Till min stora glädje hade juryn röstat fram mig som Årets unga landsbyggare. Jag är så enormt glad och tacksam för den ärofyllda titeln! Här en bild (där jag står väldigt konstigt hahah) tillsammans med de andra glada vinnarna. Årets Entreprenör gick till Mat och Nostalgi, Entreprenöriell förening gick till Noramacken ek förening och årets attityd gick till Mats o Karin!  Om ni vill se alla nominerade så kan ni göra det HÄR.

Jag är så glad för det fina priset och den vackra motiveringen:
“Jonna Jinton är en viktig förebild för andra unga människor som vill bo, leva och verka i Höga Kusten. På ett nytt och modernt sätt har hon lyckats förmedla att det går att förverkliga sin dröm att leva på landsbygden och nått ut sitt budskap till miljontals människor över hela världen”

Det värmer i hjärtat att få höra att det jag gör kan ha positiv påverkan på landsbygden. För det är ju verkligen någonting jag brinner för. Att inspirera andra att våga följa sina drömmar och visa på hur många fantastiska möjligheter det finns att skapa det liv man vill. Jag vet att så många drömmer om att bo och leva på landsbygden, och att den vägen ibland kan kännas så himla omöjlig och svår. Jag har ju varit där själv.
Men allt går. Allt går. 
Det viktigaste är att omställa sig från att se det som omöjligt, till att se det som möjligt. Bara den förändringar öppnar upp så mycket och sätter igång så många positiva krafter i rörelse.

Visste ni förresten att jag i höstas var med i en jättefin kampanj som Leader Höga Kusten gjorde? De gjorde massor av vackra, inspirerande filmer med olika typer av företagare på landsbygden som alla tagit det där steget att följa hjärtat och börja bygga upp sin dröm. I filmen ovan kan ni få höra om både min och andras berättelser. Och i filmen nedan kan ni se hur en fikarast i mitt liv kan se ut Jag älskar hur de liksom fångade de där små stunderna som gör att livet på landet ger så otroligt mycket livskvalitet. De må va längre avstånd till saker och ting.

Men som jag brukar säga om Grundtjärn; “Långt till det mesta. Nära till det bästa“.

Här var vi igår, vid Skulebergets naturscen. Alltså wow, jag insåg verkligen igår att jag måste ta och upptäcka mer av Skuleskogen. Vilket fantastiskt område. Och om jag någonsin skulle våga börja uppträda med min musik, kanske när min skiva är klar, så skulle det ju vara en dröm att få sjunga på den här scenen, med berget i bakgrunden och den här vackra naturen runt omkring. Det skulle verkligen göra sig bra för kulning.
Tack igen Leader Höga Kusten för den fina utmärkelsen. Det blev en väldigt positiv och inspirerande boost såhär mitt i sommaren! Och tack alla ni, mina kära följare, som alltid varit en så otroligt fin inspiration till allt jag gör. Som alltid tagit emot det jag gör med öppna armar och fått mig att vilja göra mer. Ni är bäst.

Hoppas ni alla har en underbar dag! KRAM på er 

Önskar er alla en superfin kväll! KRAM på er och TACK för allt ni skriver

Men, vilken tur att jag då ska dit ikväll! För vet ni vad?
Jag har blivit nominerad till Årets Landsbyggare i kategorin ATTITYD! Så himla häftigt. Fick redan på det förra veckan och blev ställd. Vilken ära!! Gå gärna in och kika HÄR på alla nominerade. Så ikväll på Friluftsbyn är prisutdelningen och middag!
Jag är nominerad i kategorin Attityd tillsammans med två av de coolaste människorna i världen. På riktigt. Jag ser upp till dom så himla mycket. De inspirerar och berör varje dag. Jerry Engström och Katarina Östholm.

Bild lånad från www.leaderhogakusten.se

Jerry Engström träffade jag första gången på en fotografering tillsammans med Fjällräven där han jobbade. Vi hade paddlat kanot  och på kvällen satt vi alla och åt runt en lägereld ute i naturen. Jag satt och pratade med Jerry och han berättade om den här idén som han hade med FriluftsByn, som skulle bli en mötesplats för friluftsmänniskor från hela världen. Han hade så mycket visioner att jag nästan trillade baklänges. Han ville SÅ mycket. Jag såg verkligen vilken djup passion han kände för detta. Ni vet när man verkligen kan se den där elden som brinner i någons ögon? Sådär så att vissa människor nästan backar och bara ” woow….easy grabben…du måste ned på jorden”. Men jag kände inte alls så. Jag kände bara…”wow…han kommer att lyckas så jäkla stort“.

