När hjärtat brister

Hej mina älskade vänner!

Jag har spenderat senaste dygnet med att redigera min längsta video någonsin. Och innan dess tog det över tre dagar för mig att ens få fram vad jag ville säga. Jag gjorde ett flertal försök men känslorna tog över.
Senaste tiden har vi försatts i en väldigt jobbig situation som jag aldrig trodde att vi skulle behöva hamna i igen. Jag kunde aldrig ana att vi skulle behöva gå igenom samma sak. Samma fruktansvärda väntan och ovetskap. Samma känsla av att förbereda sig på att ta farväl av något man älskar så innerligt mycket.

Senaste veckan har jag känt mig förtvivlad. Har stundtals bara velat packa ihop och dra här ifrån eftersom jag egentligen inte vill spendera en enda dag mer åt att låta vår framtid ligga i någon annans händer. Vi har redan spenderat 7 år så.

För första gången bestämde jag mig för att berätta om detta i en video, och det blev en del utav en videoblogg.
Jag kände att jag helt enkelt var tvungen att berätta. Jag skulle inte klara av att fortsätta göra filmer och låtsas som ingenting, när det känns som mitt hjärta brister mer för varje dag som denna väntan river upp gamla sår och gamla känslor.

Av erfarenhet vet jag att detta ämne är känsligt, vilket är förståeligt. Det finns både för och nackdelar. Men min förhoppning är helt enkelt att visa det här från vårt perspektiv. Hur det påverkar oss personligen…och naturen och djurlivet. Jag hoppas, att oavsett om man är för eller emot denna slags industri, att det i alla fall kan ge lite mer förståelse och kunskap för hur det drabbar både människor, natur och djur. Hur det ser ut på andra sidan av det som marknadsförs som bara grön energi.

Denna videon blev otroligt lång. Det började som en vanlig videoblogg, eftersom jag inte hade trott att det skulle bli så fasligt långt. För er som vill hoppa direkt intill den delen där jag berättar om denna situation vi hamnat i så kan ni spola fram till ca 12:05.

PS: Har precis upptäckt nu att någon vid namn Abbie startat en namninsamling för att kunna vara med och påverka.
Jag tycker det är så OTROLIGT fint gjort. Blir alldeles varm i hjärtat. Jag själv har knappt tänkt tanken eftersom det känts som att det inte är någon ide.
Men hade aldrig kunnat föreställa mig att det på så kort tid kunde komma in flera tusen namnpåskrifter!

Jag börjar känna lite ny energi ta vid. Det kommer in namn från alla möjliga länder i hela världen.
Vi är för få för att påverka här i kommunen. Men när så många från resten av Sverige och resten av världen är med och visar att vi vill att naturen och djurlivet här
ska få bevaras, så tror jag att det kan göra skillnad!

Jag har bestämt mig för att lämna över alla namn personligen till kommunen i januari. Jag vill att de ska förstå att det finns så många fler som värnar om Grundtjärn med
omnejd än vad de någonsin kunde ana. Är SÅ obeskrivligt tacksam för all hjälp! Tack för att ni tar er tid för att lyssna och tack för ert engagemang! ♥

Vill ni skriva på listan så kan ni göra det HÄR.

TACK! 

 

 

Lucia – The night of light

Godmorgon mina kära vänner!

Som alltid brukar den här morgonen kännas speciell. Jag minns så tydligt när jag var liten och mina föräldrar väckte oss barn tidigt på luciamorgon, långt före solen gått upp.
I vardagsrummet var det levande ljus som spred ett varmt sken i rummet, och på bordet låg ett fat med lussebullar och pepparkakor. Och sen väntande en magisk stund med Lucia på TV:n.
Sen en skoldag, med doft av jul i korridorerna. Övande inför luciatåg och extra glada lärare. Ja, hela min uppväxt har jag älskat känslan som Luciamorgon bär med sig. Det blev väldigt betydelsefullt.

