Once in a lifetime

Hej mina kära vänner!

Vill bara börja med att säga TACK för alla fina ord och allt stöd ni gett mig den här veckan. Ni anar inte vad det betytt mycket!
Så kul också att läsa era kommentarer efter fotbollsgalan. Det värmer så otroligt mycket i hjärtat att ni tyckte om mitt framträdande. Har också fått respons från några av er som faktiskt var där på plats, t.ex Leif här i kommentarerna. TACK! ♥

Alltså åh, det känns så skönt nu när jag kommit hem till Grundtjärn igen med denna häftiga upplevelse från Fotbollsgalan i bagaget. Är så lättad att allt gick bra.
Det var världens bästa människor backstage som var så underbara och peppande, och min kontaktperson Sara som tog hand om mig hela dagen och såg till att jag inte behövde tänka på något alls förutom det jag skulle göra. Det var guld värt!

Jag hoppas snart att TV4 sporten kommer lägga ut inslaget med mig på YouTube så alla från olika länder också kan se. Men än så länge hittar ni det HÄR. Vill ni gå direkt till klippet så spola fram till 01:06 (alltså en timma in i programmet).

Jag ville ju såklart göra ett blogginlägg nu direkt när jag kom hem men har inte lyckats få tag i en enda bild från framträdandet! Tills nu ikväll, när jag fick mail från en Sofia Drevemo som var med på galan då hon jobbade med LED skärmarna som var vid scenen. Hon hade tagit några superfina bilder från framträdandet som jag fick lägga ut här. Blev SÅ glad!

Foto: Sofia Drevemo

Jag kan ju säga att jag var rysligt nervös innan. Ca 5 minuter innan jag skulle upp på scenen så slog mitt hjärta så hårt att det gjorde ont. Jag var rädd att jag skulle svimma på scenen i direktsändning.

Men sen, när jag väl skulle upp, så kändes allt så mycket bättre. Mycket tack vare att programledaren Rickard Olsson presterande mig när jag klev ut på scenen och liksom gjorde stämningen sådär lättsam och härlig. Han berättade t.ex att det var jag som tagit drönarfilmerna som skulle spelas i bakgrunden. Ni som tittade på TV:n fick aldrig se det, eftersom det just då var reklampaus.
Men det gjorde så himla mycket. Nervositeten släppte efter det, och jag fick stå där på scenen i ca 1 minut innan jag skulle köra igång, och hann liksom lugna ned mig.
Så när det var dags, så kände jag mig väldigt lugn. Jag darrade inte ens, som jag gjorde på genrepet.
Istället kunde jag faktiskt njuta av det.

Jag minns att jag blev väldigt rörd när sedan inslaget om Durmaz satte igång. Jag fick en stund att liksom känna in allting, titta mig omkring, och tänka att det här kommer nog aldrig ske igen. Just nu är jag med om en “once in a lifetime” grej. Och det var så härligt att bara ta in det av hela mitt hjärta.

Foto: Sofia Drevemo

Jag vet att många av er skrivit och vart besvikna över att jag var med så kort stund i TV-rutan. Jag blir såklart jätteglad att ni hade velat se mer av mig! ♥ Och att ni tyckte om det lilla jag var med. Det gör mig så himla glad ska ni veta!
Att jag skulle vara med som en liten del i det här inslaget om Durmaz, var faktiskt en av anledningarna till att jag tordes tacka ja till detta. Att få ett helt nummer själv hade jag nog inte klarat av i detta skede. Det hade blivit ett alltför stort steg att ta.

Plus att det kändes så otroligt ärofyllt att få vara med på ett hörn i det här inslaget som handlade om en väldigt viktig fråga. Det fanns ju en tanke bakom den här lite melankoliska versionen av nationalsången tillsammans med ett inslag som handlar om rasism och om hur kärleken övervinner allt. Och jag gillade starkt den tanken.
Idag fick jag ett meddelande från Durmaz, där han tackade för att jag gjorde inslaget så bra. Och det värmde i hjärtat! ♥

Foto: Sofia Drevemo

Såhär efteråt, så känns allt lite overkligt. Det var en himla häftig upplevelse. En fantastisk rolig dag!
Och en rolig kväll där jag fick umgås och lära känna lite nya människor. Och så fick jag lite snabbt säga hej till Linnea Henriksson, som är en helt fantastisk sångare och artist, och en människa jag ser upp till!
Hon hade logen intill mig, och ett tag under eftermiddagen så låg jag i soffan med frossa pga nervositet, och låg och lyssnade till Linnea och hennes kör som övade inför framträdandet med låten “Hero“. Det var så vackert!

