När jag kom hem från Lofoten så låg där en tidning i köket som gjort mig bubblande glad varje gång jag tittat på den. Det är den stora fototidningen “Kamera & Bild”, där det i månadens nummer finns med en intervju med mig. Ett 12 sidor långt reportage om mig och mina bilder! Alltså, det känns lite overkligt.
Jag minns att jag ofta köpte den tidningen när jag bodde i Göteborg. Då hade jag precis börjat få intresse för fotografering. Och jag låg där och läste på om olika kameraprylar och intervjuer med duktiga fotografer. Drömde mig bort.
Tänk om jag då hade fått vetat att jag själv en dag kommer få vara med i tidningen, i ett gigantiskt reportage, med mina bilder.
Det kunde jag i min vildaste fantasi aldrig ana.
I nr 6 av Kamera & Bild finns reportaget om mig med. Reportaget är skrivet av journalisten Bengt Luthman. Blev så obeskrivligt glad när jag såg att även en av mina bilder fick pryda omslaget. Ni kan läsa mer om månadens nummer här.
Det är så himla roligt, för när jag fick hem den här tidningen så var det som om jag för första gången verkligen accepterade att jag är en fotograf. Det här låter kanske jättekonstigt. Men även om jag presenterat mig som bland annat fotograf de senaste åren, så har jag ändå inte på riktigt känt det så.
Nu när jag var på resan i Lofoten så fick jag vid två olika tillfällen frågan “Är du fotograf?“. En gång vid tullen och en gång när jag skulle på planet och en snäll man hjälpte mig upp med min tunga kameraväska på väskhyllan.
Jag svarar ju naturligtvis ja. Men när jag svarar “Ja” så känns det som jag ljuger. Jag nästan mår lite dåligt efteråt och känner “hur kunde jag svara så?” Haha. Och jag vet inte riktigt varför. Men jag har grubblat över det sen dess.
Kanske för att jag tog en annan väg vad gäller foto. Jag läste aldrig en utbildning inom det. Det bara hände och sen har jag fortsatt. När folk har frågat mig om jag inte kan göra en workshop i naturfotografering så blir alltid min första känsla “Men nej, jag kan inte. Det är inget som jag kan lära ut eller visa. Jag vet inte vad jag gör. Det bara blir så.” Det är som om jag inte riktigt räknat mig själv som en riktig fotograf. Som om jag inte riktigt, på djupet, fått kalla mig det.
Men när jag nu fick se mina bilder i fototidningen, så kom det liksom till mig. Jag får känna mig som en fotograf. På riktigt. Det spelar ingen roll vilken väg man tar. Det spelar ingen roll om man inte kan alla knappar på kameran, eller om man inte har någon utbildning inom det.
Älskar man det man gör, så blir man ett med det. Och då blir det på riktigt.
Så nästa gång någon frågar om jag är fotograf, så ska jag svara ja. Med hjärtat.
Levande drömmar. Jag är grymt imponerad av Bengt Luthman som intervjuade mig och som skrev reportaget. Han fick verkligen med mycket intressanta delar. Inte bara kring fotograferingen. Så är ni intresserade av att läsa reportaget så rekommenderar jag starkt att köpa tidningen. Den finns nog på de flesta ställen där det finns mycket tidningar och magasin.
Jag minns när jag gick i gymnasiet och man fick välja till en extra kurs. Jag hade först valt en fortsättningskurs i spanska, men kom sedan på att jag ville läsa Fotografisk bild A istället. Det var ju liksom kring den tiden som jag började intressera mig för foto. Dock var den kursen väldigt populär, och eftersom jag först hade valt spanska så fick jag ingen plats i Fotokursen. Men jag pratade med ledningen och de tyckte jag skulle prata med läraren i fotokursen, Stefan, och fråga om jag fick börja.
“Nej”. Kort svar. Det var för fullt. Jag fick inte plats.
Men jag gav mig inte. Vid tre olika tillfällen satt jag utanför hans klassrum och väntade på att han skulle gå ut så att jag kunde böna och be honom att få gå med i kursen. Jag visste ju att kursen skulle innebära att man fick möjlighet till att använda skolans kamerautrustning och stora fotoutskrivare. Och sen göra olika nya fotouppdrag varje vecka.
“Nej”. Han var stenhård. Jag trodde ändå att han skulle se glöden i mina ögon. Att jag verkligen, verkligen ville. Jag förklarade för honom att jag inte skulle ta någon plats alls. Jag kunde sitta längst bak i ett hörn. Vad som helst. Men nej.
Gud vad jag blev besviken, arg och ledsen på han resten av skoltiden.
Men Stefan, om du ser detta någon gång, så är du förlåten 🙂
Ett nej stoppar inte mig. Snarare så kände jag nog ännu mer jävlar anamma. Så tack.
