Potatislycka

Minns ni att jag sa att jag hade satt potatis i trädgårdslandet i våras? När jag var där nu såg jag till min förvåning att det kommit potatis! Jag trodde faktiskt inte det, eftersom jag inte haft tid att sköta det så bra. Åhh…hur kan man bli så lycklig av en potatis? Jag vet inte, men det blev jag i alla fall! Jag ska gå dit sen igen och kolla hur mycket potatis det blivit. Tänk vad gott att äta sin egen odlade potatis! Det är livskvalitet 🙂

Min egna lilla potatis! 🙂

6 Kommentarer på “Potatislycka

  1. Nicklas

    Förstår precis, själv brukar jag få potatis och grönsaker utav mina föräldrar som de odlat och som är obesprutade det smakar mums det!!!

    Reply
  2. Gammelmor utanför Paris

    Egen obesprutad potatis ?!! Det är höjden av lycka. Mina barn brukade nyfiket stoppa ner en potatis i jorden pâ vâren för att se om de växte i jorden och inte i “supermarket”… och blev hejdlöst glada när de hittade en massa potatisbarn omkring den till midsommar. Vi firade i trädgârden med smält smör pâ kvâllen ..mums. Tänk att de fortfarande kommer ihâg de. Efter 30 âr !!

    “Det är det enkla som är det sköna”, sa en diktare pâ 1800-talet. Tror han var en klok gubbe.

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.