Idag var jag äntligen och hälsade på min morfar igen. Det var längesedan nu. Det har varit så fullspäckade schema varje dag under så lång tid att jag inte haft tid. Men flera gånger har jag tänkt “nej nu skiter jag i det här och så åker jag och fikar med morfar istället“. För det är väl ändå tid med sina nära och kära som faktiskt är det viktigaste. Det är ju oftast de stunderna man minns, och inte dagarna man rusade runt och stressade. Men ibland har man ju inget val. Det har varit en stressig tid nu under maj, men nu tror jag äntligen att det börjar lugna sig lite. Om inte annat får jag se till att det gör det. För jag vill fika med morfar oftare 🙂
Jag och morfar 2001 🙂
Klart att det är tiden med nära och kära som smäller högst. Ibland blir det inte så när man är mitt i vedhuggning eller annat som livet ordnar till för oss. Då är det viktigt att vi tar oss den tiden.
Kram Maria
Åhh, vilket gulligt kort!
det nedersta tänkte jag mest på
Ibland är man nog tvungen att stanna upp och ta sig tid. Vi är så bra på att tänka “jag ska bara” eller “jag måste” nu för tiden och då springer tiden lätt ifrån oss.
Kan inte låta bli att reflektera över de båda bilderna. Fantastiskt vad ni är er lika båda två! 🙂
Märkligt nog förväntar man sig att se Nanook kikandes i bakgrunden på bilden från 2001 : )
Men så fina ni är!
Åh!! Klart det är viktigt att umgås med familjen. Hoppas morfar mår bra!
Hälsa så mycket till Morfar Frans från mig ..Lotta Svahn =)
Vad fina ni är 🙂 Din morfar verkar vara så härlig. Kram
Du må vara yngre men leendet är detsamma.