En vecka i slowmotion

Ikväll kände jag inte alls den där härliga fredagskänslan som jag annars brukar göra. Ni vet när man har haft en bra vecka, gjort undan mycket och man sen låter sig slappna av lite på fredagkvällen. Men den här veckan har jag nog bara fått gjort 20% av allt som var tänkt att göras. Det känns verkligen som allt skett i slowmotion och idag har jag bråkat med försenade leveranser halva dagen så inte heller idag har jag hunnit ge mig ut och fota. Dagarna bara rann iväg och det kändes nästan hopplöst ett tag idag. Och när jag ligger back med precis allt så brukar jag ofta få väldigt svårt att ens blogga och skriva. Det är som om inget flödar naturligt. Jag måste tvinga fram det och det känns inte alls bra. Hela det kreativa flowet försvinner, och så har jag kämpat med att få igång det också men inte riktigt lyckas.

Så nu satt jag framför datorn i kväll och försökte greja med lite gamla bilder eftersom jag inte hade tagit några nya som jag hade planerat. Tillslut bara suckade jag djupt och kände ingen lust till något alls. Haha. Jag ville bara stänga igen datorn.
103006

Så jag satte mig i köket och tog en kopp te och bestämde mig för att bara släppa stressen från veckan som varit. Ibland kommer små perioder när saker tycks gå tyngre än annars, och jag har ändå lärt mig att det bästa att göra då är att inte göra motstånd. Inte börja stressa upp sig över sådant som jag ändå inte kan påverka. Istället bara följa med och göra det bästa av situationen. Så det ska jag göra nu. Jag ska äta glass!

Trevlig helg på er ♥

25 Kommentarer på “En vecka i slowmotion

  1. Jorma

    Glass är smaskens 🙂
    Det är svårt när inspirationen inte finns. Jag ger mig ofta ut och fotar utan några bestämda planer, även om jag väl ofta är ganska på det klara med vart jag vill fota. Men så blir det som det var med mitt poesiskrivande. Det känns som om jag redan gjort det där. Kanske i ett annat ljus eller annan årstid, men jag har gjort det. Försöker tvinga mig till att kanske bli lite mer djärv. Det jag verkligen vill göra är porträtt eller fine art, men det svåra är att ta steget till att fråga de jag känner att jag vill fota. Häromveckan gick jag vid station med kameran hängandes i halsen, och gick förbi en tjej som satt vid perrongen, och det hade blivit en så fin bild. Hon i förgrund, tåget och de höstfärgade träden i bakgrunden och den spegelglasade stationsbyggnaden intill. Men jag kunde inte med att fråga, det känns som att göra intrång i personens personliga sfär om du förstår hur jag menar.
    Det blev lite rambling där 😉 Hoppas du känner att du kommer i fas snart igen.
    Fredagskramar från en överambitiös matlådekock

    Reply
  2. Henry

    Yeah, ice cream! WOW!
    I know the feeling of the autum/winter BLUES !
    One does not find his owen center.
    Ice Cream hjälper mig också att dysterhet!
    Gör det så bra Jonna! ♥ Hug! 🙂
    Trevlig helg på er okså !

    Reply
  3. Gustav

    Ser så mysigt ut där du sitter vid bordet i skenet från ljusen. Ibland är det bäst att inte kämpa emot när inspirationen saknas. Hoppas du får en fantastisk kväll och njut av glassen !! 🙂

    Reply
  4. Anette

    Så mysigt du har det! Jag riktigt känner lugnet. Klokt att inte göra motstånd, jag brukar också tänka så. Som i sinnesrobönen; “Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Inte alltid helt lätt att förhålla sig så, men motståndet, t ex att bli arg och frustrerad över saker som man inte kan göra något åt, skapar ju faktiskt bara onödigt lidande för en själv (och kanske även för andra). Njut av glassen kära Jonna! <3

    Reply
  5. Sofie

    Stress. Du skriver ofta om din stress. Jag trodde du hittat sinnesro däruppe i Norrland? Vad är du stressad för?
    Kram Sofie

    Reply
  6. Christoffer B

    Jag har haft lite samma känsla idag, mycket att göra men man hänger inte med, och så får man inte alls gjort det man hade tänkt. Men jag har ju bara packat flyttkartonger, värre för dig som lever på inspirationen såklart. Men den kommer nog snart åter ska du se! När du minst anar det..

    Kram och hoppas du får en fin helg iallafall! 🙂

    Reply
  7. Magnus

    Det känns som om du haft mycket omkring dig ett ganska bra tag nu. Det kanske helt enkelt är så att du behöver ge dig lite tid till att bara vara så att du får chansen att “landa” och ladda upp dina inre batterier igen. Du verkar vara en sådan person som glömmer tid och rum när du har något projekt på gång och då är det nog lätt hänt att också glömma bort att tillåta sig att vila lite då och då.
    Se till att ta det lugnt i några dagar! Ta med dig Nanook, men lämna kameran kvar hemma, och ge dig ut i skogen och bara gå omkring och njut. En sovmorgon eller två kanske också skulle vara på sin plats. 😉
    Var rädd om dig Jonna!
    Stor kram!

