Allt på en och samma gång

Hej kära ni!

Åh nu kommer ett till sånt här “bombinlägg” när jag försöker summera allt som hänt sedan sist. Livet just nu är verkligen allt annat än en lugn vardag och jag har haft väldigt svårt att hålla mina normala rutiner vad gäller att hålla igång alla plattformar så som bloggen, Instagram och Youtube. Men jag ser det som en fas just nu. Som om jag befinner mig mitt i en övergång vad gäller väldigt mycket, och då är det ok att det är lite kaos. Det har varit så ganska länge nu men saker och ting börjar faktiskt ta form och landa på sin rätta plats, även om det är mycket kvar att lösa och komma fram till.

Men mycket har hänt senaste tiden och från att ha känt mig desperat efter svar på hur vi ska göra med allt som händer i vårt liv just nu, så börjar allt istället kännas roligt och spännande. Senaste halvåret så har vi ständigt grubblat över frågor som rör både vårt liv och vårt jobb. Vi har känt oss så vilse i hur vi ska fortsätta framåt.  Mycket har känts tungt och svårt. Bara den där ovissheten att inte längre veta om vi kan bo kvar i Grundtjärn efter att vi i två år desperat sökt efter ett större hus eller möjlighet till att kunna separera jobb och hem. Och sen tusen andra frågetecken som legat och gnagt. En känsla av att sitta fast.
Att växa ur sina kläder tills sömmarna spricker och inte veta hur fasiken man ska göra. Ska man krympa allt och backa, eller våga satsa och tänka större?
För att stanna där i mitten, är ohållbart i längden.

Så just nu är det mycket som händer. Många frågetecken som förhoppningsvis börjar få svar. Det är en spännande tid och jag känner mig glad och peppad igen, och ser fram emot att få ordning på vårt kaos så vi kan börja leva och göra det som vi vill. Få ägna tid till det som känns viktigt, och känna att vi är där vi ska vara.
Senaste veckan har varit så galet vacker med iskalla nätter, sjungande is och månljus. Tyvärr låg jag sjuk nästan hela förra veckan. Det är sån’t man får räkna med när man åker till Stockholm 😉 För samma kväll som jag kom hem kände jag den där välbekanta värmen i bihålorna, när ett elakt virus kämpar för att få fäste. Men nu är jag äntligen återställd igen.

Igår redigerade jag klart senaste vloggen, som blev ovanligt lång. Men eftersom jag missade att lägga upp en förra veckan så fick det bli som två vloggar i en. Jag har inte hunnit fixa svensk översättning än men ska försöka hinna det innan veckans slut.
I den här videobloggen berättar jag bland annat en rolig nyhet som också handlar om ett hus! Haha det är lite komiskt, för väldigt mycket i vårt liv handlar om plats/hus/lokaler just nu. Men det känns så skönt att äntligen något börjar hända.
Att man får ta ett litet steg fram och lösa ett problem, trots att det bara är för ett tag.

Hoppas ni tycker om videon! ♥
Som jag visar i videon så har vi alltså hyrt “Boa”, den gamla butiken här i Grundtjärn. Den ägs av Grundtjärns intresseförening och brukar användas några gånger om året för årsmöte och en och annan fest, t.ex vid fisketävlingen i april eller surströmmingsfesten i augusti. Men annars står det tomt.

Så då kom vi på idén att vi kunde hyra det för att i alla fall få en lösning på våran platsbrist ett tag. Så att vi kan fortsätta sälja fotoprintar och så att jag kan börja måla igen.
För det har verkligen tyngt mig jättemycket att inte kunna måla, speciellt nu under vintern när inspirationen till målning nästan värker i mig som explosioner.
Även om detta bara är en lösning fram till mitten av april så är jag så otroligt glad och tacksam att detta gick att ordna! Nu har vi en hel vinter i detta mysiga gamla hus, och jag ska verkligen utnyttja det till fullo!
Det är så häftigt att tänka sig in i att detta var affären i byn en gång i tiden. Mamma berättar att hon minns när hon gick och handlade här när hon var liten, och knappt nådde upp till disken/kassan. Han som hade butiken hette Bror Jakobsson, och jag hoppas så innerligt att det finns ett foto på han när han står inne i butiken. Det vore så roligt att kunna visa hur det såg ut då!
Så på sätt och vis är butiken öppnad igen! Fast med en lite annan verksamhet. Men det känns faktiskt otroligt roligt att faktiskt ha inslagning av foton, printar och tavlor just här. Att paketera till kunder över hela världen från lilla “Boa”, i Grundtjärn.
Som jag sagt tidigare, så älskar jag sådana där kontrast.

Och sen trivs både jag och mamma så otroligt bra här inne. Det är hur mysigt som helst! Och plats för allt!
Vi är vana att behöva rota i garderober efter rätt packmaterial och att saker och ting bara trillar omkull och att behöva trängas i ett litet sovrum för att slå in enorma canvastavlor. Det har känts så fel. Inte alls den känslan jag önskat ha.
Men det har liksom inte funnits någon möjlighet till något bättre, så då har det fått gå helt enkelt.
Därför känns det så himla härligt att ha gott om plats för allt nu.
Och sen, åhhh! Ateljén jag har just nu är lite för bra för att vara sann. Jag har så otroligt mycket plats! Plats för att ha översikt över alla målargrejer och alla färger. Och plats för att jobba på flera målningar samtidigt, vilket är något jag alltid önskat att kunna göra. Eftersom jag målar i flera lager och i flera omgångar, så är det helt fantastiskt att kunna låta en tavla ligga på tork och under tiden påbörja en annan.
I videon kan ni se mer hur själva ateljén ser ut och hur stort det faktiskt är. Här kommer jag ha många roliga kvällar under vintern!

På tal om målning så vill jag bara passa på att tipsa om att jag såg att en av mina målningar från min kollektion från 2016 ligger ute på Tradera på auktion just nu, fram till i morgon. Det är min tavla “Vackerland” som nu auktioneras ut eftersom hon som köpte den håller på att renovera om huset.