Jag är tacksam att jag fick vara med om den här kvällen på Fotbollsgalan. Något jag alltid kommer minnas såklart. Det gav mig också lite mer kött på benen och lite lärdomar om mig själv.
T.ex så kände jag väldigt starkt efteråt att jag inte kommer sikta på ett artistliv med musikframträdanden. Inte som jag känner just nu i alla fall.
Det är som sagt häftigt att få vara med om detta, men när det gäller musik och skapande så känns det ändå så rätt att fortsätta på det spåret jag gör just nu.

Som Ferdinand brukar säga, “jag trivs bättre här“.
Att få sitta i min lilla studio i den gamla kiosken här ute i Grundtjärn, under stjärnorna, och spela in och redigera filmer och beröra människor via mina egna plattformar, det är det jag älskar att göra allra mest. Att sitta och knåpa ihop låtar mitt i natten och samarbeta med en musiker på håll, och inte behöva träffa en enda person för att komma i land med mina projekt, det passar mig perfekt. Det är så jag känner mig som allra mest kreativ, och jag tror inte att det någonsin kommer förändras.

Att få hålla på med t.ex musik, och lägga ut något som når ut till massvis av människor på nätet, utan att jag ens behöver lämna mitt hem, det är liksom det perfekta av två världar. Jag trivs så bra med det, och det är skönt att komma fram till den insikten också. Att jag är där jag vill vara, och inte känna en desperat strävan efter något annat.


Tack igen älskade ni för allt stöd dessa dagar! Nu är jag tillbaks i skogarna igen! Och i morgon ska vi ÄNTLIGEN åka och hämta nycklarna till vår stuga i Marsfjället.
Längtar som en galning.

Hoppas ni har en fin vecka! KRAM PÅ ER!! ♥

Uppträder live på Fotbollsgalan

Hej kära vänner!

Det är söndag kväll och jag befinner mig just nu på ett hotellrum i Stockholm. Jag har ju pratat tidigare om att jag snart ska göra mitt livs första musikframträdande, och nu får jag äntligen berätta vad det är!

I morgon på måndag klockan 20.00 – 22.00 går den årliga “Fotbollsgalan” på TV4 av stapeln, och där kommer jag vara med som en av artisterna och sjunga en del av en låt som jag gjort tidigare i år. Jag har ju aldrig tidigare uppträtt innan så är det klart att det här känns så otroligt stort, häftigt, nervöst och spännande! Det går liksom inte ens att begripa att ca 1 miljon människor kommer titta på medan jag framför detta. Men vilken otrolig ära.

Jag vill göra mitt allra bästa i morgon. Jag får ju en chans nu att faktiskt nå ut med min musik till en stor del av svenska folket och det vill jag verkligen ta vara på, och hoppas på att få kunna ge så många som möjligt en liten stund av något vackert.
Och jag ska se till att verkligen ha roligt i morgon! Att inte låta nervositeten ta över. Jag ska njuta av den här kvällen!
I kväll hade jag soundcheck och fick för första gången öva på scen. Jag var väldigt nervös innan men efteråt så kändes allt så otroligt mycket bättre. Dels så var alla där så himla snälla och trevliga och jag kände mig väldigt trygg på en gång. Och sen…alltså stämningen!! All fantastisk teknik! Rymden där inne i globen! Och ljuset!!! Det gav så otroligt mycket känsla.

Allting är så väldigt proffsigt gjort, och det gjorde att jag kunde slappna av mycket mer också. Jag behöver inte ens fundera på kameravinklar, ljuden eller annat. Jag behöver bara vara jag och göra min grej. Resten sköter ett väldigt proffsigt team.
Det var himla häftigt att få se bakom kulisserna på ett sådant här stort event! Det är helt galet vad mycket jobb som faktiskt ligger bakom och som aldrig syns utåt.

