Så, då var det dags för ett litet inlägg med svar på era frågor om resan. Och tack för era frågor. Det är roligt att ni är nyfikna! 😀

Evy : Hur högt upp var ni undrar jag?
-Första dagen på resan befann vi oss högst upp. Då campade vi på platsen Råstojaure som ligger på ca 800 meters höjd. 

Linus Heed: Kan du beskriva några absoluta höjdpunkter? Vad var jobbigast?  Vill du göra om resan?
-Några absoluta höjdpunkter var först och främst andra dagen när vi åkte med hundspannet i skogen. Det var så otroligt skönt att åka neråt istället för uppåt och det var så rolig terräng. Jag tror jag log hela vägen! 😀 
Sedan så var det jätteroligt när vi gjorde vår Harlem Shake! Och även tredje kvällen när vi alla satt runt brasan och fick dricka varm lingondricka. Och så självklart den roliga festen sista kvällen!  Sen finns det massor med andra speciella stunder som jag kommer minnas extra mycket. Det var många vackra stunder på släden med alla otroliga vyer runt om.

Det jobbigaste var att jag frös så mycket och sov så dåligt de första nätterna, och självklart illamåendet under två dagar. Och första dagen var ganska jobbig där ett tag, när det kändes som man aldrig skulle komma fram. Men allt det jobbiga gjorde ju också att jag uppskattade det bättre stunderna mer 🙂

Ja jag skulle absolut vilja göra om resan! Trots att det stundtals var väldigt kämpigt så fick jag så otroligt mycket mer tillbaks hela tiden. Och skulle jag få göra om den nu så tror jag att jag hade klarat kylan och sömnen bättre, för då kanske jag hade kunnat förbereda mig mer på vad som väntade.

Maria: Eftersom det verkar ha varit ganska tufft, funderar jag på om någon av deltagarna bröt och åkte hem tidigare?
-Nej det var inte någon som bröt ihop och ville avbryta. Det var ett tufft gäng av deltagare!  Och jag tror många kände sig peppade av varandra. Så kände i alla fall jag. När det kändes som jobbigast så fann jag på något sätt styrkan i att ha alla härliga människor runt om mig som bjöd på leenden, skojade och pratade. Då glömde jag ofta bort att jag frös eller att något var jobbigt 🙂 

Catherine: Visste ledarna om att du frös, var illamående och inte kunde äta, och sömnlös stora delar av vistelsen? 
-Nej jag nämnde aldrig något om det. Ni vet ju hur man är, man vill inte göra så stor grej av det. Och jag kände ändå att jag hade läget under kontroll. Så länge jag ändå klarade av att göra allt som skulle göras så kände jag att det var bäst att bara bita ihop. Och det gick lite upp och ner hela tiden så jag visste att det inte var någon fara. Och så förstod jag också att den enda som kunde hjälpa mig var jag själv. 

Sandra: Det verkar ha varit en fantastisk resa  Hur var ni som grupp? Var det lätt att hålla ihop och peppa varandra? Kan tänka mig att det lätt uppstår lite tjafs och irritation i situationer när alla är trötta och ansträngda.
-Vi var ju alla uppdelade i grupper på fyra personer. Jag var i gruppen Sverige och Norge. Och jag hade helt underbara gruppdeltagare. Det blev aldrig varken något tjafs eller irritation faktiskt, även om det säkert lätt kan uppstå i jobbiga situationer 😀 Vi hade jätteroligt den mesta tiden och vi jobbade bra ihop, och delade upp sysslorna på ett bra sätt. Så vår grupp fungerade alldeles utmärkt! 😀 

Team Sverige/Norge! Carl-Johan, Andreas, Andrea och jag. Haha, jag stod i en grop. Om ni undrar 😛
Foto: Joel Forsman www.joelforsman.fi

Maya: Ok d här e en jättekonstig fråga men en som jag alltid undrar i såna här sammanhang, o d e toalett-gåendet. Du skrev om när ni stod framför varandra när ni kissade men gällde d nr 2 också…? Eller hur gör man?? D e ju svinkallt, inga toaletter, inga buskage…. Håller man sig i 5 dar?
-Det är faktiskt inte alls något konstig fråga, för jag undrade precis samma sak innan vi skulle resa iväg. Vi frågade ledaren innan under en frågestund och han sa att vi skulle ha något slags “system” där vi campade, så att “tjejerna gick dit och killarna hit” typ, så att det inte skulle bli något minfält haha. Och dessutom skulle vi bränna upp toalettpappret när vi använde det.
Det var bara första dagen när vi stannade för en paus som vi tjejer hjälpte varandra genom att stå som en vägg runtom. På den platsen var det helt öppet, och samma gällde vårt nattcamp. Det fanns inte en endaste buske, utan det var bara ett helt öppet fält. Ja vad gör man? Oavsett om man ska göra nummer 1 eller nummer 2 så hamnar man ju i en lite jobbig sits. Men alla var i samma situation. Killarna hade det ju i och för sig lite lättare. Man fick helt enkelt gå bort en bit och man kanske inbillade sig att alla såg men faktum var det att jag aldrig ens lade märke till någon som “satt på toa” haha. Man var så inne i det man gjorde med tält, hundar osv så det var ingen som hade tid att glo. Jag och Andrea väntade första kvällen tills det vart mörkt och nästan alla hade gått in i sitt tält haha. Då tog vi sällskap ut och satt och kissade under norrskenet. Det var fint 😉