Kanske är det precis den känslan jag hoppas ge er läsare på luciamorgon. Jag myser av tanken på att några av er klickar sig in här på bloggen tidigt på morgonen, kanske till och med innan jobbet eller skolan,
och får uppleva en liten stund av ljus i mörkret. Av stämning och kärlek.
Det har ju blivit en tradition nu, under dessa 8 år jag bott här.
Förra året gjorde jag min tredje luciafilm. Jag visste också att det skulle bli min sista luciafilm. I alla fall för ett tag framöver. Jo, nog har jag massvis med idéer till en film med ännu mera stämning och känsla. Men då skulle jag behöva ett helt filmteam.
Och vilken tur att jag inte planerat att göra en ny film i år. Det hade varit svårt att spendera denna natten ute, med sina -22 grader i skrivande stund.

Så, här kommer min senaste luciafilm, som jag spelade in förra året. Men såklart kan ni också titta på min första och andra film om ni vill se dom också. Om ni inte sett dom redan, så måste ni nästan se dom först för att förstå handlingen i den här filmen. Men, man måste inte förstå allt heller.
Det räcker gott och väl att bara få luta sig tillbaks en stund och njuta av ljus och musik.

Tack för ni tittar in just här idag ♥ Jag hoppas att ni får en magiskt luciadag, fylld med värme och kärlek.

De vackraste sprickorna

Hej på er!

Efter några regniga dagar öser nu snön ner och det ser plötsligt verkligen ut som december. Fast egentligen hade jag hoppats på några fler dagar utan snö, eftersom man kunde se isen på sjön så vackert nu när frosten hade smält bort under de varma dagarna i helgen.

Som ni kanske såg i min tidigare video så spelade jag in ljuden av isen. Och nu tänkte jag göra ett långt ljudklipp med dessa ljud som jag spelade in. Jag märkte ju att det var så otroligt behagligt att lyssna på.
Kanske är ni fler där ute som skulle tycka om att lyssna på dessa ljud t.ex när ni ska sova, eller när ni gör yoga eller bara vill slappna av. Och då tänkte jag att det skulle passa så bra med några vackra scener till ljudklippet från isens mönster och alla dess sprickor som blivit under köldnätterna. För det är ju just dessa sprickor som gör de här häftiga ljuden.

Så jag har i helgen spelat in lite vackra vyer från isarna som jag sedan kommer använda till filmen/ljudklippet med isens sång, som jag hoppas bli klar med senast nästa vecka.

Jag körde upp drönaren här om dagen för att filma lite och då fick jag syn på dessa otroliga konstverk. På varenda liten skogstjärn låg isen spegelblank, och med dessa isformationer som mer liknande elektricitet eller ett enormt åskväder.
Det är så fantastiskt att man numera har så lätt för att få se naturen från ett helt annat perspektiv. Det tar verkligen andan ur mig ibland.

Jag har precis lagt upp min senaste vlogg, som egentligen skulle kommit upp igår kväll om inte mitt internet hade varit så otroligt segt. Jag lät den ladda över natten och i morse var det fortarande 2 timmar kvar. Helt otroligt ju! Vårt internet blir bara segare och segare just nu. Jag längtar så galet mycket tills vi har fiber.

Så här kommer senaste videon, som jag spelade in i söndags. Ett försök att få lite julkänsla och lite allt möjligt annat.
Hoppas ni tycker om den! ♥

Önskar er alla en jättefin vecka! Så hörs vi snart. STOR KRAM! ♥

Allt på en och samma gång

Hej kära ni!

Åh nu kommer ett till sånt här “bombinlägg” när jag försöker summera allt som hänt sedan sist. Livet just nu är verkligen allt annat än en lugn vardag och jag har haft väldigt svårt att hålla mina normala rutiner vad gäller att hålla igång alla plattformar så som bloggen, Instagram och Youtube. Men jag ser det som en fas just nu. Som om jag befinner mig mitt i en övergång vad gäller väldigt mycket, och då är det ok att det är lite kaos. Det har varit så ganska länge nu men saker och ting börjar faktiskt ta form och landa på sin rätta plats, även om det är mycket kvar att lösa och komma fram till.

