Kom ni ihåg det HÄR inlägget, “En nioårings tankar“, när jag tog kort på några av mina texter som jag hade kladdat ner i “Tankeboken” till min fröken i skolan? Det inlägget blev väldigt omtyckt av er läsare, så därför tänkte jag nu göra en liten uppföljare av det 🙂
Jag har ju en hel kartong fylld av gamla dagböcker och anteckningsböcker från mina unga år, vilket är superroligt. Vill jag ha mig ett gott skratt är det bara att rota fram någon gammal dagbok och läsa och må gott haha.
Den här gången har jag fotat några dagboksinlägg från en dagbok som jag skrev i 2001, alltså när jag var 12 år. Nu märker man att jag är mycket mera känslofylld än när jag var nio år haha.
Och av texterna att döma måste jag ha varit en väldigt, väldigt….märklig 12-åring 😛
Haha! Jag minns detta. Jag ville så gärna starta en "Guldfisk-kennel". Alltså föda upp guldfiskar, men det fick jag inte. Tänk vilka underbara problem man hade på den tiden 🙂
Jag hade gjort det klassiska "Sätta tungan på en stolpe mitt i vintern". Jag minns än i dag vad ont det gjorde, eftersom min lillebror i panik drog i mitt huvud så tungan slets från stolpen, och kvar satt hela skinnet från tungan. Haha ush! Synd bara att jag väntade med att göra det tills jag var 12 bast. Minns vad personalen på vårdcentralen tittade konstigt på mig 😀 Det hade varit mer okej om jag var 7 år.
Haha, inte nog med det så hade jag osynliga kompisar. Känns som jag var lite sent ute med det också? 😉
Kunde nästan varit ett blogginlägg skrivit idag 🙂
Haha mycket känslor här. Det där med att styra vindarna, det är inte något jag kan numera. Jag lovar, det är inte jag som ligger bakom stormen Dagmar 🙂 Jag undrar vad min lillebror Filip hade gjort egentligen, som väckte sån ilska i mig 😉
Ja jag instämmer. Det är mycket som vi människor inte vet 🙂
Har du förändrats tycker du 😉
Du bjuder på dig själv…
Mer får ont i magen hahaha…
hahaha *skrattar högt!* det var det roligaste jag läst på länge!! 😀
Det är aldrig försent att starta en guldfisk kennel 🙂
/Hummlan
Hahaha, helt underbart!
Åh hahaha älskling, nu vaknar beskyddarinstikterna hos oss här. Vi får nog komma upp och vakta dig lite snart tror jag, lyktstolpescenariot känns lika troligt nu som förr, tur att du inte har så gott om dem där uppe! Kram!
Haha vilken härlig unge du var! Man kan se redan i de här texterna att du är en riktig konstnärssjäl 😉
alltså gud så underbart! nu måste jag genast ta mig hem till mina föräldrar och leta upp mina gamla dagböcker. jag minns att jag och min granne brukade läsa varandras och kommentera vad den andre hade skrivit. måste kolla upp!
Ha ha sååååååå underbart! Vad kul att du sparat dem! Mamma och pappa måste ha haft “ett schå” med dig. Mycke vilja och jäklar anamma.
:-D! Åh, jag hittar nästan inga ord. Vilken härligt udda och inspirerande individ du är Jonna!!!
hej hej
*skratt* ja nu kan du väl starta guldfisk kennel om du vill?
men det heter inte kennel när det gäller fiskar va? vad heter det då???
kul att få inblick i ditt liv.
ha en bra dag! kram kram
Haha, helt underbart <3
Hej Jonna!
Den senaste veckan har jag läst hela din blogg 🙂 Hittade dig via en länk hos någon annan och var bara tvungen att läsa om hur det hela började. Nu ska jag strax gå in och titta på Nordkristall för jag “fick” inte titta där innan jag hade läst klart hela bloggen 😉 Kommer såklart att fortsätta följa dig.
