Tack för dessa år på bloggen!
Är så tacksam för alla ni som följt mig och varit ett sånt enormt stöd i vått och torrt. Många av er känns nästan som nära vänner trots att jag aldrig träffat er. Vi har ändå mötts här i bloggen och i kommentarsfältet, och vissa av er har varit med ända sedan mitt första år.

Jag känner så mycket kärlek och tacksamhet till er! Blir alldeles tårögd bara av att skriva detta.
Även om jag fortsätter dela med mig av mitt liv i film och foto på andra sätt idag, så känns detta ändå som ett avslut på något som haft en stor betydelse i mitt liv. Den här bloggen var dörren in till en värld som gett mig så mycket och som jag fortsätter att utforska. Tack för att ni varit en stor inspiration och för att ni gjorde det möjligt för mig att fortsätta utvecklas och göra det jag älskar!

Nu fortsätter livets resa! Hoppas vi ses på mina andra kanaler eller på min nya blogg (som dock inte uppdateras så ofta).

Sänder er en stor varm kram och massor av kärlek!
/ Jonna

Vilka år det har varit! Tänk att jag bott i Grundtjärn 1/3 del av mitt liv nu. Det låter så mycket. Jag borde kanske säga att “Oj vad tiden gått fort, jag kan inte förstå att det gått tio år“. Men faktum är att jag känner tvärt om.
Har det BARA gått tio år?

Det känns som jag levt här hela mitt liv. När jag tänker tillbaks på min första tid i Grundtjärn, så känns det ungefär som om jag tänker tillbaks på minnen från när jag var 3 år. Det känns så längesedan.
Att jag hade ett liv innan Grundtjärn känns nästan konstigt att tänka på. Det känns inte som samma liv. Mer som…ett tidigare liv.

Jag tror att det beror på att så mycket föll på plats inom mig när jag kom hit. Det känns som att livet började på riktigt. Allt som hände innan var bara som reklamen innan en biofilm.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om nu. Om alla år som gått. För ja, visst fasiken har det hänt mycket. Det har inte direkt varit några enkla år. Men så fyllda med liv! Så mycket nytt som hänt varje år, och nya situationer och motgångar och medgångar och nya lärdomar.

Och vet ni, jag är så oändligt tacksam för er och för den här bloggen. Det var med bloggen allting startade. Det var här jag sådde mina frön till kreativiteten. Det var bloggen som fick mig att vilja utvecklas och lära mig mer. Att skapa vackrare bilder och lära mig skriva ännu bättre.
Och framför allt, att orka fortsätta även de stunder när jag var nära på att ge upp.
När det kändes som om jag famlade i mörkret och inte visste om jag någonsin skulle kunna leva helt på det jag älskar, så var det ni som läste den här bloggen som tände ljuset i mig igen.

Min önskan var att min blogg en dag skulle kunna leda mig till ett liv där jag helt och hållet kunde leva på min kreativitet. Och det gjord den.
Även om bloggandet inte längre är en del i det jag gör idag, så är jag så djupt tacksam för alla som följt min resa här i under åren som varit.

Min mormors kaffekopp är mig så kär. Och jag blev så glad när jag märkte att den fanns med på bilden från 2010. Den brukar jag dricka ur ibland, och tänka tillbaks på mormor och morfar, som båda levde när jag flyttade hit för 10 år sedan. Nu finns ingen av dom kvar.
Men minnena lever lika starkt nu och för alltid.

Och Tage, min mammas morbror som också bor här i Grundtjärn, han fyllde 70 år när jag flyttade hit. Och vet ni, nu på söndag så fyller han 80 år! Och ändå är han lika pigg och full i fan som alltid!
Världens bästa Tage. Han har jag mycket att tacka. Utan honom hade livet i Grundtjärn varit bra mycket svårare. Speciellt de första åren när man inte kunde någonting om livet på landet.

Minns ni när Tage och min mamma lagade vofflor? Det var min allra första film som jag gjorde! Och ja det syns haha.
Man kan väl säga att jag var lika bra på att filma som Tage var på att göra vofflor.