Reportaget tar upp ganska mycket som jag aldrig förut riktigt tänkt på att berätta. Han ställde så bra frågor, och det kändes nästan som man satt och pratade med en kompis, så det var lätt att öppna upp sig. Jag berättar bland annat för och nackdelar med sociala medier, om stressen bakom dagliga uppdateringar, om drömmar och framtidsförhoppningar, om hur det är att förfrysa sina fötter för en vacker bild och hur pinsamt jag tycker det är om någon ser mig fota.
Är väldigt, väldigt glad och tacksam för det här reportaget. Tack Bengt som skrivit det, och tack Kamera & Bild som gav mina bilder rejält med utrymme i tidningen. Det här kommer jag leva länge på.
Sen vill jag tacka er läsare också. Bloggen har varit en stor drivkraft för mig under åren till att fortsätta fotografera och fortsätta utvecklas. En drivkraft att få ta vackra foton och förmedla stämningar via mina bilder så jag får dela dom med er.
Att dela med er, oavsett om det är bilder, tankar, känslor, vardagsbetraktelser eller missöden, så betyder så mycket för mig.
Ni har så, så många gånger peppat och stärkt mig till att fortsätta våga göra det jag älskar.
Det är jag er evigt tacksam för. ♥
Grattis Jonna! Du är en stor inspiration för mig med dina bilder och fick mig att skaffa en fjärrutlösare. Tidigare var jag inte med själv så mycket på bilderna men du fick mig att inse hur mycket mer personligt det blir att se berättaren själv i bild. Har sett ut några rejäla stenblock här i skogarna som jag tänkte sitta på.. 😉
Åh men tack Anders! Och vad roligt att du skaffat dig en fjärrutlösare. Ja jag håller med, det blir så mycket mer personligt om man får se berättaren i bild ibland. Gick in o tittade på din blogg nu och det är verkligen superfina bilder! 🙂 ♥
Wow! Grattis till reportaget. (Ilar och köper tidningen)
Kan lova att din lärare där i gymnasiet kommer tänka efter både en och två gånger innan han nekar en elev med sådan iver som du hade. Tänk vilken merit för honom att kunna sagt att: “henne lärde jag de första stegen”. Nu försatte han den chansen 😉
Kan tala om att min dotter vann sin första kamera i Kamera och Bild. Det var då hon gick i gymnasiet, omkring 2004-05. Hon hade tagit häftiga bilder på sig själv med min kamera och vann 😀
Vilken vacker bild du lagt som huvudbild här på sidan måste jag också säga. Hej från Evy
Tack Evy!!
Haha ja jag vet inte om han någonsin kommer se det, men det skulle vara roligt o veta vad han tänker. Förhoppningsvis kanske han skulle lära sig till nästa gång. Att liksom lägga märke till om det faktiskt finns någon elev som verkligen vill och brinner för det.
Dock så tror jag nog inte han själv direkt kände passion för foto. Han var nog lärare i flera olika ämnen också.
Och vad roligt att din dotter vann en kamera via den tidningen! 🙂
Tack, så glad att du gillar min nya headerbild! 🙂 Kram på dig ♥
Så underbart. Detta var ju precis det du skulle få vara med om för du är en duktig fotograf. Och du är så härlig att delade dej a foto och tankar. Fortsätt du som du gör, vi är många som beundrar dej, kram. ?
Tusen tack Inga!! ♥
Kramar
Wooow, så stort! Fantastiskt välförtjänt oxå, stort grattis! Ska springa & köpa 🙂
Vet precis hur du känner med att kalla sig fotograf. Har väldigt svårt att säga det, av samma anledning som du. Ändå har jag gjort betalda fotojobb och fotar mer än något annat jag gör. Knasigt ju, men får för mig att det är samma grej kring att kalla sig författare. Att det liksom är lite stort och oåtkomligt.
Återigen – STORT grattis!
Tack så jättemycket Katta!! ♥
Och vad skönt på något vis att du också kände igen dig i det där. Och du satte precis ord på hur det känns.
Konstigt att man känner så trots att foto är ens huvudsakliga levebröd haha 🙂
Kram på dig!! ♥
Åh. Du skriver så bra. Jag har bara fotograferat i ett år och säger “nej” när jag får frågan om jag är fotograf! ? men senast igår ville en bekant som har fotograferat i flera år träffa mig och frågade “Hur jag gör för att ta sådana fina bilder?!”. Jag vet inte. Jag bara gör, tänkte jag. Men fick mig en tankeställare om hur jag själv borde se på min hobby – och att vi har så lätt för att undervärdera oss själva…
Åh tack Anna! ♥ Och så fint att du delar med dig.
