Nu är jag tillbaks i Grundtjärn igen. Jag sitter här i köket med tända ljus och en kopp te och myser. Det känns så underbart att vara här igen!
Jag vet inte vad det är, men så fort jag kommer hit så mår jag så otroligt bra. När jag är här, så känns det som om jag får utrymme att vara helt mig själv. Och när jag tänker tillbaks på när jag bodde i storstaden, så inser jag verkligen vilken skillnad det var då. Nu ser jag det från ett annat perspektiv.
Jag var liksom sänkt på något sätt. Jag ville gå ut, men jag visste aldrig vart jag skulle gå. Den närmsta plats med träd och lite natur var en kyrkogård, men där var det alltid fullt med joggare och hundrastare. Jag brukade gå dit ibland när jag verkligen ville ut. Där fick man i alla fall känna sig lite extra levande.
Det kändes som det enda man kunde göra i stan var att handla. Och varje gång man gick ut på stan blev man påmind om hur man borde vara, hur man borde se ut och vad man borde köpa. Utsikten från alla fönster i lägenheten var…lägenheter. Det enda man såg var hundratals fönster som kändes som ögon som tittade på mig. Jag drog alltid ner persiennerna, det kändes bättre så, men då kändes det som man levde i en mörk bunker.
Huvvaligen. Jag är så oförklarligt lycklig över att jag är här nu. Nu känns det rätt med hela hjärtat. Jag är där jag ska vara. Här får jag så mycket energi och lust till att göra saker, man blir så kreativ! Hela jag fylls av energin som jag får av att bara öppna dörren och titta ut över ängarna. Det känns som om min själ fått ro.
Godnatt alla underbara läsare!
Sitter i köket och tittar ut i natten
Hej Jonna!
Så skönt för dig att vara tillbaka hemma igen 🙂 Jag förstår exakt din känsla av att bo i lägenhet i storstan. Ibland känner man sig ganska instängd och liten. Hur kul är det att sitta och äta frukost och titta in i ett annat hus? Hur kul är det att bli väckt på natten av hög musik eller grannar som står på gården och skrattar och pratar för att de är berusade, osv? Jag har också en kyrkogård som närmsta ställe att gå till för att koppla av och att få se lite mer av naturen. Där känner man sig tyvärr inte speciellt trygg, för där kan man lätt bli rånad. Men ibland kan det ju vara skönt att bara umgås lite med sig själv, slippa andas in avgaser eller slippa gå i affärer. Man vill inte behöva ta bilen för att stressa av eller få lite lugn och ro. Blir man köpsugen nån dag, kan man ju alltid ta en tur med bilen. Har man en gång bott på landet nära naturen, i lugnet, är det nog där man trivs allra bäst. Du har säkerligen gjort ett rätt val Jonna 🙂
Kramar
Jonna..du e så otroligt vacker på den här bilden i kvällningen. Du utstrålar en harmoni å ett lugn som inte går å beskriva i ord mer än såhär.
Kram Beth
Tack Elisabeth för din fina kommentar. Jag önskar att jag också fick träffa dig igår när du var hemma hos oss i Göteborg. Kramar!!
Är så glad för din skull Jonna, vilken underbar känsla att känna sig hemma!
Hahaha, jag skattade som tusan när jag läste delen om att kyrkogården är den närmsta gröna platsen i Gbg. “Där fick man i alla fall känna sig lite extra levande.” Man ska inte skoja om döda, men du förstår du vad jag menar va?! 😉
Längtar tills jag och Isac kommer upp igen, hoppas det blir snart! Kram så länge
Haha vad bra att du förstod vad jag menade med det! hahaha 🙂
Huvvaligen, oj oj oj vad jag började le inombords när jag såg det i skrivet här. Huvvaligen måste vara ett av de härligaste norrlänska orden vi har 🙂 Har precis börjat följa din blogg…ska bli mycket spännande att fortsätta läsa dina inlägg.
Själv bor jag långt ifrån Sverige men har nyligen byggt ett eget paradis utanför Ö-vik…konstigt det där…trodde aldrig jag skulle “återvända” hem…men precis som du känner jag att känslan av att komma “hem” när jag befinner mig i mitt “paradis” är så stor att batterierna laddas så det nästa sprakar om mig efteråt.