I mina förfäders fotspår

080606

Efter mitt blogginlägg igår så fick jag en hel drös med mail från läsare som undrade vart mitt virkade överkast kommer ifrån och om jag vet vart det går att få tag på mönstret. Jag blev så himla glad att folk ens la märke till det! Jag tycker det är så roligt att ni har ögon för sådana detaljer.

080601

Det värmde lite extra i hjärtat att det virkade överkastet drog till sig uppmärksamhet, så att jag nu får en möjlighet att berätta om vart det kommer ifrån. Det är faktiskt min gammelmormor Lilly, som bodde här i Grundtjärn, som virkat överkastet. Men sorgligt nog dog hon innan det blev helt klart. Men min mormor Iris virkade klart de sista längderna. När min mamma var i min ålder så fick hon ärva det av min mormor. Och nu har jag ärvt det av min mamma.

Det var några som frågade om mönster till det, och tyvärr har jag inte det. Men jag tänkte visa er närbilder av överkastet så att ni som är duktiga kanske kan klura ut mönstret. Min mamma berättade att det är virkat i längder. Och varje längd är ca 14 cm bred. Och det ser ut som om det är gjort av stolpar och luftmaskor.
080602 080604

080609

Ute på ängen idag i min mormors kjol.

080603
080605Det känns så fint att få ha ett överkast som min gammelmormor och mormor gjort. Det betyder mycket för mig. Jag har alltid tyckt om saker som gått i arv och som jag vet har en historia. Nästan alla mina saker i mitt hem är saker jag ärvt från olika håll. Jag gillar att veta att det ligger kärlek och tid bakom föremålen. Inte bara något som gjorts i en fabrik.

Som det här överkastet. Tänk vilken tid det ligger bakom det. Jag tycker om att tänka mig hur det såg ut när gammelmormor satt och virkade längderna. Hur hon satt bredvid vedspisen en kylig decemberkväll här i Grundtjärn, lyssnade på radion och drack kokkaffe. Jag fick aldrig träffa Lilly, men jag önskar så att jag hade fått gjort det. Mamma och mormor har berättat att vi var lite lika. Hon älskade att skriva och om hon hade levt nu hade hon säkert bloggat också : ) Jag gillar att tänka att jag fått mitt skrivande ifrån henne.

Det hade kanske kunnat varit min gammelmormor Lilly :)

Det hade kanske kunnat varit min gammelmormor Lilly 🙂

Jag tänker väldigt ofta på mina förfäder som bodde här, eftersom vi från min mormors sida härstammar i ett rakt led från Grundtjärns begynnelse.  Det har funnits här, gått på grusvägarna, brukat jorden, vallat kor, jobbat i skogen, byggt husen. För mig betyder rötterna otroligt mycket. Jag tror jag kände det redan när jag var liten, att det här var mitt hem. Lukterna, namnen på byarna, känslan av att gå barfota på grusvägarna. Allting berörde mig så starkt redan när jag var några år gammal.

Jag brukar tänka på hur det hade varit att träffa alla. Att få spola tillbaks tiden 70 år och få gå runt här i Grundtjärn, som då var en levande by med affär, skola och posthus. Vilken känsla det vore. Nu är vi bara tio personer som bor här året om och det finns inte mycket kvar som påminner om allt liv som en gång fanns här.

Men jag bär med mig det i mitt hjärta och tänker att det som en gång varit ändå alltid finns kvar. För de lever vidare i oss.

080610

47 Kommentarer på “I mina förfäders fotspår

  1. Åsa

    Älskar dig för att du är så otroligt äkta. Du är så jädra glad när du är glad och du är så jädra arg och ledsen när du är arg och ledsen…så. himla. genuin.
    Din blogg är otroligt stor och du är äkta. Har aldrig förstått alla de andra som bloggar om ett rosa liv som jag brukar kalla det.
    Vad är vitsen med det? Feelgoodbloggar som talar om yta delux i alla dess former och som alltid är konstant lyckliga. De är ju självklart inte det, men ger sken av det, konstant, vilket kan få en annan att känna sig så, grå. Jag får ingen feelgood av det, jag får ångest istället.
    Nej jag beundrar dig som öppnar dig och är sann mot allt och alla. Det vinner väl ändå i längden, tror jag.
    Å skriver som en gudinna gör du också 🙂
    Finns det något kort på din mormors mor? Skulle vara kul att se, men bara om du vill.
    Stor kramis!

