-Det här inlägget innehåller reklam för min egen fototapet-kollektion Northern Wilderness hos Photowall-

Det var nu över två år sedan som jag lanserade min första kollektion tapeter med Photowall. På ett sätt känns det som mycket längre, för det kändes som min tapetkollektion liksom blev starten på en helt ny tid i mitt liv. Jag skulle precis ge upp mina drömmar om att kunna leva på min kreativitet, och börja leta efter ett “vanligt” jobb. Men så plötsligt kom den här möjligheten, med en egen fototapet-kollektion. I samma veva som mycket annat spännande hände.

Jag hade inte så stor inblick då i hur det skulle gå. Men för mig var det liksom en rejäl kick. Det kändes äntligen som om jag för första gången fick göra något som också ansågs “på riktigt” utifrån.
På den tiden var alltid väldigt annorlunda, och jag var väldigt osäker när någon frågade vad jag jobbade med, men jag minns att efter det så brukade jag alltid säga “Jag har bland annat gett ut en tapetkollektion” haha. Jag fick inte bara fototapeterna, utan också en vägg att luta mig mot. Något som gav substans och verklighet till min lilla värld.
Jag är så otroligt tacksam och glad över samarbetet jag haft med Photowall.

Därför känns det så otroligt roligt att vi nu lagt ny ved på brasan och gett ut en ny tapetkollektion tillsammans, som fått namnet Northern Wilderness!  En samling bilder som alla betyder väldigt mycket för mig. HÄR kan ni se både hela den nya och den gamla kollektionen.

Den här tapetkollektion ligger mig varmt om hjärtat, och jag ler inombords när jag tänker på att dessa bilder, som jag tagit på platser jag älskar, kommer få sitta på människors väggar och förhoppningsvis ge en gnutta inspiration i vardagen.
Den här bilden till exempel, kanske vissa av er trogna läsare kan känna igen? Den är ju tagen från en plats jag berättat om många, många gånger. Den magiska skogstjärnen, som ligger i skogen intill Grundtjärn där jag bor. Där dimmorna dansar varje morgon tills solen stigit upp. I den nya kollektionen “Northern Wilderness” kan ni hitta hela tre bilder tagna från den här magiska platsen.
Och åhh..Stekenjokk. Fjällvärlden och de öppna vidderna. Stekenjokk finns också med på ett flertal bilder i kollektionen.
Kanske kan norrskenet bli det sista ett litet barn får se innan det somnar? Den här bilden tog jag vid Marsfjällen, den där natten förra året när jag hade kört vilse på små grusvägar i skogen. Men jag insåg att det fanns en mening med det. Jag fick ju den här bilden.
Ännu en vy från vackra Stekenjokk, med de blå fjällen som reser sig i fjärran.
Kanske äta middag intill en annan magisk skogstjärn mitt i skogen? Den här natten minns jag så väl. Jag och Johan var ute och körde mitt i natten på grusvägarna i skogarna där vi bor. Sen gick vi igenom en mörk skog och kom plötsligt fram till den här vyn. Ja, ni kan ju ana att vi båda trodde att vi kommit till himlen. På sjön simmade både ankor och svanar och dimmorna dansade som vackra väsen ovanför den stilla sjön som reflekterade nattljuset i sin spegel.
Vill man ha lite riktig karg nordisk vildmark så skulle nog denna passa bra. Den är tagen en natt i maj, några mil utanför Abisko. Och vet ni något roligt? Den här bilden tog jag exakt samma datum som vår första kollektion släpptes. Jag var nämligen ute i vildmarken i över en vecka just då. Så den här bilden blir som bron mellan båda kollektionerna.
Om ni är intresserade av att se resten av kollektionen så kan ni gå in och se den HÄR.
Och här finns en intervju med mig på där jag pratar lite om mina tankar kring kollektionen och om hur mina fotorutiner ser ut, och vad jag inspireras av.

Hoppas ni tycker om den! 

Såklart, så finns det oändligt mycket detaljer och händelser som inte fick plats i filmen och som spelat stor roll under åren, men då hade filmen blivit flera timmar lång, så jag valde att göra en kort historia av en lång.

Jag berättar på engelska i filmen men det finns undertexter på svenska om ni klickar på knappen “settings” längst ned vid filmspelaren.
Titta gärna i HD om ni har möjlighet, och med bra ljud. Hoppas ni tycker om den!
För ni alla är ju faktiskt en del av min resa. En del av hur allting vecklade ut sig. Ni har varit en enorm inspiration och gett mig drivkraft att fortsätta.