Jag förstår nu varför inte min nya hemsida (som jag pratat om i två år nu) ännu inte blivit klar. Det är klart att mitt 10-års inlägg skulle skrivas på den här bloggen! Det är ju så fint att det blev just 10 år, även om inläggen de senaste året går att räkna på en hand.

Om allt går som det ska så kommer min nya hemsida/webshop/blogg att finnas ute inom en månad.
Även om jag inte bloggar aktivt längre så kommer jag att ha en blogg och gör inlägg lite då och då när jag känner för det. Det kommer ske vissa förändringar, men hellre det än att jag inte bloggar överhuvudtaget som det varit senaste halvåret. För tro mig, jag har saknat att skriva och lägga upp bilder. Det är något mysigt med blogg-formatet. Som en dagbok. Och det går egentligen aldrig ur tiden.

Den nya bloggen kommer ligga på min nya hemsida. Så den här älskade gamla bloggen kommer ligga kvar här, precis där den är. Jag vill att den ska finnas kvar precis som den ser ut nu, som en stor bok eller ett arkiv. Här finns så mycket minnen och händelser och så mycket av allt som hänt under alla år.
Jag har till och med tänkt att jag ska låta trycka upp en bok åt mig själv med alla inlägg från bloggen! Tänk vilka minnen!
Och vilken tjock bok…

Och älskade Grundtjärn.
Som jag älskar denna plats och livet som jag fått här. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur tacksam jag är för att allt blev som det blev.
Att jag fortfarande får bo på denna vackra plats, och fortfarande springa runt på ängarna med kameran i högsta hugg, för att filma och fånga livet från mitt paradis på jorden.
Och lille Nanook, som fortfarande är lika livsglad som när jag skaffade honom för 10 år sedan.

Mycket har förändrats, men mycket är också sig likt.
Precis som det ska va.

Så, mina älskade vänner och bloggläsare.
Hurra för 10 år!!
Om ni ser det här inlägget, så vill jag bara säga ett stort TACK och ge er alla en stor varm kram. Ni har varit en del av den här resan! Och det hoppas jag att ni vill fortsätta vara.

Om ni inte redan gör det, så kan ni följa mig på YouTube, där jag numera är som mest aktiv. Jag gör videor om allt möjligt, bland annat “vloggar”, som i princip är som en blogg fast i videoformat, där jag delar med mig av livet här i Grundtjärn.

Sen finns jag ju på Instagram också!

Nu ser jag fram emot en ny början. Ett 10 års jubileium blir ju lite som ett avslut på ett kapitel. Nu vänder vi blad och jag älskar att inte ha någon som helst aning om vad de nästa 10 åren kommer innehålla.
Det återstår att skapa

Stor kram på er älskade ni! Vi hörs snart igen!

Tanken var ju att min nya hemsida skulle vara uppe för längesedan, men saker och ting har dragit ut på tiden så den är inte klar att läggas ut än. Så därför har det liksom blivit något slags vakuum här nu, i väntan på att den nya hemsidan ska kunna läggas ut så jag kan blogga som vanligt igen.
För helt ärligt känns det så trist att lägga ned tid på att skriva inlägg när bloggen knappt fungerar. Den krashar så fort jag delar ett inlägg och ja…den är väldigt skör helt enkelt.

Så ni som väntat på inlägg, förlåt att jag inte återkommit tidigare och förklarat varför det tagit sån tid! Ibland är det så himla härligt att få skriva ett inlägg och jag saknar verkligen det, så jag längtar tills min nya hemsida är klar.

Så just nu vet jag inte riktigt hur aktivt det kommer vara här på bloggen tills den nya hemsidan är klar. Fortsätter den att vara såhär bräcklig så blir det nog inte så många inlägg.
Men jag är ju såklart fortfarande aktiv på min YouTube kanal (där jag numera lägger mest av min tid) och även på Instagram.
Även om det inte är samma sak som blogginlägg.

Jag tänkte passa på att dela mina två senaste video nu, så ni får lite update i vad jag har gjort sen senast. Jag kände mig ganska segstartad nu i januari. Kanske berodde det på det trista vädret. Men nu har jag kommit igång igen.