Jag tänkte att jag skulle skriva om det här och hjälpa henne lite på traven att nå ut till dom som kanske skulle vara intresserade, eftersom de flesta som är intresserade av att köpa mina målningar följer mig på bloggen eller andra plattformar. En del av mig tänkte “Undra om jag ska buda på min egen tavla och få hem den igen?” haha.
Det skulle inte vara helt omöjligt att jag försöker. Samtidigt som det känns knäppt kanske?

Jag måste erkänna att det är en speciell känsla att se sin tavla läggas ut till försäljning av någon annan än mig. Men det känns roligt. För en tavla slänger man ju aldrig. Den går vidare. Går i arv, auktioneras ut, säljs. Det är en häftigt känsla att tänka på att tavlornas liv är så långt. Kanske får de hänga på massor av olika människors väggar i deras hem. Och nu ska ju den här förhoppningsvis vidare till någon annan.Vet förresten inte hur det funkar med Tradera för de som bor utanför Sverige? Kan man även lägga bud från ett annat land? Jag hoppas det eftersom jag vet att jag har några följare utanför Sverige som kanske kan vara intresserade. Det var därför jag använde eBay när jag auktionerade ut min senaste målning (vilket jag aldrig kommer göra igen, eBay var väldigt oseriöst).

Just den tavlan Vackerland betyder mycket för mig. Alltså, egentligen betyder alla mina tavlor mycket för mig på olika sätt. Alla tavlor jag målat har en berättelse, och just Vackerland målade jag med inspiration från den där öde gården som jag och Johan hittade mitt ute i skogen vid Hermansjön den sommaren. Det heter Högland, men kallades också för länge sedan för Vackerland.
Tyckte bara det ordet liksom…var så vackert. Så fint sammansatt. Och det stämmer så bra med hur vackert det är där.

Så tavlan Vackerland är ängarna med alla blommor och alla fröer från rallarrosorna som dansar i vinden om sensommaren. De är de milslånga skogarna vid sjön, och det är soluppgången med den brinnande himlen som var det allra första vi såg när vi kom till platsen den natten i juli.

Vackerland

Denna vackra plats som stal våra hjärtan blev också sedan platsen där vi förlovade oss på. Så filmen här nedan är inspelade på gården i Vackerland.

Den tavlan var med på en av mina allra första utställningar i Norrköping. Ni kan se den skymta bakom min pappa. Där hängde hela kollektionen “Fjällvind” som Vackerland ingår i.

Sen sålde jag även “artprints” av mina målningar från den kollektionen, med 25 exemplar av varje print. De är nu alla slutsålda. Nu framöver kommer jag göra likadant av mina kommande målningar, fast då som riktiga litografier.
Haha ja nu snöade jag in helt på att berätta om tavlor här. Ni ser ju hur blandade mina blogginlägg är nu för tiden. Allt vill ut på en och samma gång. Men det kändes så roligt att berätta lite bakrund om tavlan som nu ligger ute på auktion. Jag hoppas att den hittar ett nytt, kärleksfullt hem och att Madeleine som säljer tavlan får en lyckad auktion! ♥
Från den ena till den andra, så kan ni ju också se i videon att vi lyssnade på isens sång. Jag har ägnat många kvällar nere vid isen för att spela in dessa vackra ljud som isen ger ifrån sig under tiden den håller på att växa. Det är något fascinerande över dessa ljud, och jag hoppas få tillräckligt med material för att både använda i min musik och att även göra ett långt, långt ljudklipp med isens ljud som en slags…avslappningslåt. Dessa ljud kommer också vara min inspirationskälla till mina kommande målningar.

Under tiden jag var sjuk förra veckan så lyssnade jag på isens sång för att slappna av och kunna sova. Det är något lugnande över dessa ljud. Men också något, nästan otäckt. Något kosmiskt.
Nu hoppas jag att vardagen får återgå lite till det normala igen så det inte dröjer så länge till nästa inlägg och video. Nu är vinterns förkylning bortgjord och nu finns det massor med plats att skapa. Det känns otroligt skönt.

TACK för ert tålamod och tack för alla fina kommentarer ni skriver!
Jag hoppas att ni har en underbar vecka. KRAM på er! ♥

Som av en förtrollning

Hej kära vänner!

Alltså, TACK för alla otroligt fina kommentarer. Jag är så djupt tacksam för allt ni skriver! Jag har ju varit otroligt dålig på att svara senaste tiden, och det värmer verkligen att ni ändå tar er tid att skriva kommentarer. Vill verkligen att ni ska veta att trots att jag inte haft så mycket tid att svara senaste tiden så läser jag ALLT! Så det betyder så himla mycket. Tack fina ni!

Efter att ha halkat efter lite i både bloggen och vloggen (mycket på grund av framträdandet såklart) så har jag äntligen lyckats knåpa ihop en videoblogg från förra veckan! Kanske en av mina absoluta favorit-vloggar hittills, därför att den så bra beskriver hur mitt liv ofta känns. Och som säkert många andra kan känna igen sig i. De där enorma kontrasten som ibland blir, och känslan av att stå med fötter i helt olika världar.
Hur spännande det kan vara ibland att få kliva in i den där helt andra världen. Få leva ut det lite grann. Men sen, den där enorma lättnaden av att komma hem till det som man älskar.
Det som man känner har en djupare mening.

Dessutom fick vi ÄNTLIGEN nycklarna till vår lilla fjällstuga i Marsfjällen som vi var och tittade på förra månaden. Så vi åkte dit med en gång, trots att vi hade otroligt lite tid på oss att vara där. Vi kunde bara sova där i en natt innan vi fick åka hem igen. Men det var så värt det! Den lilla stunden i Marsfjällen gjorde underverk för både mig och Johan.
Och dessutom så var det så roligt att komma ditt och bara få känna att det är på riktigt! Att stugan är vår! Och såklart att gå igenom lite av grejerna som följde med huset.
Han som ägde det innan hade på grund av sjukdom bara lämnat det som det var, innan det nu såldes. Massor av gamla fina grejer som vi ska ta väl hand om.

