Det är inte utan att jag blir lite rörd av att skriva det här inlägget. Det var ju här allt började. I augusti för exakt tio år sedan satt jag på trappan utanför den gamla skolan i Grundtjärn, nyinflyttad och bubblande nyförälskad i mitt nya liv som precis just börjat, och som fortfarande gömde så mycket av framtiden. Allt var så oförutsägbart. Så oplanerat. Så nytt.
Och jag älskade det. Jag hade aldrig känt mig så fri i hela mitt liv.
Här hade jag ingenting. Och det var just det som gjorde att allt kändes så nytt och fritt.
Det var bara ren och skär lycka över att vara där jag var.
Och tänk om jag vetat då, när jag satt där på trappan med mormors kaffekopp, att jag om tio år fortfarande kommer bo kvar i Grundtjärn, och känna samma djupa lycka över att vara där jag är.


Vilka år det har varit! Tänk att jag bott i Grundtjärn 1/3 del av mitt liv nu. Det låter så mycket. Jag borde kanske säga att “Oj vad tiden gått fort, jag kan inte förstå att det gått tio år“. Men faktum är att jag känner tvärt om.
Har det BARA gått tio år?
Det känns som jag levt här hela mitt liv. När jag tänker tillbaks på min första tid i Grundtjärn, så känns det ungefär som om jag tänker tillbaks på minnen från när jag var 3 år. Det känns så längesedan.
Att jag hade ett liv innan Grundtjärn känns nästan konstigt att tänka på. Det känns inte som samma liv. Mer som…ett tidigare liv.
Jag tror att det beror på att så mycket föll på plats inom mig när jag kom hit. Det känns som att livet började på riktigt. Allt som hände innan var bara som reklamen innan en biofilm.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om nu. Om alla år som gått. För ja, visst fasiken har det hänt mycket. Det har inte direkt varit några enkla år. Men så fyllda med liv! Så mycket nytt som hänt varje år, och nya situationer och motgångar och medgångar och nya lärdomar.

Och vet ni, jag är så oändligt tacksam för er och för den här bloggen. Det var med bloggen allting startade. Det var här jag sådde mina frön till kreativiteten. Det var bloggen som fick mig att vilja utvecklas och lära mig mer. Att skapa vackrare bilder och lära mig skriva ännu bättre.
Och framför allt, att orka fortsätta även de stunder när jag var nära på att ge upp.
När det kändes som om jag famlade i mörkret och inte visste om jag någonsin skulle kunna leva helt på det jag älskar, så var det ni som läste den här bloggen som tände ljuset i mig igen.
Min önskan var att min blogg en dag skulle kunna leda mig till ett liv där jag helt och hållet kunde leva på min kreativitet. Och det gjord den.
Även om bloggandet inte längre är en del i det jag gör idag, så är jag så djupt tacksam för alla som följt min resa här i under åren som varit.

Min mormors kaffekopp är mig så kär. Och jag blev så glad när jag märkte att den fanns med på bilden från 2010. Den brukar jag dricka ur ibland, och tänka tillbaks på mormor och morfar, som båda levde när jag flyttade hit för 10 år sedan. Nu finns ingen av dom kvar.
Men minnena lever lika starkt nu och för alltid.

Och Tage, min mammas morbror som också bor här i Grundtjärn, han fyllde 70 år när jag flyttade hit. Och vet ni, nu på söndag så fyller han 80 år! Och ändå är han lika pigg och full i fan som alltid!
Världens bästa Tage. Han har jag mycket att tacka. Utan honom hade livet i Grundtjärn varit bra mycket svårare. Speciellt de första åren när man inte kunde någonting om livet på landet.
Minns ni när Tage och min mamma lagade vofflor? Det var min allra första film som jag gjorde! Och ja det syns haha.
Man kan väl säga att jag var lika bra på att filma som Tage var på att göra vofflor.

Jag förstår nu varför inte min nya hemsida (som jag pratat om i två år nu) ännu inte blivit klar. Det är klart att mitt 10-års inlägg skulle skrivas på den här bloggen! Det är ju så fint att det blev just 10 år, även om inläggen de senaste året går att räkna på en hand.
Om allt går som det ska så kommer min nya hemsida/webshop/blogg att finnas ute inom en månad.
Även om jag inte bloggar aktivt längre så kommer jag att ha en blogg och gör inlägg lite då och då när jag känner för det. Det kommer ske vissa förändringar, men hellre det än att jag inte bloggar överhuvudtaget som det varit senaste halvåret. För tro mig, jag har saknat att skriva och lägga upp bilder. Det är något mysigt med blogg-formatet. Som en dagbok. Och det går egentligen aldrig ur tiden.
Den nya bloggen kommer ligga på min nya hemsida. Så den här älskade gamla bloggen kommer ligga kvar här, precis där den är. Jag vill att den ska finnas kvar precis som den ser ut nu, som en stor bok eller ett arkiv. Här finns så mycket minnen och händelser och så mycket av allt som hänt under alla år.
Jag har till och med tänkt att jag ska låta trycka upp en bok åt mig själv med alla inlägg från bloggen! Tänk vilka minnen!
Och vilken tjock bok…

Och älskade Grundtjärn.
Som jag älskar denna plats och livet som jag fått här. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur tacksam jag är för att allt blev som det blev.
Att jag fortfarande får bo på denna vackra plats, med min älskade Johan, och fortfarande springa runt på ängarna med kameran i högsta hugg, för att filma och fånga livet från mitt paradis på jorden.
Och lille Nanook, som fortfarande är lika livsglad som när jag skaffade honom för 10 år sedan.
Mycket har förändrats, men mycket är också sig likt.
Precis som det ska va.

Så, mina älskade vänner och bloggläsare.
Hurra för 10 år!!
Om ni ser det här inlägget, så vill jag bara säga ett stort TACK och ge er alla en stor varm kram. Ni har varit en del av den här resan! Och det hoppas jag att ni vill fortsätta vara.
Om ni inte redan gör det, så kan ni följa mig på YouTube, där jag numera är som mest aktiv. Jag gör videor om allt möjligt, bland annat “vloggar”, som i princip är som en blogg fast i videoformat, där jag delar med mig av livet här i Grundtjärn.
Sen finns jag ju på Instagram också!

Nu ser jag fram emot en ny början. Ett 10 års jubileium blir ju lite som ett avslut på ett kapitel. Nu vänder vi blad och jag älskar att inte ha någon som helst aning om vad de nästa 10 åren kommer innehålla.
Det återstår att skapa 🙂
Stor kram på er älskade ni! Vi hörs snart igen! ♥