Förra och förrförra veckan spenderade jag några dagar i stugan i Marsfjällen. Det gör så mycket att komma bort en stund och få lite ny inspiration. Sedan blev det direkt resa till Stockholm.
Mer om allt detta i min senaste video. Svenska undertexter kommer inom kort!

Förra veckan la jag även upp en annan video, med en låt jag gjort med inspiration från en låt i Frozen 2. Det roliga är att jag fortfarande varken sett första Frozen filmen eller den senaste. Men många trodde att det var min röst i en låt i den senaste filmen, och på så vis såg jag ett klipp ifrån den med en låt som jag ville göra min egen version av.

Det var bland annat därför jag åkte till stugan i Marsfjällen, för att filma lite vackra scener bland bergen till min låt.

Nu håller jag tummarna att den nya hemsidan snart kommer på fötter! Kommer kännas så skönt när allt fungerar igen.

Tack för ert tålamod!!

KRAM PÅ ER!

Vill börja med att tacka för alla era vackra kommentarer om min Lucia video! Har tänkt så länge att jag ska skriva ett litet inlägg och tacka er, men det har verkligen varit så himla fullt upp de här dagarna innan jul, som jag antar det har varit för många av er andra också.
Och de senaste dagarna har jag suttit och jobbat med en video som aldrig blev klar på grund av problem med min kamera.
Men nu, NU är den äntligen klar!

Och mitt i filmningen av den här viden, så nådde min YouTube kanal 1 miljon prenumeranter!
Det känns helt galet, och det gick så fort nu på slutet att jag inte riktigt hann med haha. Så det blev ett spontant firande sent i måndags kväll med familjen och en flaska bubbel! Mer om det kan ni se i videon nedan.
Vill verkligen tacka er alla för att ni följer mig, både under detta året när jag fokuserat mer på video, men också under alla tidigare år. Erat engagemang är kärnan till att det är så roligt att dela glimtar ur mitt/vårt liv.
Så TACK älskade ni

Jag nämnde ju i förra inlägg att jag blev överraskad av vädret när jag höll på att filma den nya lucia videon, och nu får ni se lite av hur det såg ut.
Nu såhär i efterhand så förstår jag inte att vi faktiskt försökte så länge, mitt i snöstormen. Men det blev många skratt när jag satt och redigerade.

Jag hoppas inte de här “bakom kulisserna” scenerna förstår er känsla för lucia videon haha. Som vissa kanske märkte så fick jag i slutet av videon fylla ut med scener från min förra lucia video som jag gjorde för två år sen.

Jaja, nu ska jag sluta prata
Här kommer senaste videon! Hoppas ni tycker om den!

Vill önska er alla en riktig härlig julvecka!! Njut ordentligt så hörs vi snart!
Stor kram på er!

I videon så svarar jag också på lite frågor om min förra video som handlade om den sjungande isen, som för övrigt alldeles nyss fick över 1 miljon visningar!

Många undrade om jag skulle göra en ny ismusik-video och det kommer jag att göra. Har redan gjort klart ett 3 timmar långt soundtrack med isens sång. Men i den här videon berättar jag att jag kommer att behöva använda förra årets isfilmer till den nya ismusik-videon, eftersom snön hade lagt sig över isen och det inte gick att se några vackra isformationer.

MEN, i förrgår så blev det tvärt varmare ute, till och med lite regn, vilket gjort att snön på isen smält. Så igår ägnade jag halva dagen åt att filma isen och alla dess sprickor som är källan till de vackra ljuden.

Alltså, is kan nog vara något av det vackraste jag vet. Det är helt otroligt hur vacker en is kan se ut uppifrån. Alla dessa fantastiska mönster och sprickor. Från vårt vanliga perspektiv går det ju aldrig att se. Jag är så evigt tacksam för drönare. SÅ glad att jag fick komma till jorden just NU när vi har den tekniken.

Att få flyga över isarna, bergen och skogarna…det är en otrolig känsla.

Dessa två isbilder tog jag igår. Ser ni de söta små fotstegen som går tvärs över denna bild? Vad kan de vara för djur må tro? En räv kanske?

I alla fall, nu inväntar jag att dimman ska lätta så jag kan ut och flyga igen och filma mer isformationer. Det gäller att passa på den korta stund på dagen medan ljuset är tillräckligt bra.