Tack, från djupet av mitt hjärta, för att ni följt mig och stöttat mig under alla år

Så när jag satt där fick jag en idé om att flytta in mina målargrejer in i ladan. Jag har drömt om att ha en sommarateljé här inne varenda sommar. Men alla “om” och “men” har kommit i vägen. Det har varit fullt med bröte och sen kommer alla tankar på “men det är kallt på kvällarna” och “myggen kommer in mellan bräderna” och “nu är ju snart sommaren slut, det är ingen idé” osv, osv.
Och med tanke på att sommaren snart går mot sitt slut, så kanske det absolut inte vore rätt tid att göra det nu. Och jag menar, ännu en flytt av grejer?! Ja hela mitt år har ju bestått av att pussla runt livsbitar och flytta omkring mina saker, jag vet inte vad jag håller på med haha. Jag bonar och bäddar och försöker hitta rätt plats åt min själspusselbit.  Och här inne, här får jag plats. Som en ångvält flyttade jag ut allt bröte i garaget och in med alla mina grejer.
Jag älskar när den kraften kommer fram. När någonting egentligen borde vara jobbigt men det går hur lätt som helst och man blir starkare än någonsin och kan flytta saker som man inte borde kunna flytta, eftersom man får en slags superkraft när man gör något som bara är sådär rätt. Allt går supersnabbt!
Det är precis samma typ av känsla som kommer när jag t.ex är ute och fotar och det är svinkallt och jag egentligen borde frysa sönder. Men jag är varmare än solen just i stunden. Som att man får hjälp för att kunna förverkliga det man vill.

Och denna lilla flytt av min ateljé, det kanske var det bästa jag gjort i sommar.
Ladan är som uppdelad i två delar. Och på andra sidan väggen ligger all ved som ska värma oss i vinter. Det doftar så otroligt gott här inne, av den torra björkveden och de gamla brädorna. Och sen älskar jag ljudet av vinden som dånar över taken och väggarna. Det låter så mysigt.

Det är något väldigt speciellt med ljuset här inne. Och som fotograf så är jag i ständig jakt efter det magiska ljuset. För det är ljuset som gör bilderna.
Och jag älskar att vara på ställen eller platser i vackert ljus. Jag mår så bra i mjukt ljus.

Jag älskar dimmer på lampor, så man kan mörka ned lite. Och jag hatar hotellbadrum när ljuset skriker in i ögonen på en. Eller skolor eller affärer med ljusrör. Eller solen mot snön en dag i mars. Det är ljus som är hårt, och de skär in i själen på en.
Så naturligt ljus som möjligt, det är det bästa. Att fota mitt på dagen går sig nästan aldrig för, inte om jag vill åt en viss känsla. Natten, kvällar eller morgnar.
Och här inne i ladan, så är det mjukt ljust, trots att det är mitt på dagen. Både mörkt och mysigt, och ljust och uppiggande på samma gång.
Jag fixade iordning här inne i lördags, så det är tredje dagen nu som jag spenderat en stor del av min tid här inne. Att bara gå in med en kopp te här och sitta en stund och fundera är bland det bästa jag vet just nu. När kvällen kommer sätter jag på en gammal värmefläkt för att hålla luften torr och varm. Det är viktigt också för målningarna, så att de torkar. Och ni ska bara se hur mysigt det ser ut när mörkret fallit utanför! Ska ta lite bilder någon kväll.
Jag har alltid älskat gamla grejer. Jag tycker det är något vackert med det som är använt och slitet. Där man kan se att tiden satt sina spår. Och jag tycker om kontrastet, att skapa något nytt i en miljö som påminner om det förflutna.
Jag vet att jag förmodligen inte kommer kunna hålla till här så väldigt länge till. Har jag tur så kan jag ha kvar ateljén till slutet av september om vi får en fin höst. Och det hoppas jag verkligen! Men jag känner ingen stress alls. Bara väldigt mycket glädje över varje minut som jag får spendera här inne. Att få vistas här inne i den här atmosfären, det är guld värt. Och till nästa sommar så kan jag flytta ut grejerna mycket tidigare, för nu vet jag hur otroligt mysigt och bra det gick att få här inne.