Men denna gången gjorde vi inte någon rensning och stor städning eller annat, vi ville mest bara komma dit och mysa och känna lugnet en stund.
Nu ska jag sluta snacka, så ska ni få se på videobloggen! Längre ned visar jag också några bilder från den dagen!

Hoppas ni tycker om videon! Om ni vill kan ni gå in och prenumerera på min YouTube kanal, om ni inte redan gör det. Ibland hinner jag inte lägga upp ett blogginlägg som senaste videon samma dag som den blir klar, men då får ni en notifikation direkt från YouTube istället när jag lagt upp en ny video. Bara ett litet tips ♥

Och häääär är en bild från stugan. Jag blev så varm i hjärtat när jag såg den här bilden. Det var första kvällen när vi nyss gjort upp en eld i kaminen. Man verkligen ser lyckan i Johans ögon. Kan inte minnas senaste vi kände oss så sprudlande lyckliga som när vi var i Marsfjällen nu.
Kanske för att vi båda verkligen, verkligen behövde få en paus från allt och bara slappna av. Få vara helt lediga.

Det minns jag inte senast vi var. Speciellt nu när vi båda jobbar hemma. Vårt hem har blivit mer en arbetslokal, och det är svårt att släppa allt då.
Men, vi jobbar på att lösa det. Så länge har vi den här mysiga stugan som en liten oas när vi behöver det som allra mest.
Och det tar bara ca 3 timmar att köra hit, så den ligger ju inte allt för långt bort.
Som ni kanske såg i vloggen så älskade Nanook att vara här. Han blev väldigt snabbt avslappnad i den nya miljön.

På lördagen åkte vi ut en sväng och bara kollade in området lite. Det var så vackert att vi knappt kunde förstå att det var på riktigt. De här vyerna, de är liksom något av det vackraste jag vet. Det ger energi till själen bara genom att titta ut över fjällen, solen, sjöarna och skogarna.
Och som jag längtat efter att se den här lilla stugan! Den står på samma plats och liknar den stuga som de allra första nybyggarna i Marsliden bodde i. Brita och Lars Pålsson. Ja, för jag har ju såklart läst den helt fantastiska boken “I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nordh.

Jag började läsa den i höstas. Har aldrig blivit så fast i en bok redan vid första sidan som jag blev då.

Här strövade björnen i de väldiga skogs- och myrmarkerna. Under bistra köldnätter steg varghoparnas hungerskri mot norrskensflammande himmel, och i ljumma sommarkvällar drogo myggsvärmarna som moln över myrarnas vattensjuka träskmarker

Den beskrev naturen kring denna plats på ett sätt som gjorde att jag var tvungen att läsa om meningarna hela tiden eftersom det träffade så starkt i mitt hjärta. Det var som att lyssna på musikstycken som jag bara ville höra om och om igen.
Och jag hade nyss läst ut den och börjat läsa om den igen (haha) när vi upptäckte vår stuga som var till salu. Det kändes så himla knäppt, för i en månads tid hade jag blivit helt uppslukad av boken och historien om Marsfjället. Och i samma veva så råkar vi hitta stugan till salu, i Marsfjällen. Det kändes som boken la en förtrollning över min längtan efter en egen stugan i Marsfjällen. Det kom så rätt i tid!
Som ni ser, så var denna korta vistelse i Marsfjällen helt obeskrivligt underbart. Även om det kanske kommer dröja länga nu (pga vintern) tills vi är där igen, så ger det mig en enorm glädje och lättnad att tänka på att det faktiskt finns en plats där borta, som är min och Johans.
Som alltid kan välkomna oss med ett välbehövligt lugn, och samtidigt bjuda oss på de mest spektakulära vyer som får en att tappa hakan.

Hoppas ni har en fin vecka allihopa. Sänder er en stor varm kram ♥

En paus mitt i kaoset

Hej kära ni!

Åh, tack för allt fint ni skriver. Det är alltid så roligt att få dela glädje med er läsare. Man får så mycket tillbaks Jag vill passa på att säga att jag varit lite dålig sista tiden på att svara på kommentarer. Dels så beror det på att det varit lite mycket sista tiden. Och mitt i allt detta håller vi också så smått på att börja byta tema här på bloggen, vilket är en väldigt mycket mer komplicerad grej än vad det kanske låter.

Och just nu så har jag lite problem med att svara på kommentarer. Jag kan inte göra så som jag brukar, och då tar det så otroligt mycket längre tid. Men väldigt snart kommer allt funka precis som vanligt igen, fast ännu bättre! Men, jag läser allting ni skriver och så fort jag får tid över ska jag ägna lite tid att svara på lite frågor och annat.

Idag tog jag mig tid att gå ut i skogen en stund. Bara jag och kameran. Min vackra lilla skogstjärn hade börjat frysa till is, och det är något så sorgligt vackert över den här tiden när inget liv längre märks i skogen. Det är så tyst, och små, små snöflingor faller från en gråmulen himmel.
Hösten har släppt taget, och alltid ligger i vila och väntar på snötäcket.

När jag stod här vid tjärnen fick jag inspiration till en sång. Nästan alltid när jag går hit så känns det som jag kommer hem igen med någon ny idé eller en ny känsla. Därför går jag alltid hit när jag känner mig tom eller stressad. Det är som att få ett litet nytt perspektiv.
Jag är så fascinerad av is. Jag tycker det är så vackert när den där första isen lägger sig och man fortfarande ser spår av sommaren som frusit fast. Och sen alla vackra ismönster och bubblor som nästan ger en känslan av att titta ned i en stjärnhimmel. Och för att inte tala som ljuden som uppstår när isen växer under kalla nätter. Förra året så kom snön innan isen, vilket gjorde att man aldrig hörde den sjunga.