Det känns så roligt att få använda årets isfilmer till årets ismusik. Det hör ju ihop liksom. Det är ju dessa sprickor som gör ljuden som man kommer höra, och det tycker jag ger en extra dimension till upplevelsen.

Hoppas ni får en jättefin dag allihopa.
KRAM på er!

Förra veckan var fullkomligt magisk. Det var då som isen la sig på riktigt och jag spenderade några kvällar och nätter vid isen, för att filma och spela in de vackra ljuden som isen ger ifrån sig såhär i början på vintern.

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag ofta pratar om den sjungande isen såhär års. Och det är verkligen något som fascinerar mig mer och mer för varje år. Och just i år, var ljuden så extra vackra! Så starka och klara.
Förra året la sig snön på isen med en gång, vilket liksom isolerar ljuden.
Men nu låg isen fri från snö under några dagar, och ljuden var otroligt starka och kraftfulla.

Jag spelade in isljuden under tre nätter och det kommer jag inom kort klippa ihop till en 2-3 timmar lång ismusik-video precis som jag gjorde förra året. Jag älskar nämligen dessa ljud och blir väldigt lugn av dom, och jag har märkt att väldigt många känner samma sak.

Jag gjorde också en lite film om isens sång.
En liten hyllning till isens vackra musik-konserter som jag nu fått lyssna på i flera kvällar och nätter.
Videon har svenska undertexter för de som vill.

Det skulle vara så roligt att åka till andra sjöar och spela in ljud också, bara för att se om de låter olika. Kanske har alla sjöar sina olika klanger? Sina alldeles unika sånger? Jag tror säkert storleken och formen på sjöng, och omgivningen, kan spela roll.

Förra året när vi var i Saxnäs på vintern så minns jag att Kultsjön sjöng väldigt högt. Isen sprack under våra fötter och det var nästan som att stå ute på ett levande väsen. Det hade varit fantastiskt roligt att åka dit och spela in lite isljud också. Får se om det blir en tur till fjälls framöver

Nu önskar jag er alla en underbar vecka! Ta hand om er. STOR KRAM!

Tanken var att allt skulle vara klart nu. Men hujedamej vilka motgångar vi haft.
Vilket jag nu i efterhand är så djupt tacksam över.

Det är i motgångarna som vi ibland blir ledda in på rätt väg. När något går förbaskat trögt så ger det också tid till eftertanke. Att inte bara rusa fram utan stanna upp och känna “gör jag rätt nu? Vill jag det här?“.
Det behövs ibland.

En annan anledning till att det är så glest med blogginlägg just nu är också för att jag liksom inväntat den nya hemsidan. Allt kommer bli så mycket bättre, renare, lättare, och då kändes det roligare att vänta med blogginlägg tills den blev klar.
Den här hemsidan/bloggen är verkligen i sitt slutskede, eftersom den kraschar så fort det blir för mycket folk inne samtidigt, som när jag t.ex delar mitt blogginlägg på Facebook. Så det har liksom tagit emot lite. Inte känts lika roligt.
Men snart, snart kommer det bli nytt och fräscht och fungerande igen.

Här i Grundtjärn har vintern anlänt. Efter en kall natt med ca -10 grader så låg det i morse ett tunt lager med is längs sjöns kanter. Om ni tittar noga på bilden så kan ni se den.
Så nu är det inte lång tid kvar tills hela sjön är täckt av is i många, många månader framöver.

Och i lördags dansade äntligen norrskenet över himlen. När jag såg det så kändes det som det var flera år sedan jag såg norrskenet sist. Jag insåg hur mycket jag saknat det.
Det var så magiskt.

Och just nu händer ganska mycket här hemma på gården. När vi flyttade till nya huset i maj månad så lämnade vi kvar smedjan/verkstaden i gamla huset eftersom vi skulle göra ordning för en ny smedja i ladan här hemma på gården.

Och nu är renoveringen igång för fullt!

Det är alltså en del av ladan som nu kommer bli den nya smedjan + packrum och kontor.
Det kommer bli lite mer utrymme än i vår gamla lokal (vardagsrummet haha) och såklart mycket finare, mysigare och med mer känsla.