Han driver FriluftsByn nu och jag har följt utvecklingen lite sporadiskt på facebook och tidningsartiklar. 2016 blev FrifultsByn nominerad till Stora Turismpriset och i februari vann han Årets Nyföretagare på Företagarkvällen i Örnsköldsvik, där jag vann Årets Normbrytare. Vi stod på scenen tillsammans och sprudlade av glädje för prisen vi vunnit! Gå gärna in på FriluftsByn och läs vidare. Det är dit jag ska ikväll, och det ska bli så fantastiskt kul att äntligen få se det i verkligheten.
Katarina Östholm träffade jag för allra första gången för tre år sedan. Det var den 14 maj 2014 och hon skulle göra ett reportage för Tidningen Allehanda där hon nu är kulturredaktör. Reportaget skulle komma ut i sommarbilagan och handla om mina tips på de bästa smultronställen. Vi möttes upp i Näsåker, eftersom jag ville tipsa om den vackra Nämforsen. Sedan åkte vi iväg i hennes vita gamla härliga Volvo och stannade till vid min favoritplats. Ganska snabbt kände jag att det här är en helt fantastisk människa. Hon hade så mycket kloka tankar om livet, samhället och vart vi är påväg. Det är en sådan underbar känsla när man träffar en människa och känner att man klickar på en gång. Man förstår varandra. Man bär på samma känsla och samma funderingar. Efter hon fotograferat och intervjuat mig så pratade vi hela vägen i bilen tillbaks och vi hade kunnat fortsätta i tusen år till.

Sedan dess har jag träffat henne några gånger till när hon varit här för att göra olika reportage. Och varje gång hon skrivit ett reportage så har jag blivit så otroligt rörd. För det första har jag inte ens förstått hur hon bär sig åt. Hon förstår saker på ett djupare plan, utan att hon ens behöver fråga om det. Vissa ställer hundra frågor efter varandra och har ändå inte förstått vad man menat. Hon behöver knappt ställa en fråga. Hon ser och känner. Eller jag vet inte hur hon bär sig åt. Men varje gång så har jag känt mig så förstådd av henne. Och det…det är fanimej en av de bästa känslor man kan känna. Här är ett av hennes otroligt vackra reportage om mig “Träden är tidens dröm“.

Senaste året har hon skrivit krönikor som på olika vis berör landsbygden. Och vet ni, jag har suttit med tårar och rysningar i hela kroppen när jag läst hennes texter. Det är så bra skrivet att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Hon sätter huvudet på spiken varje gång och jag har så många gånger önskat att hon var vår stadsminister. Hon har fattat grejen. Sen, har hon ett alldeles unikt sätt att skriva. Hennes poetiska beskrivningar som målar upp känslor så starkt att jag kan känna dofter medan jag läser, blandat med sylvassa argument och kritik mot samhällets orättvisor.
Ibland gör det nästan ont att läsa hennes texter, för att det är så bra. De når in i själen på mig. Nuddar en punkt som aldrig tidigare blivit berörd. Den dagen hon ger ut en bok…vad den än må handla om…så är jag den första att kasta mig på den.

Läs gärna någon av hennes krönikor. DENNA är min favorit. Eller varför inte “Landsbygden behöver inga bidrag – det är storstäderna som är problemet” som delats nästan 18 000 gånger! HEJA KATARINA! 
Så, att bli nominerad till Årets Landsbyggare tillsammans med dessa….det är liksom vinsten för mig. Och att få bo och kämpa för landsbygden tillsammans med dom, och med alla andra inspirerande människor som finns här i regionen, det är lycka. Jag hoppas få träffa dom ikväll och njuta av en god middag och för första gången se lite av Skuleberget. Det blir en minnesvärd kväll! 
Hoppas ni får en fantastiskt dag och kväll! KRAM på er 

Jag tänkte visa några bilder från kvällen nu! Jag börjar med några bilder som jag lånat från Allehanda.se, och som är tagna av fotografen Robbin Norgren. Eftersom bilderna är så små är det väldigt dålig kvalitet tyvärr, men ni får i alla fall se ungefär hur det såg ut när jag vann!