Ja det är så himla sant…att vi har så lätt för att undervärdera oss själva. Men det är bra när man får sådana där tankeställare ibland så man får chans att tänka om lite.
Kram på dig ♥
Ceud mìle meal do naidheachd!
(Scottish Gaelic for)
‘Hundred thousand congratulations’ ❤
Love your story above
Oh wow…that is so beautiful. I would love to hear how that sounds. It look so strange. Like no language I have ever seen or heard 🙂
Thank you so much Alexander ♥
Lots of love
Ett stort Grattis till alla din fantastiska bilder! Du förmedlar känsla, värme och frihet, och alltid så fint ljus och superbra redigerade! Det kanske blir en fin bok i framtiden, med alla bilder och dina texter till. Vill också tillägga att dina “natur-filmer” på bloggen med musik till, är så otroligt bra! Du kan också göra en naturfilm för Svt.
Åhh tusen tack Cina! Ja min dröm är att få ge ut en fotobok i framtiden. Så jag håller tummarna att det blir verklighet av det.
Glad att du gillar mina naturfilmer också! 🙂 Kram på dig ♥
Å så fint reportage och vackra bilder!!!!!
Min belöning till dej blir dessa vår och sommarblommor som jag plockade idag i skogen på väg mot återvinningscentralen.
https://youtu.be/1yMDHZLiXlg
Du är så skicklig. Många kramar.
Nu funkar länken. Förlåt en feeling som ynglar
Men ÅÅÅHH 🙂 Blev alldeles rörd.
Tack för de fina blommorna och för videoklippet. Blev så himla glad ♥
Kramar!
Your perseverance and determination have paid off. Kudos to you!
Thank you so much Melissa ♥
Grattis till reportaget! “Älskar man det man gör, så blir man ett med det. Och då blir det på riktigt.” Så bra! Det ska jag tänka nästa gång. Tack, Jonna!
Tack Karin! ♥
Kram på dig!
Grattis Jonna.
Känner så igen mig i det du skriver. Vågar jag säga att jag är fotograf?
I mitt fall har det varit, vågar jag säga att jag är florist.
Har aldrig gått en utbildning inom floristyrket i skolan, men det föll så naturligt, då jag älskar blommor.
Jag halkade in på ett bananskal, har sedan gått mindre utbildningar.
Har nu arbetat som florist i 24 år.
Tack! Och vad roligt att du är florist!
Kan verkligen förstå att du föll för det yrket. Roligt när folk hittar sina vägar utan att nödvändigtvis behöva börja med en utbildning.
Kram på dig ♥
Du är min största förebild när det kommer till att fotografera. Jag kan inte med ord förklara hur jag blommat ut denna sommaren (början av sommaren får man säga haha) och allt är tack vare dig! Det är du som fått mig att gå min egna väg, du som fått mig att våga och det är du som fått mig att göra bättre val för vår miljö då jag älskar den lika mycket som du. Du ska säga Ja när folk frågar och vara stolt över dig själv. Har man fotat för Hyundai, jobbar med Samsung och säljer sina bilder som tapeter då är man utan tvekan en fotograf!
Jag ser mig som fotograf fast att jag aldrig gjort ett fotojobb eller fått betalt för mina bilder. Vet du vad det roligaste är? Precis när jag skriver detta så får jag ett meddelande av att någon är intresserad av att fotografera tillsammans med mig! Vad är oddsen? 😀
Men åhhh ♥ Det värmer verkligen o höra att jag är din förebild inom foto. Dina ord värmer i hjärtat. Tack fina du!! ♥
Och gud vad roligt att du fick en fotoförfrågan precis när du satt och skrev kommentaren! Vad kul 😀 😀
KRAM på dig ♥
Vad roligt! Nu blir jag sugen på att köpa tidningen och läsa! Du tar så otroligt härligt magiskt fina bilder 😀
Tusen tack Annie! ♥ Är så glad att du följt min blogg så länge.
Har inte du läst den nästan sedan i början?
Jättekul att du fortfarande läser och skriver ♥
Kram på dig!
Så roligt och grattis! Du går verkligen från det ena lyftet till det andra. Och med rätta, utbildad inom foto/media eller ej. Idag kan man med den rätta glöden komma långt om man bara förstår att utnyttja de möjligheter som den digitala världen ger och förmår skapa nätverk. Du är ett av bevisen. Du behöver verkligen inte sätta ditt ljus under skäppan; din bilder talar för sig själva. Du är fotograf!
Själv fick jag också för första gången i fjol somras på Urkult samma fråga av en liten flicka som såg mig ta bilder i vimlet: Är du fotograf? Jag blev så häpen att jag inte minns vad jag svarade. Ha ha… Och på sätt och vis, även om jag inte är i skrået.