    Reply
  8. Monnah

    Hoppas att du snart får känna flow igen! Livet får sådana där dippar ibland. Att veta det gör det ju inte bättre eller lättare att hantera just när man är inne i dem, med det brukar ju onekligen vara så att de går över. Håller tummarna för dig!

    Reply
  9. Marie Eriksson

    Hej Jonna!
    Du gör helt rätt som bara låter det skölja över dig och dricker te och äter glass istället. Ibland är det som att ande kropp och själ behöver få en “nollställning”.
    I morgon kommer inspirationen och kreativiteten komma smygande tillbaka ska du se ? Kram fina du.

    Reply
  10. Eva

    Känner verkligen igen den där känslan. Bannade mig själv förut men har nu insett att pausläget är en förutsättning för den fart och handlingskraft jag oftast har. Man måste vara AV ibland för att kunna vara PÅ tror jag . Och så får man ha tillit och vila i att man kommer få den där inspirationen och lusten igen. Det är coolt det som händer i än när man slutas brottas med dåligt samvete och bara släpper. När man okejar det läget man är i. Då går det liksom snabbare att “hitta tillbaka” till den där energin. Detta vet du ju såklart :). Ha en fin dag!

    Reply
  11. Carl Stridsberg

    Jag känner igen känslan, Jonna. Men jag lovar dig. När man blir gammal som jag är idag önskar man många gånger att livet just hade gått lite mer i “slowmotion”. Istället känns det som varje sekund, minut, dag, vecka, månad och år går allt fortare ju äldre man blir. Tyvärr, för livet är många gånger fint och vackert och man skulle vilja kunna ta tag i just det stunderna och göra dem mycket läääängre. Så vännen, ta de det lite slowmotion bara. Det är du värd.. 🙂

    Kram från en gammal karl
    //Carl

    Reply
    • Asta

      Kunde inte låta bli att kommentera med ett litet citat. Som säger att sekunder och minuter går långsamt men timmar och år går fort. Min mamma sa alltid att ju äldre hon blev desto fortare går tiden. Börjar känna samma sak själv.

      Reply
  12. Sandra

    Något som jag märkt att jag velat släppa nu ett bra tag är denna otroliga makt som The Secret böckerna ger människan i sitt liv. Stressen att man måste vara glad, kärleksfull och tacksam…också kanske man visst varit det men ÄNDÅ går man in i en gråzon. Jag slängd mina såna böcker i förra veckan och för mig blev det en befrielse. Jag vet inte om du läst dessa böcker ens, ville bara skriva av mig lite. Nog tror jag på bönens kraft men då från någon som har större perspektiv än vad vi människor har här nere på jorden, och när jag överlämnar allt i hans kärleksfulla händer släpper ändå mycket av pressen.

    Kram Jonna, det är skönt att dela tankar och känslor här inne. 🙂 Glass är överlägset i de flesta situationer. Kram kram

    Reply
  13. stefan

    Känner igen det där lite. Om jag har en alldeles för stor “att göra” lista, då kan jag tappa energin innan jag ens tagit itu med första punkten. Kan till och med komma in i en period när jag bara bestämmer mig för att strunta i dom där sakerna som jag innerst inne vet att jag måste stöka över. Jag bara “glömmer” dom. Fungerar jättebra. Sen hinner samvetet ikapp, så börjar man beta av punkt efter punkt med stor motvilja. Efter tre veckors luftvägskatarr så köpte jag nya löparskor idag bara för att tvinga mig ut o börja springa igen. Med sprojlans nya New Balance pjuks på fötterna så kommer jag flyga som en gasell upp för backarna igen. Ja eller inte. Jag våndas redan för kvällens löppass =P

    Reply
  14. Birgitta

    Hoppas du fortsätter helgen med att skaka bort det du inte kan påverka. Fortsätt att äta glass eller vad du kan njuta av!

    Reply
  15. Kersti Sköld

    Glass, ett utmärkt sätt att hantera tillvaron. Konsten är just att inte bli stressad av det man faktiskt inte kan påverka. Lättare sagt än gjort.
    Har smugit runt här av och till ganska länge. Tycker mycket om dina fotografier.
    /Kersti

    Reply
  16. Ella

    Mys-Jonna ?
    Skulle du inte kunna göra ett inlägg om den gamla skolan du bodde i förr?? Står den tom nu? Hur ser det ut där nu? Och kanske nån berättelse om hur det var att bo där? Om man som läsare får önska hihi ?

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.