Jag kunde såklart inte somna natten till idag innan jag begav mig iväg på tågresan mot Stockholm. Så jag tänkte lägga mig tidigt ikväll och ta ikapp lite sömn. Jag ville bara skriva och berätta detta för er, så att ni vet om det om ni vill titta live i morgon!

Vi hörs snart! KRAM PÅ ER! ♥

Ett stort steg

Hej på er kära ni!

Tänk att det redan är torsdag kväll. Jag vet inte vart dagarna försvinner någonstans, men just den här veckan är lite speciell. Det är därför det har varit lite tyst från mig här.
Jag håller som mest på att förbereda mig och fokusera inför en stor händelse. Så jag har helt enkelt behövt ta det lite lugnt den här veckan.


Har ni sett min senaste videoblogg som jag la upp här om dagen? Jag lägger in den här nedanför om ni inte sett den än. (Sången ovan är som ett litet utdrag ur den videon).
Där berättar jag lite om varför just den här veckan känns lite speciell. Jag skall nämligen inom en snar framtid göra mitt livs första musikaliska framträdande. Och det är inte direkt inför en liten publik om man säger så 🙂
Jag kan i denna stund inte berätta mer, men jag lovar, ni kommer snart få veta vad det handlar om.

Bara att jag skriver om detta får mitt hjärta att slå av adrenalin. Jag är nervös såklart, men ser verkligen fram emot detta.
Så den här veckan tänkte jag ägna mycket tid åt att helt enkelt förbereda mig, så att jag kan vara så avslappnad som möjligt och faktiskt njuta av den här fantastiska möjligheten.
Jag vill vara helt närvarande så att jag kan ge mitt allt och förhoppningsvis beröra så mycket som möjligt.

Så, jag tänkte bara slinka in här och berätta varför jag är lite seg på att uppdatera den här veckan. Har precis suttit och läst igenom alla era kommentarer på förra inlägget.
Tack för att ni är så underbara jämt! ♥


Jag hoppas att ni har en jättefin vecka! Vi hörs snart!
KRAM PÅ ER! ♥

Ett uppfriskande isbad

Vill verkligen börja med att tacka för alla era fina tankar och råd ni delat på mitt förra inlägg där jag berättade lite om den situation som vi befinner oss i nu, när saker och ting växer fortare än vad vi hinner med. Jag kan verkligen känna omtanken i era ord och det värmer så otroligt mycket. Jag vet att saker och ting kommer bli mycket bättre framöver. Just nu håller vi på att hitta lösningar och pussla om lite i livet. Allt kommer bli bra ♥

Igår jag la jag upp min senaste video på YouTube, som jag filmade tidigare i veckan när jag tog ett svalkande dopp i sjön. Jag har länge gått och grubblat över vintern som kommer nu. Ja, ni som följt mig länge vet ju att jag hade det jobbigt förra vinter. Det började med blodproppen i slutet av oktober och efter det så mådde jag riktigt dåligt i några månader. Jag var ständigt sjuk i influensa och annat, fick en konstig bakterieinfektion med sår i hela näsan och kände mig bara så otroligt skör och svag. Vintern vred ur den sista energin ur mig.

Helt ärligt, så har jag gått och oroat mig lite inför denna vintern nu. Kylan kom så plötsligt nu i oktober. -15 hade vi här om natten och plötsligt så insåg jag att jag gick runt och frös konstant. Jag kände hur jag liksom började krympa och hamna i ett försvarsläge. Som så många gånger förr när vintern kryper på.
Men jag var fast besluten med att inte hamna i samma mönster denna vintern. Och jag visste att jag reda nu måste stärka mig själv och se till att gå in med en positiv känsla.


Det är så himla häftigt. Jag har verkligen fått bevis nu på hur otroligt stärkande ett isbad kan vara.
Innan jag gjorde det, så kändes det som om det var det absolut sista som min kropp egentligen ville bara med om. Det var plågsamt att ens tänka tanken att gå ned i vattnet.
Men efter isbadet i måndags, så har jag inte frusit en enda sekund. Det blev inte bara en symbolisk handling, utan det satte ingång något i kroppen.
Jag känner mig piggare och starkare, och jag LÄNGTAR efter nästa isbad.