Vi har varit noga med att välja ut material med kvalitet och satsat mycket på att få den känslan som vi eftersträvar. Bland annat så kommer våra dörrar vara handgjorda av Näsåkers Snickeri (våra vänner Åsa och Arvid äger nu det) och dom kommer vara gjorda av återvunnet virke från en gammal lada, och spikarna är gamla handsmidda spikar.
Ni kommer smälla av när ni får se dörrarna.
De kommer bli dom coolaste dörrarna någonsin

Vi har längtat så otroooooligt mycket efter att få flytta in vårt företag här, och nu är det inte så länge kvar.

Mats och Christer (som ni säkert sett flera gånger i bloggen tidigare när vi renoverat/byggt om något) har nu varit här i två veckor och grejat. I början var här stenväggar och trossbotten. Men nu är det isolerat och klart. Idag lägger dom sista biten av golvet, som är ett obehandlat furugolv som jag sedan ska såpa-behandla på gammalt vis.

Där den gamla muren står ska vi sedan sätta in en gjutjärnskamin, men det blir nog inte förrän till våren när det blir varmare igen, eftersom muren behöver muras klart och putsas, och det är för kallt för sådana jobb just nu.
Så i vinter får värmepumpen gå varm medan vi kommer jobba här inne.

Men det kommer bli så mysigt. Vilken känsla att få ha smedjan och packningen på ett ställe som verkligen inspirerar. Hemma på vår egen gård.

Här om dagen la jag äntligen upp en ny video också, där jag pratar lite om det otäcka som hände i september. Det kändes väldigt skönt att få avsluta det kapitlet på något sätt.
Och samma dag som jag la ut den så fick vi bekräftat att han inte längre befinner sig i Västernorrland. Något som fick mig att andas ut ordentligt.
För trots att jag liksom hade gått vidare och släppt rädslan och oron så drömde jag mardrömmar om honom nästan varje natt.
Drömmar som bland annat handlade om att jag var ute och gick med Nanook och där han plötsligt kom ut från skogsbrynet. Eller att han stod utanför ytterdörren när vi skulle gå ut.
Eller att han bröt sig in i huset och jag i panik försökte lista ut hur vi skulle ta oss ut.

Ibland vaknade jag och tyckte att jag hörde något och hade svårt att slappna av och somna om. Därför kändes det så skönt att verkligen få bekräftat att det är över. Han är inte i närheten längre. Han kanske har tillfrisknat nu och kommit ur sin psykos.
Jag litar i alla fall på att allt är bra nu. Att han fått hjälp och vård att ta sig ur psykosen och att det inte kommer att upprepas fler gånger.

I alla fall, här kommer en lång video där jag berättar om det som hände och lite om vad som hänt sen sist. Videon har undertexter på svenska för de som vill.

Vill passa på att tacka er för att ni fortsatt komma hit till bloggen och för att ni skriver så fint, trots att det var så glest med inlägg senaste månaderna. Det är helt enkelt en tid i mitt liv just nu då jag blivit tvungen att prioritera om lite. Jag vill inget hellre än att fota, filma, skriva och göra musik igen. Mitt hjärta nästan skriker. Men det är en kortvarig tid då jag helt enkelt måste ägna största delen av tiden till något annat.

Det är jobbigt ibland, att ägna så mycket tid åt något som inte än syns utåt. Men inom en snar framtid kommer vi vara klara med detta långa, stora projekt. Lansera nya hemsidan, flytta in i nya lokaler och få mer tid igen till det som vi vill göra.
Då kommer det kännas så värt det.

Även om jag sett att vissa ser negativt på min frånvaro, så ser jag det istället som att jag “spänner bågen”. Det ser kanske ut som om allt stagnerar och backar, men snart kan jag släppa pilen och gå framåt med all kraft igen.

Så tack kära ni!
Nu önskar jag er en fantastiskt fin vecka! STOR kram på er allihopa!

Godkväll mina älskade läsare!