Men mycket har hänt senaste tiden och från att ha känt mig desperat efter svar på hur vi ska göra med allt som händer i vårt liv just nu, så börjar allt istället kännas roligt och spännande. Senaste halvåret så har vi ständigt grubblat över frågor som rör både vårt liv och vårt jobb. Vi har känt oss så vilse i hur vi ska fortsätta framåt.  Mycket har känts tungt och svårt. Bara den där ovissheten att inte längre veta om vi kan bo kvar i Grundtjärn efter att vi i två år desperat sökt efter ett större hus eller möjlighet till att kunna separera jobb och hem. Och sen tusen andra frågetecken som legat och gnagt. En känsla av att sitta fast.
Att växa ur sina kläder tills sömmarna spricker och inte veta hur fasiken man ska göra. Ska man krympa allt och backa, eller våga satsa och tänka större?
För att stanna där i mitten, är ohållbart i längden.

Så just nu är det mycket som händer. Många frågetecken som förhoppningsvis börjar få svar. Det är en spännande tid och jag känner mig glad och peppad igen, och ser fram emot att få ordning på vårt kaos så vi kan börja leva och göra det som vi vill. Få ägna tid till det som känns viktigt, och känna att vi är där vi ska vara.
Senaste veckan har varit så galet vacker med iskalla nätter, sjungande is och månljus. Tyvärr låg jag sjuk nästan hela förra veckan. Det är sån’t man får räkna med när man åker till Stockholm 😉 För samma kväll som jag kom hem kände jag den där välbekanta värmen i bihålorna, när ett elakt virus kämpar för att få fäste. Men nu är jag äntligen återställd igen.

Igår redigerade jag klart senaste vloggen, som blev ovanligt lång. Men eftersom jag missade att lägga upp en förra veckan så fick det bli som två vloggar i en. Jag har inte hunnit fixa svensk översättning än men ska försöka hinna det innan veckans slut.
I den här videobloggen berättar jag bland annat en rolig nyhet som också handlar om ett hus! Haha det är lite komiskt, för väldigt mycket i vårt liv handlar om plats/hus/lokaler just nu. Men det känns så skönt att äntligen något börjar hända.
Att man får ta ett litet steg fram och lösa ett problem, trots att det bara är för ett tag.

Hoppas ni tycker om videon! ♥
Som jag visar i videon så har vi alltså hyrt “Boa”, den gamla butiken här i Grundtjärn. Den ägs av Grundtjärns intresseförening och brukar användas några gånger om året för årsmöte och en och annan fest, t.ex vid fisketävlingen i april eller surströmmingsfesten i augusti. Men annars står det tomt.

Så då kom vi på idén att vi kunde hyra det för att i alla fall få en lösning på våran platsbrist ett tag. Så att vi kan fortsätta sälja fotoprintar och så att jag kan börja måla igen.
För det har verkligen tyngt mig jättemycket att inte kunna måla, speciellt nu under vintern när inspirationen till målning nästan värker i mig som explosioner.
Även om detta bara är en lösning fram till mitten av april så är jag så otroligt glad och tacksam att detta gick att ordna! Nu har vi en hel vinter i detta mysiga gamla hus, och jag ska verkligen utnyttja det till fullo!
Det är så häftigt att tänka sig in i att detta var affären i byn en gång i tiden. Mamma berättar att hon minns när hon gick och handlade här när hon var liten, och knappt nådde upp till disken/kassan. Han som hade butiken hette Bror Jakobsson, och jag hoppas så innerligt att det finns ett foto på han när han står inne i butiken. Det vore så roligt att kunna visa hur det såg ut då!
Så på sätt och vis är butiken öppnad igen! Fast med en lite annan verksamhet. Men det känns faktiskt otroligt roligt att faktiskt ha inslagning av foton, printar och tavlor just här. Att paketera till kunder över hela världen från lilla “Boa”, i Grundtjärn.
Som jag sagt tidigare, så älskar jag sådana där kontrast.

Och sen trivs både jag och mamma så otroligt bra här inne. Det är hur mysigt som helst! Och plats för allt!
Vi är vana att behöva rota i garderober efter rätt packmaterial och att saker och ting bara trillar omkull och att behöva trängas i ett litet sovrum för att slå in enorma canvastavlor. Det har känts så fel. Inte alls den känslan jag önskat ha.
Men det har liksom inte funnits någon möjlighet till något bättre, så då har det fått gå helt enkelt.
Därför känns det så himla härligt att ha gott om plats för allt nu.
Och sen, åhhh! Ateljén jag har just nu är lite för bra för att vara sann. Jag har så otroligt mycket plats! Plats för att ha översikt över alla målargrejer och alla färger. Och plats för att jobba på flera målningar samtidigt, vilket är något jag alltid önskat att kunna göra. Eftersom jag målar i flera lager och i flera omgångar, så är det helt fantastiskt att kunna låta en tavla ligga på tork och under tiden påbörja en annan.
I videon kan ni se mer hur själva ateljén ser ut och hur stort det faktiskt är. Här kommer jag ha många roliga kvällar under vintern!