Vad tycker ni om min nya lilla ateljé inne i ladan?

Jag hoppas att ni har en superfin start på den här veckan!
KRAM på er! 

För inte så längesedan så fick jag ett otroligt fint paket på posten. Det var en pastellmålning av min ko Stjärna, som konstnären Sandra Brunnström gjort. Jag hade följt hennes Instagram ett tag eftersom jag såg att hon hade påbörjat den här målningen av Stjärna. Och sen skickade hon originalet till mig. Så otroligt snällt! Även om jag hade fått sett en bild av det färdiga resultatet på Instagram så blev jag ändå helt rörd av att få se den i verkligheten.
Titta, det är ju verkligen Stjärna! In i minsta detalj. Hon har till och med fått med hennes själ på något vis. Jag förstår inte hur man bär sig åt att göra något så vackert. Det ser ut som ett foto! Nej, till och med ännu vackrare och mer detaljrikt än ett foto. Så fantastiskt fint. Det är en ära att få rama in detta och hänga upp på väggen. TACK Sandra! Gå gärna in och titta på Sandras andra vackra alster på hennes Instagram.
Efter att jag hade öppnat paketet med den vackra målningen så började jag ju såklart att sakna Stjärna helt galet mycket. Så jag bestämde mig för att åka till gården en sväng och hälsa på henne.
Min älskade Stjärna som blivit så himla stor. Hon kom lunkande så vackert när jag ropade hennes namn. Och nu har hon fått komma ut i en hage så att hon kan njuta av vårvintern och den friska luften.
Jag önskar jag kunde berätta för henne om den vackra målningen som Sandra gjort. Tänk vad glad hon skulle bli om hon förstod hur omtyckt hon är. Inte bara av mig, utan av så många andra också. Av er 
Nu längtar jag så otroligt mycket tills snön har smält och gräset börjat bli grönt, så Stjärna kan få komma hem till Grundtjärn igen och springa på ängarna. Jag ska absolut filma den stunden som hon släpps fri ute på ängen. Det blir nog ett riktigt lyckorus!

Åh, nu saknar jag henne så mycket igen! Ska nog åka och hälsa på henne en sväng till nu i veckan.

Hoppas ni har en superfin måndag allihop! KRAM på er! 

Typiskt bara att jag i morse skulle vara med i ett radioprogram, nämligen härliga Miffiradio i P4 som intervjuade mig om att älska att vara ensam (antar att det sänds nu på lördag). När jag vaknade så var min röst helt fruktansvärd haha. Inte bara hes utan också liksom igenproppad. Svårt att förklara. Något hade svullnat upp i halsen så det var svårt att prata. Så i en halvtimma innan de skulle ringa satt jag som en galning och drack varmt honungsvatten och gjorde sångövningar. Men den hann inte bli helt bra till sändningen. Koncentrerade mig stenhårt på att försöka låta så normal som möjligt.
Haha jaja, det är inte hela världen.
Så idag tog jag det lite extra lugnt. Drack mycket te med ingefära och kurade ihop mig i soffan. Läste alla underbara kommentarer på förra inlägget och blev alldeles varm i hjärtat. Ni är för goa
Sådana här dagar känns det så extra skönt att ha ett vardagsrum. Har inte riktigt vant mig vid den möjligheten än. Glömmer nästan bort att det finns där, så har inte använt det så mycket än, men just sådana här dagar när man känner sig lite trött eller dåsig känns det väldigt skönt att ta med sig lite jobb och sätta sig här en stund.
Satt med kalendern och planerade in hur den närmaste tiden skulle se ut och lite “att göra listor” för olika dagar.

I år kommer jag försöka ha lite mer rutin. Eller jag måste ha mer rutin. Det är något som verkligen saknats i mitt liv och jobb. Att ha lagom med rutiner och lagom med spontanitet och frihet, det är nog den bästa balansen för mig. Att ha lite koll på vad vissa dagar ska innehålla och vad som ska göras, samtidigt som jag ändå ska kunna känna att jag kan styra det lite som jag vill.
Idag öppnades det även upp en ny spännande möjlighet som kommer helt rätt i tiden. Jag vet inte än om det blir av så därför vill jag inte säga något än. Men om det blir av så kommer jag skrika högt av glädje! Det är nämligen något jag drömt om och längtat efter i flera år. Det blir verkligen en helt ny fantastiskt början. Kanske får jag reda på det redan i morgon om det blir av. Håll tummarna 
Nu ska jag koka lite mer te med honung och ingefära. Johan har också ont i halsen och känner sig lite dåsig, så det blir nog att vi tittar på någon film och lägger oss tidigt i kväll. Har ni något tips på en bra film? Tycker alltid det är så svårt att komma på vad man ska titta på. Så tips är varmt välkomna!