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åhhhh vilka otroligt fina ord!! Du anar inte hur glad jag blev av din kommentar. TACK 😀 Snacka om pepp! ♥
      Och ja det finns kort på min mormors mor, men har inget hemma. Men vet att min gammelmorbror Tage har kort på henne. Ska fråga honom nästa gång jag ser han 😀 Så kanske jag lägger ut något kort här sedan.
      Kram på dig, och TACK igen för dina fina ord. Kram ♥

      Reply
  2. Dixi Wonderland

    Vilken otroligt fin text. Jag brukar tycka att dina texter är för långa för att jag ska orka läsa (menar inget illa utan mer att jag besöker för bilderna) men jag fastnade verkligen för detta inlägget. Vi har fått ärva dukar som är virkade av min sambos gammelfarmor. Det tycker jag är fint att vi bryter av det moderna med något som gått i arv och som man vet tagit lång tid att göra.

    Reply
  3. Agneta

    Det är så kul att följa dej i dina inlägg från Grundtjärn. Lanthandeln som fanns för 70 år sen, som du skrev, den var det min farfar Bror Jacobsson som drev och ägde:) Jag tillbringade mycket tid i Grundtjärn som liten, hos min farmor och farfar. /Agneta

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh vad roligt att det var din farfar som drev affären. Har många gånger hört namnet Bror Jacobsson när jag lyssnar på de äldre som pratar om förr i tiden 🙂 Kram ♥

      Reply
  4. Gunilla

    Håller med Åsa att det är en blogg som din som gör den så äkta och genuin!
    Du fantastiks med dina bilder och texter. Det är fin en gåva.
    Att du sedan får höra att det är ett arv från din mormors mor måste ge lycka och att du känner henne även om ni inte har träffats!

    Reply
  5. leif

    Ja du är så vacker i den klänningen som din gammelmormor Lilly ha gjort.
    Du smälter in fint i den omgivningen med en höhjärsa av gammalt snitt en vacker sommarbild.

    Jag kan säga att du härstammar från Savolaks i Finnland på 1570talet så invandrade Finnar till Sverige kallades flyktfinnar några slog sig ner i Grundtjärn och startade svedjebruk.
    kram från mej

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack! Och vad kul att du hade så bra koll. Hur vet du det? Håller du på med släktforskning? 🙂
      Kram

      Reply
  6. Sonja i Norr

    Du passar allt bra in i Grundtjärnsmiljön 🙂 Höhässjor, blommor , gräs och n a t u r.
    Överkastets mönster är inte helt ovanligt och borde finnas hos många kvinnor runt 70-80 år som tycker om virkning. Min farmor virkade på beställning och jag har ett överkast efter henne. Tyvärr var sängarna väääldigt smala “förr i väla” så det räcker inte mer än till en 80 cm säng idag. Men vitt och fint är det! Du måste lära dig virka/sticka – tänk dig en regnvädersdag med pälsklingarna värmandes dina fötter, en kopp ve´spiskokekaffe och en virkning/stickning i händerna. D e t är meditiation!
    Kram från ett fantastiskt Ångermanland

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja jag skulle gärna vilja lära mig virka och sticka. Jag kan virka men inte så avancerat, och det var många år sedan sist. Jag tror jag skulle älska att kunna sticka! Kan verkligen tänka mig att det är som meditation. Skulle vara underbart att kunna sticka mina egna tjocksockar inför vintern. Ska faktiskt ta och lära mig det! Min mamma kan sticka så jag borde egentligen kunna lära mig ganska snabbt av henne.
      Kram ♥

      Reply
  7. Emmiie

    Jag får gåshud så fint skrivet! Och bilderna sen..Magiskt! ..Tar med mig orden i sista stycket och lägger dem i burken för vackra ting att inte glömma bort 🙂

    Kram!

    Reply
  8. Magnus

    Det bor allt en klok gammal gumma inom dig Jonna, så ung du är! Fint skrivet och väldigt fina bilder!