På tal om målning så vill jag bara passa på att tipsa om att jag såg att en av mina målningar från min kollektion från 2016 ligger ute på Tradera på auktion just nu, fram till i morgon. Det är min tavla “Vackerland” som nu auktioneras ut eftersom hon som köpte den håller på att renovera om huset.

Jag tänkte att jag skulle skriva om det här och hjälpa henne lite på traven att nå ut till dom som kanske skulle vara intresserade, eftersom de flesta som är intresserade av att köpa mina målningar följer mig på bloggen eller andra plattformar. En del av mig tänkte “Undra om jag ska buda på min egen tavla och få hem den igen?” haha.
Det skulle inte vara helt omöjligt att jag försöker. Samtidigt som det känns knäppt kanske?

Jag måste erkänna att det är en speciell känsla att se sin tavla läggas ut till försäljning av någon annan än mig. Men det känns roligt. För en tavla slänger man ju aldrig. Den går vidare. Går i arv, auktioneras ut, säljs. Det är en häftigt känsla att tänka på att tavlornas liv är så långt. Kanske får de hänga på massor av olika människors väggar i deras hem. Och nu ska ju den här förhoppningsvis vidare till någon annan.Vet förresten inte hur det funkar med Tradera för de som bor utanför Sverige? Kan man även lägga bud från ett annat land? Jag hoppas det eftersom jag vet att jag har några följare utanför Sverige som kanske kan vara intresserade. Det var därför jag använde eBay när jag auktionerade ut min senaste målning (vilket jag aldrig kommer göra igen, eBay var väldigt oseriöst).

Just den tavlan Vackerland betyder mycket för mig. Alltså, egentligen betyder alla mina tavlor mycket för mig på olika sätt. Alla tavlor jag målat har en berättelse, och just Vackerland målade jag med inspiration från den där öde gården som jag och Johan hittade mitt ute i skogen vid Hermansjön den sommaren. Det heter Högland, men kallades också för länge sedan för Vackerland.
Tyckte bara det ordet liksom…var så vackert. Så fint sammansatt. Och det stämmer så bra med hur vackert det är där.

Så tavlan Vackerland är ängarna med alla blommor och alla fröer från rallarrosorna som dansar i vinden om sensommaren. De är de milslånga skogarna vid sjön, och det är soluppgången med den brinnande himlen som var det allra första vi såg när vi kom till platsen den natten i juli.

Vackerland

Denna vackra plats som stal våra hjärtan blev också sedan platsen där vi förlovade oss på. Så filmen här nedan är inspelade på gården i Vackerland.

Den tavlan var med på en av mina allra första utställningar i Norrköping. Ni kan se den skymta bakom min pappa. Där hängde hela kollektionen “Fjällvind” som Vackerland ingår i.

Sen sålde jag även “artprints” av mina målningar från den kollektionen, med 25 exemplar av varje print. De är nu alla slutsålda. Nu framöver kommer jag göra likadant av mina kommande målningar, fast då som riktiga litografier.
Haha ja nu snöade jag in helt på att berätta om tavlor här. Ni ser ju hur blandade mina blogginlägg är nu för tiden. Allt vill ut på en och samma gång. Men det kändes så roligt att berätta lite bakrund om tavlan som nu ligger ute på auktion. Jag hoppas att den hittar ett nytt, kärleksfullt hem och att Madeleine som säljer tavlan får en lyckad auktion! ♥
Från den ena till den andra, så kan ni ju också se i videon att vi lyssnade på isens sång. Jag har ägnat många kvällar nere vid isen för att spela in dessa vackra ljud som isen ger ifrån sig under tiden den håller på att växa. Det är något fascinerande över dessa ljud, och jag hoppas få tillräckligt med material för att både använda i min musik och att även göra ett långt, långt ljudklipp med isens ljud som en slags…avslappningslåt. Dessa ljud kommer också vara min inspirationskälla till mina kommande målningar.