Och det är ju verkligen bevisat också, att ett iskallt bad kan stärka oss och vårt immunförsvar. Och det känns verkligen.
Det var faktiskt en kompis till mig som skrev i ett blogginlägg förra året (när jag var sådär riktigt svag och tom) och tipsade om Wim Hof, som även kallats “The Iceman”.
Jag kollade igenom massvis av hans filmer då och blev så otroligt inspirerad. Han fick mig att se kylan på ett annat sätt, och att med hjälp av anding och meditation klara av kylan på en helt annan nivå. Och det inspirerande mig så otroligt mycket inför den här vintern!
Ni borde verkligen kolla in honom. Älskar människor som bevisar och lär ut att vi kan så otroligt mycket mer än vad vi tror.
Så nu hoppas jag att jag kan hålla igång den här energin hela vintern, så att det blir en riktigt bra vinter. För jag älskar ju ändå vintern och allt vackert som den för med sig. Men är man inte pigg, så kan man inte heller njuta av det. Så nu jädrar blir det revansch i år.

Har ni badat isvak någon gång? Vad tyckte ni om det i så fall? Eller skulle ni vilja prova?

Hoppas ni har en jättefin vecka allihopa!
STOR KRAM! ♥

En paus mitt i kaoset

Hej kära ni!

Åh, tack för allt fint ni skriver. Det är alltid så roligt att få dela glädje med er läsare. Man får så mycket tillbaks Jag vill passa på att säga att jag varit lite dålig sista tiden på att svara på kommentarer. Dels så beror det på att det varit lite mycket sista tiden. Och mitt i allt detta håller vi också så smått på att börja byta tema här på bloggen, vilket är en väldigt mycket mer komplicerad grej än vad det kanske låter.

Och just nu så har jag lite problem med att svara på kommentarer. Jag kan inte göra så som jag brukar, och då tar det så otroligt mycket längre tid. Men väldigt snart kommer allt funka precis som vanligt igen, fast ännu bättre! Men, jag läser allting ni skriver och så fort jag får tid över ska jag ägna lite tid att svara på lite frågor och annat.

Idag tog jag mig tid att gå ut i skogen en stund. Bara jag och kameran. Min vackra lilla skogstjärn hade börjat frysa till is, och det är något så sorgligt vackert över den här tiden när inget liv längre märks i skogen. Det är så tyst, och små, små snöflingor faller från en gråmulen himmel.
Hösten har släppt taget, och alltid ligger i vila och väntar på snötäcket.

När jag stod här vid tjärnen fick jag inspiration till en sång. Nästan alltid när jag går hit så känns det som jag kommer hem igen med någon ny idé eller en ny känsla. Därför går jag alltid hit när jag känner mig tom eller stressad. Det är som att få ett litet nytt perspektiv.
Jag är så fascinerad av is. Jag tycker det är så vackert när den där första isen lägger sig och man fortfarande ser spår av sommaren som frusit fast. Och sen alla vackra ismönster och bubblor som nästan ger en känslan av att titta ned i en stjärnhimmel. Och för att inte tala som ljuden som uppstår när isen växer under kalla nätter. Förra året så kom snön innan isen, vilket gjorde att man aldrig hörde den sjunga.

I år hoppas jag innerligt att isen lägger sig lång tid innan snön kommer. Nu när jag har så bra ljudutrustning vore det helt fantastiskt att spela in isens sång och använda den i min egen musik. Det vore så himla häftigt!
Åh vad skönt det var att komma ut i skogen en stund i dag. Bara sådär…ströva fritt och se vad som händer.
Det känns som det var så längesedan nu. Det har varit en intensiv period som ni säkert redan vet. Mycket händer just nu och jag har inte haft så mycket tid över för annat som jag vill göra. Väldigt lite tid åt att vara ute och fota, nästan ingen tid till musiken och ja, bara en konstant känsla av att dagarna går alldeles för fort.

I min senaste videoblogg som jag la ut idag (som ni kan se här nedan) så pratar vi lite om det i slutet, att vi senaste månaderna har haft det lite för mycket om oss. Just nu har vi till exempel nästan aldrig tid till att laga mat längre. Vi värmer upp något snabbt (onyttig mat) och sen fortsätter vi jobba in på nätterna.
Jag vill bara säga att vi båda är väldigt medvetna om att detta inte är bra och vi vill absolut inte ha det såhär i längden. Vi pratar om det varje dag att det är alldeles för stor belastning på båda våra företag just nu.