Alla nominerade i varje kategori hade en liten film med en intervju som visades innan vinnaren skulle utses, där man berättade lite om sig själv, sitt företag osv. I filmen så sa jag i slutet att om jag vinner så vill jag fira vinsten med att dansa twist på scenen. Så efter mitt tacktal så satte de på “Let’s twist again” med Chubby Checker och jag fick svänga loss inför 500 pers. Haha!

Önskar verkligen att jag hade haft bättre kvalitet på dessa bilder! Får hoppas jag får tillgång till större filer sedan. Men här har vi alla vinnarna till vänster. Från vänster; Årets företagare blev Regina Lindberg. Årets nyföretagare blev Jerry Engström. Årets Hallå blev Hoppets Stjärna. Och så jag som Årets Normbrytare. Årets ledare blev Catharina Karlsson, Årets Spotlight blev Cesam, och Årets handel- och turismpris gick till Ruben Madsen.

Och nu kommer lite av mina egna bilder från kvällen. Företagarkvällen hålls varje år på Fjällräven Center, där företag och företagsamma personer prisas. Utöver det är det spännande intervjuer och musikunderhållning. Det är så otroligt fint och välgjort allting.
Kvällens konferencierer var Åsa Ringlöv och Fredrik Holmgren.
Underbara bordsgrannar! Här ser vi Birgitta Ricklund som också var nominerad till Årets Normbrytare, och sen har vi ju min fina Johan, och sedan Marina Viström som är med i Mellansels IF som också var nominerad till Årets Normbrytare.
Det var fina bordsplaceringar och en trerätters middag. Lyxigt!
Glad och nervös!
Birgitta och Johan! Åh vilken glädjespridare Birgitta är. Och jag blev alldeles överlycklig när hon kom i sin kolt och näbbskor! Så himla vackert. Ni kan läsa mer om Birgitta HÄR. Det var verkligen en ära att få bli nominerad tillsammans med henne.

Tre färgglada damer! Viviane, jag och Birgitta.
Den här bilden togs en stund efter att jag vunnit det fina priset. Priset delades ut av affärsnätverket Klöverdam och Örnsköldsviks kommun. Så här står jag tillsammans med Birgitta Ricklind, Stina Haglund som är ordförande på Klöverdam, Liisi Hägglund som sitter i styrelsen för Klöverdam, Johan och Eva-Karin Öhman som är vice ordförande. TACK Klöverdam 
Efter att alla priser delats ut blev det dans och fest till Brolle! Så himla härligt avslut på en fantastisk kväll!
Det känns lite overkligt när jag kommer in i arbetsrummet nu och får se allt det här vackra. Utöver diplomet fick jag ett alldeles fantastiskt, unikt fat gjort av krukmakaren Anna-Karin Rask Nygren på Bruksgodset. Den är gjort specifikt för Årets Normbrytare.
Älskar tanken med det här vackra konstverket. Det ska få en hedersplats här hemma, och jag ska se det som en källa till inspiration.
Jag är så tacksam för det här! Vilken ära att få ta emot det här fina priset. Under tacktalet tackade jag bland annat er, alla mina läsare och följare, för all kärlek och värme ni skänker mig, och för all fantastisk respons och allt engagemang. Eftersom det inte finns på film (vad jag vet än) så vill jag bara säga det igen till er, TUSEN TACK! 

Nu ska jag försöka smälta den här fantastiska upplevelsen. Fortfarande lite svårt att förstå att jag inte drömt alltihop.
Så nu blir det en lång promenad med hunden! Hoppas ni får en jättehärlig fredag! Vi hörs snart. Kram på er 

Egentligen borde det vara tvärtom, men just kyla ger mig energi. Inte att frysa, för då dräneras jag på en gång. Men att vara väl klädd och hålla sig varm under riktigt kyla dagar, det är bland det mest uppfriskande jag vet. Jag ville knappt gå in i går för det var så underbart ute. Precis samma typ av känsla som jag får av riktigt vackra sommardagar. Bara att det är kallt istället för varmt.
Jag packade kameraväskan och stativet på sparken och begav mig ut. Men just sparken glider inte alls så bra när det är kallt ute. Marken blir liksom sträv. Det är visserligen bra eftersom jag då måste kämpa extra mycket för att komma fram, och blir då varm på köpet
En vacker dag i Grundtjärn.