Jag kom på att jag inte lagt upp min senaste videoblogg är på bloggen än. Jag la upp den för en vecka sedan på min YouTube kanal men sen började ju den där mardrömmen så jag glömde helt bort det mitt i allt.

Vissa av er kanske följer mig på YouTube och redan sett den, men jag vill alltid dela mina videor här också för er som inte följer mig där. Det är videobloggen som jag gjorde när jag var uppe i Marsfjällen förrförra veckan. (Den har svenska undertexter för den som vill)

Det var en underbar vecka, även fast det tog några dagar för mig att verkligen njuta av “lugnet”. Jag pratar lite om just det i videon, att när man är helt själv, utan internet och mobiltäckning, så kommer ens riktiga sinnesstämning fram på något vis. Jag insåg att jag var ganska stressad då. Hade lagt väldigt mycket press på mig själv i form av allt jag skulle hinna göra under min vecka i fjällen. Så de första dagarna var märkliga på något vis. Det var en sån gnagande känsla att jag ett tag kände att jag nästan ville åka hem. Men jag insåg också att det var ett bevis på att jag verkligen behövde stanna kvar. För att sitta kvar i den känslan och låta den passera, istället för att bara rymma iväg från den.

Så jag bestämde mig tillslut för att släppa all press på allt jag ville hinna få gjort och ägna tid och fokus till att bara ha roligt. Bara göra det som jag kände för i stunden. För det är ju det som är hela grejen med mina “fjällresor”. Att bara åka iväg och följa den där inre känslan. Inte ha något bestämt och inga krav. Det är det bästa jag vet.
Så efter några dagar så kändes det mycket bättre.

Jag var ute på kalfällen om dagarna. Fotade, filmade och bara åkte runt och njöt av alla vackra, mäktiga platser. Ena dagen var det sommarvärme och sol, för att andra dagen regna och snöa om vartannat.
Sen badade jag i den iskalla älven om kvällarna. Fram till småtimmarna satt jag framför datorn, redigerade film och skapade musik intill elden i kaminen. Det var så mysigt. Så behövligt.
Precis det hade jag längtat efter.

Att blåsa rent själen med vindar och forsande vatten, och samtidigt insupa lugnet som man bara kan känna från att vara helt bortkopplad från internet.

Är så evigt tacksam för att vi nu också har denna plats att “rymma” till ibland. En liten stuga som känns så märkligt varm och välkomnande. Så hemma. Som om den alltid varit vår.

(Vad tänker ni om tavlan förresten, som jag pratar om i videon? En slump eller ett tecken? )

Hoppas ni tyckte om filmen!

Stor kram på er allihopa

Hej kära ni!

För första gången någonsin skriver jag ett blogginlägg från min mobil. Jag har nämligen spenderat snart en vecka uppe i marsfjällen, och för att få internet och mobiltäckning måste jag åka till Saxnäs, där jag nu sitter i bilen och knappar på telefonen.

Jag kände att det vore roligt att bara göra ert litet inlägg så ni vet vart jag håller hus och dela några bilder från mina dagar här. Jag bor i vår mysiga stuga dit jag tagit med hela mitt kontor med dator, kameror och studioutrustning så att jag ska kunna ta tillvara på all inspiration som jag får här. Det är verkligen så mysigt att få ha vår stuga som en landningsplats efter dagarns äventur ute till fjälls.

Jag hade först trott att jag skulle få internet att fungera i stugan då jag fixat en mobil router, men stugan står verkligen i radioskugga så det gick inte att få en endaste signal där. Jag hade ju tänkt ladda upp lite filmer och annat men det får helt enkelt vänta tills jag kommer hem igen.

Ibland är det också väldigt skönt att koppla bort från internetvärlden ett tag. Det blir så mycket mer tid över till att faktisk skapa istället. Och det viktigaste kan jag ju göra via mobilen om jag åker till Saxnäs en sväng.

Helt ärligt så känns det jättekonstigt att skriva från mobilen. Jag får inte alls samma känsla. Det känns som om jag inte kan trycka in samma energi i orden

Så jag fattar mig kort. Jag mår superbra och kommer nog snart hem igen, så får ni se en film från denna fantastiska vecka!

Hopppas allt är bra med er! Stor kram så hörs vi snart!