Johan har varit tvungen att ta bort de mest populära smyckena ur shopen, och vi har inte kunnat göra några inlägga på vare sig Instagram eller andra kanaler om smyckena på senaste tiden, eftersom vi inte vill marknadsföra oss mer än vi redan gör naturligt (hur sjukt är inte det?!).  Jag som hade så mycket roliga idéer till filmer och annat haha! Men just nu har vi varken tid eller möjlighet att vara aktiva på sociala kanaler vad gäller smyckena, eftersom vi omöjligt kan möta efterfrågan just nu. Det är så mycket ordrar som ligger och väntar nu, så att oavsett om Johan jobbar på riktigt hårt varenda dag så är det knappt säkert att de senaste beställningarna hinner fram innan jul.

Det här är ett superlyxigt problem egentligen, vi måste bara klura på hur vi ska göra och lösa det fort.
Och det gäller så mycket. Min mamma, som sköter administrationen, drunknar i mail och vi har behövt tagit bort min vanliga mail nu och byta ut mot bara business-mailen för att minska antalet mail som kommer in varje dag. För ett tag sedan var det så mycket att jag tillslut började gråta om någon ville ha en intervju med mig.

Ja jag vet, det låter så himla knäppt. Men när bägaren är full så krävs det så lite för att det ska rinna över. Och detta var i samma veva som min film “Story of my life” spred sig som mest (nu 12 miljoner visningar) och alla mailinkorgar bara överfylldes.
Efter det har vi nästan tackat nej till 99% av alla förfrågningar (intervju, tv, podcasts osv.) Och just nu så är nästan allt förfrågningar utanför Sverige. Det märks liksom ingenting här i Sverige hur mycket som händer just nu. Kan tänka mig att många av mina svenska följare tänker “Men what? Jag har inte märkt något?” men det är helt enkelt för att allting spridit sig så fort utomlands senaste tiden. Vilket jag är så otroligt glad och tacksam över såklart!

Allt det här är ju dubbelt. Det är en enorm glädje att det vi gör uppskattas och vi vill ju såklart kunna glädjas av det. Därför ska vi försöka komma fram till hur vi ska kunna fortsätta den här resan framåt utan att känna att vi inte räcker till.

Nu blev det här inlägget så mycket längre än vad jag hade tänkt.
Men det jag ville säga var att vi är medvetna om hur läget är och att vi kommer garanterat hitta en lösning på hur vi ska göra. Jag vet att ni är många som oroar er när det blir för mycket med saker och ting (tack för er omtanke ♥) Vi skulle aldrig tänka oss att hålla på såhär under en längre tid. Jag vill absolut inte att den här härliga kreativiteten ska ersättas med bara jobb och press.
Livet är alldeles för kort för det.

Här kommer senaste videobloggen som jag la ut idag. Hoppas ni tycker om den!

Önskar er alla en riktigt fin kväll. KRAM PÅ ER! ♥

Vår nya stuga i Marsfjällen

Hej på er!

Åh vad mycket roligt som hänt sedan sist jag skrev. Eller mycket och mycket. Det är en stor rolig nyhet som fortfarande får mig att ständigt vilja nypa mig i armen. Många av er har säkert redan sett vad det hela handlar om på Instagram eller YouTube. Jag och Johan har köpt en liten stuga i Marsfjällen! Vi har gått och drömt om detta varje dag sedan vi var där uppe i våras, och nu är det verklighet! Jag är så glad att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Det här var nog något av det bästa som hänt på länge.

Det finns så många olika anledningar till att just detta gör oss så himla glada. Men dels så är det ju för att vi båda älskar Marsfjällen. Det är något speciellt med naturen där, och det finns så mycket olika typer av landskap. Djupa skogar, höga fjäll och berg, och oändligt många bäckar och forsar och spegelblanka sjöar. Av alla ställen jag någonsin varit på så har faktiskt Marsfjällen varit min absoluta favorit.
Och sen känns det så otroligt rätt i tid att vi får ett eget litet place, där vi kan vara helt för oss själva. En plats att åka till för att slappna av, på riktigt. Det har jag längtat efter så himla länge.
För stugan ligger så ensamt, så vi har inte ens några grannar. Det är liksom…den absoluta drömmen.
Vilken otrolig kombination att få bo i vackra Grundtjärn, och ha en stuga i Marsfjällen. Jag kan nog inte tänka mig något finare.

