokaler på grund av pengabrist. Kommunen har helt enkelt inte råd att låta Kåken få vara kvar vilket känns alldeles fruktansvärt. Om de bara förstod vilken enorm skillnad de gör för ungdomar att ha denna plats att andas i. En plats att känna sig sedd, förstådd, och  lyssnad på. En plats att få vara kreativ och känna att det faktiskt är möjligt. Det man drömmer om. Jag önskar att jag själv hade haft en Kåken att gå till under åren när jag höll på att bli vuxen. Vilken skillnad det hade gjort. Det gör ont i mitt hjärta att det idag inte ligger något värde i det som faktiskt betyder allra mest för människor. Minst pengar läggs där de behövs mest. Jag önskar jag hade kunnat ruska om de som bestämmer och säga att “snälla, snälla, låt kåken få ha kvar sina lokaler…jag vet att det är ont om pengar idag och att ekonomin styr tamejfan allt, men snälla…spara inte in pengar på de som är vår framtid ”

De är ändå helt otroliga, Lena och Pelle som driver Kåken tillsammans med några andra medarbetare. De håller ändå modet uppe och ser ljust på framtiden även om Kåken kommer ha mindre lokaler. Och jag är helt säker på att det kommer bli superbra! Vilka underbara människor. 
Som jag skrev innan så känner jag mig alldeles varm i hjärtat av denna dag! Inspirerad och glad!

Och dessutom var det riktigt kul att föreläsa där! Är så glad för de som kom dit och lyssnade! Fick även träffa några trogna bloggläsare och de berör mig alltid lika mycket. Så, jag har haft det toppenbra på min lilla resa!

Yes! Av alla bilder som togs där vi försökte se snygga ut gillade jag ändå denna bäst. Jag tillsammans med bästa Lena Johansson och Pelle Lundström som driver Kåken! De har dessutom lovat att komma och hälsa på mig i Grundtjärn någon gång. De ser jag fram emot

Älskar deras färgglada lokaler som de målat själva tillsammans med alla ungdomar. Man blev glad av att komma in där.

Emilia, Lena och Pelle, som alla jobbar på Kåken.

Kärlek 

De har dom verkligen lyckats med!

Det fanns mycket att titta på där inne.

Men innan jag tar itu med allt ska jag dricka upp mitt kaffe och gå ut med hunden så han är nöjd.

Hur ser er dag ut idag?

Nu kommer lite bilder från dagen!

I den här vackra herrgården på Juthbacka i Nykarleby har vi hållit till hela dagen. Fantastiskt vackert ställe!

Glad och lite pirrig innan föreläsningen började klockan 10.00

Lars Losvik började dagen med sin föreläsning om mental träning att nå sina mål och drömmar. Han är så otroligt inspirerande och rolig att lyssna på! Jag sitter helt trollbunden. Man får liksom en känsla av “YEAAH! I CAN DO IT!!” efteråt.

Efter lunch var det min tur att berätta min story.

Bästa publiken 

Lokal TV kom dit och gjorde en intervju med mig. Även ÖT (Österbottens Tidning) var på plats! Så himla kul. Här är Jan och Mildrid ( vackert namn!!!)  från lokal TV:n.

Efter föreläsningen fick jag så otroligt mycket fina ord från helt underbara människor som var där och lyssnade. Det var roligt att få prata och mingla runt lite efteråt och få ett ansikte på bloggläsare som vissa av dem följt bloggen redan från början. Bland annat dessa superhärliga och kreativa kvinnor som heter Aja, Mia och Anna! 

Jag och Lars Losvik som förhoppningsvis kommer samarbeta mer framöver och hålla i fler föreläsningar! Är så tacksam att jag fått föreläsa med Lars som är en så proffsig och duktig föreläsare och coach och det känns som det blir en väldigt bra mix när vi lägger ihop det vi har att säga.

Efter föreläsningen tog Lars med mig och Mikaela Smedinga (som jobbar på Juthbacka herrgård) till han och hans familjs stall där de hade flera hästar. åååh!  Hans dotter Eirin Losvik är finsk juniormästare i fältridning. Coolt!

Jag älskar hästar. Så mäktiga och vackra djur. Har länge drömt om att få börja rida igen eller kanske i framtiden skaffa en egen häst i Grundtjärn

Så vacker miljö inne i stallet!

Sedan vart det världens godaste kaffe med bästa Mikaela och Lars. Och en go katt

Och nu i skrivande stund är det sent på kvällen och jag sitter här med Mikaela och tar det lugnt! Vi försökte ta en fin bild först men sen kände jag för att visa lite dubbelhaka istället. Nog med fin-bilder för idag!
Jag har bott hos Mikaela Smedinga de här dagarna i Finland. Hon jobbar på Juthbacka och har anordnat föreläsningen med mig och Lars. Jag är så glad att jag fått lära känna Mikaela och för att jag fick bo hos henne och hennes familj. Och samtidigt har jag funnit en ny vän 

Så jag är väldigt spänd och förväntansfull inför i morgon. Det kan bli en stor dag för mig. Lite som att kliva upp ett steg till på livets trappa. Typ. Så viktigt känns det faktiskt för mig med värme nu haha. Och sedan har det varit en hel månad nu med renovering så det skulle kännas så skönt att flytta hem och börja få ordning hemma.