Hoppas att ni haft en bra måndag och att ni har en mysig kväll allihopa! Stor kram till er 

Idag har jag varit och hälsat på Stjärna, kvigan som jag nyligen köpte, som ni kanske läst om i tidigare inlägg. Hon kommer ju vara här i Grundtjärn under somrarna men bor på Jon Salmens gård i Myckelgensjö under vinterhalvåret med alla sina kompisar. Nu var det längesedan jag såg henne sist, så idag skrev jag till Frida och undrade om det gick bra att jag kom förbi en liten stund för att hälsa på Stjärna, och det gjorde det! Så jag satte mig i bilen och for iväg med världen största leende.

Filmade lite med mobilen när jag hälsade på Stjärna, och det var ett sådant himla fint välkomnande. Hon kände verkligen igen mig och lyste upp när jag klev in i ladan och sa hennes namn.

När jag kom till gården mötte jag först Frida och hennes gulliga hund Sigge. Frida höll på att laga och svetsa en grej som gått sönder. Ja man ska verkligen kunna mycket för att ha en sådan här stor gård. Hon är verkligen världens coolaste!
Jag tror inte jag varit inne på gården sen jag målade här för 7 år sedan. Helt otroligt! Så det var roligt att vara tillbaks igen. Allt var sig likt, men lite större med en helt ny byggnad.
När jag sedan gick in där Stjärna bor så nästan smälte mitt hjärta vid första ögonkontakt. (Hon är kon längst bort som tittar in i kameran) Haha hon såg lite chockad ut. Hon tittade på mig med världens största ögon och sedan lufsade hon försiktigt fram, som hon alltid gör. Jag blev så, så lycklig att se henne. Tänk att en kviga kan fånga ens hjärta såhär!
Sen blev det massor med gos och pussar.
Hon har verkligen ett speciellt utseende. Älskar hennes lurviga öron. Det ser nästan ut som små björnöron. Och hennes tofs på huvudet. Ja, hela hon är så söt så jag nästan svimmar.
Jag blev verkligen rörd av att se hur kontaktsökande hon var. Jag hade inte alls väntat mig det. Jag hade nästan förberett mig på att hon kanske inte skulle bry sig så mycket nu när hon var på bondgården.  Men det var verkligen tvärtom. Jag kände verkligen att hon blev glad att se mig. Och åh…det värmer i hjärtat.
Jag blev överöst av pussar  Hela ansiktet var fullt av dreggel haha. Men det gjorde absolut ingenting. Vet ni hur gott kossor luktar?
Sen var det dags att säga hejdå till Stjärna. Men jag ska absolut komma och hälsa på henne snart igen. Är så glad att jag får möjlighet att göra det för Frida. TACK! 
Passade på att ta en bild med oss innan jag for hem till Grundtjärn igen.

Åh, jag går fortfarande runt med ett stort leende efter mitt besök hos Stjärna idag. Tänk vad djur kan ge mycket kärlek och glädje.
Och det känns så roligt att ni är så många som verkar så glada över det här med Stjärna. Därför kändes det extra roligt att nu få dela med mig av lite bilder från dagen, eftersom jag vet att ni är många som längtat efter att få se och höra mer om Stjärna. Det är så roligt att ni är så intresserade och engagerade. Tack! 

Hoppas ni haft en underbar dag! Stor kram på er! 