Under tiden jag var sjuk förra veckan så lyssnade jag på isens sång för att slappna av och kunna sova. Det är något lugnande över dessa ljud. Men också något, nästan otäckt. Något kosmiskt.
Nu hoppas jag att vardagen får återgå lite till det normala igen så det inte dröjer så länge till nästa inlägg och video. Nu är vinterns förkylning bortgjord och nu finns det massor med plats att skapa. Det känns otroligt skönt.

TACK för ert tålamod och tack för alla fina kommentarer ni skriver!
Jag hoppas att ni har en underbar vecka. KRAM på er! ♥

Som av en förtrollning

Hej kära vänner!

Alltså, TACK för alla otroligt fina kommentarer. Jag är så djupt tacksam för allt ni skriver! Jag har ju varit otroligt dålig på att svara senaste tiden, och det värmer verkligen att ni ändå tar er tid att skriva kommentarer. Vill verkligen att ni ska veta att trots att jag inte haft så mycket tid att svara senaste tiden så läser jag ALLT! Så det betyder så himla mycket. Tack fina ni!

Efter att ha halkat efter lite i både bloggen och vloggen (mycket på grund av framträdandet såklart) så har jag äntligen lyckats knåpa ihop en videoblogg från förra veckan! Kanske en av mina absoluta favorit-vloggar hittills, därför att den så bra beskriver hur mitt liv ofta känns. Och som säkert många andra kan känna igen sig i. De där enorma kontrasten som ibland blir, och känslan av att stå med fötter i helt olika världar.
Hur spännande det kan vara ibland att få kliva in i den där helt andra världen. Få leva ut det lite grann. Men sen, den där enorma lättnaden av att komma hem till det som man älskar.
Det som man känner har en djupare mening.

Dessutom fick vi ÄNTLIGEN nycklarna till vår lilla fjällstuga i Marsfjällen som vi var och tittade på förra månaden. Så vi åkte dit med en gång, trots att vi hade otroligt lite tid på oss att vara där. Vi kunde bara sova där i en natt innan vi fick åka hem igen. Men det var så värt det! Den lilla stunden i Marsfjällen gjorde underverk för både mig och Johan.
Och dessutom så var det så roligt att komma ditt och bara få känna att det är på riktigt! Att stugan är vår! Och såklart att gå igenom lite av grejerna som följde med huset.
Han som ägde det innan hade på grund av sjukdom bara lämnat det som det var, innan det nu såldes. Massor av gamla fina grejer som vi ska ta väl hand om.

Men denna gången gjorde vi inte någon rensning och stor städning eller annat, vi ville mest bara komma dit och mysa och känna lugnet en stund.
Nu ska jag sluta snacka, så ska ni få se på videobloggen! Längre ned visar jag också några bilder från den dagen!

Hoppas ni tycker om videon! Om ni vill kan ni gå in och prenumerera på min YouTube kanal, om ni inte redan gör det. Ibland hinner jag inte lägga upp ett blogginlägg som senaste videon samma dag som den blir klar, men då får ni en notifikation direkt från YouTube istället när jag lagt upp en ny video. Bara ett litet tips ♥

Och häääär är en bild från stugan. Jag blev så varm i hjärtat när jag såg den här bilden. Det var första kvällen när vi nyss gjort upp en eld i kaminen. Man verkligen ser lyckan i Johans ögon. Kan inte minnas senaste vi kände oss så sprudlande lyckliga som när vi var i Marsfjällen nu.
Kanske för att vi båda verkligen, verkligen behövde få en paus från allt och bara slappna av. Få vara helt lediga.

Det minns jag inte senast vi var. Speciellt nu när vi båda jobbar hemma. Vårt hem har blivit mer en arbetslokal, och det är svårt att släppa allt då.
Men, vi jobbar på att lösa det. Så länge har vi den här mysiga stugan som en liten oas när vi behöver det som allra mest.
Och det tar bara ca 3 timmar att köra hit, så den ligger ju inte allt för långt bort.
Som ni kanske såg i vloggen så älskade Nanook att vara här. Han blev väldigt snabbt avslappnad i den nya miljön.