Nu blir det åter att köpa Kamera & Bild. Nummer 4 köpte jag också för att läsa om Christian Relanders multiexponering. Tyvärr missade jag hans work shop eftersom jag blev sjuk. Men det går flera tåg och motiv finns det alltid.
Tusen tack PJ! ♥
Haha ja visst blir man lite ställd av den frågan? Men visst ska du fota för Urkult i år om jag inte minns fel?
Du tar ju helt fantastiskt fina bilder.
Och vad roligt att du ska köpa tidningen. Nummer 4 lät också riktigt intressant. Älskar ju multiexponeringar. Måste kolla upp den fotografen.
Hoppas det kommer fler tillfällen då han har work shops.
Kram på dig ♥
Äsch, jag skrev fel namn. Christoffer Relander heter han och inget annat.
http://www.christofferrelander.com/
Oh Jonna I just absoulety love your blog and photography. You really deserve this kind of recognition! Congratulations on the interview <3
Aww thank you so very much Alyxia! ♥
Ojoj, vad fint! Det numret ska jag genast knalla ut och leta efter. Har ju följt dig länge och beundrat din fantastiska utveckling inom foto. Du är otroligt duktig och kan med gott samvete kalla dig för fotograf, spelar ingen roll om du kan alla knappar eller inte, det sitter lika mycket i bildspråket ock känslan som i att kunna tekniken. Nästan mer egentligen nog. En rent tekniskt rätt bild kan vara dötråkig, det är känslan som räknas…
Duktigt av dig, du är nog värd alla de där sidorna i tidningen. Jag ska verkligen njuta av reportaget!
Men åh så fint du skriver. TACK!! ♥
Och kul att du ska köpa tidningen så du kan läsa reportaget. Vad glad jag blir.
Tack för din fina kommentar. Jätteglad att du tycker om det jag gör.
Kramar!! ♥
This is wonderful, Jonna. Congratulations! Now more people will come to know about your work and will benefit from the beauty you find in nature and share with them. More people will want to come out of ‘city’ and begin to journey into nature with new eyes for its wonders.
Thank you Christiane! ♥ Yes I hope it will lead to that more people will feel inspired.
Lots of love ♥
Grattis!!! Vilken ära:)))
Tusen tack!! ♥
Kom just hem, efter ett INTENSIVT “galenpanne-stirr” HELA dagen!!! Knappt sovit en blund, och har “stress-trött-spasmer” i ena ögat…Satte mig just i soffan – SLUT SOM ARTIST!! Haha….Tänkte just att nu kan INGET pigga upp mig…..
MEN så fel jag hade!! 😉 😀 Sååååå GLAD jag blev av ditt inlägg!! Det är ju helt fantastiskt!! Vill genast rusa iväg och köpa tidningen (men DET får bli en annan dag!! *puh*) Kanske inte MIN sak att känna, men vad fan – det gör jag ändå…Är så STOLT över dig!!! Jag kan dock förstå den där märkliga känslan av att inte “erkänna sig själv” till olika saker…Men vad skönt att du hittat hem, och nästa gång kanske kan sträck på dig och stolt säga: “Ja, jag är FOTOGRAF”!!
SÅKLART du är!! Och en av de bästa dessutom!! <3 <3 <3 Talang, engagemang och hårt arbete..då behöver man ingen utbildning! :* <3
Nu ska jag rulla ihop mig i soffan och "dö litegrann"…haha…(men jag återuppstår antagligen imorgon…;) )
STOR KRAM OCH SÅ KUUUUUL med artikeln!!!!
Haha, du är så himla rolig 🙂 älskar dina kommentarer 🙂 <3
Och du Jonna, du är en fantastisk fotograf. Sträck på dig ! Dina bilder förmedlar känslor ända in i märgen hos folk 🙂
Glömde säga att din nya header är magisk <3
Och TACK så jättemycket Linn! Vad glad jag blir 🙂
Kramar ♥
Men TACK gulliga du!! Nu sitter jag med ett stort fånleende här, och försöker få i mig morgonkaffet utan att spilla! 😀 <3 <3 Och håller verkligen med dig angående Jonna!! 😀
Tack för ett gott skratt Lindan! Dina kommentarer är alltid läsvärda och resulterar oftast i ett stort leende och ett gott skratt.
Ååhh, TACK Magnus!! Ni förstår nog inte hur glad jag blir över detta fina gensvar!! Det riktigt bubblar inombords! 😀 <3
Men ÅHH alltså dina kommentarer ♥♥ Lindan, du är en sådan fantastisk glädjespridare!!!
Du har något magiskt skimrande bubbel över allt du skriver. Till och med när du är nere efter en jobbig dag.
TAAACK för att du gör mig så glad och så HIMLA fint att du blir så glad över att jag är glad. Det är verkligen så vackert.