Men i år var det lite extra speciellt. Samma kväll som kvigorna kommit till byn så gick jag och hälsade på dom, och jag fick syn på en kviga som fångade mitt hjärta vid första ögonblick. Hon hade en helt annan teckning än alla andra, och hon utstrålade något ovanligt mjukt och snällt. Hon var den första som kom fram och hälsade, och så blev det resten av sommaren. Varje dag som jag gick och hälsade på kvigorna så var hon den första att komma fram. Vi liksom fann varandra direkt, och jag döpte henne till Stjärna.
Nu i september så var det dags för kvigorna att åka tillbaks till bondgården igen över vintern, och jag kände verkligen en sorg när det var dags för mig att säga farväl till Stjärna. Det var inte så stor chans att hon skulle få komma tillbaks till Grundtjärn nästa sommar, eftersom det snart var dags för henne att få en kalv och bli mjölkko. Tankarna snurrade runt i huvudet och jag tänkte flera gånger att jag önskar att jag kunde köpa henne så att jag kunde säkra att hon fick komma hit till Grundtjärn varje sommar, och så att jag kunde åka och hälsa på henne på bondgården när jag vill. Jag förstod ju att jag inte kan ha henne här i Grundtjärn, i alla fall inte än, eftersom en ko inte mår bra av att vara ensam.

Någon vecka senare skrev jag till Frida och frågade om jag fick köpa Stjärna. Haha, kan ju säga att det blev många skratt i den konversationen vi hade. Hon tyckte nog jag var lite tokig. Men som tur är så är Frida minst lika tokig. Roligare och spontanare människa får man leta efter. Men hon sa att det var möjligt och jag bad henne kolla upp vad det skulle kosta att köpa henne + kostnader för mat och hyra. Jag hade redan googlat lite på vad en kviga kostar och det är såklart inte jättebilligt. Och maten kostar en hel del den också. Kanske inte vad jag borde prioritera och lägga pengar på just nu. Men jag kände samtidigt att det inte spelar någon roll. Jag bara måste köpa Stjärna. Det är värt varenda krona!

Så igår kväll blev det klart. Jag köpte en livs levande kviga. Min Stjärna.
Jag kan inte ens beskriva i ord hur glad jag var när det blev klart. Jag visste ju först inte om den ens var möjligt att genomföra. Jag ville ju inte att det skulle bli till en börda för Frida att jag köper en av hennes kvigor. Så det blev en sådan lättnad när jag visste att det gick att ordna. Så nu kommer hon alltså ägas av mig, även om hon tillhör Fridas gård. Och jag har valt att inte inseminera henne nu, så hon kommer alltså inte att få en kalv. Då kommer hon tillbaks till Grundtjärn nästa sommar. Ni kan ju ana att jag längtar!

I morgon kommer Frida hit med ett köpekontrakt, så det känns verkligen på riktigt. Och dessutom ska jag få hennes stamtavla. ÅH, jag är så överlycklig! Och hela min familj blev superglad idag när jag berättade om min nya familjemedlem. Är så tacksam att jag har så öppna och härliga människor i min omgivning som glädjs med mig, oavsett vad. Till och med när jag köpt en ko
Jag anar att även ni läsare kommer bli glada över denna nyhet.
Och min Stjärna har ju dessutom setts av miljoner människor över hela världen nu! Som Frida skrev idag “Säg inte vart hon bor, jag vill inte ha några groupies här” hahaha.

För det är ju också en fantastiskt rolig nyhet för er som inte vet. Min senaste kulningsfilm som jag la upp på min Facebook-sida för två veckor sedan, där min älskade Stjärna kommer gående över ängen till min kulning, har nu fått över 10 miljoner visningar!!! Den har delats 240 000 gånger och har fått 33 000 kommentarer. Ni kan ju ana att dessa två veckor har varit helt galna. Alla mail-inkorgar svämmar över, företag och filmproduktioner hör av sig varje dag och vill använda min kulning, och jag har tiotusentals personer som efterfrågar min kommande kulnings-skiva. Snacka om att bli inspirerad och få en spark i baken till att faktiskt göra verklighet av den här skivan.

Är så tacksam för Stjärna. Det var hon som gjorde succén. Tänk om hon visste hur många som just i denna sekund sitter och tittar på henne. Min älskade Stjärna! 

Till sommaren ska jag lära henne att gå i grimma så att jag kan ta med henne ut på promenader i vår vackra by. Och en dröm vore att ta henne med några dagar till den gamla fäbodvallen utanför Myckelgensjö, “Östalbodarna” och låta henne beta på det gröna gräset där hennes förfäder en gång för länge sedan spenderade sina somrar. Vet inte om det är möjligt att göra så, men det vore underbart!

