Tack för alla fina kommentarer ni skrivit. Och så glad jag är att ni tyckte om hur jag hade gjort i hallen! Har tänkt i flera dagar att jag ska sätta mig ner och svara på lite kommentarer men jag har inte hunnit än. Har inte ens hunnit blogga som ni kanske märkt. Det har varit några väldigt intensiva dagar här. Jag visste redan innan att det skulle bli väldigt mycket denna veckan.
Har spenderat mycket tid med familjen som alla är samlade nu då det var begravning för min morfar igår. Det var bara tretton dagar sedan han gick bort. Jag har inte hunnit förstå riktigt. Men på begravningen så blir det plötsligt så verkligt. Så fort orgeln börjar spela de där melankoliska tonerna och man ser den vita kistan med alla rosor så bara brister det. Det blir plötsligt så väldigt sorgligt och jag kan inte sjunga med i en endaste psalm eftersom gråten ligger som en stor sten i halsen.
Men så satt jag där på kyrkbänken och tittade mig runt om, och tänkte på hur många vi är som fått ett liv tack vare mormor och morfar. Att två människor kan skapa så mycket liv. Min lille brorson Noak var med på begravningen också. Han är drygt ett år nu. Det blev så fint kontrast på något vis. En gammal människa dör och en ny har fötts. En blomma vissnar, men på våren slår en ny knopp ut. Allt går i sina cykler, precis som naturen, jorden, årstiderna och stjärnorna. Och de som en gång funnits lever vidare i de som lever nu.
Idag hjälptes vi åt allihopa att städa och flytta ur morfars lägenhet. Vi var så många som hjälptes åt så det gick fort. Det kändes väldigt konstigt. Speciellt när dörren låstes och vi stod utanför och tittade in mot en tom lägenhet. Men trots att det var sorgligt att städa ur morfars hem så har vi haft så roligt idag. Vi avslutade dagen med att äta middag på Hallstaberget i Sollefteå. Det var riktigt mysigt! Det har betytt mycket att umgås och bara ha lite kul tillsammans också. Det hjälper till att gå vidare på något vis.
Denna fredagkväll ska jag bara spendera hemma. Jag har knappt hunnit elda något här så det var ganska utkylt nu. Så det blir till att hålla igång elden några timmar nu i kväll så det blir varmt och gott tills jag går och lägger mig.
Önskar er en trevlig helg allihopa ♥ Kram!
Du skriver så gulligt, välformulerat och tänkvärt. Stort tack. Sven
Vad fint du skriver Jonna -:)
Du Jonna skriver så tänkvärda ord. Du kloka människa vad jag tycker om Dig fastän jag inte känner Dig. Ha en lugn och fin helg Du också. Ta en promenad ut i naturen och lyssna till fåglarna. Stor kram och god natt!
Fint beskrivet! Att ett liv kan ge så mycket liv.. Vackert, stor känsla att ta in.
Kram till dig. Bra att du tänker på Noak att det blir en ny generation. Frans är en saknad person men minnena lever ju kvar och dom ska gödas så inget blir glömt.Se till sommaren när ditt brorsbarn springer och tumlar omkring på gärdena då är det ju din morfars gener som ligger där och kiknar av skratt.Jorden vattnet och naturen finns ju kvar där din morfar tumlade ikring när han var liten som Noak är nu
Styrkekram 🙂
Leser mye i bloggen din og synes du deler utrolig mye fint 🙂 Varme tanker til deg, og takk for at du deler. Hilsen fra Bergen
Tack! Vad roligt att få en hälsning från Bergen.
Kram
En begravning är ju ingen direkt rolig”tillställning”, och inte heller att tömma och låsa en saknad anhörigs hem för sista gången, men samtidigt är det ett slags avslut som gör att man kan gå vidare. Så har det känts för mig i alla fall.
Skönt att veta att du har familjen omkring dig och att ni trots allt haft en bra dag. Ta hand om dig så finns vi, alla dina läsare, här när du känner dig redo att skriva nästa gång.
Sov gott!
Så fint du skriver Jonna! Du är fantastiskt på att uttrycka dina känslor! Kram från Uppsala
Tänker på dig. din morfar verkade vara en fin människa 🙂
I våran släkt har det flera gånger varit så att en dör, strax innan ny ska komma. Som att ge plats åt det nya livet. Min farfar dog 3 dagar innan jag föddes. Min kusin dog 4 veckor innan hennes bror fick barn. Min ena son föddes samma dag som hans pappas farfar begravdes. Min mormor dog den 7/9. Den 7/12 kom mitt andra barn. Nu är alla mor/far föräldrar borta, och jag tror inte jag kommer våga skaffa flera barn, då mina föräldrar står “näst på tur”. Skulle aldrig förlåta mig själv isåfall.
Tack Jonna!
Du skriver så fint. Det är så lätt att kännna in i vad du skriver.