I år hoppas jag innerligt att isen lägger sig lång tid innan snön kommer. Nu när jag har så bra ljudutrustning vore det helt fantastiskt att spela in isens sång och använda den i min egen musik. Det vore så himla häftigt!
Åh vad skönt det var att komma ut i skogen en stund i dag. Bara sådär…ströva fritt och se vad som händer.
Det känns som det var så längesedan nu. Det har varit en intensiv period som ni säkert redan vet. Mycket händer just nu och jag har inte haft så mycket tid över för annat som jag vill göra. Väldigt lite tid åt att vara ute och fota, nästan ingen tid till musiken och ja, bara en konstant känsla av att dagarna går alldeles för fort.

I min senaste videoblogg som jag la ut idag (som ni kan se här nedan) så pratar vi lite om det i slutet, att vi senaste månaderna har haft det lite för mycket om oss. Just nu har vi till exempel nästan aldrig tid till att laga mat längre. Vi värmer upp något snabbt (onyttig mat) och sen fortsätter vi jobba in på nätterna.
Jag vill bara säga att vi båda är väldigt medvetna om att detta inte är bra och vi vill absolut inte ha det såhär i längden. Vi pratar om det varje dag att det är alldeles för stor belastning på båda våra företag just nu.

Johan har varit tvungen att ta bort de mest populära smyckena ur shopen, och vi har inte kunnat göra några inlägga på vare sig Instagram eller andra kanaler om smyckena på senaste tiden, eftersom vi inte vill marknadsföra oss mer än vi redan gör naturligt (hur sjukt är inte det?!).  Jag som hade så mycket roliga idéer till filmer och annat haha! Men just nu har vi varken tid eller möjlighet att vara aktiva på sociala kanaler vad gäller smyckena, eftersom vi omöjligt kan möta efterfrågan just nu. Det är så mycket ordrar som ligger och väntar nu, så att oavsett om Johan jobbar på riktigt hårt varenda dag så är det knappt säkert att de senaste beställningarna hinner fram innan jul.

Det här är ett superlyxigt problem egentligen, vi måste bara klura på hur vi ska göra och lösa det fort.
Och det gäller så mycket. Min mamma, som sköter administrationen, drunknar i mail och vi har behövt tagit bort min vanliga mail nu och byta ut mot bara business-mailen för att minska antalet mail som kommer in varje dag. För ett tag sedan var det så mycket att jag tillslut började gråta om någon ville ha en intervju med mig.

Ja jag vet, det låter så himla knäppt. Men när bägaren är full så krävs det så lite för att det ska rinna över. Och detta var i samma veva som min film “Story of my life” spred sig som mest (nu 12 miljoner visningar) och alla mailinkorgar bara överfylldes.
Efter det har vi nästan tackat nej till 99% av alla förfrågningar (intervju, tv, podcasts osv.) Och just nu så är nästan allt förfrågningar utanför Sverige. Det märks liksom ingenting här i Sverige hur mycket som händer just nu. Kan tänka mig att många av mina svenska följare tänker “Men what? Jag har inte märkt något?” men det är helt enkelt för att allting spridit sig så fort utomlands senaste tiden. Vilket jag är så otroligt glad och tacksam över såklart!

Allt det här är ju dubbelt. Det är en enorm glädje att det vi gör uppskattas och vi vill ju såklart kunna glädjas av det. Därför ska vi försöka komma fram till hur vi ska kunna fortsätta den här resan framåt utan att känna att vi inte räcker till.

Nu blev det här inlägget så mycket längre än vad jag hade tänkt.
Men det jag ville säga var att vi är medvetna om hur läget är och att vi kommer garanterat hitta en lösning på hur vi ska göra. Jag vet att ni är många som oroar er när det blir för mycket med saker och ting (tack för er omtanke ♥) Vi skulle aldrig tänka oss att hålla på såhär under en längre tid. Jag vill absolut inte att den här härliga kreativiteten ska ersättas med bara jobb och press.
Livet är alldeles för kort för det.

Här kommer senaste videobloggen som jag la ut idag. Hoppas ni tycker om den!

Önskar er alla en riktigt fin kväll. KRAM PÅ ER! ♥

En värdefull lärdom

Minns ni när jag tidigare i somras berättade om mina problem med rösten? Jag hade överansträngt den och skulle ta en paus från sången ett tag. Jag var så otroligt sorgsen där i början av sommaren, när jag insåg att jag inte skulle kunna sjunga och skapa musik på länge. Mest av allt var jag orolig eftersom jag inte förstod vad som hade hänt och hur jag skulle göra för att få rösten tillbaks som vanligt igen. Och även om jag tog en paus hela juli månad, så hade jag svårt att slappna av, eftersom jag inte kände någon förbättring alls oavsett hur mycket jag lät rösten vila. Det stressade mig otroligt mycket.

Som många av er vet så la jag ribban väldigt högt i år och hade bestämt mig för att ge ut min skiva i slutet av året, och att tappa rösten hade jag absolut inte tid med. Så istället för att slappna av så blev jag egentligen ännu mer spänd. Och av rädsla att slita på rösten ännu mer började jag prata väldigt försiktigt. Utan kraft. Jag ville spara på mina stämband så gott det gick.
Tillslut så kändes det nästan inte som om jag kunde prata normalt längre heller. Det gjorde ont i halsen och allting liksom blev förvärrat. Rösten blev krasslig.

Jag hade fått tid hos en logoped i början av augusti. När jag först fick tid blev jag alldeles chockad och tänkte att “nämen…jag borde väl inte få gå till en logoped, jag menar, jag kan ju prata och så…jag har ju inte tappad rösten helt“. Dessutom fick jag tid väldigt fort trots annars långa, långa köer. Jag kände helt enkelt att jag inte hade tillräckligt stora problem för att få en tid hos en logoped. Men läkaren jag hade varit till hade med utropstecken skrivit in att jag skulle få en tid snabbt!
Hon menade helt enkelt att om jag inte får en tid snabbt, så kommer jag förstöra rösten ännu mer, och tillslut kan man få knutar på stämbanden och de är inte lätta att få bort…så nu i efterhand är jag så djupt tacksam av hela mitt hjärta att jag fick hjälp så fort.