Åh, jag är verkligen så himla glad över detta. Tänk vad en kviga kan skänka mycket glädje!
Hoppas att ni också tycker det här var en bra idé! Om ni har några tips eller annat som ni vill dela med er av till en nybliven koägare så får ni gärna dela med er av det.
Kram på er 

I alla fall så har jag en liten grej till er! Jag sa ju för ett tag sedan att jag ska börja göra önskeinlägg där ni läsare har fått bestämma temat. Och jag tänkte börja med något enkelt idag. Ni är väldigt många som frågat efter en lista med min favoritmusik. Nästan alltid när jag gör filmer eller annat så brukar det trilla in frågor med vilken musik det är. Ofta i videobloggar numera så använder jag musik som jag köpt från www.epidemicsound.se. Det är en sida för kreatörer och filmskapare där man helt enkelt betalar för att få tillgång till musik som man sen får rättigheter att använda i sina filmer. Därförgår det inte att hitta den musiken på t.ex Spotify eller Youtube. Men, det finns mycket annan musik som jag lyssnar på och ibland använder i filmer!

Jag har gjort en Spotify-lista till er där jag hittills lagt till 145 låtar som jag tycker om. Det är mestadels väldigt lugn och harmonisk musik. Mycket vacker filmmusik och sådana där låtar som verkligen inspirerar mig. Jag får otroligt mycket inspiration från just musik, och jag lyssnar till 99% på sådan här typ av musik som jag lagt i listan. Jag har säkert flera hundra fler låtar som jag kommer lägga till så småningom. Så fort jag hittar någon vacker låt som jag tycker om så kommer jag lägga till den i listan. Nu är det ju inte säkert att ni alla har Spotify men jag håller tummarna att några av er kan ta del av denna listan. Sen tror jag man kan lyssna även om man inte har köpt Spotify? Bara att man inte kan lyssna på lika många låtar. Vet inte hur det är med det där riktigt.

Jag hoppas ni som är intresserade av min musiksmak kommer att tycka om listan, och att den kan skänka er lite lugna, härliga stunder och ge er lite inspiration.
Jag har bäddat in listan här nedan. Om ni hellre vill gå in på listan på er Spotify så kan ni söka på detta och börja följa den: spotify:user:allikin:playlist:1Gu96XlngpAs8lvojjt3up

Hoppas ni kommer tycka om musiken! Och om ni vill tipsa om några riktigt vackra låtar som passar i denna lista, så lämna gärna en kommentar. Älskar att få tips på nya musik!
Nu önskar jag er alla en riktigt fin kväll! Kram på er 

Denna fredag har mest spenderats här hemma i ateljén och framför datorn, med en paus i form av en promenad i den värmande vårsolen. Idag smälter all snö och fåglarna kvittrar. Återigen har vårkänslorna vågat sig fram och jag bara njuter av att få känna den där värmen i ansiktet igen. Underbara vårvinter!Blir lycklig över vårsolen som lyser in i köket. Men det är på gott och ont. Det får också köket att se smutsigare ut än aldrig förr. Varenda dammkorn syns.
Jag städade lite i arbetsrummet i natt innan jag gick och la mig. Det var så skönt i morse att komma in här och känna att man kan andas igen.
Det gyllene råddjuret ligger och vaktar min lilla önskeask.
Dagens inspiration.
Jag har ju som vissa av er vet påbörjat en ny kollektion med tavlor. Jag har snöat in på guld. Guld och rosa. Och jag tänkte för någon vecka sedan att jag skulle släppa den idén, eftersom det kändes så konstigt. Så inte mig. Men jag kan inte släppa det och bestämde mig igår för att ta tag i det igen eftersom jag är rädd att jag aldrig kommer släppa det om jag inte får göra verklighet av det. Å andra sidan så har ju det här med guld förföljt mig ett tag.
För några år sedan fick jag en idé om att måla mina vedträn i guld. Jag tyckte det blev så himla fint, samtidigt som det blev en slags symbol. Man brukar ju säga att ved är guld. När man är klar med årets ved så känns det som att ha vedboden fylld med guld. Och kanske har just det talesättet betytt lite extra mycket för mig under åren jag bott här. Ved har verkligen varit guld för mig. Speciellt de första åren. Veden blev källan till liv. Värmen. Kanske därför kändes det helt logiskt för mig att måla ved i guld och göra konstverk av dom.