Jag finner sådan ro och glädje av att läsa i din blogg.
Allt gott till dig!
Tack Gunilla! Det värmer o höra.
Kram
Fy vad sorgligt 🙁
Har tänkt mycket på dig de här senaste dagarna, hur nära du stod din morfar. Hur ledsamt det är när någon älskad försvinner.
Jag har fortfarande inte förstått att min farmor är borta, trots det gått 1 1/2 år. Man måste låta det ta tid och göra ont. Min mormor är kvar men har blivit väldigt dement, men hellre så än att hon ska försvinna helt. Vill inte ens tänka på det för det är så sorgligt. Jag vill ha alla jag älskar omkring mig för alltid. Men tror att vi ses igen efter det här livet, det måste bara vara så. Att man får ses igen.
Kramar
Ja jag önskar också att man fick ha kvar de man älskar hela livet. Så jobbigt att vi alla går vidare vid olika tidpunkter. Men jag tror som du, att vi ses igen. Och det underlättar att tänka att vi bara kommer vara utan varandra ett tag.
Kram på dig <3
Jag lider med dig, minns själv hur det var då vi skulle begrava min älskade morfar. Men det är fint som du säger, att morfar och mormor har skapat så många nya liv. Mamma har en bror, vi är fem kusiner och två kusinbarn. Tack till morfar.
En stjärna släcks och en ny föds, precis så var det då farmors mamma gick bort. Då vi begravde henne så var jag gravid i tionde veckan.
Hoppas du får en underbar helg!
Tack för dina vackra och tänkvärda ord! Trevlig helg på dig oxå;)
Det är ett fint och så sant tankesätt, att naturen har sin gång…
Och det är ju verkligen så det är.
Ha en fin helg ni med! <3
Begravningar brukar vara det som befäster det man inte riktigt vill skall vara sant. Dock oerhört viktigt med sådana avslut! Fin text och vacker bild! Beklagar sorgen!
Du har så fina och kloka tankar! Tack för att du vill dela dom med oss. Att bli kvar när en människa som står oss nära måste lämna oss är alltid smärtsamt. Det är då man får försöka tänka på alla fina minnen som den personen gett! Sen tror vi ju lite olika, men jag tror nog att din morfar ändå finns med dig i din vardag.
Ha en riktigt bra helg du också nu!
Snart ett år sedan min morfar gick bort. En tanke som slog mig häromdagen är att hur många sådana år det kommer att vara utan honom. Det där ordet “aldrig” är det som känns hårdast. Jag tänker på alla goa minnen man har och känner en glädje över att kunna ha dem att plocka fram och minnas. Men det är också en viss orokänsla kring det.. tänk om man glömmer? glömmer hur hans händer såg ut, hur hans kramar kändes, hur han luktade och hur hans röst och skratt lät. Jag vill inte glömma. Han känns fortfarande så himla tydlig och liksom med och jag vill inte att det ska försvinna. Därför tillåter jag mig att tänka på honom ofta. Han har funnits och döden förändrar liksom inte det. Allt det han var försvinner inte, bara den fysiska personen.
Men du har helt rätt att det här är livets gång och jag får också en tröst när jag ser barn och tänker att när en person försvinner så kommer det en ny. Man får vara tacksam när det är äldre människor som lämnat, som levt ett långt och förhoppningsvis rikt liv. Kram!
Vad fint skrivet. Tack för att du delar med dig av dina tankar.
Kram på dig Julia!
Kanske en frågestund? En samling av svar på frågor och kommentarer vore mysigt att läsa:)
Ja det skulle vara roligt med en liten frågestund. Det var längesedan jag hade en sådan nu. Tack för tipset! 🙂
Kram
Hej Jonna! Jag är 13 år och älskar din blogg! Jag vet att du bor i grundtjärn inte så långt bort ifrån mig! Din blogg är så.. Bäst! Så fina bilder! Jag älskar naturen och bara sitta ute och kolla sej runt! Du är min största förebild och jag hoppas du ser detta! Det skulle betyda så himla mycket om du skulle kunna svara ! Kram Elina!:)
Åhh tack snälla Elina för din fina kommentar! Så glad jag blir att du tycker om min blogg! Och det värmer att höra att jag är din förebild.
Tack gulliga du! <3 Kramar!
Visst är det precis som du skriver, när någon älskad går vidare finns en ny liten person beredd att stiga in! Allt är en balans i cykler, varje människa är unik och sätter sitt individuella spår i omvärlden. Du är en mycket klok och varm människa, jag gissar att du fått mycket av denna klokhet och värme av just din älskade morfar.
Tack för att du låter oss få vara med och dela händelser i ditt liv!
Trots den stora sorgen får du bära dina minnen nära hjärtat. Dina morföräldrar är borta men minnena finns för alltid. Kanske morfar kommer och busar med dig precis som mormor gjorde med nyckeln 😉 Du är ung och har öppna sinnen så det bästa kan hända dej!