På lördagen åkte vi ut en sväng och bara kollade in området lite. Det var så vackert att vi knappt kunde förstå att det var på riktigt. De här vyerna, de är liksom något av det vackraste jag vet. Det ger energi till själen bara genom att titta ut över fjällen, solen, sjöarna och skogarna.
Och som jag längtat efter att se den här lilla stugan! Den står på samma plats och liknar den stuga som de allra första nybyggarna i Marsliden bodde i. Brita och Lars Pålsson. Ja, för jag har ju såklart läst den helt fantastiska boken “I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nordh.

Jag började läsa den i höstas. Har aldrig blivit så fast i en bok redan vid första sidan som jag blev då.

Här strövade björnen i de väldiga skogs- och myrmarkerna. Under bistra köldnätter steg varghoparnas hungerskri mot norrskensflammande himmel, och i ljumma sommarkvällar drogo myggsvärmarna som moln över myrarnas vattensjuka träskmarker

Den beskrev naturen kring denna plats på ett sätt som gjorde att jag var tvungen att läsa om meningarna hela tiden eftersom det träffade så starkt i mitt hjärta. Det var som att lyssna på musikstycken som jag bara ville höra om och om igen.
Och jag hade nyss läst ut den och börjat läsa om den igen (haha) när vi upptäckte vår stuga som var till salu. Det kändes så himla knäppt, för i en månads tid hade jag blivit helt uppslukad av boken och historien om Marsfjället. Och i samma veva så råkar vi hitta stugan till salu, i Marsfjällen. Det kändes som boken la en förtrollning över min längtan efter en egen stugan i Marsfjällen. Det kom så rätt i tid!
Som ni ser, så var denna korta vistelse i Marsfjällen helt obeskrivligt underbart. Även om det kanske kommer dröja länga nu (pga vintern) tills vi är där igen, så ger det mig en enorm glädje och lättnad att tänka på att det faktiskt finns en plats där borta, som är min och Johans.
Som alltid kan välkomna oss med ett välbehövligt lugn, och samtidigt bjuda oss på de mest spektakulära vyer som får en att tappa hakan.

Hoppas ni har en fin vecka allihopa. Sänder er en stor varm kram ♥

Once in a lifetime

Hej mina kära vänner!

Vill bara börja med att säga TACK för alla fina ord och allt stöd ni gett mig den här veckan. Ni anar inte vad det betytt mycket!
Så kul också att läsa era kommentarer efter fotbollsgalan. Det värmer så otroligt mycket i hjärtat att ni tyckte om mitt framträdande. Har också fått respons från några av er som faktiskt var där på plats, t.ex Leif här i kommentarerna. TACK! ♥

Alltså åh, det känns så skönt nu när jag kommit hem till Grundtjärn igen med denna häftiga upplevelse från Fotbollsgalan i bagaget. Är så lättad att allt gick bra.
Det var världens bästa människor backstage som var så underbara och peppande, och min kontaktperson Sara som tog hand om mig hela dagen och såg till att jag inte behövde tänka på något alls förutom det jag skulle göra. Det var guld värt!

Jag hoppas snart att TV4 sporten kommer lägga ut inslaget med mig på YouTube så alla från olika länder också kan se. Men än så länge hittar ni det HÄR. Vill ni gå direkt till klippet så spola fram till 01:06 (alltså en timma in i programmet).

Jag ville ju såklart göra ett blogginlägg nu direkt när jag kom hem men har inte lyckats få tag i en enda bild från framträdandet! Tills nu ikväll, när jag fick mail från en Sofia Drevemo som var med på galan då hon jobbade med LED skärmarna som var vid scenen. Hon hade tagit några superfina bilder från framträdandet som jag fick lägga ut här. Blev SÅ glad!

Foto: Sofia Drevemo

Jag kan ju säga att jag var rysligt nervös innan. Ca 5 minuter innan jag skulle upp på scenen så slog mitt hjärta så hårt att det gjorde ont. Jag var rädd att jag skulle svimma på scenen i direktsändning.

