Måndag

Idag tog jag kaffepausen ute i farstun, och det var alldeles underbart. Det blir så varmt där inne när solen lyser in. Som ett växthus nästan. Här kommer jag nog spendera många mornar och kvällar nu till sommaren 🙂

Pysslar om mina små plantor som ännu inte visat något tecken på liv. Det första jag gör varje morgon är att titta om något kommit upp ur jorden. Vilken lycka att få följa växterna hela deras liv nu 🙂 Det är något speciellt med att få se hur det växer, allrahelst om man odlat det själv.

För första gången satt jag nu ute i farstun och drack kaffe. Det var SÅ mysigt och solen värmde så starkt! Det känns mer som att sitta i en vacker inglasad altan. Jag kommer göra det så fint här inne till sommaren. Har alltid drömt om att ha en liten inglasad uteplats där man kan sitta och bara vara.

Nanook låg och myste ute på "altanen" också.

Och flugorna har vaknat till liv. De verkar också trivas här, lite för bra 🙂

Tulpanerna sprider vårkänslor med sin doft och vackra färg. Jag får aldrig nog av tulpaner 🙂

29 Kommentarer på “Måndag

  1. Maggie

    Du kan verkligen konsten att njuta av livet och att ta tillvara på stunderna….
    Så vackra bilder… och så mycket SNÖ ni har kvar!! 😉

    Reply
  2. Ingrid

    Du bör ställa frösådden varmt till så gror den bättre. Helst över 20 grader. Risk att fröna ruttnar annars.

    Reply
  3. Ann

    Vet du att ni i Grundtjärn kan få en otrevlig utsikt?? Massvis med vindsnurror!! Läs o begrunda. Och skriv gärna under uppropet, o var med och protestera!!

    Grattis till en fantastisk blogg!!

    Reply
    • rickard

      Ann, det vore bättre å bygga ett kolkraftverk eller möjligen ett kärnkraftdito,,,

      Verkligheten är att ska det bo några i Norrlands inland så måste det finnas jobb, och allt som byggs är på plussidan, även vindkraft det skapar fler fasta jobb än Du anar. Det är en dröm att det går att leva på fin utsikt och frisk luft. Funkar det i Frankrike?

      Reply
      • Anita

        Richard: Din fantasi eller okunskap 😉 skenar ganska rejält nu att vindkraften skapar arbete. Gå gärna in på hemsidan Jonna länkar till och läs vidare så kanske du blir lite mer uppdaterad .;)

        Ann: Jonna känner väl till vindkraftsexploateringen som kommer att förstöra hennes by Grundtjärn, men hon har valt att inte skriva något om det…

        Jonna : Fick du mitt mail ang. Net 1:s riktantenn bl.a.?

        Reply
        • rickard

          angånde min fantasi och okunskap,, jag bor i närheten av en vindkraftpark och har jobbarkompisar i anslutning av dessa. Men alla får ha åsikter och alla jobb behövs, eller hur? I övrigt kommer inga fler inlägg här om detta från mej.

          Reply
    • Jonna Post author

      Hej Ann, och ni andra som skrivit 🙂

      Ja, som Anita skrev så känner jag till planerna om vindkraftsparken runt Grundtjärn. Har varit på några möten angående det, och självklart är detta något som berör mig djupt. Jag har inget emot vindsnurror, de är ju miljövänligt. Att jag absolut inte vill att detta bygge ska ske här i skogarna runt Grundtjärn beror ju på att jag så djupt älskar denna plats och vill för allt i världen inte att Sveriges största vindkraftspark ska byggas här…i mitt paradis.

      Jag har gråtit mig till sömns många nätter för detta och har bett av hela mitt hjärta att det inte ska bli av. I vintras, i samband med att min mormor blev sjuk och gick bort, så kändes det som om allt jag tyckte om skulle försvinna från mig. Planerna på vindkraftsbygget gick inte att undvika längre och tillslut kände jag ingen mening med något. Jag såg ingen mening med att ens bo kvar här fram tills bygget skulle påbörjas. Jag tittade ut mot sjön och mot den vackra orörda skogen, och allt jag såg i mitt inre var de 200 vindsnurrorna som med sina blinkande ljus snart skulle få Grundtjärn att befinna sig mitt i ett industriområde.
      Jag förberedde mig på att så fort som möjligt lämna Grundtjärn, för att få minnas denna plats så stilla och ljuvlig som den är. Det kändes nästan som mitt hjärta redan lämnat.

      Det var en tid av fullständigt kaos i mitt inre. Tills en dag, när jag plötsligt insåg att jag inte kunde fortsätta leva i tron på att jag måste lämna mitt liv här. Det gick inte att leva med att lägga all sin energi på att oroa sig om framtiden. Så jag bara bestämde mig, fullt ut, för att ändra mina tankegångar. Jag var helt enkelt tvungen för att kunna ta mig upp igen. Sen den dagen har jag inte tänkt så mycket på vindkraftverken. Jag oroar mig inte på det sättet, för att det hjälper inte att jag oroar mig. Nu försöker jag bara tänka positivt. Jag vågar till och med tro för mig själv att det inte kommer att bli något bygge. Jag tror mycket kommer hända de närmsta åren. Hur det än blir, vad än framtiden kommer med, så försöker jag tänka att det är nu jag lever, och just nu är Grundtjärn den mest fantastiska plats jag upplevt och jag njuter av varje dag jag får titta ut över den orörda skogen bortom sjön. Nu är allt som det ska vara.