    Reply
  9. Jonny Hallberg

    Du är helt underbar. Dina bilder är magiska. Du har en förmåga att fånga både tidsanda och känsla. Och som någon skrivit tidigare. Du är så ärlig. Jag önskar dig allt gott i denna annars så onda värld. Du gör skillnad. Kram

    Reply
  10. Tobias

    Du skriver så vackert Jonna. Det är som om det finns en energi som kommer direkt ifrån hjärtat och följer med varje bokstav som landar i inlägget. Jag är säker på att din mormor och din gammelmormor tittar till dig i Grundtjärn emellanåt och ler över allt det vackra som du för vidare.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Tobias för din fina kommentar som gick rakt in i hjärtat. Dina ord berör verkligen ♥ Kram

      Reply
  11. Tomas

    Vilket fint och öppenhjärtigt inlägg. Nu förstår jag bättre dina känslor för Grundtjärn, för du återvände till dina rötter. Likt regnbågens många färger visar du dina så kärleksfullt nu om dina nära. Vad fin du är vid ladan? En sommardröm ute på lägdan,och häsjat Hö. Jag minns när de gjorde det hemma, men det är länge sedan.
    Underbart Jonna.

    Reply
  12. Christoffer B

    Vackert! Känner verkligen igen mig i det du tänker, vi har ett gammalt släkttorp ute i skogen här i Dalarna som min släkt har bott i sen 1700-talet. Nu är det obebott, men det känns verkligen som att komma hem på något sätt när man är där ute. Känns liksom mer hemma än där man växte upp på nåt sätt.. Alla gamla grejer är kvar också, är som rena gammelgården inuti typ.
    Tanken på att ens förfäder har brukat jorden på dessa åkrar, och att deras slit är liksom anledningen till att man ens finns till idag, är fascinerande minst sagt…

    Reply
    • Jonna Post author

      Vad härligt med ett gammalt släkttorp. Förstår precis dina känslor om att det nästan känns mer som hemma där. Jag tror det påverkar ganska mycket vart man har sina rötter. Som om man omedvetet känner av det på något sätt.
      Kram

      Reply
  13. Patricia Helga

    Blev berörd av det du skriver. Att platsen funnits nära igenom släktleden och nu är runt dig. Att det för dig känns rätt på alla sätt. Att du är där du ska vara, trots allt som hade kunnat hindra det

    Hälsningar Patricia

    Reply
  14. Johanna

    Så fint skrivet! Känner ofta igen mig i ditt sätt att vara och känna,
    skillnaden är att du uttrycker det så fint i ord. Tack! 🙂
    Kram Johanna

    Reply
  15. Anna Fahlgren

    Hej!
    Jag har ett överkast som mormor virkat vilket påminner vöäldigt mycket om det du har 🙂 Är verkligen kul att använda saker som man vet släkt har gjort/haft.
    En annan fundering, har du självlockigt eller sover du i flätor?

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men vad roligt att du också har ett överkast som påminner om detta. Det var väl säkert ett “populärt” mönster på den tiden kanske 🙂
      Jag har ganska rakt hår egentligen så på bilderna ovan hade jag haft flätor. Och i vissa fall lockar jag det för att få lite mer volym. Det har en tendens att bara bli väldigt långt och platt annars 🙂

      Kram ♥

      Reply
  16. Ulrika

    Tror att detta var det inlägg från din blogg som berört mig mest.Jag har också återvänt till mina förfäders trakt och ju längre jag bor här ju mer blir historien sig påmind och viktig.Jag är en odlingsnissa och den ådran kommer från min fars faster Hulda som skötte odlingen i byn.Fantastiskt den där länken mellan nu och då som gör att mitt liv faktiskt känner en mening.Tack fina du för inlägget och bilderna.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men va fint…vad glad jag blir o höra att du blev så berörd av detta inlägget. Och vad fint skrivet om din faster Hulda. Det är fint att vi tar med oss en bit av våra förfäder.
      Kram ♥

      Reply
  17. Anonym

    Hejsan Jonna !
    jag läste om dig här, såg att du sökte mönstret på sängöverkastet, jag har mönstret, du kan få det av mig .men jag vet inte hur jag ska sända det till dig .
    Kram från Gunilla.

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.