Byns alla röda stugor lyser upp så vackert i den snövita skogen.
Älskade kyla!
Senare på eftermiddagen åkte jag ut på en till tur med sparken, fast denna gång fick Nanook följa med.
Himlen färgades rosa av solnedgången och dagen övergick till en vacker kväll.
Finaste Nanook. 

Av kommentarerna på mitt tidigare inlägg så förstår jag att det varit ovanligt kallt i hela Sverige. Nu verkar det dock bli varmare ett tag men jag hoppas ändå det vackra vintervädret får hålla i sig, så vi får lite vinter innan våren kommer på ingående.

Och så önskar jag er en helt UNDERBAR helg! Kramar i massor 

Tack tack tack tack!

Det blev så blandade känslor idag. För jag hade tänkt skriva ett inlägg idag och berätta att jag just nu är lite ledsen över en sak. Men mitt i allt är jag också överlycklig över nomineringen, så jag visste liksom inte vilken väg jag skulle välja haha. Vilken känsla jag skulle känna mest. Men precis som att inget bara är svart eller vitt, så är jag inte heller bara glad eller ledsen. Så jag tänkte att jag ju lika gärna kan berätta också att anledningen till att blogginläggen blivit lite mer utspridda den här veckan är för att jag helt enkelt är så sjukt deppad över en sak.
Jag kan inte berätta exalt varför nu, men oavsett så kommer ni få reda på det om ett par dagar.

Jag har hållit på med ett projekt en längre tid som jag blivit sådär eld och lågor för, och som snart skulle vara klart. Ni vet när jag inte kan tänka på något annat för att det blivit det viktigaste jag någonsin gjort. Så blir det alltid när jag får en lite större kreativ idé. Det blir hela min värld och jag lägger ner all min fokus på att få det som jag vill, och resultatet brukar också bli bra när jag hamnar i det…ska man säga…tillståndet? Jag pratar lite om liknande känslor i videobloggen i det här inlägget från i våras. Eftersom jag lägger ner hela min själ i det så brukar det bli till något jag är väldigt nöjd med. Nu har jag dock senaste tiden inte kunnat komma längre på grund av saker som jag själv inte kan kontrollera. Jag kan inte slutföra det eftersom jag behöver vissa pusselbitar som jag själv inte kan lägga på plats. Jag är beroende av något utanför min egen förmåga och kreativitet. Och det känns så fruktansvärt hjälplöst.

Jag har i flera veckor gått och väntat på att den sista pusselbiten ska läggas på plats så att jag kan slutföra mitt projekt. Men tiden börjar rinna ut och igår insåg jag att det antagligen inte kommer bli något. Och jag blev så fruktansvärt ledsen. Som om jorden slutade snurra. Och den där deppiga känslan ligger kvar i mig fortfarande. Så igår kände jag inte alls för att blogga. Jag kände inte för att göra någonting. Jag är helt tom inombords och jag kunde aldrig ana hur hjärtekrossande det är att bära på en värld inom sig som jag inte får ge i uttryck. Som om hela min själ skriker vad jag ska göra, men jag är fastbunden och kan inte röra mig. Åh, nu låter det här så himla stort. Det är ju egentligen inte det. Men för mig är det väldigt stort. Och som sagt, ni kommer snart få reda på vad det handlar om, oavsett om ett mirakel sker och jag får slutföra projektet eller om det helt enkelt inte blir av. Men håll era tummar, snälla 

Åh vad skönt, nu har jag fått skriva av mig om detta. Nu vet ni varför om jag verkat lite nere sista tiden.
Men som tur är så kom den här nomineringen som en skinande sol och väger upp det hela. Mitt i all deppighet så ler jag stort när jag tänker på den ärofyllda känslan att få vara nominerad, och att få gå på Företagarkvällen i februari. Lycka!
Lycka och vedmod. Precis så som livet är.

Nu är det fredag och jag önskar er en underbar helg! Tack för att ni finns!
Kramar i massor 

Tack, från djupet av mitt hjärta. TACK! 