Jag hade nästan slut på ved den vintern. Och det var lite så idén kom till. Varje gång jag gick och hämtade ved så la jag undan de vedträn som var lite extra vackra. Som hade lite extra speciella mönster. Eller som bara tilltalade mig på något sätt. De eldade jag inte upp, utan la undan och målade i guld. Jag hade som tanke att sedan rista in mitt namn och numrera varje vedträd och sälja dom som konstverk och använda pengarna till att köpa ny ved för nästa år (jag hade det himla kämpigt just då). Jag gillade tanken om att vedbodens vackraste vedträn skulle bli till guld, och sedan ge mig ny ved som skulle hålla mig varm ännu en vinter i Grundtjärn.
Jag slutförde dock aldrig det projektet. Jag tror en känsla av rädsla satte stopp. En känsla av att det kanske skulle ses som desperat. Eller bara väldigt konstigt. Att ingen skulle förstå symboliken. Eller att ingen skulle tycka om dom. Alla dessa “tänk om”…
Men jag var väldigt nöjd med mina vedträd i alla fall, och några av dom har sedan dess legat inne i min glasmonter i ateljén, där de lyser upp och skänker lite guld-inspiration.
Denna gång tänker jag dock inte stoppas av något jäkla “tänk om”. Jag ska måla mina guldtavlor även om det så kommer bli de fulaste målningar i hela världen. För mig känns 2017 som ett guldår. Och jag har redan beställt nya guldfärger och nya linnedukar på kilramar för mitt projekt. Så nu finns ingen återvändo. Dessutom har jag tackat ja till att vara med på en konstutställning i Junsele i juli. Så det är bara att go with the flow.
Det jag gjorde i ateljén idag var att måla över vissa dukar som jag bara påbörjat med målning sedan innan. Det som är så underbart med akryl är att man kan göra hur mycket misstag som helst, och sedan måla över. Så nu håller jag på att måla över en stor duk som innan var målad i blått. Det går dock åt mycket färg till att måla över, eftersom man ofta måste göra det i flera lager för att täcka allt. Men jag kan också gilla den där effekten som blir av att vissa delar inte är helt täckta. Att det gamla skiner igenom.

Sen gillar jag tanken att övermålade tavlor har ett djup i sig som ingen annan vet om. Att bakom den där synliga färgkombinationen gömmer sig andra lager av färger som aldrig någonsin kommer få synas längre. Men kanske påverkar de ändå känslan i den färdiga målningen. På något sätt.
Att även om det inte syns, så finns det ju där.
Det är något med kombinationen av varma rosa toner tillsammans med guld som fångat mitt intresse. Det känns så fel, men ändå så rätt. Det ska bli intressant att se var det blir av det här. Jag hoppas få lite tid nu i helgen till att måla i ateljén.
Vad ska ni göra i helgen allihopa? Hoppas oavsett att ni får en riktigt härlig helg. Ska som sagt svara på lite kommentarer senare ikväll, så ni inte undrar varför jag inte svarat på några dagar. Stor kram till er alla 

För ett tag sedan så skaffade jag ett midi-keyboard och en mikrofon så att jag ska kunna spela in melodier och leka mig fram lite, både med kulning och instrument. I slutändan kommer jag spela in kulningen i en studio för att få bästa kvalitet, men det är verkligen så roligt att ha en liten “ministudio” här hemma och kunna experimentera med ljuden och komma fram till olika fina melodier. Bara att sitta och sjunga i mikrofonen och höra rösten i hörlurarna är som att försvinna in i en annan värld. Speciellt om man lägger till lite eko. Det är helt fantastiskt vilken teknik det finns idag! Man kan göra så mycket själv. Och man har tillgång till en hel kunskapsbank på nätet. Finns det något man behöver lära sig så finns i princip allting där. Just den biten tycker jag verkligen om.

Jag tänkte att ni bara skulle få se lite vad jag kommer ägna min fredagkväll åt. Timmarna flyger lätt förbi när man sitter här och grejar.

Kom också på att jag ju inte visat min senaste lilla film med kulning här på bloggen. Jag spelade in en kort melodi med mikrofonen och la till ett svagt ljud av stråkar med pianot, och sedan ljudet av vinande vindar. Sedan la jag över det på några vackra scener som jag spelade in i våras, i Stora Sjöfallet och i Abisko. Såhär blev resultatet!

Nu vill jag passa på att önska er en jättefin helg! Och tack för att ni skriver så mycket vackert och gör mig så glad! Kram på er