När jag går på grusvägen genom byn brukar jag tänka att min gammelmormor en gång gick här. Precis här. För länge, länge sedan.
När jag går på grusvägen genom byn brukar jag tänka att min gammelmormor en gång gick här. Precis här. För länge, länge sedan.
Säkert gick hon med lika lång kjol.
Hette hon Kristina?
Fin bild och fin tanke!
Åh, vad härlig bild. Så drömsk.
Hej Jonna!
Läste precis ett reportage om dig i tidningen Hemmets Journal. Ser framemot att läsa mer om ditt luv här. Kul & spännande!
Idag skulle hon säkert ha längtat tillbaka till den vägen och dig för Europa är ruttet. Jag väntar till vi hoppat över den 21/12/2012. Allt ordnar sig nog skall du se :). Ha tâlemod !
Kram
Det måste ha varit fint att leva på den tiden.
mycket fin bild. kram
Hej, Jonna! Jag vill bara uttrycka min stora glädje över att det finns människor som du! Särskilt glad de senaste dagarna blev jag över nattbilden! Allt gott till dig.
Du är verkligen en duktig fotograf! Älskar din härliga blogg! Kram! 🙂
vackert!
Den känslan ger mig gåshud. Upplever samma sak på gården som är min mormors barndomshem, som tidigare ägdes av hennes morbror. Huset har legat i vår släkt sen det byggdes på 1700-talet och det är verkligen speciellt att vet att här – precis här – finns mina rötter. Det är inte många förunnat numer att ha den kopplingen.
Lura mig inte för jag precis hur
Förstår inte detta skulle det här vara förmer än det kvinnliga sällskapet här