Och du ser, det är inte bara jag som uppskattar dina härliga kommentarer. Du är underbar!! : )
Hoppas du fått vila upp dig efter den galna dagen och hoppas du är redo för nya tag nu.
KRAM PÅ DIG ♥
Dina bilder är magiska! Älskar själv att fota, min kamera gick sönder i höstas och jag blev helt deprimerad. Tappade lixom sugen på allt då jag inte fick fota. Är noll proffs och önskar att jag skulle ta mig i kragen och börja någon fotokurs, men jag tror inte jag skulle förstå alla konstiga ord osv.
Gläds med dig och det vackra reportaget! KRAM / Petra
Åh tack så jättemycket!! Och vad tråkigt o höra att din kamera gick sönder. Förstår verkligen hur du kände!
Har du lagat den nu eller köpt en ny?
Om du inte vill ta en fotokurs så kan man också lära sig så himla mycket på nätet idag. När jag velat lära mig mer så har jag googlat runt och kollat mycket på youtube. Så det är ett hett tips!! 🙂
Lycka till! KRAM ♥
Stort, stort grattis till dig, Jonna! <3 Jag blev så oerhört rörd av det du skrev och berättade och jag önskar att jag kunde springa till affären och köpa denna tidningen. Jag bor ju i Finland, men det kanske går att beställa den från nätet. Måste kolla det. Någonting annat du nämnde, det här med att inte känna sig som fotograf eller att inte ha någon utbildning för det. Det träffade mig. Jag har själv under de senaste åren, fram och tillbaka, fotograferat lite smått, och jag köpte en systemkamera för flera år sedan men jag kände mig alltid så besvärad över att ta bilder med folk i närheten så även om jag tog med mig kameran ibland så vågade jag inte alltid ta fram den. Det blev mobilkameran istället. Ungefär som om folk skulle ifrågasätta mig vad jag skulle med en sådan kamera till–vem tror jag att jag är? Helt superdumt att jag tänkte så, men jag kan verkligen relatera till det du skriver. Jag kände mig plötsligt ännu mer peppad och övertygad till att fortsätta med min egen fotografering.
De senaste 6 månaderna har jag verkligen struntat i alla de där rösterna i mitt huvud som höll mig tillbaka. Jag tar bilder när jag vill. Och jag lägger upp dem på en blogg jag nyligen startade. Jag lär mig fortfarande hur jag hanterar en DSLR, men viljan och dragkraften till naturens egna konst och magi, allt vackert runtomkring mig tar överhanden nu och när jag släpper på det där gamla, alla föreställningar, så känner jag mig fri att lära mig allt det där jag fick för mig var till för professionella fotografer. Möjligheterna är oändliga. Och din blogg och dina bilder–ja, hela du som person är så otroligt inspirerande, som så många andra här säger. Jag är så otroligt tacksam för att du finns här och delar med dig på ditt alldeles egna sätt. Det ligger något magiskt över den energin och positiviteten du sprider genom dina bilder och ditt berättande. Åter igen ett stort grattis. Många kramar från Finland.
Åh Lotta, jag vet knappt hur jag ska tacka dig. Vad otroligt fint skrivet ♥
Blev så himla glad och rörd av dina fina ord.
Och så skönt o höra att förstår vad jag menar. Fast tråkigt såklart att du känt sådär och att dina tankar stoppat dig från att fotografera. Men som sagt, jag förstår verkligen hur du känt. Så underbart att du nu släpper taget om alla de där gamla föreställningarna!!
Du har så rätt, möjligheterna är oändliga!! Blev själv så inspirerad av det du säger nu!
Heja dig!
Fortsätt med det du älskar. Hoppas du vill länka till din blogg framöver så jag kan gå in och titta på dina bilder!
Tack igen för allt fint du skrivit!! Kram på dig ♥
Det är en ren glädje att vara här inne. <3 Och alla fina kommentarer och berättelser som inspirerar alla som kommer hit är fantastiskt. Från och med nu ska jag se till att komma ihåg länken till min blogg också när jag delar med mig i kommentarerna av de tankar som inspireras av dig och alla andra. <3 <3 Stor kram!
Vad härligt! Det är du värd.
Tusen tusen tack fina du ♥
Såklart att du ska vara med i en tidning som Kamera Bild!!! Om någon platsar där så är det du!!! Grymt jobbat Jonna! Stor kram <3
Men åhh tack så jättemycket!! Och DETSAMMA!
Alltså dina bilder är helt magiska!! ♥
Kram!!
Å stort tack fina du <3 <3 <3 Det värmer supermycket!!! Älskar att du får så många fina kommentarer här inne förresten, det är så mysigt att läsa vad folk skriver 🙂 Kram!