Jag fick träffa en helt fantastisk logoped i Örnsköldsvik som heter Ann Charlotte Janunger. Jag kände mig som sagt lite smått obekväm först eftersom jag tänkte “åh nej, hon kommer undra vad fasen jag gör här, jag som fortfarande har rösten kvar“.
Men det dröjde inte mer än 1 minut tills hon redan la märke till röstbeteenden som var skadliga för mina stämband. Det där mötet var nog det mest intressanta på länge. Det kändes lite som om en ny värld öppnades för mig. Jag insåg hur otroligt lite jag kan om just stämbanden, rösten, diafragman och allt annat som hör rösten till.

Det första hon noterade var att jag just pratade så försiktigt för att jag var så rädd att skada rösten ännu mer, men hon förklarade att det blir bara ännu värre av att göra så. Jag hade hamnat i en ond cirkel, och hon började visa mig övningar för att sätta igång magstödet igen.
Och bara där lärde jag mig så enormt mycket!

Hela mitt liv har jag trott att magstödet kommer ifrån bara magen. Alltså, där magmusklerna sitter. Jag som har gjort så jävulskt många magstöds-övningar. Men jag har fokuserat på fel ställe. Eller i alla fall missat att aktivera det på rätt sätt. Magstödet kommer lika mycket ifrån ryggen.
Det går som ett bälte runt hela magen och ryggen. Och det har faktiskt varit väldigt svårt att vänja kroppen att aktivera hela magstödet, eftersom muskelminnet bara vill aktivera magen. Men det har jag övat på jättemycket nu, och det har hjälpt enormt mycket.

Sen fick jag med mig massor av övningar för att slappna av i käke och tunga, något som jag inte heller var så kunnig inom. Inte visste jag att tungan sitter ihop med stämbanden, och att en spänd tunga och spända käkar gör att hela muskulaturen kring stämbanden blir spända.

Dock så blev det helt konstigt i min hjärna när jag började bli medveten om det. Jag insåg att jag spänner mina käkar hela tiden. Typ, i takt med mina tankar. Som om jag pratar mina tankar med min käke. Det låter jättekonstigt, men jag spänner den när jag tänker mycket. Och sen har jag ju gnisslat tänder på nätterna i många år.
Men nu när jag började bli medveten om detta, så har jag vaknat av mig själv när jag gnisslat tänder, och har insett att jag gnisslar när jag pratar i drömmen.
Och sen har jag också upptäckt att jag även gnisslar tänderna på dagarna ibland, när jag t.ex är djupt i tankar.

Så mycket olika beteenden som jag plötsligt såg tydligt, och som jag jobbat stenhårt med att få bort. Men det har varit en resa bara det.
Ett tag så blev jag så medveten om hur jag spände käken och hur tungan låg i munnen hela tiden att jag tyckte det blev svårt att prata bara därför haha. Men logopeden förklarade att det är ett helt normalt steg i att ändra mönster. Från omedveten, till medveten, till att det sen sker på automatik.

Nu ska jag dit en sista gång nästa vecka, och det jag lär mig just nu är bland annat att justera luften och meningarna när jag pratar. Jag har en tendens att prata slut på all luft för jag pratar så fort, så i slutet av meningarna finns ingen luft kvar och då blir det knarrigt. Jätteintressant!
I samband med att jag fick rätt verktyg för att kunna få tillbaks min röst igen så grubblade jag också mycket kring det är med mitt musikskapande. Jag har varit så fast bestämd om att jag ska få klart skivan 2018. Det sa jag offentligt till alla mina hundratusentals följare på facebook redan innan jag ens hade en mikrofon, studio eller någon som helst kunskap av att göra en skiva. Jag hade nog svårt att hantera allas önskemål om att jag skulle göra en skiva.
Det är ju en otrolig inspiration att dagligen få hundratals förfrågningar om min musik. Och jag ville kunna bemöta det.
Jag ville kunna säga “Ja, det kommer en skiva snart!”.

Men redan då la jag en otrolig börda på mina axlar. Jag har aldrig varit en sådan person som jobbar bra under press eller med en deadline.
Inte när det gäller skapande i alla fall. Det måste få flöda fritt. Så fort andra människor på olika sätt är beroende av att jag gör något bra, eller att det blir klart en viss tid, så lägger jag så enormt höga förväntningar på mig själv. Och det orkar jag inte bära i längden. Jag blir olycklig och otroligt stressad.

Och eftersom jag gav mig själv så lite tid med att hinna göra klart en hel skiva, så kändes det redan som jag låg back i tidsschemat innan jag ens börjat med den. Jag hade inte ens rätt utrustning. Jag hade inte ens en lokal. Jag visste inte ens hur man gjorde.
Inte förrän i maj månad detta året kändes det äntligen som om jag var på rätt plats och hade de verktyg jag behövde. Och dessutom hade jag fått jobba in mig lite med musikern som jag samarbetar med. För ja, bara det är helt nytt för mig. Att samarbeta med någon. Att inte vara den enda i en skapelseprocess. Det är fasiken en helt ny värld det också.

I maj månad hade jag äntligen allt, men inte min röst. Som ju var det viktigaste av allt. Jag tappade styrkan och klangen. Det lät spänt när jag sjöng och jag hade ständigt ont i halsen. Och den pressen jag kände då skulle kunna liknas med en stor svart klump i bröstet.
Jag hade bara ett halvår kvar att göra klart alla låtarna.
Ingen låt var klar. Och jag hade ingen sångröst.
Det var en kväll när jag bara satte mig ned på golvet i smedjan där Johan jobbade, och ja sa rakt ut “Jag kan inte göra en skiva såhär. Jag kan inte jobba med ett sånt stort projekt”.  Bara att säga dom orden rakt ut och erkänna för mig själv, det var en sådan djup befrielse. Lite ledsamt såklart, men när den lilla sorgen lagt sig så kom en otrolig lycka och lättnad.

Jag kom fram till att jag hellre vill göra en låt i taget och ge ut. Inte att se hela jobbet med skivan på en gång, utan ett steg i taget. Sen blir det ju ändå en hel skiva någon gång, när vi har tillräckligt med låtar. Men så länge så blir det fokus på en låt. Och det passar mig så perfekt.