I kväll har jag satt på beslagen på köksluckorna. Var tvungen att köpa nya eftersom de andra skulle vara så svåra att måla. Det var dock inte helt lätt att skruva fast dem nya. Alla passade inte helt perfekt så det tog lång tid innan alla 27 beslagen var på plats. Nu är jag alldeles svettig och händerna har blåsor efter allt skruvande. Dags för en dusch. Sen vill jag bara sova fort så det snart blir morgon!

Kram på er 

De nya beslagen skruvas fast. Det blev riktigt fint. Lite som pricken över i:et!

Under kvällen nu har jag lagt på murbruk. Hade ingen aning om att jag skulle göra det själv. Har ju aldrig gjort det tidigare. Men Tage visade lite snabbt hur man skulle göra innan han gick hem. Det kändes både läskigt och roligt. Har alltid velat lagt murbruk på någon mur men det kändes jobbigt när det var min egen mur som jag vill ska se fin ut haha. Men det gick faktiskt bra. Det känns som jag fått till tekniken nu och nu är första lagret med putsbruk lagt. Ska dit någon timma till nu och fixa till smådetaljer. I morgon kommer dock Tage lägga sista lagret så det ser rakt och fint ut!

Men nu ska jag jobba klart det sista innan det blir allt för sent! Filmade lite förut så jag ska lägga upp en liten video sedan.

Kram på er 

En bild från idag när Tage och jag grejade med muren.

Och en bild från ikväll när jag la på murbruk. Lite nervös, sliten och trött, men glad att få lära mig nya saker!

Sedan så kom ARD hit. Tysklands motsvarighet till SVT. De håller på att filma en liten vinter-serie med olika reportage från Sverige. Kändes så himla kul att de faktiskt kom hit, till lilla Grundtjärn. Det skulle jag aldrig i min vildaste fantasi kunna föreställa mig när jag först flyttade hit. Det är så kul att tänka på all tid som gått och allt som hänt och hur hela livet ändrats så mycket under åren här.
Så idag har det varit en dag med filmande och intervjuer. Tur att snickarna var okej med att ett helt tv-team kom in i morse. De ställde också upp på att vara med lite. De ville ju filma lite av processen nu när jag får in ett värmesystem Det kommer preliminärt att visas den 9 februari.

ARD var på plats innan solen hade gått upp. Vi gick ner mot sjön till en av mina favoritplatser.

Utsikten över sjön

Under tiden lades flytspackel på golvet där vedspisen stod och där min panna snart ska stå. Fint kommer det bli!

Nanook under en lång intervju om livet….skulle man kunna tro haha. Den token som ska “posa” så fort en kamera åker fram.

Ute och går i min nya jacka som jag fick från ARD. Det står typ kanal 1 fast på tyska.

I kväll när jag tittade på ljuset så slog mig plötsligt en tanke. När är egentligen den perfekta dagen? Vad är ett perfekt tillfälle att tända det här ljuset på? Om inte jag skapar det perfekta tillfället själv, så kommer det kanske aldrig bli av. Man vet ju aldrig vad som händer. Kanske går jag och väntar och väntar på det perfekta tillfället, tills det är försent.
Jag försöker ofta tänka på det, att njuta mer av varje dag, och vara mer tacksam och ta tillvara de små fina stunderna i vardagen. Det låter verkligen som en klyscha. Men jag tror att det är viktigare än vad man tror. Det är så lätt att man hamnar i något tankemönster där man skjuter upp glädjen. “Bara jag får lite mer pengar, så kan jag bli lyckligare” eller “När jag går i pension, DÅ ska jag…” eller “När jag renoverat klart hemma, DÅ kommer allt bli bättre”. Det finns tusen saker jag kan rabbla upp, som jag själv tänkt att jag ska göra när rätt tillfälle ges. Det är lite som med “fin-servisen” som kanske står i vitrinskåpet år efter år, som man knappt vågar ta på så fint det är.

Vad sjutton, livet är så kort! Fram med finservisen och drick mjölk i vinglas. Känn den där glädjen du tror du skulle känna om du bara hade lite mer pengar, lite mer tid, lite bättre motion, lite finare hus. Vänta inte på det perfekta tillfället, för det kan man skapa själv. Eller det måste man ju skapa själv. Ingen stund är perfekt om man inte själv känner att den är det.

Medan jag sitter och skriver det här har jag tänt mitt fina ros-ljus. Jag bestämde mig för att inte vänta på någon perfekt dag. Den kan ju lika gärna vara idag. En vanlig, sketen tisdag. Och det ska firas!