Storkramen från Norr.
Så ung och så klok.
Ha en skön helg Jonna
Kram☺
Fint skrivet Jonna! Ha nu en fin helg med din familj!
Jag känner så väl igen det du beskriver. Två ggr har det inträffat, en ny människa har kommit till och en annan går bort. Är det nåt som gör ont så är när man inte får ta avsked och en begravning är så slutgiltig nu fick du hälsa på flera ggr på slutet och det hjälper mycket bara.det i den sorg man har.
Ja Jonna. En frågestund kan ju va bra 🙂 Du är en speciell person i mångas liv och att nå fram kan betyda mycket för många. Men det är ju bara att Maila in så får du välja vilka som kommer upp på bloggen. Jag läser andras kommentarer och hoppas det blir ett inlägg framöver.
Kram på dig!
Beklagar sorgen. Även om man inte tror det just när det hänt, så blir det mindre jobbigt med tiden.
De som går bort har man kvar inom sig. De känns liksom att dom finns där i minnena.
Kram och sköt om dig.
Underbara Jonna ♡
Vilken fin beskrivning du gör över dina tankar i samband med din morfars begravning. Visst är det fint att tiden rullar på och nya generationer kommer och det bästa med tidigare händelser är vad man bär med sig i minnen. De fina minnen du har av din mormor och morfar kan ju ingen ta av dig, men du kan föra dem vidare till dina nära och kära. Det bästa är väl ändå att sitta och dela minne och upplevelser med varandra. Blir säkert många stunder när du känner deras närhet i olika situationer. Önskar dig en fin avslutning på helgen.
Du är så klok du Jonna och visst är det så, något dör men det är för att ge rum åt en nytt skott. Jag hörde talas om några afrikaner som kom till Sverige. De hade sagt till församlingens diakon att “Ni som har denna fantastiska natur, ni måste ha lätt att tro på uppståndelsen” 🙂 Varm kram till dig Jonna. Kom ihåg att du är bäst och allt det där… 😉 Kram
Beklagar sorgen.Förstår att det känns tungt. Underligt vore väl annars med en så älskad person. Men som sagt, livet går vidare i form av Noak. Och minnena lever kvar. Läste någonstans att det enda vi kan ta med oss när vi dör är minnena av det liv vi haft. Jag är säker på att din morfar hade ett långt rikt liv. Kram på dig!
Förstår hur du känner dig Jonna. Jag förlorade själv min ena förälder i veckan som gick. Vill väl inte gå in på närmare detaljer än så kring dödsfallet, mer än att det gör så in i helvetes ont i hjärtat att man bara vill lägga sig ner och dö. Bara den som drabbats kan förstå. Jag försöker också tänka så, att vi ses snart igen. Men egentligen tror jag bara man ljuger för sig själv. Jag har min egna relation till döden, den är inte positiv, men den gör att jag försöker ta tillvara på livet medan jag fortfarande finns här utifall att vi faktiskt aldrig kommer att ses igen. Det kanske bara är en chans, sen är allt slut. Jag brukar många gånger tänka, att okej, men innan jag föddes, under alla miljontals år jorden funnits som jag inte funnits här, inte varit vid medvetande, var fanns jag nånstans då? Och eftersom jag inte kände något då, inte visste något då, precis så blir döden också. Du försvinner, och du kan inte lida, inte sakna, inte känna, inte längta, för du finns inte mer. Jag tror livet, det är en chans, sen är det över. Därför ska vi människor fundera mer kring vad vi egentligen värderar under våra liv. Vi lägger så mycket tid på karriär och fullständigt obetydliga saker när allt det som är viktigt är att vi har varandra. Om vi visste att allt var över när vi dör, över för alltid, då skulle vi leva vår liv annorlunda, det är jag säker på.
ett första steg i den riktningen tror jag vore om människor förstår hur skört livet är, hur den som du igår satt och skrattade med kan vara den som dör idag. Om jag visste att det som hände skulle ha hänt, oj så mycket jag skulle gjort annorlunda, om jag sett min förälders klocka ticka ner. Det finns så mycket tid jag skulle tagit tillvara på. Bara berättat oftare hur mycket jag älskade min far. Jag hoppas alla som läser här som har två föräldrar i livet förstår vilken gåva det är att ha sina föräldrar vid liv. Och för den delen, alla andra anhöriga också, givetvis. All tid man lägger på skit, som att sitta och dega på facebook, titta på en dålig film etc osv, investera den tiden i att bara umgås mer med människor du tycker om, för när dom inte finns mer, då är dom borta, då kommer inte chansen igen. Allt det där andra, det finns däremot kvar att fördriva tiden.
Jag beklagar verkligen sorgen men det känns som om det går att läsa mellan raderna att du och din familj ändå har börjat hämta er.
Ni verkar ha det så fint tillsammans! Ta hand om er!
Kram!