Ha det bra! / Annica
Det blev en rolig stund att läsa i Din dagbok, mycket känslor i omlopp. Härligt att Du kan ta fram böckerna ibland och minnas tillbaka. Livet var inte helt bekymmerslöst i den åldern heller, och känslorna svallade ibland då också. Hoppas Du en dag kan visa Dina ev. barn. Ljuvliga minnen. Ha nu en riktigt trevlig helg.
Kram/Eva
Gud vad härligt! Skrattar ihjäl mig åt stolpeincidenten! Speciellt åt att du var så säker på att du hade gjort det en annan dag i vilket fall som helst 😀 Är man nyfiken så är man! (Och så var det ju lite taskigt av din mamma att inte tro på dig när du berättade att det var du som styrde vindarna 😉 )
Varför kan du inte styra vindarna längre?
Nej vad underbart! Att skriva dagbok är underskattat <3
Roligt att blicka tillbaka! hittade ett par gamla brev från när jag var liten. Rätt kul att läsa!
Underbart! Får jag ha min guldfisk i din guldfisk-kennel när jag åker på semester? 😀
Du slutar aldrig förvåna mig 🙂
Hahahaha så bra är det! Det är ju både glädje, sorg, drama och spänning 🙂
Ann-Louise
Jonna, detta är briljant! Det låter väldigt mycket som jag i samma ålder – tänk alla galna, fina dagböcker som finns därute! Hälsningar från ett regnigt Göteborg.
Haha aj för det där med tungan. Jag har suttit fast men aldrig så illa att skinner suttit helt kvar. Ajaj ;-( Men nog gjorde det ont efteråt. Får samma panikkänsla nu när jag råkar öppna frysen med blöta fingrar och fastnar på järnet till lådorna. Eller när en isbit fastnar på tungan.
2001 var jag 18 år, konstigt att tänka dig som 12 då 🙂
Hahahaha! Skrattade så jag fick ont i magen. Tack Jonna för att du bjuder på dig själv och visar upp det här så vi andra kan glädjas av det också.
Skulle vara roligt om du även kunde visa en bild på dig från den tiden om det är möjligt? Så vi får se hur denna 12-åriga Jonna såg ut som författade de här härliga texterna : – )
Kram /Ella
Vad kul att läsa dessa sidor i din dagbok som du skrev som tolvåring måste bara säga att det var mycket bra skrivet av en tolvåring du har ju fått med så mycket som tex glädje sorg och dramatik! Det bästa jag visste i skolan var att skriva noveller, lite synd bara att man fick skriva under tidspress fick ofta göra tvära avslut skulle så gärna velat skriva så mycket mer. Hittade en novell för ett tag sedan från när jag gick i skolan bara det att jag skulle velat gjort den så mycket längre kommer jag ihåg! Hittar nog en massa gammalt som jag skrivit nu när jag snart ska börja packa eftersom jag ska flytta.
Haha, du är så rolig och gullig! 🙂
Vilka fantastiska anteckningar, sitter här och skrattar för mig själv. 😉
Ett gott skratt förlänger livet! Du är för rolig! 🙂
HAHA. Gud vad jag känner igen sådant där. Minns ett inlägg från när jag var 11 då jag rev upp himnmel och jord. Mitt liv var ett pissliv..det var lika bra att dö osv…ojojoj undrade jag som läsare då jag glömt bort vad det rörde sig om…måste ha varit något väldans allvarligt. På slutet kom det. VI HAR INGEN MICROVÅGSUGN HEMMA. PINSAMT JU!!!! Ja. Indeed.
Jag undrade också hur man förklarar vad en färg är för en blind man när jag var liten, faktiskt funderar jag fortfarande på det 😉
Haha jag älskar hur du går från ena ämnet till det andra 🙂 Man har många tankar som snurrar i huvudet som tonåring 🙂
Hahahaha, skrattar ihjäl mig :’D Så himla underbart att läsa såntdär!! Mera sånt 😀 😀
Pingback: När jag var tolv år | Jonna Jinton