ÅH, jag är så överlycklig över detta! I fredags skrev vi på kontraktet och nu väntar vi på att få nycklarna så att vi kan åka dit och börja göra iordning.
Ska visa några bilder såklart, men här kan ni också se min senaste videoblogg där vi berättar allt om det här med husköpet!

Tänk vad fort allting gått. För exakt en vecka sedan åkte vi upp för att titta på stugan. Och nu är det vårt. Jag sitter och bläddrar i pärmen med fastighetsbeskrivningen och tittar på bilderna tusen gånger om. Våran lilla stuga.
Vi blev båda ganska chockade när vi kom hit, för det var så mycket finare än vad vi hade tänkt. Det fanns inte så mycket bilder inifrån stugan på annonsen. T.ex hade vi ingen aning om att det var en otroligt vacker inglasad altan med träpanel. Nu har jag inte heller några bra bilder på det att visa er, men snart ska vi ju upp hit för att fixa iordning och då lovar jag att ta massor med bilder och filmer.
Då säljaren inte kunde behålla stuga på grund av sjukdom, så såldes stugan med alla grejer. Alltså, allt som fanns i stugan tillhör nu oss. Bara det är…helt otroligt. För det finns så mycket vackra gamla grejer här inne som är så fina! Ni vet, sådana där saker som man desperat letar efter på loppisar. Gamla, vackra kökssoffor och gamla fotogenlampor…och ja, allt! Så det mesta av grejerna kommer vi behålla.  Däremot kommer vi göra en ordentligt städning såklart. Jag bara längtar efter att komma hit igen och gå igenom allting och börja bona in oss.
Den här vackra kaminen blev ju såklart en favorit.
Och det här tycker jag är så charmigt! Med gamla hus som har sådana här träluckor framför fönstren. Dels så är det ju superbra nu på vintern när vi kanske inte kommer vara här så ofta, för att skydda fönstren mot stormar och annat. Men sen ser det ju också så mysigt ut när man öppnat upp dom och de liksom ramar in fönstren.
Tänk att få ha en stuga fem minuters promenad från detta. Detta är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Ni anar inte hur mycket vi pratat och drömt om just detta.
Jag vet att det låter så otroligt klyschigt att säga att tankens kraft och positivt tänkande är så viktigt. Men det är verkligen det. Vissa kanske tänker att allt är en slump. Men jag tänker att ingenting är en slump. Jag har fått för många bevis nu på att det vi tänker och sänder ut kommer tillbaks till oss på olika sätt. Det är lite så jag navigerat från första stund jag flyttade till Grundtjärn.
Det är så jäkla fascinerande.

I alla fall, som ni förstår är jag SÅ glad över detta och jag ser så mycket fram emot att visa mer från vårt lilla paradis i Marsfjällen.

KRAM PÅ ER! Och hoppas ni får en jättefin dag! ♥

Borta bra men hemma bäst

Hej mina vänner!

Just nu känns det som livet snurrar på i en väldig fart, och jag har just nu lite svårt att hinna med allt jag vill, som ni säkert märkt.
Inläggen har varit glesa senaste månaden, men det har helt enkelt varit mycket som hänt runt omkring. Jag får en känsla av att saker och ting kommer lugna ned sig lite nu framöver, och det känns skönt. Novemberlugnet närmar sig.

Jag vill börja med att tacka er mycket för era fina ord min min film “The sound of Sweden“. Att få höra av er svenskar att jag gjort ett bra jobb med att representera ljudet vårt Svenska ursprung, det betyder verkligen jättemycket! Det kändes så skönt att den blev omtyckt. Jag hoppas kunna göra lite liknande filmer framöver. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så blev jag så inspirerad av den idén och det känns som det skulle gå att göra så mycket mer än de där fem minutrarna.

Förra veckan var jag ju i Aten i Grekland för lanseringen av det här projektet med Google Arts & Culture. Det känns nästan som om jag inte riktigt landat här hemma efter den resan. Jag har inte ens packat upp min resväska än haha. Jag upplever ofta att när jag reser iväg, även för en kort stund, så blir jag avbruten i det jag höll på med, och när jag kommer hem igen så har jag svårt att hitta takten igen. Kan ni känna igen er i det?