Galakvällen var helt fantastisk och jag längtar tills jag kommer hem så jag kan gå igenom alla bilder och filmklipp och visa och berätta om hur kvällen var! Det var verkligen som att befinna sig i en annan värld ett tag.
Här hade jag precis fått tagit emot priset och tackar mina läsare som röstat. Men  hahahah…vet ni? Jag tror jag var den enda utan högklackade skor och ändå ramlade jag när jag skulle gå upp på scenen för att ta emot priset. Jag blev så himla glad och exalterad så jag bara skuttade fram och halkade på golvet. Vilken entré haha. Men jag bjuder på den.
Och här står vi alla vinnarna med våra priser, och inte nog med att jag ramlade så råkade jag även hålla mitt pris upp och ned HAHA. Men lika glad är jag för det!! När jag kom tillbaks till sittplatsen igen bredvid Johan så kom några glädjetårar. Det känns så ärofyllt och stort att få vinna den fina titeln. Åhhh…vilken lycka!!
Den här kvällen blir ett minne för livet och jag är så tacksam att jag fick gå med min älskade Johan som var som en trygg omfamning hela kvällen, och min fina vän Linda som alltid sprider sådan glädje.

Jag har massor av bilder och filmklipp som jag vill visa er från galan. Jag kommer hem kring midnatt och då ska jag sätta mig och redigera allting! Ser verkligen fram emot att visa er mer från denna kvällen. Det är ju NI som skickade hit mig och dessutom gjorde så jag nu får åka hem med ett pris. Tack igen mina älskade läsare. Jag är tacksam bortom ord 

Tänk om jag anade det, den tidiga morgonen i skogen när jag stod där med en tjocktröja över pyjamasen och kramade om en gran. Tänk om jag visste då att den bilden skulle ta hem den här fina titeln. Men allt jag tänkte på då var vilken magisk morgon det var. Något alldeles speciellt. Och jag kände en glädje över att få stå där bredvid granen. Som om vi delade på känslan.

Att fota träd är något jag gjort i flera år och jag slutar aldrig förvånas över deras mystiska och vackra utstrålning. De fascinerar mig. Och många gånger jag har fotat mig själv med träden. Det har blivit ett sätt för mig att fotografera, och visa på den där samhörigheten och kärleken mellan naturen och människan. Den där kopplingen till naturen som vi till stor del tappat i samhället idag. Naturen, skogen, träden…de är så viktiga för oss. Mer än vad vi kan ana 

Det har varit en händelserik dag idag, och bland annat så har jag blivit intervjuad i P4 Västernorrland som ni kan lyssna på HÄR. Och tidningen Allehanda har varit här idag för att göra ett stort reportage som kommer ut både i tidningen och på webben om några dagar, i både skrift, bild och film. Det ska bli spännande att se!

Jag gjorde en liten film med några samlade trädbilder som jag tagit under åren. Kommer även lägga in några av bilderna här i inlägget. Idag vill jag hylla träden, som ger mig så mycket inspiration!

På lördagmorgon precis när vi skulle sätta igång!

Vi började på lördagmorgon och tio timmar senare var all ved inne i vedboden. Det var hårt jobb och jag kan knappt minnas senast jag kände mig så slut efter fysiskt arbete. Vi fick aldrig igång vedtransportören heller som skulle transportera veden in i vedboden på ett band. Så vi fick hjälpas åt att kasta in allt. Andra år brukar det ta två veckor för mig att kasta in veden. Egentligen ska den ju ligga ute och torka fram till midsommar men stockarna var ca ett år gamla så det var ganska torrt redan, och med öppna dörrar in till vedboden kommer det blåsa in och torka bra. Så det känns himla skönt att jag inte behöver kasta in någon ved nu. Det är redan gjort!

Efter tio timmars hårt jobb!

Åh, jag kan inte beskriva med ord hur tacksam jag är för hjälpen med veden  Min kropp är alldeles mör nu men jag känner ett enormt lugn över att jag inte längre behöver oroa mig för veden. Det här betydde otroligt mycket för mig. Jag kan fortfarande inte fatta att årets ved blev klar på en enda dag!! 

Har klippt ihop en liten film av det jag filmade under dagen så ni får se lite hur det gick till! Vi hade väldigt roligt också trots hårt jobb. Och på kvällen när allt var klart firade vi med tacos och fest. Underbar helg! 

2014 var ändå ett helt fantastiskt år. Jag fick vara med om så mycket fina ögonblick som jag tänker tillbaks på med glädje. Vissa av dessa stunder har jag fångat på bild, och därför tänkte jag nu visa några av mitt års vackraste ögonblick.

Har ni något speciellt ögonblick som ni tar med er från 2014?