Men sen, när jag väl skulle upp, så kändes allt så mycket bättre. Mycket tack vare att programledaren Rickard Olsson presterande mig när jag klev ut på scenen och liksom gjorde stämningen sådär lättsam och härlig. Han berättade t.ex att det var jag som tagit drönarfilmerna som skulle spelas i bakgrunden. Ni som tittade på TV:n fick aldrig se det, eftersom det just då var reklampaus.
Men det gjorde så himla mycket. Nervositeten släppte efter det, och jag fick stå där på scenen i ca 1 minut innan jag skulle köra igång, och hann liksom lugna ned mig.
Så när det var dags, så kände jag mig väldigt lugn. Jag darrade inte ens, som jag gjorde på genrepet.
Istället kunde jag faktiskt njuta av det.

Jag minns att jag blev väldigt rörd när sedan inslaget om Durmaz satte igång. Jag fick en stund att liksom känna in allting, titta mig omkring, och tänka att det här kommer nog aldrig ske igen. Just nu är jag med om en “once in a lifetime” grej. Och det var så härligt att bara ta in det av hela mitt hjärta.

Foto: Sofia Drevemo

Jag vet att många av er skrivit och vart besvikna över att jag var med så kort stund i TV-rutan. Jag blir såklart jätteglad att ni hade velat se mer av mig! ♥ Och att ni tyckte om det lilla jag var med. Det gör mig så himla glad ska ni veta!
Att jag skulle vara med som en liten del i det här inslaget om Durmaz, var faktiskt en av anledningarna till att jag tordes tacka ja till detta. Att få ett helt nummer själv hade jag nog inte klarat av i detta skede. Det hade blivit ett alltför stort steg att ta.

Plus att det kändes så otroligt ärofyllt att få vara med på ett hörn i det här inslaget som handlade om en väldigt viktig fråga. Det fanns ju en tanke bakom den här lite melankoliska versionen av nationalsången tillsammans med ett inslag som handlar om rasism och om hur kärleken övervinner allt. Och jag gillade starkt den tanken.
Idag fick jag ett meddelande från Durmaz, där han tackade för att jag gjorde inslaget så bra. Och det värmde i hjärtat! ♥

Foto: Sofia Drevemo

Såhär efteråt, så känns allt lite overkligt. Det var en himla häftig upplevelse. En fantastisk rolig dag!
Och en rolig kväll där jag fick umgås och lära känna lite nya människor. Och så fick jag lite snabbt säga hej till Linnea Henriksson, som är en helt fantastisk sångare och artist, och en människa jag ser upp till!
Hon hade logen intill mig, och ett tag under eftermiddagen så låg jag i soffan med frossa pga nervositet, och låg och lyssnade till Linnea och hennes kör som övade inför framträdandet med låten “Hero“. Det var så vackert!

Jag är tacksam att jag fick vara med om den här kvällen på Fotbollsgalan. Något jag alltid kommer minnas såklart. Det gav mig också lite mer kött på benen och lite lärdomar om mig själv.
T.ex så kände jag väldigt starkt efteråt att jag inte kommer sikta på ett artistliv med musikframträdanden. Inte som jag känner just nu i alla fall.
Det är som sagt häftigt att få vara med om detta, men när det gäller musik och skapande så känns det ändå så rätt att fortsätta på det spåret jag gör just nu.

Som Ferdinand brukar säga, “jag trivs bättre här“.
Att få sitta i min lilla studio i den gamla kiosken här ute i Grundtjärn, under stjärnorna, och spela in och redigera filmer och beröra människor via mina egna plattformar, det är det jag älskar att göra allra mest. Att sitta och knåpa ihop låtar mitt i natten och samarbeta med en musiker på håll, och inte behöva träffa en enda person för att komma i land med mina projekt, det passar mig perfekt. Det är så jag känner mig som allra mest kreativ, och jag tror inte att det någonsin kommer förändras.

Att få hålla på med t.ex musik, och lägga ut något som når ut till massvis av människor på nätet, utan att jag ens behöver lämna mitt hem, det är liksom det perfekta av två världar. Jag trivs så bra med det, och det är skönt att komma fram till den insikten också. Att jag är där jag vill vara, och inte känna en desperat strävan efter något annat.


Tack igen älskade ni för allt stöd dessa dagar! Nu är jag tillbaks i skogarna igen! Och i morgon ska vi ÄNTLIGEN åka och hämta nycklarna till vår stuga i Marsfjället.
Längtar som en galning.

