Morgon i storskogen

När jag var liten brukade jag få sitta i min morfars knä medan han berättade sagor om storskogen. Jag minns det så väl. Hela känslan. Pirret i magen.
Storskogen i Norrland, som var mörk, djup och full av faror. I sagorna han berättade gick jag alltid vilse i storskogen, men sedan mötte jag en stor stark björn, som var snäll. Jag fick klättra upp på björnens rygg och sedan tog han med mig hela vägen hem till min lilla stuga. 

Aldrig kunde jag väl som liten ana att jag en dag skulle vara vuxen och bo i en stuga, och vandra runt i storskogen en tidig morgon, bland björnspår och blåbär. Bland dimma och fågelkvitter. Med morfars sagor i hjärtat som skapar en stämning lika levande nu, som då.
081502
Min lördagmorgon i storskogen. Det blev blåbär till frukost.
081503081507081509081504081506

Ibland när jag är i skogen och går fram till ett träd så brukar jag tänka att det här träden kanske aldrig någonsin nuddat en människa förut. Och att det funnits här, på samma plats, under hela mitt liv. Under allt jag varit med om i hela livet har trädet stått här, dag som natt, år efter år. Och nu möts vi. Då känns det plötsligt så himla häftigt och stort. Jag vet inte varför, men jag älskar att tänka så.
081508

53 Kommentarer på “Morgon i storskogen

  1. Christina

    Som vanligt helt fantastiska bilder!
    Så vackra….går rakt in i den svenska natursjälen 🙂
    Men jädrans va’ rädd jag skulle vara att möta björnen om jag gick där :O

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack fina du! Vad glad jag blir att du tycker om bilderna <3
      Jo i morse kändes det som jag var ganska nära björn. Gick förbi spår som såg alldeles färska ut då gräset hade lagt sig ner. Då slår hjärtat lite extra 🙂 Men jag brukar prata högt och säga "Heeeeej jag ska bara fota lite här, jag är inte farlig!"
      Då hör dom mig och får en chans att springa iväg och det minskar chansen att mötas.

      Reply
  2. Rasmus

    Jag brukar gå in på din blogg någon gång om dagen och få en dos skönhet och poetisk syn på tillvaron – en behövlig motvikt till vad vår värld annars kan erbjuda av tragisk elände, våld och platt underhållning. Även så i dag i högsta grad. Du är inte bara ung och skön och duktig med kamera och bildbehandling, du har dessutom oftast tänkvärda betraktelser som man i sinnet kan återvända till då och då. Skulle du sluta skulle jag behöva gå i terapi 😉

    Reply
    • Magnus

      Jag håller med om vart enda ord du skriver Rasmus!
      Minst en dos Jonna om dagen behövs som motvikt till allt elände som nyhetsmedia rapporterar om.

      Reply
      • Henry

        Selbe mit mir! The same with me!
        Samma sak med mig!
        Minst en dos Jonna om dagen!
        Berättade vackert och träffande
        Tack Så Mycket Jonna!

        Reply
    • Jonna Post author

      Åhhh vad fina ni är. TACK. Ni anar inte hur glad det gör mig att ni tycker om det jag gör ♡ Kramar

      Reply
  3. Nicklas

    Vilken fin mysig berättelse att läsa så här till morgonkaffet att man blir lite rörd! Och fina bilder du är bäst Jonna 🙂 <3

    Reply
  4. Sandra - Frihetsvindar

    Vilken härlig morgon! Blir helt tagen av dina bilder. Alla bilder. De ger mig hopp och inspiration. Och påminner mig om min längtan till ett hus i skogen och en hund vid min sida… Är så glad att jag hittade din blogg! <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack, och jag är så glad att du hittade hit. Det värmer i hjärtat att mina bilder ger dig hopp och inspiration.
      Tack för dina fina ord ♡ Kramar

      Reply
  5. Marit

    Så fina bilder! Jag gillar den bäst där du står och håller om trädet….och dina kloka ord om det! Att gå in på din blogg ger en stor dos skönhet och poetisk syn på tillvaron (som Rasmus här tidigare skrev) – det känns som balsam i själen! Vad du är modig då det gäller björn, men bra förhållningssätt har du till björnen!

    Reply
  6. Magnus

    Så stämningsfulla bilder Jonna! Det ser ut som du fick en väldigt skön och mysig morgon i skogen. Själv hade jag sovmorgon idag. Tyckte jag var värd det nu efter första veckans jobb efter semestern. 😀
    Ha en fin dig!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack ♡ Ja jag brukar också sjunga i skogen ibland! Ett perfekt sätt att höras utan att bli brötig 🙂
      Hoppas du hade en fin helg! Kramar ♡

      Reply
  7. Johan

    Som i de flesta av dina inlägg så hittar man själ i både text och bilder. Jag blir alltid lika till mig av ditt sätt att få dessa sidor att gifta sig med varandra. Trots att dina inlägg oftast kretsar kring ett ämne så blir det aldrig tjatigt, upprepande eller tamt. Tvärtom finner man en mersmak och det du visar lämnar en tankeväg som ligger kvar och gror långt efter att man lagt undan datorn eller telefonen. Ibland får man bara lov att åter och återigen läsa om och skåda dina bilder än en gång.

    Du är så äkta att man antingen får gåshud eller att en tår vill lämna ögat. Tänk om alla dagligen skulle få denna dos av glädje, värme och inspiration. Vad folk skulle börja tänka annorlunda. Hur mycket skulle de förändra sitt sätt och liv till det bättre? Hur mycket kärlek till sin omgivning skulle de kunna finna? Hur frisk hade inte världen blivit?

