Jag har haft en sådan fin och mysig helg med familjen. Det kändes som det behövdes nu efter några veckor av oro och sorg. Man blir så stärkt av varandra på något vis.
Och lille Noak är helt fantastisk. Det har varit så roligt att få vara med honom de här dagarna. Nu är han inte en liten bebis längre. Nu är han en egen liten unik människa, med en egen vilja och snabba små ben och armar som river i allt han når. När han ler och skrattar så smälter mitt hjärta. Vilken glädje han ger mig, den lille sötgrisen.
Stolt faster med lille Noak! I lördags var vi ute i skogen och grillade. Jag minns själv när jag var liten hur mycket det betydde för mig att få vara ute i skog och mark ,grilla, tälta osv. Det känns som det ger så mycket till barn. Så det ska börjas i tid! 🙂 Han tyckte verkligen om att vara i skogen, det märktes.
Vilken fin bild på er två. Jag håller med om att det ger mycket av att vara ute i naturen, både som barn och vuxen. Några av mina absolut bästa och starkaste minnen är från utflykter i skogen med mamma och pappa då vi bla plockade lingon, grillade korv, satte ut saltstenar till älgarna, metade efter aborrar – fina minnen.
Fint foto på er 🙂
Mysigt alltså!
Vilken liten solstråle han är!
En större harmoni än på bilden och i texten det får man leta länge efter ! Härligt !
Fina ni är tillsammans!
Ja visst är det underbart med barn!
De är naturliga. Där finns inget tillgjort.
Vilken fin bild; han är verkligen en sötnos och så glad i ditt sällskap!
Så fint! Klart han gillar det!! 🙂 Det är verkligen den underbaraste åldern, min brorson fyller 2 i sommar och är som ett yrväder, men ack så roligt man har! 🙂
Åh, så söt han är! Och jättelik dig på bilden ju! =)
Nästan som jungfru Maria och Jesusbarnet på någon altartavla. Fast de brukar inte se lika glada ut. 🙂