      All oro kring vindkraftverken har jag, som Anita skrev, valt att inte skriva om här på bloggen. Av den anledning att jag vill att bloggen ska vara ett andrum, med vackra och positiva tankar, som kan sprida glädje. Jag skulle inte kunna skriva om vindkraftverken utan att i den texten lämna ut hela mig själv och mitt hjärta. Och jag visste också att jag inte skulle klara av att möta kritiken och debatten som det inlägget skulle väcka. För vindkraftverk är ju ett hett diskussionsämne just nu, vilket jag tycker är bra. Det är bra att det diskuteras och kommer in olika synvinklar om ämnet. Men den diskussionen och debatten lämnar jag gärna utanför min blogg. Därför har jag, för min egen skull, valt att inte skriva om det här.

      Nu blev det här en väldigt lång kommentar. Det var inte tanken från början. Det bara blev så när jag började skriva 🙂 Men den här frågan om vindkraftverken har kommit upp flera gånger tidigare, så jag kände att det var dags att skriva lite om hur jag upplever det från min sida, och en förklaring varför jag inte skrivit ett riktigt blogginlägg om det.

      Kramar! <3
      / Jonna

      Reply
      • Anita

        Tack Jonna för din kommentar! Jag kan förstå din känsla. Definitivt. 🙂 Jag tror dock.. vill tro, att vårt engagemang m o t denna planerade vindindustri, den näst största i Sverige, ska bär frukt. Jag vill tro att Länsstyrelsen ska lyssna på våra protester och skona oss berörda från de närmsta visualiseringarna.

        Som jag skrivit till dig tidigare, så kommer vi att få till ett möte med Länsstyrelsen så snart Forsca lämnat in sin ansökan. Detta möte blir troligtvis av någon gång på försommaren. Då hoppas jag att du och Anita följer med på mötet! Jag tror det blir ett viktigt möte för oss – och då behövs vi alla! Kram Anita

        Reply
  4. stefan

    Måste säga att jag blir grymt imponerad, kanske lite fascinerad, att en tjej i din ålder bara vågar lämna staden och dra helt själv och göra detta som du gör. Det är fan modigt. Om du inte sett filmen into the wild så måste du ju göra det, där lär du känna igen dig =) När jag var yngre så drömde jag ofta själv om att göra en sån sak. Det finns inget som slår att lämna staden, ta på sig vandrarkängorna och ta med sig hunden och dra ut och promenera i naturen lååångt låååångt från människor, bilsus och andra intryck som stör lugnet. Besök gärna min blogg nån gång. Lycka till med livet i norrland, ser jäkligt fint ut där uppe. Nån gång i livet ska jag ta mig dit för att fiska och utforska naturen där uppe.

    Reply
  5. Roger

    Måste bara berömma dina bilder!

    Du fångar känsla på ett enormt bra sätt och gör nått stort av små saker. Det är inspirerande helt klart!

    Hoppas du trivs där uppe! Jag trivdes väldigt bra i Junsele men det är inte alltid man kan stanna där man trivs bäst tyvärr.

    Lycka till och hoppas du får en fantastik vår.

    ps glöm inte bort att fota så vi läsare kan se hur fantastisk våren är där uppe.

    Reply
  6. Eva

    Visst är det mysigt med inglasad veranda. Perfekt tidigt på våren och sent på hösten, men mitt i sommaren är där olidligt varmt. Det går bara inte att vara där då. Har själv ett litet gult sommarhus med tillhörande veranda. Den får under vintern agera som förvaringsplats åt diverse sommarprylar. Praktiskt och bra.
    Fina bilder ger Du oss som vanligt och Nanook ser så nöjd ut där han njuter i solen.

    Ha en bra vecka/Kram Eva

    Reply
  7. Siv

    Det är bra om det är varmt när fröna ska gro, som någon skrev. När de sedan är omplanterade ska de stå svalt och ljust, annars plantorna för långa. Det dröjer ju ett bra tag innan man plantera ställa ut tomaterna.

    Reply
  8. Kenneth

    Vilka härliga bilder! Din blogg är en verklig inspirationskälla när jag sitter här i söder och längtar upp till sommargården i Ramsele.

    Reply
  9. siru

    Hej Jonna ett litet råd ,ta in din sådd påeftermiddagen medans det ännu är varmt ,jag hoppas att du har ung 20grader inne på förmiddan sen det blivit varm ut med sådden igen som du mmärker ett fasligt pass men man blir desto gladare när den första plantan tittar upp siru

    Reply
  10. Anonym

    Vilken blogg 😀 vilken inspiration! Du tar ju helt otroliga bilder 😀 jätte fina!
    Vill bara tipsa om en sak om du inte redan vet om d. Men jag såg en som hade gjort ett smyckesställ av ett rivjärn 😀 hon hade målat d och hängt öronhängen på det 😀 rolig ide ! Ha det så bra och ta hand om dig 😀 mvh Lisa

    Reply
  11. Snöros

    Förstår din sorg Jonna över det här. Håller tummarna att det ändras.
    Ger er alla och mig själv ett lästips som jag själv har fått, ”The Wave Farm Invention”- hur man kan utnyttja våra oceaner och få energi. Victor Schauberger, en väldigt klok man var inne på samma tankar, att det är fullt möjligt att producera energi som inte behöver kosta ”skjortan” och som tar hänsyn till naturen. Gillar inte heller alla dessa fula vindkraftssnurror, ej heller reglerade älvar.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.