Jag har nämligen aldrig varit en sån som kan jobba med långvariga, stora projekt. Jag är snabb när jag får inspiration. Jag gör gärna slag i saken med en gång. Jag kan åka 300 mil om det behövs, för att få en enda bild eller en filmsekvens. Eller sitta uppe dag som natt och göra klart ett projekt. Men den energin är väldigt kortvarig.
Jag jobbar snabbt och intensivt med ett projekt. Sen paus i form av att göra något helt annat. Så funkar jag.
Och när det gäller musik, så får jag oftast en visuell idé först. Jag får inte till mig låten först, utan “scenerna” och bilderna. Sen kommer musiken.

Det är nog därför jag har så otroligt många grejer jag håller på med. Foto, film, målning, musik, skrivande…ja allt möjligt!
Om jag skulle bestämma mig för att bara hålla på med foto i ett helt år för att göra t.ex en fotobok, då hade jag tröttnat och tappat energin och inspirationen efter någon månad. Jag behöver få röra mig fritt emellan alla olika projekt, då skapar jag som bäst.

Det var en enormt värdefull lärdom som jag fick utav detta. Jag lärde känna mig själv bättre utav den här långa, krokiga resan.
Och hör och häpna, någon dag efter att jag bestämde mig för att fortsätta med musiken på ett sätt som funkade bättre för mig, så kom rösten tillbaks.
Max 2 dagar efter detta!
Återigen fick jag bevis för hur våra tankar och känslor ger sig tillkänna fysiskt i våra kroppar. Att vi får blockeringar när vi inte mår bra eller känner oss stressade.
Egentligen känns det så himla logiskt.

Jag pratade med musikern som jag samarbetar med, och han tyckte idéen lät klockren! Sedan dess har jag känt så otroligt mycket inspiration och jag har börjat sjunga igen, och kulat på Stjärna om kvällarna. Rösten känns stark och jag ser så mycket fram emot att fortsätta skapa sånger nu. På ett fritt, spontant och lättsamt vis.

Det känns som hela 2018 har varit en lång resa fram till detta. Men det gav mig en lärdom som jag är väldigt tacksam över. Och numera är jag mycket mera lyhörd på vad jag egentligen vill, och inte forcera fram något utifrån vad jag tror att jag vill eller vad jag borde vilja göra. För det är en himla stor skillnad.

Oj vilket väldigt långt blogginlägg det blev nu. Jag hade inte tänkt göra det så långt, men det var så skönt att få skriva av sig lite och berätta om detta. Det har ändå känts som en stor del av mitt liv just nu.

Tänkte avsluta med en liten sång jag spelade in här om kvällen. Det är en sån enorm lycka att kunna använda rösten som jag vill igen!
Tack underbara ni för att ni finns! KRAM på er ♥

 

En film om min resa

Hej mina älskade vänner!
Som jag skrev för några dagar sedan så höll jag på att jobba med en film som jag bland annat visade när jag var på IKEA förra veckan för lanseringen av min tavla. Den här filmen är en slags presentation av mig och en sammanfattning av mina år i Grundtjärn.
Min resa, från början till idag. Från en dröm till en verklighet.

Såklart, så finns det oändligt mycket detaljer och händelser som inte fick plats i filmen och som spelat stor roll under åren, men då hade filmen blivit flera timmar lång, så jag valde att göra en kort historia av en lång.

Jag berättar på engelska i filmen men det finns undertexter på svenska om ni klickar på knappen “settings” längst ned vid filmspelaren.
Titta gärna i HD om ni har möjlighet, och med bra ljud. Hoppas ni tycker om den!
För ni alla är ju faktiskt en del av min resa. En del av hur allting vecklade ut sig. Ni har varit en enorm inspiration och gett mig drivkraft att fortsätta.

Tack, från djupet av mitt hjärta, för att ni följt mig och stöttat mig under alla år

En sensommarkväll

Godkväll på er!
Åh jag känner mig så upplyft efter att ha spenderat en stund utomhus nu på kvällen. Det känns som det varit ruskigt och kallt väder så himla länge nu, men så plötsligt så kom den där äkta sensommaren svepande förbi, med sitt gyllene ljus och klara luft.
Vinden stillnade och sjön blev spegelblank. Koskällorna hördes längre bort i byn, som de bara gör när det är vindstilla. Jag kom ut från min lilla arbetsplats i kiosken/studion och fick syn på Johan som satt ute vid vinbärsbuskarna och plockade bär. Jag blev alldeles rusig av lycka både för den vackra synen och den sköna känslan ute i luften. Jag rusade in och hämtade en egen skål och spenderade en välbehövlig stund bland bärbuskarna.
Skönt också att checka av lite av våran “Att göra -lista” som jag skrev igår när jag och Johan satt i köket och kände ett fullständigt kaos i våra huvuden. Så många olika saker som behövdes göras inom kort. Ni vet sådär så man knappt vet vart man ska börja. Ja senaste veckan har varit väldigt intensiv, för i morgon lägger vi upp den nya hemsidan för smyckena och det har varit mycket att göra för att hinna med allt. Och livet runt omkring sitter ju inte snällt och väntar precis.

Så kom mamma förbi på kaffe idag och jag läste från listan vad vi hade kvar att göra innan helgen. Hon skrattade åt vår lista och jag insåg plötsligt att den kändes ganska komisk. En så härlig blandning av allt möjligt. Och det är verkligen alltid så vår vardag ser ut. Livet på landet helt enkelt.
Ena timmen sitter man framför datorn med filmredigering för att i nästa sekund springa ut i stövlar och valla in kor som rymt. Men jag gillar ändå kontrasten.
Det blir åtminstone aldrig tråkigt.