Nu blir det ju akttuellt att ställa frågan som jag länge har haft. Vad valde du för linje på gymnasiet.? Hur trivdes du i skolan? Hur mådde du under skoltiden? Jag har en känsla av att man” stänger in” sådana själar som din i det skolsystem som vi har idag. Så stelbent och sorgligt att du inte fick gå fotokursen. men som du säger ,”det var kansk bra”. Du blev ju inte fast i “så här ska man göra och tänka” Vill man tillräckligt mycket så blir det så.
Tack för att du är så bra på att formulera dina tankar och tack för alla fantastiska bilder.
Åh tusen tack ♥
I gymnasiet så gick jag samhäll med estetisk inrikting. Halva tiden gick jag drama, och sedan resten musik.
Jag trivdes inge vidare i skolan. Jag var väldigt skoltrött i slutet av gymnasiet och skolkade en hel del.
Ja jag håller med, skolan känns väldigt fyrkantig och alla ska liksom bli duktiga på samma saker. Alla ska bli stöpta i samma form. Och det tycker jag är lite trist :/
Kram på dig ♥
Ett stort grattis till reportaget! Välförtjänt <3
Kramar
Tusen tack Jorma! ♥
Grattis☺
Mirella
http://Www.livetmedhund.se
Tack så jättemycket Mirella!! ♥
Kramar
Åh jag gillar din nya header, den är alldeles underbar! ? Ja se vissa lärare,,,Bra motgången gav än mer kämpaglöd iaf! Den fototidningen har jag faktiskt aldrig läst, måste kolla in! Just nu är det ett helt magiskt ljus ute, allt är rosafärgat, lägdorna, skogen, men sjön är mer svart,,Kolsvarta moln däröver men åt motsatt håll är himlen ljusblå-lila- rosa med lite lätta fluffmoln,,,Juninatten lockar,,snart går solen upp ?
Åhh tack Jojhanna! Glad att du gillar min nya header!! 🙂
Och åhh…så vackert det lät när du beskrev juninatten. Älskar dessa nätter med det magiska, rosa ljuset! Hoppas du fick en fin natt.
Kram på dig ♥
HEJ!!!
Varma fina du.
Jag har aldrig haft, har
eller kommer nog aldrig få
ord tränade för långdistans.
Men dom jag har springer
betydligt lättare och längre.
Än dom få av regler bundna
jag lärde mig på stödundervisningen.
För mina vill vara FRIA!
Men samtidigt fånga.
Dom svårfångade känslorna.
TACK!!!
Varma fina du
För alla gånger mina tankar
fått vandra längs dina ord
fått stanna till vid bilderna.
Känna värmen och pulsen
av dom av dig fångade
svårfångade känslorna.
Och du
NEJ du får inte kalla mig GENI ?
Jag tror din hjärna
varvar mer på tomgång.
Än min en bra dag, natt.
Så vad ska jag kalla dig?
Fotograf? absolut så GRATTIS ?
Men om det är ok för Dig?
Varma fina du!
KRAMAR
❤
Hahaha…..You did it again Lars!! 😉 <3 <3
Jaa Lars….You did it again!
Så himla fint och varmt skrivet.
Jag fick en tår i ena ögonvrån♥
Kramar♥
Maria
Den tåren
Bevarar jag i mitt hjärta.
VARM KRAM
❤
TACK!!!
Min favorit PT
KRAM
❤
Mitt första tack
Hamnade fel så jag gör det igen ?
TACK!!!
Min favorit PT
KRAM
❤
Alltså Lars, SÅ FINT!
Vi är många som blir berörda här.
Ofta beskriver du något så vackert att jag måste läsa om det igen och igen.
“För alla gånger mina tankar fått vandra längs dina ord”.
Alltså…så jäkla vackert.
Och blir så varm i hjärtat när jag ser hur ni alla börjar skriva till varandra här. haha åhh…!!
Ni är för underbara.
KRAM PÅ ER ALLIHOPA ♥
Your pictures are beautiful precisely because they “happen”. This means intelligence that created the whole universe uses you as an instrument of its expression.
If you start calling yourself a photographer and taking credit for what you do, your artistic ability will decline, cut off from the source of creation. Do not make a mistake
countless artists made before you. Do not get too excited just because someone published an article about you.
Everybody’s individual sense of self or ego just hates this kind of message. It loves to believe that any achievement is a confirmation of its uniqueness and special
status. So far you have kept this thing well under control. Do not let other people’s positive opinions of your work agitate it too much. It is not doing anything here. It did not create your artistic ability.
Keep doing what you doing to express the glory of the intelligence that created you and do not expect anything in return. You will realize that you are this intelligence.
Oh, I definitely understand what you mean with this.
I remember I read a book once (one of all these spiritual books) and there was this short story that just got stuck in my mind.