Ibland är det jätteskönt att komma iväg ett tag, men ibland känner jag mig vilsen en hel vecka efter en resa, eftersom jag får så mycket att ta ikapp när jag kommer hem och liksom…allt känns lite förvirrande. Speciellt när så mycket annat händer direkt när man kommer hem.
Men nu var det snart en vecka sedan jag kom hem så nu börjar jag äntligen hitta rytmen igen 🙂
Det var en kort och intensiv visit i Aten. Nästan så det nu i efterhand känns som om jag drömde allting. Men det var väldigt roligt och intressant. Och det bästa med hela resan var att träffa de andra YouTube-kreatörerna. Vi alla håller på med helt olika saker, men det fanns ändå mycket gemensamt att hitta.

Jag gjorde en videoblogg i helgen av min lilla resa till Aten, som innehöll både skratt och gråt. Ja, det hände en olycka på planet som skakade mig mycket mer än vad jag faktiskt var beredd på. Mådde lite konstigt hela veckan efter det. Men resten av resan var fantastiskt rolig. Och såklart, känslan av att komma hem igen…till lugnet. Det är nog ändå det bästa.

Om ni inte redan sett min senaste videoblogg så finns den här. Hoppas ni gillar den!

Nu ska jag ägna några timmar framför datorn och försöka komma ikapp med lite saker. Tack igen för alla era vackra kommentarer. Har suttit och läst igenom varenda en.
Ni är så fina ♥

KRAM på er så hörs vi snart!

Ljudet av Sveriges kulturarv

Hej på er!

Vilken vecka alltså! Jag har velat skriva och meddela er om vad som varit på gång men jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har nämligen varit i Aten i Grekland sedan i måndags och kom hem sent i natt. Jag var där för att medverka på ett event för Google Arts & Culture och lanseringen av filmen “Sound of us” där olika YouTube kreatörer från olika länder i Europa fått bidragit med ljud som representerar sitt lands ursprung.
Jag var där som representant för Sverige, och det var verkligen en häftig upplevelse! Jag har såklart filmat lite under dagarna och kommer sätta mig senare ikväll och redigera ihop en liten vlogg, så ni kommer så mer av detta senare.

I tisdags fick jag äntligen lägga upp min egen film “Sound of Sweden” som jag gjorde för det här projektet. Vissa av er kanske minns i våras att jag höll på med en film, bland annat när jag åkte till Norra Berget för att träffa riksspelmannen Niklas Roswall och spela in ljud av nyckelharpan. Nu får jag ju äntligen visa upp den här filmen för er! Vissa av er har säkert redan hunnit sett den om ni följer mig på YouTube eller Instagram, eftersom den las upp samma veva som lanserings-eventet.

Att göra den här filmen var något av det roligaste jag gjort. Jag kände så starkt för det här projektet. Antagligen för att jag alltid inspirerats av vårt kulturarv i det jag gör.
Jag fick i uppgift att fånga ljudet av tre olika saker som jag förknippar med det Svenska kulturarvet. Filmen skulle vara 1 minut lång, där ca 30 sekunder skulle gå till intro och outro. Kan ni förstå desperationen jag kände av att korta ned ett så djupt och fantastiskt roligt projekt till 1 minut?
Jag struntade i det och tänkte att “om ni vill ha med mig i detta projekt, så får ni vara beredda på att jag kommer göra det på mitt sätt“.

Så jag gjorde det.
Den blev 5 minuter lång.
Vårt vackra kulturarv skulle inte behövas hållas inom några ramar. Jag ville ge det plats och ge tid för eftertanke emellan klippen och meningarna.
Allting ska gå så fasligt fort idag, har ni tänkt på det? I videoklipp ska gärna pratet klippas ihop så tätt som möjligt så inte någon tystnad ska skrämma bort tittarna och få dom att tröttna.

Ändå är de där sekunderna av tystnad det som faktiskt ger djup och kraft till det som sagts innan, och det är i tystnaden vi kan låta saker och ting verkligen sjunka in.

I alla fall, nu tycker jag att ni ska få se filmen om ni inte redan gjort det. Titta gärna i HD och med bra ljud om ni har möjlighet.

Hoppas ni tyckte om den! ♥
Kram på er!