Hoppas ni har en fin vecka! KRAM PÅ ER!! ♥

Uppträder live på Fotbollsgalan

Hej kära vänner!

Det är söndag kväll och jag befinner mig just nu på ett hotellrum i Stockholm. Jag har ju pratat tidigare om att jag snart ska göra mitt livs första musikframträdande, och nu får jag äntligen berätta vad det är!

I morgon på måndag klockan 20.00 – 22.00 går den årliga “Fotbollsgalan” på TV4 av stapeln, och där kommer jag vara med som en av artisterna och sjunga en del av en låt som jag gjort tidigare i år. Jag har ju aldrig tidigare uppträtt innan så är det klart att det här känns så otroligt stort, häftigt, nervöst och spännande! Det går liksom inte ens att begripa att ca 1 miljon människor kommer titta på medan jag framför detta. Men vilken otrolig ära.

Jag vill göra mitt allra bästa i morgon. Jag får ju en chans nu att faktiskt nå ut med min musik till en stor del av svenska folket och det vill jag verkligen ta vara på, och hoppas på att få kunna ge så många som möjligt en liten stund av något vackert.
Och jag ska se till att verkligen ha roligt i morgon! Att inte låta nervositeten ta över. Jag ska njuta av den här kvällen!
I kväll hade jag soundcheck och fick för första gången öva på scen. Jag var väldigt nervös innan men efteråt så kändes allt så otroligt mycket bättre. Dels så var alla där så himla snälla och trevliga och jag kände mig väldigt trygg på en gång. Och sen…alltså stämningen!! All fantastisk teknik! Rymden där inne i globen! Och ljuset!!! Det gav så otroligt mycket känsla.

Allting är så väldigt proffsigt gjort, och det gjorde att jag kunde slappna av mycket mer också. Jag behöver inte ens fundera på kameravinklar, ljuden eller annat. Jag behöver bara vara jag och göra min grej. Resten sköter ett väldigt proffsigt team.
Det var himla häftigt att få se bakom kulisserna på ett sådant här stort event! Det är helt galet vad mycket jobb som faktiskt ligger bakom och som aldrig syns utåt.

Jag kunde såklart inte somna natten till idag innan jag begav mig iväg på tågresan mot Stockholm. Så jag tänkte lägga mig tidigt ikväll och ta ikapp lite sömn. Jag ville bara skriva och berätta detta för er, så att ni vet om det om ni vill titta live i morgon!

Vi hörs snart! KRAM PÅ ER! ♥

Ett stort steg

Hej på er kära ni!

Tänk att det redan är torsdag kväll. Jag vet inte vart dagarna försvinner någonstans, men just den här veckan är lite speciell. Det är därför det har varit lite tyst från mig här.
Jag håller som mest på att förbereda mig och fokusera inför en stor händelse. Så jag har helt enkelt behövt ta det lite lugnt den här veckan.


Har ni sett min senaste videoblogg som jag la upp här om dagen? Jag lägger in den här nedanför om ni inte sett den än. (Sången ovan är som ett litet utdrag ur den videon).
Där berättar jag lite om varför just den här veckan känns lite speciell. Jag skall nämligen inom en snar framtid göra mitt livs första musikaliska framträdande. Och det är inte direkt inför en liten publik om man säger så 🙂
Jag kan i denna stund inte berätta mer, men jag lovar, ni kommer snart få veta vad det handlar om.

Bara att jag skriver om detta får mitt hjärta att slå av adrenalin. Jag är nervös såklart, men ser verkligen fram emot detta.
Så den här veckan tänkte jag ägna mycket tid åt att helt enkelt förbereda mig, så att jag kan vara så avslappnad som möjligt och faktiskt njuta av den här fantastiska möjligheten.
Jag vill vara helt närvarande så att jag kan ge mitt allt och förhoppningsvis beröra så mycket som möjligt.

Så, jag tänkte bara slinka in här och berätta varför jag är lite seg på att uppdatera den här veckan. Har precis suttit och läst igenom alla era kommentarer på förra inlägget.
Tack för att ni är så underbara jämt! ♥


Jag hoppas att ni har en jättefin vecka! Vi hörs snart!
KRAM PÅ ER! ♥