It was about a ballet dancer long time ago. (it is suppose to be a true story). And this ballet dancer, he was AMAZING. When he jumped in the air, it was looking almost to good to be true. He jumped higher and anyone else and in some way he seemed to break gravity. It was as if he landed more slowly than he should. So light and so magical.
People started to notice this. People started to tell him about this, that he was great and that he jumped better than anyone else. And that he seemed to break the laws of gravity.
But from that second that he got aware of that, he lost it. He could no more do these magical jumps in the air. Because he knew about it now, and it was like the force couldnt come when he was to aware of it.
And these things you talked about in your comment makes me think of this.
So i totally know what you mean.
It is the same if I am making a painting. I am all by myself and i feel this flow.
I am not really aware of what I am doing. I am just in that moment.
Suddenly someone steps into the room and says “Wow…thats a really good start you got there. This looks like its gonna be an amazing painting”.
In that second someone tells me it is good looking, i lose the flow. I became to aware.
When it comes to this article (and to all other articles about me during these year and all other good things happening) I try to take it in the right way. I dont want to feed my ego with positive words that people say about me. I dont want to loose myself in the world of “fame”.
I want to continue like I always do. As if non of this things happen.
Though, I always want to feel deep gratitue for all these positive things happening. When I win an award, or when a great article is written about me and my art. Or anything positive that helps me continue this way in life. I want to feel thankful. So I do that. I let myself be so very happy and very excited about moments like this. Because then I let that positive energy grow bigger and even more positive things will happen.
But, I always try to keep that balance. Thank you for reminding me.
Your comments always makes me think alot ♥
Lots of love!!
Yes, you are absolutely right that expressing one’s gratitude is a very important part of a process. Frankly, deep inside I have never had any doubt about your
sincerity. This is what I admire in you so much. I suppose something made me compose this comment in this way to show other readers potential forces here
at play.
Så himla roligt, grattis! Nu är du verkligen i finrummet. 😉
Men jag förstår precis vad du menar när du säger att du har känt att du har ljugit när du sagt att du är fotograf – det är som att man har nån vag, omöjlig ribba att nå för att få känna att man “hör till” i olika sammanhang. Jag har hört det kallas impostor syndrome och det är ganska vanligt inom t ex universitetsvärlden. Folk bara går och väntar på att bli “påkomna”, de känner att de bara fuskar sig fram och hoppas att ingen ska upptäcka det.
Men det är bara en känsla, och en känsla kan ibland vara missvisande. Nu har du beviset på att du hör till. 🙂 Än en gång grattis!
Åhh tack så jättemycket Ingela! ♥
Och åh så intressant det där du skrev om impostor syndrome. Har hört om det någon gång tidigare, och kan absolut relatera till det. Som om man inte riktigt hör till egentligen och att man egentligen inte förtjänar allt positivt som hänt.
Men precis som du säger, det är bara en känsla. Knäppt att det ska vara så.
Stor kram på dig ♥
Du. Du ÄR fotograf! Det finns ingen tvekan om den saken! Stort grattis till reportaget!
Ha en fin helg!
Kram Lena
Åhh tack fina du Lena!! Tack för ALLT fint du skriver.
Det gör mig så glad.
Kram på dig ♥
Stort grattis till ett fint reportage!! Du är en stor inspirationskälla och jag är glad att du får den uppmärksamhet du så väl förtjänar. Och du, skulle du anordna en workshop kan jag säga att jag mer än gärna skulle gå den!
Ha en fin helg!
Hälsningar Carina
Åhh men tack Carina! 🙂
Och haha, mm jag någon gång skulle få för mig att göra en workhop, då skulle det vara jätteroligt om du ville komma 🙂
Kram på dig ♥
Åhh grattis fina du, så himla kul.
Jag tycker verkligen du är en fotograf, så magiska bilder du tar <3
Undrar om du vill berätta vad du har för kamera/kamerautrustning samt vad för dator du har?
Åh tusen tack Nathalie!! ♥
I en av bilderna från tidningen så kan du läsa om min kamerautrustning. Det är i faktarutan om mig.
Jag tog kort så man kan se bilden skarpt. I alla fall så har jag en Nikon D810 🙂
Du kan se de tillhörande objektiven i faktarutan.
Jag har en Macbook Pro 🙂
Kram på dig ♥
Så kul för dig att få exponering för dim verksamhet och fotografierna! Grattis 🙂
Älskar bilderna. Sedan undrar jag vad det är för rosa tavla framme till vänster i bilden där du sitter å bläddrar? Är det någon serie som är på g till din shop? 🙂
Hälsningar
Jasmin
Tusen tack Jasmin!! 🙂 Jätteglad att du gillar bilderna!
Ja, den rosa tavlan är faktiskt en av tavlorna i den nya kollektionen som jag håller på med. Målar mycket i just rosa toner och guld.