För er som inte kan läsa min krassa handstil eller inte förstår svenska, så står det såhär på listan:
El hos Sven Olof (Johan skulle bara fixa en snabb el-grej hos min släkting som har stuga i byn)
Fixa tvätten (Ja fyfasen…vi har BERG av tvätt hemma, den står som checkad men det är inte sant, vi har långt kvar)
Äppelmos (har fått mängder av äpplen)
Plocka in svartvinbär
Plocka in röda vinbär
Ta bild på oss (för nya hemsidan med smyckena), visitkort (Ja det hade vi glömt beställa…oops), Tackkort (man vill ju ha något fint att skicka med till kunderna)
Ta foto header
Översätta film (har redigerat ihop en lång film som jag visade på IKEA, och nu har jag översatt mitt prat till engelska istället, ni kommer få se den inom kort)
Ladda upp allt på webshop (yes, alla smycken är uppe nu, redo för releasen!)
Journalist fredag (I morgon får jag besök av en journalist från Polen)
Städa! (Utropstecknet är verkligen passande där)
Snagga Johan (Måste ju va fin i håret på bilderna)
Ringa Lalinda
Rensa svamp
(Johan hittade en massa Karl-Johan på morgonpromenaden, men alla var maskätna inuti, så rensningen gick fort)
Redigera bild.

Inte så mycket kvar att checka av nu, hurra!
Det var så obeskrivligt mysigt att sitta här ute i trädgården en stund och plocka in bär. Jag minns knappt senaste det var en så här fin kväll. Och sen är det något med att plocka bär som bara får mig att må så bra. Kanske någon slags uråldrig instinkt. Att nu förbereder vi oss inför vintern.
Saft av svartvinbär är nog bland det godaste jag vet. I år blev det inte så jättemycket bär, så det blir till att frysa in saften (vi använder aldrig något socker när vi gör saft/dricka därför måste vi frysa in så det håller sig) och ta fram när det är som kallast och mörkast. Vi sparar den tills den behövs som allra mest. Det blir nästan som ett livselixir.
I år har jag blivit ovanligt pepp på att sylta och safta. Det känns så extra viktigt i år, även om jag inte riktigt förstår varför. Jag brukar alltid få en liten sådan period varje sensommar när jag gör saft och sylt, men den brukar bara vara i någon dag. Max en helg. Men nu har jag varit som galen i att hinna plocka in alla bär och ta vara på så mycket det bara går!
Och det är ju så otroligt tillfredställande att fylla frysen med saft och sylt och äppelmos. Jag vet att jag kommer uppskatta det så otroligt mycket när vintern är här.

Kanske att den förra vintern fick mig att tänka till lite. Den vintern var ju den värsta jag någonsin upplevt tror jag. Sjuk, sjuk och sjuk. Och kallt och snö. Den här vintern vill jag känna mig frisk och stark, och då tror jag bären spelar en liten roll faktiskt. Jag brukar tänka att “varför har vi så otroligt mycket bär här uppe i norden?“. Jag tänker att det beror på att vi måste ha bär för att klara av vintrarna. Naturen är ju smart på det viset. Kanske har det mer positiv effekt än vi tror?
Jag fick nyligen höra av en vän att man kan göra saft på bären från häggen. Är det någon av er som provat? Blir saften god? Skulle vara kul att testa, för den har så otroligt mycket bär just nu.
Och jag är så överlycklig över dessa äpplen! Jag har fått dom av Patrik som har stuga i byn, som i sin tur fått dom av sin syster i Sollefteå. De luktar så otroligt gott!
Jag fick två fulla hinkar för två veckor sedan, och nu fick jag ännu mer! Jag hade aldrig gjort äppelmos men jag gjorde mos av allting förra omgången, och då upptäckte jag en ny kärlek i livet: ÄPPELMOS! ♥
När jag vaknar på morgonen så är det nästan äppelmosen till havregrynsgröten som får mig att kliva upp haha. Det är så fasligt gott! Så nu ska jag göra äppelmos av detta också, så har vi så vi klarar oss hela vintern.
Och åhh…sent igår kväll kom äntligen Nayeli tillbaks igen. Nu hade hon varit borta en hel vecka igen! Återigen hade jag börjat tappa hoppet och sneglat mot dikena när jag var ute med Nanook på promenaderna. Var så rädd att något hänt. Vad sjutton håller hon hus när hon försvinner så länge? Jaja, jag är glad att hon är hemma. Hon åt så hon spydde, och sedan sov hon med oss under täcket hela natten. Tonårskatter alltså…
Bild på oss. Check!

Ja det var lite från vår torsdag här i Grundtjärn. Nu ska jag strax gå in och ta en macka och oboy, och sen blir det till att designa några fina visitkort, broschyrer och annat. Sån’t är alltid kul att göra! Jag hoppas att ni mår bra och att ni haft/har en fin torsdag! Och tack för alla jättefina kommentarer på förra inlägget! Blir så otroligt glad när ni tycker om mina bilder.
KRAM på er! ♥

En stor dag

Hej mina vänner!
Åh vad skönt det känns med en ny vecka nu. Förra veckan var väldigt rolig och händelserik men också väldigt intensiv. Mycket jobb som skulle klämmas in i sista sekund och en hel del nervositet inför presentationen på IKEA i Sundsvall. Men sen också en massa fina stunder med både släkt och vänner. Och en hel helg i Övik med fest och middagar.
Jag kan säga att jag var helt slut igår kväll. Nöjd men trött.
Men nu är jag back on track!

Jag var ju i Sundsvall på torsdagen med Johan för att signera och avtäcka min tavla Snöstorp och vara med på Unboxing eventet. Det kändes så himla dumt att jag inte la upp ett inlägg här om det på fredagen men jag hann helt enkelt inte. Vi skulle fara till Övik strax efter lunch och på förmiddagen skulle jag och Frida flytta kvigorna här i Grundtjärn till en annan hage, och det kan alltid ta lite tid. MEN, jädrar var roligt det var denna gången när jag kände att Stjärna verkligen förstått och lärt sig att följa mig.
Jag cyklade framför och Stjärna sprang efter mig med resten av de 16 kvigorna. Den känslan var helt oslagbar! Jag önskar så att jag hade kunnat filmat på något sätt.