    En gnutta positiv energi behövs i denna verklighet. Det är det bidrag vi måste ge till varandra. Och du, Jonna. Du kanske inte tänkt på det, men du gör världen till en bättre plats och det gör du mer än väl.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhhh..återigen skriver du så vackert att jag blir alldeles rörd. Du är otrolig på att skriva. Det känns som poesi att läsa din text. Och det värmer så i mitt hjärta att du känner så för det jag gör ♡ Kan inte beskriva hur glad jag blir av dina ord.
      Tack tack tack!!

      Reply
  8. larsleksing

    Ja vad vore dagen utan en dos av Jonna fullkomligt värdelös, du fullkomligt förgyller dagarna med dina fina texter och bilder.Ha en bra helg.

    Reply
  9. Stina

    Vilka underbara bilder. Man blir så glad och liksom varm i hjärtat när man kikar in här! 🙂
    Och jag har precis samma tankar och vördnad inför träd. Tack för att du delade. Kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      TACK för att du delade med dig av tävlingen till mig. Såg din kommentar på instagram också. Jag skickade in mitt bidrag för en timma sedan och hoppas att det inte är försent! 🙂 TACK ♡

      Reply
      • Christoffer B

        Yes! Kul att du hann se det! Jag visste inte vilket sätt som man snabbast kontaktar dig på så jag tänkte att jag provar där med. 🙂 Och det stod ju till och med 17e så kan ju inte vara försent än. Får hålla tummarna i den tävlingen också då! Men så länge du blir med bland finalbidragen så är det ju vi som röstar fram dig sen, så det blir väl nemas problemas det här 😉

        Reply
  10. Tomas.

    De andas livskvalitet dina bilder. Ja det händer att jag blir lite tänkande på djupet när jag ser ett gammalt träd och känt samma som du. Ojdå, nu for ett Gripen över oss. Är i Tyresta parken i helgen. Stenen man går under vid Slottsdalskrevan är häftig, när den har legat där sen istiden. Snygg tröja! 🙂

    Reply
  11. Paulina

    Blåbärsstunden.. en av de bästa stunderna. Pirret i magen när man vet att det finns björn i närheten som är på samma mission som en själv <3 Ibland vill man bara ta dina inlägg och sätta upp dem på väggen, som en tapet!

    Reply
  12. Anna

    Blir så avundsjuk på dig som törs gå runt i skogen alldeles själv. Jag är så himla rädd att möta en björn att jag kan bara inte gå ut i skogen ensam, hur mycket jag än vill…
    Men jag minns ju hur rädd du var för björn förut när du nyss flyttat upp. Hur gjorde du egentligen för att komma över rädslan?
    Tack för en underbar blogg!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh ja men jag känner verkligen igen mig i dig. Jag var ju somsagt jätterädd förut också. Men sen insåg jag att det är ytterst liten chans att möta björn. De är så otrolig skygga och springer alltid iväg innan man sett dom. Det är bara i extrema situationer om man hamnar mellan björnmamman och ungen eller om björnen blir överraskad som det kan bli farligt. Så jag försöker sjunga eller låta lite när jag är i skogen för att varna djuren att jag är på väg.
      Men ibland blir jag lite rädd ändå, men försöker hålla mig lugn.

      Jag hoppas du kan komma över din rädsla på något sätt ♡ Kram

      Reply
  13. Anette

    Åh vad jag tycker om bilden på dig vid trädet! Så mycket ömsinthet i den, ja kärlek. Just så som människans förhållningssätt till naturen borde vara, istället för att vi skövlar, skadar och skräpar ner i den… Hoppas denna bild också hamnar i webshopen så småningom! ; )

    Reply
  14. Nina

    Tjohej… Inte för att vara den som vill spoila dina bilder och texter, som jag för övrigt tycker är helt underbara… Men.. Jag bor också i Västerbottens inland… Å går vi utanför dörrn blir vi uppäten av mygg! Har du inga mygg?? Eller använder du myggmedel, i så fall- VILKET? =) Underbar är du Jonna! Hare gottast!

    Reply
    • Jonna Post author

      Jaa den här sommaren har varit extremt. Har skrivit om hur jobbiga myggen varit i de senaste inläggen, bland annat när jag fotade korna och när jag balanserade stenar. I juli gick det knappt att vara ute mitt på dagen utan att bli sönderbiten, så det har varit väldigt jobbigt. Men nu i slutet av augusti så har det börjat bli mycket bättre. Tidigt på morgonen är det knappt några mygg. När jag tog dessa bilder var det inga problem alls. Men på kvällarna kan det vara jobbigt. Då använder jag något som heter bäckolja. Det luktar tjära och man stinker verkligen men det hjälper väldigt bra! 🙂

      Kram ♡

      Reply
  15. Tomas

    Jättefin text, känner mig så väl igen i hur du tänker. Litenheten hos en själv inför den stora skogen och alla träd. Och hur fantastiskt är det inte att träden kan rädda vår planet från de fossila oljorna och plasterna! Underbar att leva i, underbar att få använda.

    Reply
  16. Bella

    Så fina bilder!! Jag brukar också tänka sådär, men när jag flyger flygplan och tittar ner på skog. “Tänk om ingen någonsin tittat på det här trädet förut?”. 🙂

    Reply
  17. Pingback: Nostalgi | Jonna Jinton

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.