Du kan se mer på mitt konto på Instagram där jag bara lägger upp bilder från mina målningar @jonnajintonart
Kram på dig ♥
Ett stort GRATTIS, Jonna!
Jag tror nog att alla som har ett brinnande intresse för något, bilar, båtar, foto osv någonstans inom sig drömmer om att få komma med i en tidning som handlar om just det man brinner så mycket för. Har själv åkt med två olika bilar på bilutställningar runt om i södra halvan av landet i ca 9 år nu och båda bilarna har fått vara med i varsin motortidning. Bara som små notiser, men vilken “kick” man får när man får se sin egen bil i den där tidningen. Insikten att man själv skapat något som andra tycker är tillräckligt bra för att ta med i en stor rikstäckande facktidning ger en bra knuff till självförtroendet.
Så Jonna, Du ÄR en fotograf av rang! Jag har skrivit det flera gånger tidigare, Du tar bilder av enormt hög klass! En del av dom håller definitivt yttersta världsklass!
Dessutom, ingen utbildning i världen kan lära ut känsla och talang. Vad spelar det för roll om du har en utbildning och kan en massa tekniska saker om du inte har den rätta känslan för när du skall använda vad? Inte heller blir bilderna i den klass dina är per automatik bara för att man köper en dyr systemkamera. Förutsättningen för en hög bildkvalité ökar givetvis med en tekniskt bra kamera, men, det som gör mest för att en bild ska bli bra är tveklöst fotografen!
Fortsätt som Du gör Jonna! Skapa dina unika bilder på Ditt sätt och det skulle förvåna mig mycket om dom inte under överskådlig framtid för dig till fototidningar även utanför landets gränser.
“Jonna Jinton, the talented and self-taught multi artist and photographer from the great forests of northern Sweden.”
Stor kram!
Åhhh TACK finaste Magnus. Du skriver som alltid så himla fint!
JA åh jag kan förstå glädjen över när du får med din bil i tidningen! 🙂 Det är något speciellt med att få bli uppmärksammad för något man verkligen tycker om och brinner för.
KRAM på dig. Hoppas du haft en jättefin helg ♥
Stort grattis Jonna och det är väl klart att du ska se dig själv som fotograf! Det här är väl bara ytterligare bevis för det! 🙂
Tusen tack!! ♥ 🙂
Kramar
Well done Jonna, it’s great you’ve had positive responses to your work, and managed to keep it going!..
Thank you so much Stu ♥
Åh, nu har jag äntligen läst reportaget också! Ville läsa det innan jag kommenterande! Haha! Efter ha varit förbi affären flera ggr, och GLÖMT köpa tidningen.. men nu så. Nuuuu har jag köpt den. Läst och det är så roligt härligt att läsa! En lång resa, med kanske mycket stötar längs vägen, men ändå. Det som inte dödar, det stärker. Så att säga.
Ibland önskar jag att jag varit med från scratch, men .. Ett annat liv, en annan tid.
Fortsätt med vad du gör. Och arropå det där med när folk frågar om en är fotograf, eller sådär. Så känner jag ofta samma, men det är nog mest för att jag inte har eget företag, inte säljer bilder osv. Då känns det mer, “Ja, jo. Men främst hobby” – brukar jag säga, eller så tipsar jag om min FB sida, eller ger visitkort med länk till både flickr, instagram och facebook. Ibland blir det nya gillamarkeringar, ibland inte.
Jag tycker du är grym med kameran, och du kan med stolthet säga att du är fotograf, du har en konstnärlig själv och det är bara såå underbart att det lyser igenom på bilderna.
Heja dig Jonna!!
Kram / Iza
Men åååh vad glad jag blir!! Glad för din artikel och glad för det du berättar, hur du känner det kring detta med foto! Jag älskar att fota och har känt så i många år nu, med upp och ner perioder där jag inte alls fotat under perioder, vilket gjort att jag inte tycker jag blir något bättre…och det går långsamt… och jag vågar absolut inte kalla mig fotograf! Men ser alla duktiga fotografer (som du)och alla underbara bilder och känner så lätt att jag aldrig kommer bli bra på det! Att jag aldrig kommer kunna få så vackra bilder!
Tack för att du delar med dig av hur du känt det!! Och för mig är du ABSOLUT en fotograf!
Oj oj så glad blir jag över den fina artikeln .Du är ett sådant fantastiskt fotograf. Så så roligt. Så häftigt att ser dina fina bilder där.Lycka till och njut.Många kramar.
Halloj!
Sent påkommet kanske, men vad roligt att du gillade reportaget! Det var väldigt lätt och roligt att intervjua dig, det kändes mer som om vi bara pratade. Det brukar bli bra då 🙂
Lycka till med allt nu!
//Bengt