Men i alla fall, jag tänkte visa er några bilder från i torsdags när jag var med på IKEA’s event och avtäckte tavlan! 
Det var faktiskt första gången jag såg den i verkligheten. Det var en märklig känsla. Även om jag visste att den var enormt stor så kändes den ännu större i verkligheten. Som en helg vägg! Och det är väl tanken med den också, att det nästan ska bli som en fototapet som man fäster på väggen.
Jag höll ju till på min absoluta favoritavdelning Ram & Bild och klockan 17 skulle jag “avtäcka” tavlan och dra bort draperiet och sedan signera den. Min kontaktperson Kristin som var med och höll i själva Unboxing eventet var på plats och höll i taktpinnen!

När tavlan var avtäckt var det dags att signera den! Något som jag var lite nervös för! Det där med att signera när det verkligen gäller, det är lite läskigt. Man vill ju verkligen inte förstöra något med en signering som gick åt helskotta. För tro mig, det kan hända haha. Ofta innan jag signerar en tavla eller en fotoprint så övar jag innan så jag verkligen får in flowet. Men det gick bra! Tur!
Det var en fantastiskt rolig och givande dag på IKEA i Sundsvall. Jag fick så otroligt fint bemötande av personalen där och jag fick träffa så många fina människor, både bekanta och nya! Jag kände mig alldeles upplyft och varm i hjärtat när jag och Johan sedan åkte hem igen. En dag jag kommer minnas! ♥

Dagar med en känsla från förr

Som jag skrev i förra inlägget så hade jag en väldigt rolig helg, som nästan helt och hållet gick i något slags “förr i tiden” tema. Bland annat så var jag under fredagen med som mannekäng på en häftig vintage-modevisning i Junsele, och på lördagen så åkte jag och Johan på tidernas roligaste fest med 60-tals tema. Så hela helgen handlade i princip om att klä upp sig i häftiga kläder.

Foto: Hanna Persson // Allehanda

Det var min vän Elaine Callicoat i Junsele som hade anordnat en modevisning av hennes fantastiska samling vintagekläder. Vi var ett gäng bybor som var mannekänger och vi hade verkligen så roligt hela dagen! Trots att det började regna så vi fick gå in. Men det gick lika bra det!
Kläderna vi visade upp var från 30-talet till 80-talet. Ni som följt bloggen ett tag har säkert sett att jag skrivit om henne tidigare. Jag lärde faktiskt känna henne och hennes familj för exakt ett år sedan under “återvändarveckan” i Junsele, då de precis hade flyttat hit ifrån Stockholm.
Hennes man Mattias köpte ett foto av mig när jag hade utställning, och då tipsade han om Elaines vintagebutik. Och på den vägen är det!

Jag har sedan dess besökt den här fina vintagebutiken många gånger och köpt en hel del vackra gamla plagg som jag använder väldigt ofta. Bland annat klänningen jag hade på mig när jag hängde tvätt, den hade jag köpt här 😀

Och den där blå klänningen som jag har på bilden ovan, den är från 30-talet och en av de vackraste klänningar jag någonsin haft på mig. Ni ska se tyget, det är sådär tungt och faller så fint. Jag köpte den såklart!

Foto: Hanna Persson // Allehanda

Foto: Hanna Persson // Allehanda

En rosa klänning från kanske…40-50 talet?

Foto: Hanna Persson // Allehanda

Jag fick äran att visa upp en gammal vacker bröllopsklänning. Och så fick jag ha en vacker pärlkrona i håret.
Medan vi visade upp kläder så berättade Elaine liten info om varje plagg. Många av kläderna vet hon vem som ägde och var personen bodde. Det är häftigt. De bär alla på en historia. Det är nog därför jag tycker om vintage-kläder. Både för att det är snällare mot miljön att återanvända, men också för att jag gillar att plaggen får nytt liv igen. De kanske har legat i en kartong i 50 år och så plötsligt, så får någon glädje utan dom.
Deras historia får fortsätta.

På lördag åkte vi iväg på en riktigt rolig logfest som min kompis Emil Källström och hans syster Karin Källström anordnar varje år. Nu var det många år sedan jag var där sist, men nu kändes det som det var dags igen. Temat var 1968!
Såhär såg vi ut strax innan vi begav oss iväg till festen. Jag tror aldrig jag känt mig så snygg och cool i hela mitt liv haha. Såhär hade jag velat klä mig lite oftare. Och jag kunde inte låta bli att skratta åt Johan. Han såg verkligen ut som en äkta hippie. Vad tycker ni om vår nya stil? haha.

Vi hade verkligen en jätterolig kväll! De där festerna är verkligen något speciellt. Roliga lekar, massor av dans och underbara människor!
Och nu är det ny vecka och väldigt, väldigt varmt. Jag älskar värme men jag måste erkänna att saker och ting tar mycket längre tid nu när det är så otroligt hett ute. Helst vill man bara ligga i skuggan någonstans och vila.
Nanook har det väldigt jobbigt nu med värmen. Han är väldigt känslig för varmt väder, och trots att han ligger i skuggan så är luften så varm. Så jag låter han ligga inne stundtals, för att det helt enkelt är för varmt ute.
Och 2-3 gånger om dagen tar jag ned honom till sjön så han får svalka sig. Jag tar mig ett dopp lite då och då, men föredrar att bada på kvällarna när Johan har kommit hem. Det är så mysigt att gå ned till sjön då och ta en kvällsdopp.

Har ni alla också lika varmt som här? Vilket märkligt år alltså. Först en extrem vinter, och sedan en extrem sommar.
Jag hoppas innerligt att det kommer rejält med regn snart, för att minska skogsbränderna. Vilken kris vi står inför nu, med torkan som gjort att våra djur inte kommer få tillräckligt med mat. Ush, vill knappt tänka på det.
Vill bara att allt ska ordna sig.

Jag hoppas i alla fall att ni mår bra allihopa! Tack för alla fina kommentarer!
Hoppas ni har härliga dagar ute i sommarvärmen!
KRAM ♥