De nästa dagarna campade vi på ställen som hade mer träd och där var det ju lättare att gå undan. Men det är klart att det var en jobbig grej. Det blev sådant projekt av det hela och man ville gärna inte dra av sig byxorna i kylan och sitta med halva arslet ner i snön. Men men, man hade inget val. Jag överlevde i alla fall 😉

Husfrun: Är du van vid (extrem)friluftsliv sen tidigare?
-Nej jag har faktiskt aldrig gjort något liknande. Och jag är inte sådär särskit van vid friluftsliv heller. När jag var liten åkte vi ibland ut och tältade och sådär. Men förutom det så har det inte varit så mycket mer. Så detta var väldigt nytt för mig. Men jag har ändå alltid vetat att jag tycker om friluftsliv. Jag trivs ute i naturen och jag gillar att utmana mig själv och kämpa lite för det som man annars tar för givet 🙂

Trädkoja: Hur var det med relationerna? Fick du några vänner att hålla kontakt med o kanske ses igen? Känner de till din blogg?
– Jag har verkligen lärt känna helt underbara människor som jag är så tacksam för att jag fått träffa. Och vissa av dem hoppas jag så innerligt att jag får se igen. Jag och Andrea från Norge, och Heini från Finland har redan börjat prata om att ses igen. Om vi alla kan så tänkte vi träffas hemma hos Andrea i Norge. Det hade varit jätteroligt!

Några kände till min blogg innan, och nu tror jag fler av deltagarna har kollat in den, eftersom jag skrivit om resan och sådär 🙂

Mycket goa människor 🙂

Dalatussan: Du får gärna berätta mer om vad ni lärde er på utbildningen, hur man håller sig varm etc. Skulle vara kul att veta  Ni lärde er säkert jättemycket, i så fall välj ut det du tyckte var nyttigast/viktigast. Tack på förhand!
Ja vi fick lära oss väldigt mycket nyttigt på utbildningen som jag inte hade någon aning om innan. Det var mycket bra information om hur man skulle hålla sig varm. Tyvärr så lyckades jag ju inte så med det i början ändå, men jag är säker på att det berodde på sömnbrist och för lite mat. Vi fick lära oss att man ska få i sig mellan 3500-6000 kalorier per dag när man är ute i sådana här extrema förhållanden (!?). Och en jätteviktig grej är att man ska dricka mycket vatten. Det tror man nog inte alltid, men den vanligaste orsaken till att man fryser är för att man fått i sig för lite vätska. 4-5 liter vatten per dag ska man dricka.
Oftast så förknippar man inte kyla med törst. Det gjorde i alla fall inte jag. Men det är alltså minst lika viktigt att dricka när det är kallt som varmt. 

Vi fick också lära oss hur vi skulle använda våra kläder. Vi hade flera lager med kläder och det var väldigt viktigt att man inte skulle börja svettas. Så fort man kände sig för varmt klädd så skulle man byta om eller byta jacka osv. Börjar man svettas så blir man sedan fuktig och börjar frysa till kvällen. Så man fick vara väldigt noga med att ta sig tid att ta av och på jackan och byta om lite eftersom hur vädret var och hur mycket man rörde på sig. 

Ja, vi fick lära oss väldigt, väldigt mycket på utbildningen. Det har var lite av det i alla fall! 🙂

PJ: Var det någon som verkade ångra att han /hon gett sig ut på detta äventyr, som direkt eller indirekt gav uttryck åt missnöje/besvikelse med färden? Med så många deltagare så kanske det fanns någon som tyckte att färden inte blev riktigt som han/hon föreställt sig.

En fråga till: skulle du ha klarat av denna färd med dina egna, bästa vinterkläder, typ värmeoverall och liknade?
Nej ingen verkade ångra sig eller vara missnöjd/besviken med färden. Tvärtom så var alla väldigt positiva och otroligt nöjda med det vi fick vara med om. Jag tror resan blev mycket mer än vad vi flesta hade förväntat oss. Sedan kan jag ju såklart inte veta exakt vad alla tänkte och kände men jag fick känslan av att alla var väldigt tacksamma 🙂

Nej jag hade garanterat inte klarat färden med mina vanliga vinterkläder. Vi fick väldigt bra underställ i tre lager och för att inte tala om den stora Polar parkan som var riktigt varm och bra. Utan dessa hade jag inte klarat mig. Så jag har verkligen fått ett bra förståelse hur viktigt det är med rätt utrustning också.

Leif: Hej Jonna och verkligen kul att läsa om din resa! Jag undrar hur mycket du tränat (skidåkning, löpning, styrketräning) innan resan? Att vara på (kal)fjället är ju ingen lek och dessutom springa och skjuta på släden ibland är rätt tufft som du säkert känner till och är man inte i form så kan det bli riktigt farligt.
Jag hade inte tränat någon speciell träning, som t.ex löpning och styrketräning innan resan. Innan kunde man läsa att det var bra att ha en bra grund-kondition eftersom det kunde vara väldigt tungt ibland. Men jag ansåg mig ha en bra grund-kondition eftersom jag rör mig väldigt mycket varje dag även om det inte är i något speciellt träningspass. Så den biten gick bra 🙂