Årets första riktiga vårkväll. När jag tog ut utemöblerna och drack kaffe till ljudet av fågelkvitter.

När häggen slog ut.

Jag skaffade en underbar lite kattunge, som jag döpte till Nayeli.

Jag och mina vänner tittade på soluppgången en natt i juni nära årets ljusaste natt.

Och alla dessa vackra, ljusa juninätter när jag aldrig gick och lade mig och istället var ute i naturen och fotade.

Denna tidiga morgon, när solens första strålar spred ett gyllene ljus över ängen. Jag satte mig ner på ängen bland alla blommor och jag kunde nästan känna hur allt vibrerade av liv. Ett av sommarens vackraste minnen. Min “header-bild” höst upp på bloggen är tagen samma morgon.

2014 var mitt livs varmaste sommar, och varje dag gick jag ner till sjöng för att svalka Nanook och mig själv. Underbart!

Jag fick besök av mina härliga vänner från Danmark och Finland i juli. Rasmus och Joel som jag lärde känna på Fjällräven Polar. Vi hade några extremt roliga dagar tillsammans.

Alla härliga, soliga dagar som jag hade vid mitt nybyggda lilla växthus. Det blev min favoritplats under sommaren.

När jag under flera dagars tid slitit i skogen med att plocka hjortron under det sämsta tänkbara hjortronåret, men tillslut fick ihop sju brukar med sylt som jag dessutom fick sälja till ” Stockholms-pris”, 150:- burken. Vilken lycka.

Jag vandrade 11 mil på kungsleden på tre dagar. En av mina hårdaste utmaningar någonsin men också en dröm som gick i uppfyllelse. Här står jag på kungsledens högsta punkt. Filmen jag gjorde från vandringen kan ni se HÄR.

Dessa dagar fick jag se de mest fantastiska vyer. Minnen för livet.

Jag målade huset rött! Innan var det grönt. Och jag hade i flera år tänkt att måla det rött. I år blev det äntligen gjort!

Hösten var varm och jag spenderade mycket tid ute i skogen. En kort tid där som jag mådde sådär extra, extra bra.

Höstens färger var häpnadsväckande.

I september fick jag också se årets största norrsken. Jag befann mig uppe på en hög höjd för att kunna se bättre. Magisk natt!

Kvällarna var varma ändra fram till slutet av september och jag spenderade många kvällar nere vid sjön för att balansera stenar.

De kvällarna var också helt magiska. Allt var så vackert. Så stilla. Jag kände ren lycka varje kväll jag var nere vid sjön och skapade stenkonst.

Jag fick se min livs första kungsörn när jag låg på en liten öppen moss-plätt ute i skogen och tittade på himlen. En upplevelse som kändes sådär filmisk. Jag kände i stunden att det var ett “tecken” eftersom jag så länge velat se kungsörn.

Filmen som jag spelade in på kungsörnen.

I oktober fick jag en resa till Italien och Dolomiterna av företaget Gore-tex för att prova vandringsskor. Den dagen uppe i bergen kände jag mig så otroligt glad och lycklig. Som om jag var på toppen av mitt liv.  Jag minns att jag tittade ut över de dimsvepta bergen och kände att allt var möjligt. En enorm tacksamhet över att få befinna mig på ett av jordens vackraste ställen. 

Jag fick hålla i SVT´s  podd “Mitt i naturen-eftersnack” tillsammans med Markus Torgeby. Det kändes otroligt roligt och jag lärde mig mycket av det.

Jag hade invigning av galleriet med utställning av mina smycken och tavlor. Det var fullproppat med folk inne i galleriet som åkt flera mil för att besöka utställningen. Det kändes enormt roligt. Så tacksam att så många ville komma.

Årets första snö kom.

Isen växte till liv och jag låg tätt intill för att lyssna på isens sång, som är något av det mest fascinerande ljud jag vet. I år lät isen extra mycket. 

Jag fick ett paket från Anja Pärson och hennes fru Filippa. Deras egen-designade underställ. Åh vad glad jag blev då. Kände mig coolare än någonsin

Årets vackraste ögonblick avslutas med lucianatten, när jag gick ut i skogen helt ensam och tände upp hundratals marschaller och lussade, samtidigt som jag spelade in allt och gjorde en film. En obeskrivligt vacker natt. Filmen kan ni se här.